Publicerat

Polisen som nyhetskälla ifrågasätts ytterst sällan. Nyheter med polis inblandad består nästan alltid av raka berättelser från deras vardagsarbete. Självständig kritisk granskning av polisen förekommer ytterst sällan.Det är den bild av polisen vi får i dagens medier. Allt enligt undersökningen Hjältar, blåljus och säkerhet - konstruktionen av polisen i nyhetsmedierna.

Medieforskarna Renée Skogersson och Göran Palm vid Växjö universitet har gått inom nära 400 artiklar och inslag om polisen i ett antal lokala och regionala tidningar plus två av SR:s P4-kanaler. Och berättar om sina resultat. Även om man inte är medieforskare är det ganska lätt att konstatera att polisen och det polisen gör verkar vara mycket nyhetsmässigt. Press, radio och tv flödar nästan över av alla rapporter om brott. Och brottsbekämpning verkar dessutom bli en allt hetare fråga för politikerna.   Brottsligheten minskar *(Ändring/Tillägg)I själva verket lär det vara så att brottsligheten, inte minst de allra grövsta våldsbrotten, minskar. Sverige upplever knappast någon explosion i brott som man skulle kunna tro.Men var hamnar polisen mitt i allt detta? Det är bland annat det medieforskarna hade i uppdrag av Polisutbildningen i Växjö att ta reda på. Där har nämligen polisstudenterna bilden av att medierna gör allt för att motarbeta polisen och att press, radio och tv alltid är starkt kritiska mot polisens arbete.Medierna i polisens händer... Cirka sju av tio nyhetstexter/inslag är neutrala beskrivningar av det polisen gör, 17 procent är negativa nyheter ut polisens synvinkel, medan 14 procent är uttalat positiva.De negativa nyheterna handlar oftast om att en enskild polis begått brott. Eller att resurserna och organisationen inte fungerar. ...som bara gör sitt jobbMen den vanliga bilden av polisen är att den gör sitt jobb och gör det bra, fångar brottslingar och håller ordning.Och den bilden är polisen med och skapar själv. Poliserna fungerar mer som medförfattare och regissörer än som föremål för kritisk granskning. För vem vet mer om det polisen gör än polisen själv? Polisens världDärmed blir det polisens ”värld” som presenteras för läsaren, lyssnaren och tittaren, konstaterar medieforskarna.Men vilken värld vill medieforskarna att medierna ska presentera  istället? Bör medierna ändra sin rapportering?Och vilken bild vill polisen själv att medierna ska ge?Naturlig förklaring till kemikaliefynd?? Hör också varför några lyssnare tycker att medierna ställde upp helt okritiskt när polis och myndigheter slog larm om ”föreberedelse till sabotage” vid kärnkraftverket i Oskarshamn. De lyssnarna tror i varje fall att fynden av kemikalier har en helt naturlig förklaring, som massmedierna hittills har missat.Veckans beröm Veckans beröm delas ut av Hanna Klein, som vill dela ut det till en journalist och debattör som det varit ganska tyst om och från länge, nämligen till Jesus Alcala. Och det för vad han skrev i Arena nummer två i år om apatiska flyktingbarn.-Lysande, tycker Hanna Klein. -Jesus Alcala är kunnig, noggrann och en mycket god stilist. Han skriver utifrån oväntade perspektiv och han skriver aldrig läsaren på näsan. En oerhört tänkvärd skribent som får sina läsare att tänka själva, skriver Hanna Klein bland annat i ett mycket långt och berömmande brev. --------------------------------------------------------------------*Ändring/Tillägg:Antalet brott ökar!Efter det här programmets sändning hörde flera, som det visar sig bättre informerade, lyssnare av sig. Och därför la vi till detta i Publicerat den 7 juni:”Förra veckan pratade vi om medierna och polisen. Och en av medieforskarna sa lite allmänt att brottsligheten minskat, samtidigt som jag antydde att i varje fall svårare våldsbrott minskat.Flera lyssnare har reagerat på det här. Och säger att brottsligheten ökar. Och det är svårt att till exempel säga emot den statistik från BRÅ, Brottsförebyggande rådet som Micael Foghagen i Kalmar bemödat sig om att ta fram. Statistiken visar tydligt...

