Publicerat

(OBS! Sänds enbart söndag denna veckan för att ge plats för SR-vinnarna på Radiogalan förra veckan. Och från och med nästa vecka utgår vår ordinarie förstasändning på lördagar kl 15.35, för att fram till jul ge plats åt ett nyinsatt ekonomiprogram. Problemen med ekonomin får med andra ord till och med följder för P1:s tablå. Men lugn - Publicerat finns kvar på söndagar kl 12!) Ansvaret för den amerikanska ekonomins kollaps finns på tre ställen: Wall Street, hos politikerna - men även hos medierna!Det anser Danny Schechter, känd amerikansk mediekritiker som kom ut med boken Plunder, Plundring, bara någon vecka innan Lehman Brothers gick i konkurs i mitten av september.

 Danny Schechter har i flera år, bland annat via sin blogg och sajt, varnat för och agiterat mot den ohämmade villalåne-karusellen och kreditcirkusen i USA. Ingen eller få lyssnade. I början av 2007 hade hans dokumentärfilm ”In debt we trust” premiär. Mottagandet var kallsinnigt. Ekonomin mår bättre än någonsin. Du är en domedagsprofet och alarmist som är helt fel ute, hette det. Ingen förläggareSchechter fortsatte sin undersökande journalistik. Men det var nästan omöjligt att hitta en förläggare till boken ”Plunder: Investigating Our Economic Calamity and the Subprime Scandal”. (Ungefär: Plundring, En undersökning av vårt ekonomiska sammanbrott och villalåne-skandalen). Till slut hittade Danny en liten förläggare. En vecka innan investmentjätten Lehman Brothes gick i putten kom boken ut. Det vill säga strax innan ekonomin var på väg mot en större kollaps. Brottslighet, inte girighet-Det vi ser är inte girighet, det är kriminalitet, brottslighet, anser Danny Schechter. Kring 25 storföretag undersöks nu av FBI och fler lär det bli. Han är mycket kritisk mot att medierna nästan hela tiden spelat med, inte varnat och grävt mer. Inte stöta sig med annonsörernaOch anser att en förklaring ligger i att medierna, precis som politikerna knappast vill stöta sig med de som betalar dem: annonsörerna, de stora företagen, som dessutom äger de tongivande medierna och ger bidrag till politikerna. Läsa bakifrån-Tidigare har man fått läsa finanstidningarnas artiklar bakifrån för att ha ens en liten chans att förstå vad som möjligen var på gång. Nu toppar krisen alla nyhetssidor. Ändå har det aldrig investerats så mycket i ekonomijournalistik som de senaste åren. USA har fyra ”dygnetrunt-kanaler” på området: Fox Business, CNBC och Bloomberg bland andra.  -Men de är mer till för investerarna som ska göra mer pengar, inte till för vanligt folk, anser Schechter. Hjältar i medierna-Tv-kanalerna bryr sig mindre om inflation, arbetslöshet och folks levnadsvillkor. Direktörna har däremot länge beskrivits som hjältar, säger han. Men trodde han ens själv att det skulle gå så illa med den amerikanska ekonomin som det nu gjort?

Det blir ingen kommersiell rikssändande FM-kanal. Däremot kommer de två nätverken MTG och SBS att tjäna betydligt mer pengar i framtiden. Och kanske bli något mer lokala?Men vill någon starta verkligt lokal radio, lågeffektsradio - ja, då är det bara att dra igång, säger regeringens utredare.

