Mor skiljer sig

Det här var utan konkurrens den svåraste boken att prata om. Allt vi har att säga känns förmätet när det kommer till att uttala sig om dessa utsatta kvinnors liv, som vi inte på något sätt kan tro att vi har kapacitet att förstå oss på. Naturligtvis är det inte första gången vi är i kontakt med för oss okända livskontexter i den här podden. Men känslan av att försöka uttala sig om de mest utsatta i vårt samhälle här och nu är i princip ohanterlig. Vi gör vårt bästa för att visa dessa mammor vår djupaste respekt, försöker vara transparanta med våra tolkningssvårigheter och gråter för dem och med dem. Vi tackar Alexandra för att hon ger dessa kvinnor en plattform så att vi andra kan få en insikt i det moderna Fattigsverige, såsom Moa gav kvinnorna i det gamla Fattigsverige en röst.

Åh vilket kärt återseende! Mia är tillbaka i den andra boken av Moa Martinsons självbiografiska trilogi. Vi överraskas, som vanligt numer, av de moderna tankarna, men även av ytterst oväntade och nästan chockerande beteenden bland flickorna i "det gamla Sverige". Man undrar hur dessa beskrivningar togs emot på 1930-talet när boken kom ut, om till och med vi får lite hicka? Moa var onekligen en pionjär och röst för en värld utan egen plattform. Summa summarum är vi rörande överens om hur helande och grundande det är att läsa dessa verk.

Det här med att läsa och få ta del av andra delar av världen, livet... Tänk att vi här får följa med både till Nigeria och USA samt får ett inifrån och utifrån-perspektiv på de båda länderna och kulturerna. Dessutom höjer Chimamanda en stark och tydlig röst i frågan om rasism. Men, Americanah är långt ifrån någon fackbok, utan en roman som fångar läsaren genom en klassisk kärlekshistoria, hanteringen av vardagens val och livets gång med såväl spännande händelser som härliga beskrivningar av även de små skeendena.

Vi kan inte sluta beundra Elin Cullheds genialiska drag att skriva en egen historia inom ramen för en annan. Och inte vilken annan som helst - att ta rygg på Sylvia Plath ger Eufori så många lager vilket gör att vi formligen drabbas av den. Konsten att kombinera moderskapet med yrkesrollen kan inte diskuteras nog och behöver synas i sömmarna än idag, decennier efter Sylvias kamp i familjelivet. Det poetiska språket gör också att upplevelsen blir oerhört vacker i all sin smärta.

Mållösa. Både i termer av de horribla hemskheter Fernanda lotsar oss igenom, men nästan mest på grund av den livboj hon kastar till oss i form av ett skrivande i alla fall inte vi upplevt maken till tidigare. En läsupplevelse långt utöver det vanliga i såväl innehåll som form. Hur går det ens till? Vi förstår ju knappt vad vi varit med om efter en hel roman som "östs fram utan punkter och pauser". Den är inte ihopsydd, eller deckarskriven. Som ett Tetris som virkats med minutiös rytm, där berättelsen pytsas ut nästan osynligt. Obeskrivligt.

Den utlovade höghöjdsresan infrias med råge av Erica Jong i denna moderna klassiker. Men verkar hon rädd för att flyga? Inte enligt oss i alla fall, som i vissa lägen knappt ens kan uttala hennes oerhört starka uttryck vilka än idag, nästan femtio år senare fortfarande bryter mot (kvinnliga) normer och konventioner. Otroligt underhållande läsning som hisnar och överraskar, roar och förgrymmar. Vi torkar kallsvetten och tackar Erica för denna åktur!

Vad kan man ens säga om en gigant som Virginia Woolf? Hur tar man sig an en klassiker som Mrs Dalloway? Ja, vi gör det på det enda sättet vi kan – med mycket känsla och visst mått av förnuft . Det är något så kolossalt fascinerande att låta sig inspireras och påverkas av nästan hundra år gamla tankar. Speciellt när vi upplever dem som långt mer moderna än många ny-formulerade alster. Vi kan inte annat än att njuta av denna läsning! Tack Virginia.