Censurerade Ekots producent reportern Jan Mosander för att inte störa SR:s samarbete med biståndsorganet Sida? Ett kapitel i Jan Mosanders just aktuella bok Pengarna som försvann, handlar om Ekoinslaget där Mosander ifrågasätter Biståndet till rika Ryssland. Men inslaget sändes aldrig, trots att ledning och kvällsproducent tyckte det var bra.

Ett år senare lyckades han däremot få in ungefär samma inslag i Ekot. Men då via en rapport från Världsekonomiskt forum i Davos. Vi frågar tidigare Ekochefen Staffan Sonning hur det kunde bli på detta viset. Kanske berodde det på att det var den tredje i raden av producenter som hade att bedöma inslaget? Kanske denne inte var lika känslig för kritik mot Sida? Eller finns det andra förklaringar? Olika meningar?Enligt boken har Ekot sammanlagt ett 20-tal olika producenter som enväldigt bestämmer vad som ska sändas i Ekot. Och det oavsett vad ledningen tycker.I ett annat kapitel, ”Att sitta på två stolar”, tar Mosander just upp Sveriges Radios nära koppling till biståndsorganet Sida, som SR samtidigt ska granska kritiskt. Eftertraktat uppdragKopplingen uppstår genom att flera av Sveriges Radios medarbetare sedan många år håller kurser i radiojournalistik i utvecklingsländer som Vietnam, Indonesien och Mongoliet. Ett mycket eftertraktat och välbetalt uppdrag för några SR-anställda. Och det är Sida som bekostar utbildningen. I boken kritiserar Mosander samarbetet mellan SR och Sida. Redan 2004 hade SR tagit emot över 100 miljoner kr för utbildningen i utvecklingsländerna, enligt tidningen Resumé. Idag är alltså summan väsentligt högre. SR får ett dottterbolag?Hör Jan Mosander om inslaget som försvann. Och Staffan Sonning, som numera bland annat just utreder hur Sveriges Radios biståndsarbete ska organiseras i framtiden. Sonning och SR:s ledning håller med om att den nuvarande ordningen skapar problem. I framtiden kommer utbildningen därför troligen att skötas av ett nytt dotterbolag till SR.Fungerar radiobiståndet?En annan fråga är naturligtvis vilka effekter demokratibiståndet via Sveriges Radios kurser har fått?Veckans beröm Veckans beröm delas ut av Magareta Jansson i Borlänge. Och det går till Anna Lindman Barsk, programledare för SVTs Existens.-Har följt programmet i flera år och imponerats av hennes initierade, raka frågor till intervjupersoner som hon låter tala till punkt utan stryka medhårs, samt av hennes korrekta uppträdande, skriver Magareta Jansson på ett kort fullt med solroser om Anna Lindman Barsk.

Nästa vecka kommer skriften Mediernas Ansvarighet ut. Underrubrik: -om Media Accountability på svenska. Skriften listar alla tänkbara metoder som finns för att öka mediernas öppenhet och därmed trovärdighet. Alla möjligheter att på olika sätt ställa medierna till svars, få dem att ta sitt ansvar.

