Överlevarna

#46

- Mina föräldrar skiljer sig när jag är fem år. Efter det träffar jag min far bara en handfull gånger, bland annat när jag är 13 år och blir bar mitzva. Han tillhöll mig väldigt på skarpen att när jag var klar med läsningen skulle jag gå fram och tacka alla gabaim (medhjälpare i gudstjänsten). Men det glömde jag. Han var så arg på mig. Det var ett stort trauma för mig, att jag hade gjort honom besviken, säger Harry Flam.

Foto: Cato Lein

- Efter kriget hade mamma en ständig rädsla, hon repade sig aldrig. Hennes självkänsla var stukad. På nåt sätt hade hon tappat sitt människovärde. Hon la alla sina förhoppningar på mig. Ibland kunde det kännas tungt, Katarina Hellgren.

Foto: Cato Lein

Foto: Cato Lein

- Jag har väldigt fina minnen från när jag är tre, fyra, fem år. När mina föräldrar och deras vänner träffas är det rökigt så in i bänken, det är en högljudd konversation på jiddisch, alla har rätt starka röster och de försöker överrösta varann och jag ligger under bordet och är med, utan att vara med. Ibland somnar jag. Stämningen är underbar, säger Bertil Goldberg.

Foto: Cato Lein

- Jag har kommit rätt lindrigt undan. Jag tycker man fokuserar för mycket på de negativa effekterna i stället för de styrkor man har fått av sina föräldrar. Från min mamma fick jag till exempel ett socialt patos, säger Ernst Salamon.

Foto: Cato Lein.

Podden Överlevarna - andra generationen.

- Så fort mina föräldrar och deras vänner träffades snackade de bara om kriget och Auschwitz. Och där satt jag och hörde allt; folk som hängdes och blev skjutna, släktingar som fördes bort. Jag reagerade med att kissa på mig, långt upp i åldrarna. Som vuxen kan jag tycka det var förskräckligt att de höll på så där, säger Bodil Ekström.Foto: Cato Lein

- Jag blev misshandlad dagligen till sjunde klass. En dag när jag passerade en annan skola är det en tjej som ropar:

”Ta den där zigenarungen!”

4-5 killar hoppar på mig och misshandlar mig. Då slår på mig ganska ordentligt. Jag kommer hem blåslagen.

Då säger pappa:

”Du går ut och väntar vid skolan. Kom inte hem förrän du slagit allihopa.”

Foto: Cato Lein

- När mamma blev änka gick hon så småningom på några dejter. Men det var ingen som passade. Där kan jag ha lite dåligt samvete för att jag inte uppmuntrade henne mer, säger Peter Rosenberg.

- Mamma pratade inte vad hon varit med om, men hon mådde stundtals väldigt dålig och försökte hålla marorna ifrån sig. Men en tidig morgon plockade jag tabletterna ur hennes mun. Då var jag tretton år, säger Jan Nygren.

- Varje dag i ett par års tid. med start i sjuan, trakasserad mig klasskompisen Gunnar för att jag var jude. Till slut bestämde jag mig för att om det här inträffar en gång till så dödar jag honom. När jag kom till skolan hade vi gymnastik. Gunnar stod på gymnastikhallens entresolplan och höll som vanligt upp ett lite gristryne i plast och sa:

”Killar tycker ni inte att det luktar jude här?”

Jag sprang uppför trapporna i ett par kliv och sprang fram till honom.

”Säg det där en gång till om du vågar!”

Han sa det en gång till. Då vräkte jag honom över räcket. Sen minns jag inget mer. Jag vaknar upp i gymnastiklärarens knä. Jag tittar upp och ser blod över allt. Med mina händer och fötter hade jag krossat hans näsben, käkben, ett par revben och demolerat ett av han öron. Han såg ut som en stor, röd boll i ansiktet, säger Jan Wronkow.

#37 Överlevarna - andra generationen