 Den 30 september skulle regeringens utredare av den kommersiella radions framtid, lagman Martin Holmgren vid Nacka tingsrätt, lägga fram sina förslag. Men han har fått en frist till den 10 november.Redan idag är ändå huvudlinjerna klara. Hör Martin Holmgren om den kommersiella radions framtid. Ingen lokal radio Den kommersiella radion blev ju inte precis den privata lokalradio som det var tänkt från början. Istället dominerar de två nätverken Rix FM och Mix Megapol helt, ägda av MTG respetive SBS. ”Lågeffektsmotvikt”Även Nya Zeeland har två dominerande kommersiella nätverk. Där satsade man som motvikt till dessa på så kallad lågeffektsradio, LPFM, rapporterar Mikael Sjödell. -Vill någon i Sverige göra det är det bara att ansöka om tillstånd hos Radio och TV-verket, säger Martin Holmgren.RadiotättHör ett reportage om hur lågeffektsradion fungerar i Nya Zeeland - numera bland de mest radiotäta länderna i världen sedan LPFM drogs igång för fem år sedan.Veckans berömVeckans beröm delas ut av Karin Carlsson i Norrköping som speciellt vill tacka Sveriges Radio för LOKALA program i P4 med underhållning, upplysning och mycket, mycket mera, skriver hon.Fast Karin Carlsson gillar mycket annat också. Aurora, Klassisk FM, Notturno och Önska i P2. Och program i P1, P3 och P4, dessutom Ekot, är det hon uppskattar mest.Så har hon heller inte dator, Internet eller tv, meddelar hon på sitt vykort.Skolmassakern i Finland Matti Saari planerade i detalj hur han ville att medierna skulle agera efter ”Massakern i Kauhajoki”, som han kallade det material han la ut på nätet innan han använde sin pistol.Ungefär på samma sätt fungerade amerikanen Cho Seung-Hui i Virginia i april 2007. Han skickade i väg ett helt ljud- och bildpaket till det amerikanska tv-bolaget NBC, som sedan sände det mesta. Publicerat den 21 april i fjor diskuterade de problem som  nyhetsmedierna ställs inför i sådana fall med TV 4:s tittarombudsman Janne Andersson.  Se vårt arkiv. Eller    Garanterad uppmärksamhet?Frågan då som nu är bland annat om psykiskt gravt störda personer ska garanteras tv-tid för egna budskap? Det är just uppmärksamhet i medierna de ofta söker genom sina vansinnesdåd.

Har den digitala tekniken gjort de unga i USA till den dummaste generation hittills? Ett hot mot USA:s framtid?Det hävdar engelskprofessor Mark Bauerlein vid Emory University i Atlanta i boken The Dumbest Generation.

 Hör Mark Bauerlein i Publicerat. Hans påståenden har nämligen skapat en het debatt i USA. Det är kanske inte så underligt om man ser på underrubriken till hans bok: ”Hur den digitala tidsåldern fördummar unga amerikaner och hotar att förstöra vår framtid. Eller, lita inte på någon under 30” Från hjärnan till fingertopparna?Annorlunda uttryckt skulle man kunna tolka hans budskap ungefär så här: Nätet har flyttat kunskaperna från de ungas hjärnor ut i deras fingertoppar. För varför ska man lagra kunskap i hjärnan när den finns på Google? Inte alls nyfikna?Men är de unga en ointresserad, okunnig, ganska slö generation som mest chattar och sms-ar med sina kompisar och inte bryr sig om andra? En generation som flyter omkring på ytan och bara vill bli underhållen? Som förvisso kan lite om en hel del, men inte vill fördjupa sig i någonting, trots att det finns oceaner av vetande att hämta på nätet för den som bara vill? Tvärtom smartareDet finns förvisso personer som resonerar tvärtom. Att nätet och populärkulturen gör de unga smartare. Ta till exempel David Pfeifer, tysk journalist som skrivit boken ”Klick. Wie die moderne Medien uns klüger machen”- ”Klick. Hur de moderna medierna gör oss smartare”.Populärkulturen nyttigDen bygger i sin tur troligen på amerikanen Steven Johnsons bok från 2005: ”Everything Bad Is Good For You - How Todays Popular Culture Is actually making us smarter. ”Allt dåligt är bra för dig - hur dagens populärkultur faktiskt gör oss smartare”. Fast ny studie visar annatSamtidigt säger en ny dansk undersökning, gjord för Egmonts förlag, att Bauerlein har rätt. -Unga sms-ar och chattar mest med sina sex kompisar. Och utnyttjar inte alls nätets möjligheter. Unga svenska generationen?Vi undrar klart också hur läget är i Sverige. Vad säger till exempel Elza Dunkels - medieforskare i Umeå som undersökt de ungas nätvanor? Och vilka synpunkter har Torgny Sandgren från Ungdomsstyrelsen?Veckans berömVeckans beröm dela ut Monica Schelin och det går till Åke Sandin och hans Radio Tuff - en närradio som drivs ideellt av Tyresö Ulands- och Fredsförening.-Radio Tuff gör verkligen skäl för namnet. Radio Tuff är en radio som aldrig riskerat att kallas Radio Trendig, skriver Moncia Schelin. Åke Sandin och de andra som jobbar med Radio Tuff är extra viktiga, eftersom Stockholms folkrika förorter ligger i mörkaste medieskugga, slutar hon.