Bakom skriften står Torbjörn von Krogh, tidigare chefredaktör på Pressens Tidning, gästprofessor i Kalmar, numera doktorand i Sundsvall och frilans. Von Krogh tittar närmare på inte mindre än 34 system av alla metoder för mediekritik som på ett eller annat sätt används i Sverige. I en enkät har han sedan låtit olika tidningsredaktörer, radio- och tv-chefer, mediegranskare, medieforskare, organisationsföreträdare med flera att gradera metoderna för att få reda på vilken form av mediekritik som anses vara mest effektiv. Intressanta skillnaderOch det är framför allt skillnaderna mellan vad folk innanför och utanför medierna tycker som är det intressanta.Innanför medierna är man rätt nöjd med tingens ordning, utanför desto mer kritisk. Djävulens advokat braMetoden ”Intern djävulens advokat på redaktionerna när drev drar igång”, ”Intern redaktionell utredning efter ifrågasatt publicering” och ”Läsarpanel”, tycker mediernas företrädare är viktigast. ”Uppläsning av intervjucitat” och ”Intern redaktionell utredning”, anser de utanför medierna vara viktigast. Olika åsikter om radioprogramFör skojs skull kan vi redan nu avslöja att kategorin ”Mediegranskande radioprogram i Sveriges Radio” (nedlagda  ), sattes på tolfte plats av kvällstidningsredaktörer, medan storstadstidningarna placerade den typen av mediekritik på artonde plats och regiontidningarna först på tjugofemte plats. Däremot ansåg organisationsföreträdarna att mediegranskande radioprogram hamnar på fjortonde plats. Flera oprövade metoderI Publicerat berättar Torbjörn von Krogh om dessa och de andra metoderna för mediekritik i Sverige. Och diskuterar om inte några av de hittills oprövade borde användas. Och vad tycker han till exempel om SVT:s Aktuellts webbkameror under redaktionsmötena, dvs ””? En idé som plockats från USA, som precis som andra länder har många andra sätt att öka öppenheten och kräva ut ansvar av medierna. Hittade 110 metoderNestorn på området - fransmannen Claude-Jean Bertrand - hittade sammanlagt 110 olika metoder för mediekritik, när han gick igenom ett stort antal länders varianter.Klart är att de som hävdar att ingen granskar granskaren, ett mycket vanligt påstående, har fullständigt fel. Det har länge funnits och finns allt fler exempel på mediediskussioner.  En annan fråga är förstås vilken nytta mediekritiken gör? Veckans berömFörst följande varning: För en kort tid sen fick Dr Gormander, alias Gunnar Ohrlander mycket beröm här i Publicerat för sina texter i Aftonbladet av en lyssnare. Det hann bara gå någon vecka till så fick han sparken från Aftonbladet Kultur. Det meddelande han i förra veckan i ett pressmeddelande. Fast i det stod det också att han faktiskt fått sparken hela tre gånger nu från Aftonbladet. Så kanske kommer DR Gormander tillbaka där igen. Vi får se vad som händer SVT:s Fredrik Önnevall i framtiden. För det han som får den här veckans beröm. Och det delas ut av Kristina Runklint.-Fredrik Önnevall rapporterar på ett intressant, respektfullt och levande sätt från Kina. Särskilt reportaget från jordbävningen i veckan, tycker jag visade en sällsynt typ av journalist. En som berörs och visar medkänsla och respekt för människors död och elände, skriver Kristina Runklint.Och påpekar att så inte alltid är fallet. Glättiga tonfall kan höras på radio även om en bilbomb dödat 27personer i Irak. Så bör det inte vara.Vi dristar oss samtidigt att lägga till att Önnevalls journalistkollega, fotografen Göran Malmqvist, bör ha del av berömmet också. Det är inte helt ovanligt att man glömmer bort bildjournalistiken.

Lyssnare, tittare och läsare återkommer ständigt till den frågan.Och de vill gärna ha mer positiva nyheter i medierna.Men är detta möjligt? Vad är en positiv nyhet? Och finns det inte redan mängder av positiva nyheter i medierna? För mycket pr-material till exempel?

