P2 Dokumentär

1800-talets svenska tonsättarinnor har länge sållats bort i den musikhistoriska urvalsprocessen. Med sju dokumentärer inleder P2 en satsning på dessa musicerande och komponerande kvinnor.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Musikalisk bildning och gärna eget musicerande ansågs vara en stor tillgång inom aristokratins och det växande borgerskapets sällskapsliv under 1800-talet. Ett piano skulle finnas i varje respektabelt hem, och det användes flitigt av framför allt frun i huset och av döttrarna. Många blev skickliga pianister och sångare. Inte sällan komponerade de också egna stycken för salongsbruk. Kvinnans sfär var länge begränsad till hemmet och den privata salongen. Att framträda offentligt passade sig inte.

Under loppet av 1800-talet skedde stora och omvälvande förändringar i samhället. Kvinnorörelsen växte sig stark, och kvinnans livsrum vidgades. Hennes intellektuella och skapande förmåga var dock länge ifrågasatt. I en liten artikel om ”Kvinnan som tonsättare” stod följande att läsa i Damernas musikblad 1903: ”Det finnes till och med tänkande män, som med all filosofisk dialektik sträfvat att bevisa, att det egentligen är mot kvinnans egentliga och innersta väsen att därvidlag åstadkomma något betydande.”

De kvinnor som dristade sig till att framträda på den offentliga arenan som välutbildade tonsättare med samma ambitioner som sina manliga kolleger, fick vara beredda att utstå duster. De vidgade gränserna och komponerade i större former både för orkester och operascenen. En av pionjärerna var Helena Munktell – den enda kvinnan bland Föreningen Svenska Tonsättares stiftare 1918.

I Sveriges Radios arkiv finns en hel del musik av sällan hörda kvinnliga tonsättare. Denna kommer att klinga i och i anslutning till programmen. Även nyinspelningar utifrån manuskript hämtade från arkivens gömmor, görs exklusivt för serien. Så har Radiokören spelat in den kantat Helena Munktell skrev till kvinnokongressen 1897.

Tonsättarinnor i ett manligt musikliv - en programserie i 7 delar av Christina Tobeck:

1. 1800-talet – omvälvningarnas århundrade
2. Musicerande kungligheter
3. Musikaliska salongsmiljöer
4. Familjen Munktell och musiken
5. Helena Munktell – med konsten som äkta hälft
6. Helena Munktell – i kvinnorörelsens kretsar
7. Helena Munktell – vid Siljans långa arpeggier

Under 2012 återkommer vi med flera tonsättarporträtt. Den första att presenteras i ord och ton är Helena Munktell!

När Jonas Knutsson såg den blanka Selmersaxofonen med pärlemorknappar ligga i sitt etui med mörkgrön sammet, tänkte han bara "Wow!!" Då var han sju år och bestämde sig där i den stunden att det var sax han ville spela. Ett instrument som nu tagit honom runt hela världen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

"Jag har mött fattiga, jag har mött rika från alla möjliga kulturer. Jag har spelat i band där man inte kan prata samma språk, men man kan spela tillsammans. Nu har jag spelat i över 40 år på min saxofon".

Ann Barter-Bergfors lyssnar på sin fars skiva, den kände violinisten Gunnar Barter som var förste konsertmästare. "Jag känner glädje och stolthet när pappa spelar fiol. Men en gång när jag hade kamrater hemma och jag satt på pappas skiva så frågade de vad det var för skit jag lyssnade på... Jag förstod tidigt att det var mycket ansträngande och svårt att vara yrkesmusiker. Pappa fick hjärtfel och så småningom dog han tragiskt, men skivan finns kvar."

Ludvig Frydén-Kristensson fastnade för sitt instrument när han såg Pippi Långstrump sätta trumpeten till sina läppar och direkt kunna spela. "Hon såg så glad ut! Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag får gåshud när jag hör en trumpet. Trumpeten kommer bli mitt liv..."