Över 200 journalister har försvunnit i Ryssland de senaste 15 åren. De flesta tros ha mördats. Många har aldrig hittats. Frågan är varför? Och varför bryr sig inte myndigheterna och allmänheten om morden? Hör också gruppen Teater utan hund i Malmö, som om en dryg vecka ger en nyskriven pjäs om fängslade Dawit Isaak.

  -Två döda och en svårt misshandlad. Förra veckan var en normal vecka i rysk journalistik, säger Joanna Kurosz från Svenska Helsingforskommittén.Hon var en av deltagarna i ett seminarium om det prekära läget för rysk journalistik, som hölls på Sveriges Radio i Stockholm häromdagen. Döda pennorDå öppnades också utställningen ”Döda pennor”, som gjorts av Jelena Larionova, journalist från Murmansk.Hör bland andra henne och Joanna Kurosz, som tidigare var TT:s korrespondent i Moskva, diskutera problemen och vad man kan göra åt dem med Arne König, ordförande i Europeiska Journalistfederationen och Sveriges Radios vd Kerstin Brunnberg.   Visas på dagtidBor du i Stockholm kan du ta dig till Radiohusets entré, där utställningen ”Döda pennor” visas på dagtid fram till och med den 26 september. Teater utan hundDen 23 september är det exakt sju år sedan svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak och en hel del kollegor till honom, politiker och andra fängslades i Asmara i Eritrea. Sedan slutet av 2007 har ”Teater utan hund” arbetat med en pjäs om Dawit Isaaks öde.Ingen vet hur han har det-Det är klart väldigt svårt att berätta om Dawit Isaak. Historien bygger på en verklig person som vi bara kan tänka oss, säger regissören David Jonsson. -Ingen har sett, hört eller ens hört av honom på många år. Teater är med nödvändighet ett påhitt, en avbild, en fantasi. Fyra möjliga DawitDärför innehåller pjäsen fyra olika Dawit Isaak. Och det enda vi kan vara helt säkra på är att han inte är, eller har blivit som vi avbildar honom här på scenen.-Därför berättar vi inte bara om Dawit Isaak, utan om alla som sitter orättvist fängslade. Men vår berättelse handlar också om hopp, säger Jonsson, vars teatergrupp också samarbetar med en Amnestygrupp från Lund. Ska skapa engemangFörhoppningen är att publiken efter föreställningen ska engagera sig i kampen för att få hem Dawit Isaak. En sak är säker. Eritreas president Isaias Afewerki verkar inte vara direkt inställd på att omvandla ”sitt” land i demokratisk väg. Det kan i varje fall ta flera decennier. Intervju i Al JazeeraHör den senaste intervjun med honom som vi känner till. Han ställde motvilligt upp i tv-kanalen några dagar före Eritreas självständighetsdag i maj i år. Fri entré Pjäsen ”Isaak” visas lördagen den 20 och söndagen den 21 september kl 13 och 19 på Inkonst i Malmö. Entrén är fri. Manuset är skrivet av Jens Peter Karlsson. Skådespelarna heter Camilla Allgulander, Simon Manns, Hanna Svensson och Johan Svensson. Veckans berömVeckans beröm delas ut av Ninni Ericsson. Och det går till Mia Blomgren som mest hörs i Tendens i P1.-Mia blomgren har ett sätt att, utan att på något sätt vara skjutjärnsjournalist, få människor att formulera sig. Hon skildrar samhället som få, skriver Ninni Ericsson.