Vi diskuterar saken med Kenth Andréasson, ställföreträdande ansvarig utgivare på Göteborgs-Posten, som varje vecka också svarar på läsarnas frågor i sin spalt ”Läsardialog”. -Huvudorsak till att det är mycket negativt i medierna är den traditionella nyhetsvärderingen, förklarar Kent Andréasson.Det som redaktionen anser vara intressant och publicerbart är ofta det som avviker från det normala - och inte sällan är det avvikande av negativt slag.Annonsbilaga i JournalistenHör också Jan Thygesen Poulsen - dansk tidigare reklamman, som betalade kring 170 000 kr ur egen ficka för att få med en bilaga i danska tidningen Journalisten. Målet var att nå de 12 000 medlemmarna i journalistförbundet. I bilagan ”Hjertet ind i medierna” uppmanar Thygesen Poulsen journalisterna att balansera de negativa nyheterna med fler positiva. Det gör han också på sin hemsida: -Lova att var gång du rapporterar en negativ nyhet, lyft också fram en positiv nyhet, som det heter i bilagan.Positivt i undersökning Fast enligt hans egen undersökning är kanske läget inte så negativt? Av 7316 undersökta nyheter under en vecka i april i 39 danska medier var 52 procent negativa, 18 neutrala och 29 positiva.-Men vi använde fel metod. En liten notis vägde lika mycket som en helsidesartikel. Hade vi räknat spaltcentimeter eller sekunder istället, hade resultatet blivit än mer negativt, säger Jan Thygesen Poulsen.Stora mer negativa-De stora viktiga nyheterna är oftast negativa, både ämnet och vinkeln. Dessutom hade vi hela 18 lokaltidningar med och de är vanligtvis mycket mer positiva.Allmänt visar hans siffror att ju högre prestige ett massmedium har, desto mer negativa är nyheterna. De stora, aktuella nyheterna är alltid negativa i stort sett i alla medier, precis som nyheterna i rikstäckande radio och tv. Fast ibland har de senare med en liten positiv knorr på slutet, enligt Thygesen Poulsen.Positiva kultursidorKulturmaterialet är i allmänhet betydligt mer positivt. Däremot är det en skröna att ekonomirapporteringen är rosa och positiv. Precis som sportinslagen har de mängder av kritiska vinklar, även om de är något mer positiva än det allmänna nyhetsstoffet. När Thygesen Poulsen missionerat klart i journalistleden ska han rikta sitt budskap mot politiker, näringslivsfolk och lärare. Veckans berömVeckans beröm delas ut av Sven Borg i Halmstad. Och det går till just en tidning som satsar på det vi pratar om idag:positiva nyheter, nämligen till Goda Nyheter som ges ut i Göteborg. Goda Nyheter har kommit ut i tio, elva år ungefär med fyra nummer om året, skriver Sven Borg. Och läser man redaktionsrutan så kan man se att den innehåller, som det heter, ”alternativ läsning för människor som fyra gånger om året vill glädja sig åt positiva händelser och andras framgång.”

Radio Stockholm klippte bort ordet mörk i ett inslag om hot mot spärrvakter. -Censur, tycker en lyssnare. -Inte relevant, anser nyhetschefen. Vem har rätt? Vi frågar författaren till en handbok i mångfaldsjournalistik.Och på tal om omtalade Lars Norén - hör en krönika om de allt vanligare Mikrofonkyparna. Eller Pratminus-servitörerna.

För några veckor sen sände Radio Stockholm direkt från en tunnelbanestation i västra Stockholm, där SL nu försöker stoppa hoten mot sin personal. En spärrvakt berättade bland annat hur han ”en halvtimma tidigare hade hotats av en mörk kille, som tog sig genom spärren utan att betala”. I senare nyhetsinslag var ordet mörk bortklippt.Friserar verkligheten-Jag förstår inte varför, undrar Bengt Olof Johansson, flitig radiolyssnare. Det gör ju oss lyssnare bara misstänksamma om journalister friserar verkligheten på det sättet. Vad klipps i så fall bort i andra fall?Gör alla journalister -Journalister friserar alltid verkligheten. Ordet mörk hade inte med saken att göra. Ingen vet dessutom vad spärrvakten menade med just det ordet, förklarar Per Stahre - nyhetschef på Radio Stockholm.MångfaldsjournalistikVad säger Behrang Kianzad, som tillsammans med Lasse Sandström skrivit boken ”Sanningens många nyanser - en handbok i mångfaldsjournalistik”? Har han svaret? Gör Radio Stockholm rätt eller fel?Flera god rådI boken ges i varje fall många råd och tankar om journalistiska metoder. Författarna har besökt flera medier i Storbritannien, Tyskland, Holland och Kanada, där man varit bättre på att integrera nya medborgare och i att motverka rasim. Men behöver vi en speciell mångfaldsjournalistik?Mikrofonkyparna vanligare Hör också Johannes Ekman som såg SVT:s intervju för en dryg vecka sen med regissören Lars Norén. Efter det tycker Ekman det är dags att återuppväcka hans tidigare använda uttryck Mikrofonkyparna. Servitörerna också Motsvarande benämning för de som arbetar med det tryckta ordet blir då Pratminus-servitörerna. Båda kategorierna blir allt vanligare. Veckans berömVeckans beröm delas ut av Lena Börjeson i Enskede. Och det går till journalisten Jessica Balksjö, sen en tid på Svenska Dagbladet. -Jessica Balksjö har en lysande förmåga att skriva fokuserat, med helhetssyn och balanserat, även om svåra ämnen, skriver Lena Börjeson