Två pianotransportörer bär in ett piano till piaonostämmaren och musikteknikern Göran Stachewsky. Han har stämt och lagat instrument under ett långt yrkesliv och håller till i sin arbetslokal i söder i Stockholm som är fylld av instrument. "Sverige har haft jävligt mycket piano. Jag tror att Sverige har varit det piaontätaste landet i Europa en gång" Pianostämmaren känner pianots själ och klang.#bild=1991526#

Kristine Scholtz är konsertpianist och har tre stora flyglar i sin repetitionslokal. En stor del av hennes tid går åt till att öva, något hon behöver för att komma vidare, men också något som hon tycker är underbart att göra.

Vi möter också banjokännaren och musikanten Ulf Jägfors som har över hundra instrument i sin samling. Han har hotats till livet i USA när han har hållit föredrag om banjons rötter i den svarta slavmusiken.

I slutet möter vi också barnen Molly och Harry som spelar ukulele och trummor. Kanske kommer de bli morgondagens musikanter och fastna för ett speciellt instrument?

Musikdokumentär i två delar av Jan Eriksson-Tillberg. Del 2

Vad är det som gör att en musikant väljer det instrument som han eller hon spelar? Är det ödet, tillfälligheterna eller är det instrumentet som ropar på sin musikant?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Filmaren och radiomannen Jan Eriksson-Tillberg vandrar bland instrument och musikanter i tonernas magiska värld. Han möter musikanter som berättar vad det var som gjorde att de kom att spela sitt instrument, som saxofon, oboe, kontrabas och flöjt och samtidigt det liv som musikanterna lever i musikens värld.

I det första programmet möter vi oboisten Catarina Fors som berättar om sitt första möte med sitt instrument:
"Första gången som jag satte oboen till mina läppar så talade instrumentet till mig direkt. Det var fantastsikt. Nu har jag spelat oboe i många år. Det är ju mycket prestation, man ifrågasätter sig själv... Det är väldigt vanligt att musiker äter betablockerare. Det är till och med så att man kan bli tillfrågad av läkare om man behöver det, utan att ens ha frågat om en sån sak. Samtidigt är det inget som musiker pratar om, utan det håller man för sig själv."

Bert Wikström har arbetat i sin musikaffär i över tretto år. Han anar ofta vilket instrument som musikanten som kommer in genom dörren spelar. Jazzmusikern jammar mer i sin stil, flöjtisterna och violinisterna är mer nerviga och nervösa för sina instrument.

I programmet medverkar också Erland Wennerberg, som spelar kontrabas. När han har spelningar ute på öarna så har sin bas under en pressening i skydd mot väder och vind. Basen är en nära vän.#bild=1979452#

Rolf Nordell berättar om sitt första möte med musiken när han låg under familjens flygel. Pappan låg inför döden på sjukhuset och mamman spelade sorgsna visor. "Jag glömmer det aldrig... En gång räddade jag piano som skulle slängas på en soptipp. Jag tänkte inte kan man slänga ett piano".

Flöjtisten Bengt Franzén hade länge sin flöjt som sin närmsta följeslagare i livet: "Jag hade med den precis överallt, jag gick ingenstans, jag reste ingenstans utan den. Jag spelade vart jag kom åt. Förälskelsen varade nog i trettio år, men idag fokuserar jag nog på andra saker. Fast ibland så händer det att mina instrument ropar på mig..."

Musikdokumentär i två delar av Jan Eriksson-Tillberg

Pianovirtuosen och tonsättaren Franz Liszt var en av 1800-talets mest kända personer i Europa. Här är den andra delen av hans fascinerande livsresa!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I den här andra delen följer vi honom ända till graven.

På vägen får vi också med en del skrönor - ehuru sanna - och vi hör om den framtidsman han blev, den avantgardetonsättare han blev efter att ha lämnat det kringflackande virtuoslivet och bosatt sig i Weimar 1848. Det är då han skriver sina Faust- och Dantesymfonier och de tolv symfoniska dikterna.

På 1860-talet bosätter han sig i Rom, här tonsätter han bland annat sina stora oratorier "Elisabethlegenden" och "Kristus". Vi får också bekanta oss med Liszt, pianoläraren, han som aldrig tog något betalt för sina lektioner.

Franz Liszt föddes 1811 och dog 1886.

En P2 Dokumentär av Bodil Asketorp.