Medkänsla och engagemang - det är speciella kännetecken för kvinnors journalistik genom åren. Det anser ett 20-tal kvinnliga journalister som tillsammans skrivit boken: Empati och engagemang - en kvinnolinje i svensk journalistik.Men finns det en särskild kvinnojournalistik? Har kvinnliga journalister en starkare inkännande förmåga än manliga?

  Publicerat diskuterar saken med Ami Lönnroth, redaktör för antologin, och Birgitta Ney, medieforskare, som också medverkar i boken.Wendela skulle fyllt 200”Empati och engagemang” ges ut i samband Wendelas Hebbes 200-års jubileum som firas i helgen. Aftonbladet-journalisten Wendela Hebbe var Sveriges första fast anställda kvinnliga journalist. År 1841 lyckades hon med konststycket att få ett anställningskontrakt i den då annars helt manliga medievärlden. Där blev hon snabbt pionjär i genren socialreportage.Kvinnor i majoritet Men det dröjde väldigt länge innan fler kvinnor fick ordentlig plats i medierna. Idag är däremot kvinnor i majoritet på journalistutbildningarna. Så en hel del har hänt, fast först på senare år. Och det är långt ifrån alla redaktioner som även under senare tid uppskattat stor inlevelseförmåga. ”Sobsister”Kerstin Vinterheds artiklar i början av 80-talet om internernas liv i Kumlabunkern, resulterade till exempel i att hon snabbt stoppades som socialreporter. Detta sedan Svenskans dåvarande chefredaktör Gustaf von Platen i en ledare med ordet ”sobsister” pekat på det journalister idag kanske är räddare för än något annat: ”att låta känslan styra istället för det upphöjda förnuftet”, som Ami Lönnroth formulerar saken i boken.  Men ska journalister tydligt visa var de står i mänskliga och moraliska frågor?Plattare medievärld?Hör också Johannes Ekmans betraktelse över vår allt plattare medievärld ”med pratshower där personfokus är huvudsak och innehållet - som kan vara tunnare än ett rakblad - en trivial bisak”.Veckans berömFörst - förlåt Eva i Göteborg. Vi glömde bort ditt fina vykort förra veckan. Du vill också dela ut beröm till programmet Konflikt. Närmare bestämt för Konflikt den 23 augusti där en analyschef från UD redogjorde på ett alldeles föredömligt sätt för förhållandena i Georgien, skriver Eva bland annat.Den här veckan får Stig-Arne Ekhall rosa Niklas Ekdal - chef ett tag till på DNs ledaravdelning. -Stort djup och stor bredd. Men viktigast Niklas pedagogiska talang. Utan att förfalla till snedvridande förenklingar kan han ge övertygande förklaringar till dagens händelser, anser Stig-Arne Ekhall. FilmjournalistikenFörra veckans diskussion om filmjournalistik fick Tomas Johansson i Skellefteå att höra av sig och klaga över vad som skrivits (”åtminstone här uppe i norr”) om filmen Kautokeinoupproret. Därför har Tomas Johansson snickrat ihop en egen text om filmen, som viTvå Wendela-pris Och på tal om Publicerats ämne denna vecka - på söndag eftermiddag (7/9) delar föreningen ut pris. Priset för bästa socialreportage i bokform går till två män och en kvinna: Thella Johnson, Jörgen Huitfeldt och Ola Wong för ,som bygger på deras serie radioreportage i P1:s Kaliber om de kinesiska stenarbetarnas fruktansvärda arbetsvillkor.Och bästa socialreportage i tidning har enligt juryn gjorts av Angela Hanagarth, Nerikes Allehanda för repet ”Stressig jakt på skräp och Sj:s poäng”.

