Publicerat

Regeringens företrädare kommer inte att gå med på speciella undantag för journalister, läkare, advokater eller präster! Också dessa grupper kan ha skumma avsikter. Åminstone i andra länder. Dessutom skulle det vara svårt att genomföra sådana undantag. Ungefär så uttryckte sig Håkan Jevrell - statssekreterare på försvarsdepartementet - när tidningsutgivarna, TU, höll stor debatt om signalspaningslagen och förändringarna i den. Förra veckan deltog vi också i ett seminarium om fallet Dawit Isaak, anordnat av Amnesty i Lund. Efter det lovade Cecilia Julin - kommunikationschef på UD - att överlämna förslaget från några av Publicerats lyssnare, nämligen att utrikesminister Carl Bildt åker till Eritrea och kräver att Dawit Isaak friges.

  Inga fler förändringar än de aviserade så kallade 15 punkterna i FRA-lagen är att vänta. Lagen är helt tillfyllest, anser regeringens talesman.Det tyckte däremot inte någon av företrädarna för de yrken som har tystnadsplikt. Även om alla höll med om att det behövs en signalspaningslag, ansåg de att de tillägg som förbereds är långt ifrån tillräckliga. Undermålig lag -En undermålig lag, ansåg till exempel Anne Ramberg, generalsekreterare i advokatsamfundet. -Regeringens sätt att hantera lagen kan föra med sig att medborgarna misstror hela samhället. Hot mot demokratin-Ett allvarligt slag mot demokratin. Källskyddet och meddelarskyddet undermineras, sa Agneta Lindblom Hulthén från journalistförbundet.-Risk för avlyssning gör att patienter kanske inte berättar allt för sin läkare. Eller att läkarna inte dokumenterar allt. Kan betyda att patienterna behandlas eller vårdas fel, varnade Eva Nilsson Bågenholm - läkarförbundet.  Ett sammandragPublicerat lyssnade på den en och en halv timma långa debatten och ger ett längre referat.      Lyssnarförslag lämnas över till Carl BildtFörra veckan deltog vi också i ett seminarium om fallet Dawit Isaak, anordnat av Amnesty i Lund. Efter det lovade Cecilia Julin - kommunikationschef på UD - att överlämna förslaget från några av Publicerats lyssnare, nämligen att utrikesminister Carl Bildt åker till Eritrea och kräver att Dawit Isaak friges.  Reinfeldt hänger med?Bildt får dessutom gärna ta med sig statsminister Fredrik Reinfeldt på resan. Och bäst är om de båda stannar i Asmara tills Isaak frigetts.I seminariet deltog bland andra också Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnesty och Dawits bror Esayas Isak, som är aktiv i stödföreningen för Dawit.  Situationen värre?                          Hör hur de ser på läget - utsikterna att Dawit Isaak och hans medfångar släpps fria. Och hur reagerar UD på den kritik som GP:s kulturchef förde fram för några veckor sen? Nämligen att UD:s ambassadör varit lite väl frispråkig och tagit på sig väl mycket av äran för att Dawit Isaak blev fri för två år sen. Bara för att fängslas igen två dagar senare.

Publicerat med Åke Pettersson: -Ljus framtid för tidningarna, enligt Murdoch. Men fängelse för lettiska pessimister. Mediemogulen Rupert Murdoch anser att dagstidningarna har en strålande framtid. Inte på papper, men som varumärken. Men det kräver att journalisterna frigör sig från sina egon och olidliga arrogans. Hör Murdoch i Publicerat.Och i Lettland hamnar man i fängelse om man uttalar sig pessimistiskt om ekonomin. Det fick en universitetslärare erfara efter ett tidningsuttalande. Journalisten Juris Kazäs i Riga följer utvecklingen på sin blogg.

Vad tror dagens Stora Journalistprisvinnare om framtidens medier? Kommer press, radio och tv att fortsätta att satsa på dyr undersökande journalistik och kostsamma dokumentärer? Hur ska medierna förhålla sig till nätet? Det är några av frågorna i Publicerat den här veckan.