Hur har kriminaljournalistiken från Arboga och Stjärnsund fungerat? Ska medierna namn- och bildpublicera oftare, bland annat för att varna allmänheten och hjälpa polisen? Varför innehåller medierna ofta spekulationer om brottslingars personlighet, bakgrund och motiv? Hur jobbar en bra kriminalreporter?

Många tittare, lyssnare och läsare har haft synpunkter på  journalistiken från den senaste tidens tragiska händelser. En del anser att medierna är för försiktiga, andra att de går alldeles för långt. Så hur resonerar en medieforskare och två mediechefer?Följer kriminaljournalistikenEster Pollack - medieforskare vid JMK i Stockholm - har länge följt svensk kriminaljournalistik. Hon diskuterar det vi sett och hört med Rolf Stengård, nyhetschef på Ekot och Jan Helin, ny chefredaktör på Aftonbladet.Väntade med publicering Ekot och SVT:s nyhetsredaktioner Aktuellt och Rapport dröjde till exempel flera dagar längre än Aftonbladet med att publicera namnet på Anders Eklund, efter att han erkänt mordet på 10-åriga Engla Höglund och ett tidigare mord på Pernilla Hellgren. Hur gick resonemangen på Ekot respektive Aftonbladet?Hjälpa polisen?Ska medierna i framtiden göra som journalistprofessor emeritus Stig Hadenius föreslår: publicera namn på dömda sexbrottslingar i förebyggande syfte? Och vart leder det i så fall?Högt nyhetstempoVilken roll spelar det att nyhetstempot har ökat och att många misstänkta brottslingars namn numera snabbt går att hitta på nätet? Hur säker är DNA-tekniken? Och kan man komma förbi att den mesta informationen alltid kommer från polisen?Veckans berömVeckans beröm delas ut av Chatarina Andersson i Södertälje. Och det går till den undersökande journalisten Nuri Kino, som jobbar för flera medier. Men dessutom är Nuri Kino en känd mänskorättsaktivist, som är med och räddar liv i Irak, Syrien och Jordanien, skriver Chatarina Andersson. Och hon är förvånad över att svenska medier inte ägnar hans internationella ideella engagemang ens en enda liten notis. Nuri Kinos rapport By God - Sex dagar i Amman har dock väckt väldigt stor uppmärksamhet i andra länder - och gett många konkreta resultat, inte minst pengar på olika sätt till flyktingar från Irak, skriver Chatarina Andersson bland annat.

Pressens samarbetsnämnd vägrar låta Allmänhetens pressombudsman, PO och PON, bedöma tidningarnas arbetsmetoder. Något som annars skulle kunna höja tidningarnas etiska nivå och därmed förtroendet för medierna.Det var en av flera intressanta upplysningar som kom fram när Publicistklubben i Stockholm diskuterade frågan Kan man kan lita på medierna? i måndags.