Vi tittar på film som aldrig förr, även om det sker något mindre i biografsalongen. Filmindustrin sväller. Men har filmjournalistiken gått i stå? SVT har till exempel inget specialprogram om film längre.

  Håller vi på att få en ”celibritetsapparat” mer inriktad på marknadsföring istället för en kritiskt granskande och diskuterande filmjournalistik? Hurra eller usch i kort text, men inget mer? Filmdagarna i Malmö i veckan lockade som vanligt hundratals journalister och filmfolk. Årligt återkommande Under fyra dagar visade Filminstitutet tillsammans med de svenska distributörerna de filmer som kommer upp på biograferna under hösten och vintern. Ett årligt evenemang som hållit på sedan 1974. FilmhäftetPublicerat passade på att diskutera dagens svenska filmjournalistik med Jan Göransson - presschef på Svenska Filminstitutet, Ingela Brovik, frilansjournalist som bevakar film för press och radio och Michael Tapper, filmvetare och recensent på Sydsvenskan, som tidigare gav ut Filmhäftet.Veckans berömSen förra veckan har det bara kommit in beröm som riktar sig till Sveriges Radio-medarbetare. Men vi skickar klart de lovorden vidare även om de ”drabbade” berömts tidigare. Inte minst Hanna Sahlberg - SR-korre i Kina, som Gunnel Kjellberg i Stockholm gillar skarpt: -Sahlberg är modig, otroligt kreativ, finns överallt, bland alla samhällsklasser, skriver Gunnel Kjellberg bland mycket annat. Hanna Sahlberg får också beröm av Leif Paulsson. Men han delar ut ännu fler lovord till Maria Persson Löfgren i Moskva, som alltid rapporterar meningsfullt och skärpt, enligt Leif Paulsson. -Jag älskar hennes tonfall vid sitt namn i avannonseringen, slutar han. Lena Andersson älskar däremot inte allt i Sveriges Radio. Men gillar framför allt programmet Konflikt. -Det värsta som kan hända seriösa program är om programmakarna faller för frestelsen att ”simma på ytan”. Det gör inte Konflikt, tycker Lena Andersson.-----------------------------------------------------------------Har Du synpunkter eller tips, eller kanske också vill lovordna något eller någon i medierna - det finns kanske till och med något sådant att hämta utanför Sveriges Radio - hör av Dig  till [email protected]. Eller till Publicerat 21101 Malmö.

Sorgeyttringar i svensk nyhetsjournalistik och mediernas bevakning av Georgien-konflikten. Det är innehållet Publicerats första sändning efter sommaruppehållet.