 Vi har helt enkelt bjudit in de fem pristagarna: Årets berättare Susanne Björkman, Sveriges Radio, årets avslöjare Jens Mikkelsen och Johan Wessman från Sydsvenskan och Karen Söderberg - också Sydsvenskan - som fick Lukas Bonniers Stora Journalistpris.                       Årets förnyare, Fredrik Strage, frilans på Dagens Nyheter, kan däremot inte vara med. Han är ute på tidskrävande reportage, meddelar han.  Storslam för Sydsvenskan Det ovanliga bland årets pristagare är bland annat att ingen kommer från tv. Och att en dagstidning, Sydsvenskan, lyckades med konststycket att få pristagare i två av fyra klasser.   Två journalistveteranerSå hur ser till exempel de två veteranerna och tidigare journalistprofessorerna Karen Söderberg och Susanne Björkman på framtidens dagstidning, respektive radio? Hur påverkar nätet journalistiken? Riskerar radiodokumentärerna att försvinna som de gjort på Danmarks Radio?  Överlever grävandet?                             Och tror betydligt yngre journalisten Jens Mikkelsen på Sydsvenskans lokalredaktion i Lund, att den grävande journalistiken får plats även i framtidens dagstidning när redaktioner slimmas och tidningar slås samman? Går till kvartalstidningKlart är att Johan Wessman, som sysslat med ganska olika saker i tidningsvärlden, kommer att bli chefredaktör för den lilla kvartalstidningen Öi Analyse. Varför då? Tror han inte längre på dagstidningen? Veckans berömVeckans beröm delas ut av Anita i Göteborg. Hon vill berömma Göteborgs-Postens kulturchef Gabriel Byström för att hon har fått läsa Svetlana Aleksievitj kolumner i GP. Både när Svetlana Aleksievitj bodde i Göteborg och sen återvände till Vitryssland.-Det är så intressant att läsa hennes jämförelser mellan västvärlden och hennes hemland och nu om skillnaderna mellan fattiga och rika i Vitryssland som bara blir större och större.Bildt och Reinfeldt gör protestresa?Anita berättar också i sitt långa och trevliga brev, att hon och hennes väninnor skrivit till UD flera gånger och föreslagit att  Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt tillsammans skulle åka ner till Eritrea och ta upp Dawit Isaaks fall.Då skulle det kanske hända något i saken, slutar Anita i Göteborg.Ett alldeles utmärkt förslag som vi härmed för vidare!

Måste yttrandefriheten och offentlighetsprincipen inskränkas för att värna den personliga integriteten? Och den personliga integriteten offras för att skapa ökad säkerhet?Det är frågor journalisten och författaren Anders R Olsson ställer i boken Att stänga det öppna samhället. Han går också till attack mot politikernas och många andras missbruk av själva begreppet personlig integritet.

 I boken hittar man bland annat en nekrolog över offentlighetsprincipen, som ”stilla insomnat, 232 år gammal, efter en längre tids vanvård. En idé av stort demokratiskt värde har gått ur tiden och lämnat många vänner i stor saknad” (se hela nekrologen längre ner på sidan!).Men är det verkligen så illa?  Försökt motarbetaVi diskuterar saken med Anders R Olsson, som på olika sätt kämpat i trettio år mot att Sverige blir alltmer slutet.Vad ligger bakom det här utvecklingen? Vilka är de skyldiga? Vilka är motiven?Flera förklaringarEnligt Anders R Olsson hittar man svaret inte minst i övergången från pappers- till datorlagrad information. EU-inträdet och attacken mot World Trade Center var också steg på vägen mot ett allt slutnare Sverige.Vända utvecklingen?Men är det verkligen för sent att stoppa den här utvecklingen? Går det inte att på något sätt återuppliva prinicpen? Läser man Anders R Olssons nekrolog här nedan ser det förvisso ganska dystert ut. -----------------------------------------------------------           OFFENTLIGHETSPRINCIPEN DÖD             ”Offentlighetsprincipen har stilla insomnat, 232 år gammal, efter en längre tids vanvård. En idé av stort demokratiskt värde har gått ur tiden och lämnat många vänner i stor saknad.   Det var med övergången från en teknik för informationsbehandling till en annan - från papper till datorer - som offentlighetsprincipen inträdde i en alltmer fientlig miljö och dess grundläggande behov började negligeras.       Attackerna och vanskötseln bedrevs under 30 år närmast systematiskt och idag tvingas vi konstatera att alla tecken på liv, på att principen utövar någon verkan har upphört. En medborgare som kräver att få tillgång till datorlagrad information hos en myndighet finner att någon rätt till insyn inte längre existerar.   Vill man återuppleva känslan av insyn i offentlig förvaltning kan man fortfarande kräva, oftast med framgång, att få se pappersdokument. Numera rymmer dock papperen bara en bråkdel av den informationsmängd som myndigheter förfogar över. För oss som varit med länge väcker likväl prasslet av myndighetspapper minnen av ett demokratiskt ideal som fungerade väl”.          (Ur ”Att stänga det öppna samhället”.)    ---------------------------------------------------------------------– Veckans berömVeckans beröm kommer från Göran Baecklund i Bromma som tycker att fackförbundspressen i sin helhet behöver några lovoprd och viss uppmuntran. Läs till exempel unionens tidning Kollega, föreslår Göran Bæcklund.