Tidigare statsminister Ingvar Carlsson (s), hotade i en motion för drygt 40 år sen med hårdare tag mot pressen. Han kunde då tänka sig en statlig nämnd istället för dagens självsanerande system. Arroganta ägare-Trenden idag är tyvärr att medierna är mer agressiva. Enskilda journalister är öppna för kritik, men tidningsledningar och ägare är ofta arroganta. Det skadar förtroendet, säger Ingvar Carlsson nu 40 år senare.Större hänsyn-Tvärtom, det har blivit bättre! Vi tar större hänsyn till brottsoffer, men går hårdare åt förövarna, anser däremot Irina Halling - informationsdirektör på Expressen. Arbetsmetoderna annat problem-Det stora problemet är oftast inte själva publiceringen, utan våra arbetsmetoder, tycker Katrin Säfström - chefredaktör på Folket i Eskilstuna. Hon vill att PO också ska kunna ta upp dessa.Högre avgifter Sigfrid Leijonhufvud - tidigare journalist, nu sakkunnig på Finansdepartementet - vill ha betydligt högre avgifter för de tidningar som bryter mot de pressetiska reglerna. Joakim Jardenberg - medieutvecklare, vd på Mindpark - har inget förtroende alls för de traditionella medierna. Han tror mer på de ökande diskussionerna på nätet. ”Medieförtroende” PK-debatten initierades av PK:s nya årsbok, som tar upp just förtroendet för medierna ur olika synvinklar. Hur det står till med förtroendet och hur kan det eventuellt ökas, är några av frågorna bokens redaktör Torbjörn von Krogh ställer. Boken ”Styckmordet i Halmstad”Men hela mötet inleddes med att Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson, SVT, samtalade med Lennart Norén, författare till boken ”Styckmordet i Halmstad - om min son Marcus”. -Vi kränktes på flera sätt, inte minst av medierna, sa Lennart Norén. Han vill införa skyhöga böter eller fängelsestraff för ansvariga utgivare som bryter mot pressetiken. Flera övertrampHur medierna hanterade styckmordet i Halmstad gick också att höra i en uppmärksammad upplaga av programmet, som du kan höra genom att klicka här ovan. Veckans beröm?Det fördes fram hård kritik mot framför allt kvällstidningarna under PK-debatten. Men veckans beröm ges till en kvällstidning.Veckans beröm delas nämligen ut av Carl Aronsson i Umeå.  Och det går till DR Gormander i Aftonbladet (även kallad Gunnar Ohrlander). Inte minst för hans drapa för några veckor sen om hur allemansrätten och strandskyddet hotas av lokalpolitiker och nya tidens badjävlar, som Carl Aronsson skriver.-Att på ett par spalter lyckas varna om en helt aktuell riktig nyhet, och dessutom med humor koppla den till historiska badjävlar är värt allt beröm. Dessutom borde ledarsidan och nyhetsredaktione följa upp nyheten, slutar Carl Aronsson i Umeå.

-Människor som blivit kända för att de dömts för brott ska inte behandlas som vilka kändisar som helst. Och överväg om och när det är nödvändigt att publicera namn och bild på grova brottslingar som avtjänar eller avtjänat sitt straff.Det skriver Allmänhetens Pressombudsman Yrsa Stenius i PO:s årsberättelse, som visar att antalet ärenden hos PO minskade en hel del.