  ”De står tillsammans och försöker förstå det ofattbara” - så lyder titeln på en D-uppsats av journalistlärare Anette Forsberg vid högskolan i Kalmar. Dagstidningarna fungerar mer och mer som en sorts sorgeplats för vanliga människor. ”Sorgeturister”Men vissa förutsättningar måste uppfyllas. Bland annat måste dödsfallen vara dramatiska och offren unga. De sörjande kan däremot ha olika relationer till offren. Anette Forsberg hittar både ”Sorgeturister”, ”Mediebästisar” och ”Gråterskor” bland de sörjande.Medierna tar delvis över som en sorts sorgeplats. Men vad har detta med journalistik att göra?Englas begravningOch hur ser hon på Sveriges Televisions sändning av mördade Engla Höglunds begravning?Georgien vann propagandakriget? Vi låter också medieprofessor Stig-Arne Nohrstedt vid Örebro universitet recensera hur de svenska medierna beskriver konflikten i Georgien.Redan innan vi pratar med Nohrstedt vågar vi påstå en sak: Georgien och president Micheil Saakasjvili har vunnit propagandakriget. Ryssarna enda skurkarna?Medierna har dominerats av det ryska intrånget och det lidande det skapat. I betydligt mindre utsträckning har följderna av det georgiska anfallet mot Sydossetien, som trots allt startade konflikten, skildrats. Eller har vi fel? Hör vad Stig-Arne Nohrstedt, som följt mediernas skildringar av de flesta krig och konflikter under senare år, kommer fram till. Mediekritik ur SR:s arkivUnder sommaren har P1 sänt ett antal inslag med ”Mediekritik ur Sveriges Radios arkiv” under SR Minnens vinjett. För de intresserade har vi samlat inslagen här på Publicerats hemsida också. Klicka bara på ”Mediekritik ur arkivet” uppe till höger här på hemsidan.  Veckans berömNy säsong och vi fortsätter med att låta dig som lyssnar dela ut beröm till något eller någon du gillar i medierna. Den här veckan vill Torgny Ekengard i Jönköping att Jenny Sanner Rosqvist, som vikarierade som Sveriges Radios korre i Afrika, ska ha stort beröm för sin rapportering därifrån. -Den skötte hon på ett utmärkt sätt, skriver Ekengard.Hör av dig!Vill du också lovorda någon eller något i medierna - hör av dig till [email protected]. Eller skriv till Publicerat Sveriges Radio 21101 Malmö.

För ett år sedan stormade det på Sveriges Radio. Bortlyft ledning och ny vd tystade snabbt den hårdaste kritiken från lyssnare och anställda. Hur gick det till, för radions utbud och organisation förändrades väl inte så mycket? Och vad är att förvänta av framtidens public service-radio?

 Hör SR:s vd Kerstin Brunnberg, som sitter kvar till första halvåret 2009 innan hon får den pension hon egentligen var på väg ut i redan för ett år sedan. Eller kan hon tänka sig att sitta kvar ytterligare en tid om det skulle behövas?Just nu söker i varje fall SR:s styrelse en ny vd till ”Sveriges viktigaste mediejobb”, som det heter i annonsen. Frågan är om det inte borde stå ”Sveriges svåraste mediejobb” istället? Detta med tanke på all turbulens som tillsättningarna av vd på SR skapat genom åren.Hur ska en ny vd se ut? Måste han/hon redan ha erfarenhet av etermedier och public service för att lyckas? Vilka ändringar gav lugn?En intressant fråga är som sagt hur Kerstin Brunnberg lyckades lugna de upprörda lyssnarna och de anställda? Vilka förändringar i radions alla kanaler kan ha spelat in? SR:s organisation är dessutom ungefär densamma som bortlyfte vd Peter Örn skapade, en stor överbyggnad med bland annat en utbudsavdelning, dit alla beslut om SR:s innehåll koncentrerats. Hade det inte varit bättre för lyssnarna om SR:s olika medarbetare haft större inflytande över utbudet?  Hårdare konkurrensHur ska SR klara konkurrensen med alla andra medier? Inte minst från de två kommersiella radiokanalerna som återstår av det som en gång kallades den privata lokalradion? Och kanske från ytterligare en ny, rikssändande kommersiell kanal?Hur hanterar SR konkurrensen från de nya medierna? Hela Sveriges Radio?Hur kan Sveriges Radio upprätthålla det så kallade 55-procents målet (att över hälften av radioproduktion ska göras utanför Stockholm), när kanske fler program görs i Stockholm och alla beslut tas centralt? Dessutom har de lokala kanalernas resurser minskat. Produktionsutläggen ökar Redan idag står det däremot klart att Sveriges Radio tänker satsa ytterligare 20 miljoner kronor på produktionsbolag utöver det betydligt större belopp som redan läggs ut varje år. Har SR:s ledning dåligt självförtroende, eftersom mindre ska produceras inom företaget? Är detta något som riksdagen kräver? Eller är det SR:s eget påfund? Vari ligger vinsten? Vad ska i så fall försvinna från SR denna omgång?Varför mot lyssnarombud?För ett par veckor sedan kritiserades Brunnberg av TV 4:s tittarombud för att SR inte har någon lyssnarombudsman. Varför är hon emot en sådan? Veckans berömDet börjar tunna ut i högen med förslag till veckans beröm. Men det sista vi förmedlar i den vägen före sommaruppehållet får idag ändå gå till två personer som skrivit om samma ämne, nämligen elöverkänslighet. Anna Maria Danell i Uppsala berömmer Gunni Nordström, som skrev boken ”Mörkläggning - elektronikens rättslösa offer” redan år 2000. Och Margareta Johansson i Ludvika tycker vi bör uppmärksamma Gunilla Ladbergs helt nya bok i samma ämne. Den har titeln ”Ett vackert fängelse - på flykt från el och mikrovågor”.Sommarlov!Nu tar Publicerat sommarlov. Hör oss gärna igen från och med lördagen den 23 augusti. Och skicka också in förslag till något Du anser är berömvärt i medierna, så lovar vi att vidarebeforda berömmet. För visst finns det väl en hel del positivt i medierna också? Annars skulle vi väl inte ägna så stor del av vårt liv, vår fritid, åt just innehåller i gamla och nya medier?

