Överlevarna

- Min erfarenhet via pappa bidrar till mitt engagemang för utsatta människor. När Sverigedemokraterna säger att de vill skicka hem flyktingarna, då tänker jag att det kunde ha varit min familj! Jag kan aldrig acceptera SD:s människosyn, det finns inga förmildrande omständigheter. Varje jude som röstar på SD har jag noll förståelse för, säger Lena Posner-Körösi.

Foto: Cato Lein

- 1948 kom jag och min syster till världen. Mamma kunde inte ta hand om oss. Vi fick vara på ett barnhem i ett halvår, för att hon skulle få vila upp sig. När jag började skolan var jag väldigt barnslig och blev mobbad. Jag fick jättedåliga betyg. Mina föräldrar var bekymrade. De trodde att de hade fått en idiot till son. Jag hade behövt deras stöd, men de orkade väl inte med det, säger Folke Breitbardt.

- Jag växte upp i Uppsala. Alla mina kompisar hade mor- och farföräldrar, men inte jag. Hela min släkt, med några få undantag, dog i kriget. Jag blev väldigt intresserad av äldre personer när jag blev äldre, säger Marek Zylberstein.

- Jag visste inte hur andra pappor var, men jag visste att min pappa duschade tre gånger om dagen. Han vaknade mitt i natten och skrek på ett annat språk. Till slut blev det normalt. Jag och min syster konstaterade bara att i natt hade pappa skrikit igen, säger Mira Malm-Kerbel.

- Jag fick behålla allting för mig själv. Jag belastade inte mina föräldrar med sånt som var jobbigt, säger Henrik Salamon.

- Vad hade. du för ventil?

- Jag hade en garderob som jag gick in i och där kunde jag vara ledsen och gråta.

- Hur regerade du när pappa var våldsam mot mamma?

- Det hände hela tiden. Det var normalt. Jag förstod inte varför han var sådär. Jag förstod att han varit i kriget, men inte alla reagerade som pappa, säger Greta Wassertheil.

Foto: Cato Lein

- Mina föräldrar var människor utan en historia. De kom liksom från ingenstans. Jag fick noll av judisk tradition, noll av judisk kultur. Som ett resultat kände också jag mig rotlös, säger Adam Ringer.

- I Spielbergs arkiv finns en fyra timmar lång intervju med min pappa. Jag har inte orkat att titta på den, säger Bernt Jakobson.

Foto: Cato Lein

- I första klass var jag den enda utländska eleven. Jag var oerhört blyg. Fröken frågade var jag kom ifrån och jag mumlade ”Ungern”. Alla tyckte jag svarade ”djungeln”, säger Andreas Szekely.

Foto: Cato Lein

- Jag har haft en lycklig och skyddad uppväxt. Som vuxen har jag känt mig glad och harmonisk. Jag har funderat på hur mina föräldrars öde påverkat mig, något som jag fortfarande funderar på. Nyligen gick jag med i Föreningen Förintelsens Överlevande, säger Ruth Jacoby.