Patti Smith är en punkikon med poetiska förtecken, som ser musiken som det stora universella språket; en symbol för det gudomliga, det mänskliga och det magiska.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Patti Smith skrev den mytiska sången Gloria som en protest mot all organiserad religion. Idag ger hon fortfarande konserter, men är även författare och bildkonstnär. I programmet läser Patti Smith ur sina texter och berättar om sin musikaliska utveckling och vilka kompositörer och musiker som inspirerat henne.

Birgitta Tollan om sitt möte med Patti Smith:

"Patti Smith tar emot mig i sitt oansenliga townhouse mitt i det legendariska Greenwich Village. En kvinna som heter Andi öppnar dörren, Andi Ostrowe. Hon har samarbetat med Patti Smith sedan mitten av 70-talet; sjungit bakgrundskör, spelat percussion och var under en period roadie för Pattis band.

Nerför trätrappan från sovrummet i övervåningen kommer en småhostande Patti Smith; i stickad grå mössa, flätor, blåjeans, vit skjorta och grå kofta. På fötterna har hon vadhöga boots. De hårda klackarna ekar mot trägolvet i det stora, ganska röriga rummet på undervåningen.

Patti, som nu även verkar som fotograf, visar stolt upp en bildsvit hon fått publicerad i magasinet Elle, för vilket hon med sin polaroidkamera plåtat några franska skådisar och gode vännen Johnny Depp.

- En intressant, men ovanlig uppgift för mig, säger Patti Smith.

Den rödspräckliga katten, som jag känner igen från dokumentärfilmen om Patti Smith, ”Dream of Life”, ligger lojt i fönsterkarmen. Kissen spejar ut mot skolan tvärs över den lilla gatan. Sedan promenerar katten fram till mig och hoppar upp i mitt knä.

- Min katt är en abessinier och heter Kairo. Hon gillade dig väldigt snabbt, säger en fascinerad Patti Smith. Det förvånar mig. Men katter gillar att göra sina egna val, säger hon.

Efter intervjun ställer vi oss i ett hörn, en bit från fönstret för att inte få motljus in i kameran. Pattis bokhyllor, flyttlådor och papperskassar kommer med på fotot. I bokhyllan finns små inramade porträtt, skrin med hemliga ting, fotoalbum, videoband och böcker.

Innan vi går säger Patti Smith att hon är förvånad, hedrad och mycket lycklig över att få Polarpriset.

- Detta prestigefyllda pris, säger hon. Av de hedersbetygelser jag fått i livet känner jag mig varken utvald eller speciell. Tvärtom, jag blir ödmjuk och funderar på hur jag skall kunna bevisa att jag är en värdig mottagare, säger Patti Smith.

En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan.

Pianovirtuosen och tonsättaren Franz Liszt var en av 1800-talets mest kända personer i Europa. Här är den första delen av hans fascinerande livsresa!

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Franz Liszt var ungraren som inte talade ungerska och från början pojken som ville bli präst, men som blev en av de största pianovirtuoserna genom tiderna i Europa!

Legendfloran kring Liszt är vildvuxen.

"Lisztomanin" var en hysterisk farsot i hela Europa med mycket "sex and drugs", ja, i alla fall många kvinnor och mycket cognac.

I den här första delen hör vi om hans barn- och ungdom, studierna i Wien och Paris, Parissalongerna, kärleken till och resorna med Marie d'Agoult och "lisztomanin" på 1840-talet.

Franz Liszt föddes 1811 och dog 1886.

En P2 Dokumentär av Bodil Asketorp.

När vi läser om, lyssnar på och hör berättas om Allan Pettersson, är det som om han alltid längtar någon annanstans. Bort från barndomens misär, bort från finsalongerna, bort från verkligheten.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Försöken under 60- och 70-talen att lansera Pettersson som "proletärtonsättare" vänder han sig starkt emot. "Arbetare? Jag är ingen arbetare. Jag har en utbildning som motsvarar 10 professurer".

Någon knegare har aldrig Allan Pettersson varit. Men hans ursprung är underklassen, vilket gör att han aldrig känner sig accepterad i det musikaliska etablissemanget. Och berättelserna från utbildningsåren om att "han inte har där att göra" är många. Han försöker förhålla sig och agera som han tror man bör, men misslyckas alltid. Han förpassas om och om igen till källarvåningen på Skånegatan. En värld han också tydligt lämnat. Vilsen. Det verkar som om det endast är i själva musiken, som han känner sig hemma.