Trots att Bonnier AB i en remiss erkänt att koncernen ligger bakom den hemliga anmälan till EU-kommissionen, vägrar EU-kommissionären att lyfta den hemligstämpel Bonnier har krävt i Bryssel. Samtidigt säger Svenskans vd att det enbart varit via Bryssel han lyckas få fram åtminstone en del information i saken. I det öppna Sverige har det varit helt omöjligt!Och Eritreas president lockade hem Dawit Isaak och flera andra som gillade en fri press. Det berättar en svensk filmare som träffade Dawit innan han återvände till Eritrea.

Det är EU-parlamentarikern Jens Holm (v), som nu fått svar från EU-kommissionär Neelie Kroes. Kroes bekräftar att det mer än årsgamla klagomålet från Bonniers existerar. Men kommissionen ”måste hörsamma den klagandes begäran om att det hela ska vara hemligt”. Fast frågan är var det är hemligast? Svenska Dagbladets vd har fått fram det lilla han lyckats få veta via EU-tjänstemän i Bryssel, inte via Sverige.Ger en falsk bild?-Det är bara genom att åka ner till Bryssel som vi har lyckats ta reda på sanningen. Och regeringen och Bonnier ger en falsk bild. Det är de svenska instanserna som försöker hemlighålla vad som faktiskt har hänt, säger Raoul Grünthal - vd på Svenska Dagbladet.-Bonnier-koncernen har betett sig på ett otillständigt sätt. Jag skulle skämmas om jag var i Bonniers kläder! slutar Raoul Grünthal.   Repetition av fallet Dawit IsaakÄven om de flesta lyssnare tycker det är rätt att driva kampanj för fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak, är det en del som tycker att ”han får skylla sig själv som reste tillbaka till Eritrea. Hur kunde han förvänta sig att regeringen skulle gilla kritik”, är deras syn på saken.Presidenten uppmanade till kritik-Men det var faktiskt så att Dawit Isaak och hans kollegor till och med uppmanades av president Esayas Afeworki att vara kritiska även mot makthavarna, säger Marianne Mathlein, som träffade Dawit kort innan han reste tillbaka. Marianne Mathlein har följt den politiska utvecklingen i Eritrea i många år och även besökt landet ett flertal tillfällen, dels under de båda krigen mot Etiopien och under de sju fredsåren. Älskad befrielserörelse Flera av hennes filmer har dessutom sänts i eritreansk tv. Så vi bad henne om en kort repetition av hur läget i Eritrea förändrats och förvärrats. -Man måste hålla i minnet att eritreanerna var oerhört eniga, befrielserörelsen var älskad och omfattade varenda människa i landet. Något förtryck annat än utifrån förekom inte, berättar Marianne Mathlein. Förvandlad till förtryckare och diktator-Stödet från de exileritreaner som ofta eller periodvis flyttade hem och investerade sparade pengar i företag och bostäder var massivt. Esayas Afeworki brukade fika och prata med folk varsomhelst i Asmara. -Att presidenten skulle ha förvandlats till en förtryckare och diktator var det och är det svårt för den breda massan att tro på.Men hennes syn på Eritreas framtid är inte särskilt ljus.Exileritreaner passiva och besvikna -Sorgligt nog är exileritreanerna helt passiva, rädda för repressalier mot släktlingarna i Eritrea, besvikna och bittra.-Själv är jag mycket ledsen och pessimistisk om framtiden, slutar Marianne Mathlein.Hoppas på UDDäremot hoppas Dawits fru och tre barn och bror Esayas Isak i Göteborg på svenska UD:s tysta diplomati. -Just nu är det dödstyst om hans situation. Men vi hoppas fortfarande på UD:s ansträngningar och informeras regelbundet, säger Esayas Isak.Han har tidigare berättat att hans bror haft tillgång till en kortvågsradio och följt påminnelserna om hans situation i radioprogrammet Vår grundade mening. Det hann Dawit nämna under den mycket korta tid för ett par år sen då han plötsligt fick lämna fängelset, bara för att spärras in igen.