Men varför tycker hon till exempel att den så kallade Hagamannens namn och bild inte ska publiceras om det inte är ”tveklöst motiverat”.Vi undrar också vad Yrsa Stenius har för synpunkter på dagstidningarnas bevakning av de aktuella fallen med den försvunna flickan i Stjärnsund och morden i Arboga. Bevakningar som flera lyssnare i varje fall har synpunkter på.Silbersky dömer ut svensk pressetikRedan 1969 dömde advokat Leif Silbersky ut den svenska pressetiken. Då hade han på Publicistklubbens uppmaning gått igenom en månads tidningar och tidskrifter. Idag anser han i Publicistklubbens nyutkomna årsbok att ”vi är på väg mot ragnarök”. Ragnarök samma som engelska systemetHan säger att medierna fortfarande inte bryr sig om sina egna, frivilliga regler. Och med rangarök menar han att vi riskerar att närma oss det engelska systemet, där domstolar kan ålägga medierna tystnad, förbjuda dem att rapportera från en pågående rättsprocess. Vad tycker Yrsa Stenius om den bilden och det hotet? Enbart enskilda fallPO har enbart i uppgift att ta ställning till om enskilda människor har lidit skada av publicering i tidningar, inte att uttala sig om vad som är lämpligt eller olämpligt att publicera i största allmänhet. Det hindrar förhoppningsvis inte Yrsa Stenius från att anlägga synpunkter på medierna i stort. Säkert är att hon är oroad över utvecklingen på nätet.  Fullständig yttrandefrihet?En ledarskribent ansåg till och med att hon strax efter sitt tillträde i höstas borde avgå. Detta sedan hon sagt att hon (precis som Schulman) tyckte det var bra att Alex Schulmans blogg försvann från aftonbladet.se. Hur ser Yrsa Stenius på detta idag? Är hon inte för yttrandefrihet, som ledarskribenten befarade?Journalist eller jurist?Och vad svarar hon på kritiken för några veckor sedan från den första PO:n, juristen Lennart Groll, som hellre vill ha en jurist än journalist som PO. -En jurist ser sig mer som en åklagare och är mer aktiv i att påtala pressetiska övertramp, hävdar han. Anmälningarna minskadeAntalet anmälningar till PO minskade i fjor jämfört med året innan från 406 till 313 stycken. Men beror det på att tidningarna blivit mer pressetiska? Eller att allmänheten inte tycker det lönar sig att gå till PO/PON, som Groll tror. Eller kanske på något helt annat?Veckans berömVeckans beröm delas ut av flera lyssnare. Och det går till Sveriges Radios utrikeskorrespondent Hanna Sahlberg i Peking, som drog ett stor lass i radions Kinasatsning förra veckan. -Hon rapporterar på ett engagerat sätt om människors vardag, från ”den lilla människans” utsiktspunkt, skrev till exempel Eva-Karin Lindgren i Höör redan före Kinaveckan. -Hanna Sahlberg raporterar med respekt och nyfikenhet. Alltid lika intressant att lyssna på henne och berömvärt att hon gör nyheter av det som finns bakom kulisserna och bakom maktens män, tycker Eva-Karin Lindgren i Höör.-Hon beskriver det enorma landet och dess invånare med tydlighet, saklighet och värme, skriver Signaturen Aprilväder.Britta Hallström i Arvika tycker de unga korrespondenterna, Hanna Sahlberg i SR - och Fredrik Önnevall i SVT - bör berömmas. Fast Birgitta Hallström njuter mest av radio, och speciellt P1, skriver hon.

I USA har dagspressen mer eller mindre gripits av panik. Annonsintäkterna minskar mer än på 50 år. Och de vikande intäkterna från pappertidningarna kompenseras inte alls av pengar från nätet. Men hur är läget för de svenska dagstidningarna? Är även de rädda för att de ska dö? Eller kan de möjliga problemen lösas, åtminstone på sikt?

 Vi diskuterar saken med tre personer som har till uppgift att dra in pengar till mediehusen via de nya så kallade plattformarna. Närmare bestämt med SvD.se:s vice vd Anna O. Lindgren, Lennart Mattisson, utvecklingschef på Nerikes Allehanda och Niklas Jonason, vd på Citygate, som bland annat samordnar ett flertal dagstidningars nätsatsningar. Läsare upp, intäkter nerI förra veckan berättade vi att de traditionella medierna i USA aldrig haft ett så stort antal läsare/användare som nu. Samtidigt är de amerikanska dagstidningarna i ekonomisk kris. Intäkterna för de tryckta annonserna rasade mer än på 50 år, eller med nästan tio procent (9.4 %). Räknar man in annonserna på webben, var minskningen 7,9 procent. Även nätminusOch det finns tecken på att även intäkterna från nätet minskar. De här siffrorna kommer trots att tidningarna sedan flera år har slimmat redaktionerna, skurit ner på antalet journalister. Eller kanske har problemen kommit just därför?I USA var dagstidningarna ända tills för några år sedan stinna kassakor. Ägarna plockade årligen ut mycket höga vinster. Rekordvinster i SverigeI Sverige gör nu flera dagstidningar rekordvinster. Men även här minskar upplagorna om än långsammare. Läsarna lämnar delvis papperstidningarna. Och företagen lyckas inte heller här ta ordentligt betalt för det de erbjuder på webben. Annorlunda uttryckt: annonsavdelningarna, eller ekonomiavdelningarna, verkar inte hänga med i utvecklingen. Eller ligger felet kanske på utvecklingssidan?Hur tar man betalt? Hur kan pressen ta betalt för materialet på nätet? Och tjäna pengar på alla andra satsningar pressen nu verkar intresserad av: tv och radio till exempel. Nätprenumerationer verkar inte fungera. Och även om annonserna på nätet ökar i Sverige, kompenserar intäkterna därifrån inte alls det företagen får in via papperstidningen.Nya lösningar?Så hur ser lösningarna ut? För de flesta verkar överens om att nyheter, goda texter och berättelser - det vi brukar kalla journalistik - fortfarande har en framtid.Veckans berömVeckans beröm delas ut av Sören Angeldorff i Gullbrandstorp. Och det går till Eva Olsson i tidskriften Hälsa. -Hon befinner sig förvisso inte i dagsnyheternas hetluft men skriver sakligt, lättläst och utan språkfel om näring, hälsa, komplementär medicin och liknande. Hon lägger uppenbarligen ner ett omfattande arbete på research och faktagranskning och kan klargöra även komplexa sammanhang på ett lättfattligt sätt, skriver Sören Angeldorff. -Hennes motto skulle kunna vara: ”Överskatta aldrig läsarens förkunskaper, underskatta inte hans eller hennes förmåga att förstå.”, slutar han.