Det andra programmet om Allan Pettersson är ett musikaliskt kollage med avstamp i Barfotasångerna där Petterson skrivit både text och musik. Och måhända är det där som själva kärnan till Petterssons utanförskap och längtan beskrivs som tydligast.

Med på färden följer Gunnar Källström. Fotograf och filmare som genom sitt arbete med flera dokumentärer om Allan Petterson kom att bli en välkommen vän i familjen. Och Christian Lindberg, musiker, dirigent och tonsättare som inlett en djupdykning in i Petterssons musik och som menar att det med tiden kan visa sig att vi i Allan Petterson har den store symfoniker, likt Finlands Sibelius, som vi i Sverige ofta säger oss sakna.

En P2 Dokumentär av Anders Olsén.

Mikael Strömberg möter Ylva Nyberg Bentancor i hennes kombinerade familjelägenhet och musikverkstad på Prenslauer Allé i Berlin.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

De har nyss flyttat hit och försöker skapa en vardag med lämning och hämtning på dagis, matlagning och musik.

Ylva Nyberg Bentancor är en politisk konstnär utan att hon för delen behöva stå på barrikaden. Ett sådant arbete är “Tankeväckareprojektet” om hållbarhet; med tankeställare om mänkliga rättigheter, könsfrågor, global ekonomi

Ett annat typiskt stycke för Ylva är “Footprints”, ett slags resereportage i ljud från Mongoliet. Det är blandning av vardagsljud och saxofoner där hon vill att musiken verkligen ska säga något utan att hon ska behöva bearbeta ljudens ursprungliga associationskraft.

Musik är allvarliga saker för Ylva. Därför försöker hon skapa ett eget utrymme för att överleva som tonsättare. Eller som hon säger: ”Pyssla och pussla med tiden.”

Hon vill jobba med verkliga berättelser, starka känslor i tiden. HÖR NI INTE, SER NI INTE! Så därför spelar hon just nu in ett stycke som bygger på ljud från hejarklackar och tyska fotbollssuporters.

Vi bär en massa mantlar som människor, menar Nina (numera Nino) Ramsby. Alltför sällan ställer vi oss frågan: Behöver jag den här manteln?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Måste jag bevisa från vilken kultur jag kommer? Vilken musik jag förespråkar? Vilket kön jag är? Listan kan göras lång.

Hen har kommit fram till att hen är Nina Nino Ramsby, både tjej och kille, både och och mitt-emellan i alla situationer. Så därför kastar hen sig även ut i en musikvärld som innehåller det mesta: visa, jazz, rock, pop, techno, experiment.

Att sticka in huvudet i Ramsbys arbetslokal är att ta del av en närmast ohämmad kreativitet. Genom åren har grupperna och sammanhangen varit många: den arga postpunkgruppen Salt, den allvarliga leken med vuxenmusik för barn tillsammans med bröderna Lindgren, de nydanande visorna med Martin Hederos, den slicka elektronikan i Baxster.

Överallt går hen in och placerar sig. Hen och RÖSTEN. Och lyssnar vi riktigt noga går det även att höra en spilåpipa från de hälsingska skogarna. (Repris från aug 2011)

En P2 Dokumentär av Mikael Strömberg

År 929 hade spanska Cordoba tiotusentals butiker, 900 allmänna bad, hundratals moskéer, rinnande vatten via akvedukter, belysta stenlagda gator och ett 70-tal bibliotek.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bara Kalifens boksamling bestod av 400.000 volymer, och detta vid en tid när Europas största kristna bibliotek inte ägde fler än 400 manuskript. Efter romarrikets undergång och hunnernas härjningar kom ljuset från Spanien. Som på arabiska kallades al-Andalus.

Musik, poesi, instrument, kryddor och maträtter förde araberna med sig till Europa. Den arabiska civilisationen inspirerade de provençalska trubadurerna, liksom Dante och påverkade renässansen.

Det här är en bortglömd tid, som blivit väl så intressant efter den arabiska våren med de folkliga upproren 2011. Och det är inte bara spår av arabisk arkitektur som finns kvar i Spanien, titta bara på klippet här nedanför med den fascinerande kvinnoorkestern. (Repris från -11)

En P2 Dokumentär av Peter Mosskin