Jo, ombudsmän behövs tyckte naturligtvis kring 45 sådana från hela världen när de samlades till årets medieombudsmannamöte - ONO-konferens - i Stockholm.Men frågan är hur stort intresset är i Sverige? Sveriges Television har inte någon ny efter Claes Elfsberg. På Dagens Nyheter är situationen likartad sedan Lilian Öhrström gjorde sin sista arbetsdag förra fredagen.

 Kvar finns Tv4:s tittarombud Janne Andersson. Men vad händer i framtiden? Kommer fler svenska medier att satsa på speciella ombudsmän? Vilka är för- och nackdelarna? Nackdelarna överväger?Enligt Esben Örberg, kommunikationschef på danska journalistförbundet, så är nackdelarna fler än fördelarna. Ändå är han positiv till läsar-, lyssnar- och tittarombudsmän. Vi undrar naturligtvis varför? Intressant är också hur DN:s läsarombudsman fungerade under sina drygt fem år? Större intresse i USAVarför verkar den här modellen vara mer intressant i USA, även om antalet ombudsmän där minskar, mest på grund av dagstidningarnas kärva ekonomiska läge?Frågorna är många och svarar gör de två med längst erfarenhet i saken, nämligen just Janne Andersson på TV4 och Lilian Öhrström tills nu på Dagens Nyheter. Helt olika förutsättningarDe två var dessutom med och organiserade ONO:s (Organization of News Ombudsmen) tredagarsmöte i Stockholm. Och av det framgick att medieombudsmännen arbetar under väldigt olika villkor.   Veckans beröm Veckans beröm då? Jo, idag släpper vi fram två förslag eftsom journalisterna arbetar på samma ställe. Veckans beröm går nämligen till Lasse Johansson och Camilla Kvartoft på SR:s P1 Morgon.-Lasse Johansson förgyller mina morgnar med sitt personliga och engagerade sätt att följa upp nyheterna. Hans intresse känns genuint. Jag glädjer mig ofta åt hur han på ett så ivrigt, enkelt och otvunget sätt ställer frågor om just det som rör sig i mitt huvud, skriver Gunilla Lindén i Lund.Och Hans Ekberg berömmer Camilla Kvartoft som inte, som många andra numera, talar för fort. - Skönt att höra en som har en så avspänd, men ändå skärpt ton, skriver Hans Ekberg.