Trots att den nya tekniken gjort att antalet potentiella nyhetskällor ökat kraftigt, har aldrig så många i USA konsumerat de traditionella mediernas innehåll som det senaste året. Fast det sker allt mer via deras hemsidor. Ändå lever framför allt dagstidningarna farligt. De klarar inte av ta betalt för innehållet på nätet. Annorlunda uttryckt: Annonssäljarna hänger inte med i utvecklingen på samma sätt som journalisterna nu sägs göra.

Det här kan man bland mycket annat utläsa av årets över 700 sidor långa rapport om amerikansk journalistik, The state of the News Media, som Project for Exellence in Journalism ligger bakom. Internet har förvisso radikalt förändrat journalistikens förutsättningar. Men kanske inte riktigt på det sätt som man trodde för några år sen. Demokratiseringen försvann?Förr hette det till exempel att nätet skulle demokratisera medierna, göra att vi fick många nya röster, artiklar, inslag och perspektiv. I själva verket har nyhetsutbudet i USA blivit mer likartat och insnävat. De flesta hemsidor packar bara om och återbrukar sådant som gjorts på annat håll. Plockar man till exempel bort det utrikesstoff som handlade om Irak, Iran och Pakistan, så återstod bara sex procent av nyhetsutbudet med material om alla andra länder i världen. Lokala än mer lokalaDe amerikanska medierna bevakar allt färre saker. Och de lokala tenderar att bli ännu mer lokala.Även om allt fler tar del av de traditionella mediernas innehåll, minskar antalet journalister på redaktionerna. Redo för förändringarJournalisterna i USA är också betydligt mer pessimistiska om sitt yrkes framtid än tidigare. Samtidigt är de mer positiva till förändringar nu, positiva till att jobba multimedialt, att skriva, och/eller göra radio, tv och webb på samma gång. Troligen därtill nödda och tvungna. De har insett att det kanske är enda möjligheten om de traditionella medierna, den vanliga journalistiken i USA ska överleva. Annonsintäkterna problemet-Det allt överskuggande problemet är hur medierna ska få in pengar. Lyckas de inte lösa den ekonomiska krisen, kan vi nog säga hej då till den journalistik vi är vana vid - att reportrar rör sig ute i samhället för att tala om för oss vad som verkligen händer, säger Tom Rosenstiel - ansvarig för Project of Exellence in Journalism. Veckans berömVeckans beröm delas ut av Mai Bohman. Och går till journalisten Katarina Östholm på Tidningen Ångermanland. -Hennes artiklar ALLTID läsvärda, oavsett vilket ämne hon behandlar och vad man själv som läsare är intresserad av: fakta och citat är korrekta, hennes språk är vackert och varierat samtidigt som det är grammatiskt föredömligt och hon fullföljer sina logiska tankekedjor, berömmer Mai Bohman Katarina Östholms journalistik.