-Det finns rasism i medierna precis som i samhället i övrigt. Det anser Daniel Poohl på tidningen Expo. Han tycker inte det här är ett kontroversiellt påstående. Diverse statliga utredningar har kommit fram till samma sak. Åtminstone att det finns rasism i samhället.

 Publicerat var med under en debattkväll där det diskuterades hur rasismen kan ta sig uttryck i medierna. Och hur medierna skildrar rasism.  Medierna har blivit en hel del bättre på det här området. Men fortfarande finns mycket kvar att göra. Hur närma sig Sverigedemokraterna?En en annan fråga var hur Sverigedemokraterna har bevakats av medierna. Tidigare har det till exempel sagts att Landskronapostens rapportering om invandrarfrågorna före valet gjorde att så många sverigedemokrater kom in i fullmäktige i Landskrona. Men har verkligen medierna den makten? Helt etablerat parti? Och ska Sverigedemokraterna behandlas som vilket annat parti som helst inför kommande val?Debatten var en del av årets upplaga av , ett projekt som främst riktar sig till skolelever. Fast den här debatten var öppen för alla. Filmer och debattUnder en vecka ser annars hundratals elever flera filmer och diskuterar hur man kan stoppa olika former av rasism.I diskussionen deltog bland andra Daniel Poohl, , Kurdo Baksi - veteran på integrationsområdet, Ingela Brovik, filmjournalist och Joakim Blomqvist, frilansjournalist. Framför mikrofonenEfter debatten i onsdags kväll samlade vi panelen och Mats Mårtensson - projektledare för och en av grundarna av Anitrasitiska filmdagar - framför Publicerats mikrofon för att tala om de här sakerna.

Var det ett stort slöseri med tv-avgifterna när SVT höll valvaka i USA? Det anser journalisten och författaren Annette Kullenberg. Hon tycker att den svenska bevakningen av USA-valet, som pågått i två år, varit totalt överdriven. Och hur hade de stora svenska dagstidningarna klarat att beskriva de två presidentkandidaterna? Det har ett svenskt företag undersökt.

 Hör Annette Kullenberg utveckla sin kritik mot Sveriges Televisions hårdsatsning på det amerikanska valet. Möjligen är det så att medierna bara besvarar en vanlig svensk fixering vid allt som händer och kommer från USA? Fel eller förtjänst?Eller är det mediernas fel, eller förtjänst, att vi intresserar oss så mycket mer för och vet så mycket mer om USA än om Tyskland och Frankrike?Hur som helst - hör SVT:s Rapports chef Morgan Olofsson i diskussion med Annette Kullenberg. OmvärldsanalysHör också Jonas Hellman från United Minds utveckla hur Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet rapporterat om de båda presidentkandidaterna. Högst oväntatVi kan redan här avslöja att resultatet blev ganska oväntat. Klart är också att det finns likheter mellan de stora amerikanska tv-nätverkens bevakning av valkampanjen och de svenska dagstidningarnas dito.

Drabbad av journalistik - så lyder titeln på en ny skrift av Susanne Wigorts Yngvesson, teolog och etikforskare i Stockholm som i 18 kapitel funderar och reflekterar över läget för dagens nyhetsjournalistik. Eller som underrubriken antyder, kommer med tankar om Moral och värderingar bakom rubrikerna.

Susanne Wigorts Yngvesson, som också sitter i Pressens samarbetsnämnd, anser bland mycket annat att dagens frivilliga Spelregler för press, radio och tv är allt för handlingsinriktade. Men hur vill hon ha dem istället? Makten för hårt åtgången?Hon för också fram olika former av mediekritik, till exempel i kapitlet ”Den stryktålige makthavaren”. Och hon gillar inte att tidningar säljs ihop med dvd-filmer eller chokladbitar. Men är det fel att utsätta makthavare och offentliga personer för hårdare granskning? Och vad har hon emot choklad?    The Race beatPå tisdag väljer kanske USA sin förste svarte president. Men för bara ett halvt sekel sedan var våld mot svarta inte ens en nyhet i amerikanska medier.   Mediernas förtjänstSedan dess har det hänt en hel del, och det mycket tack vare medierna. Allt enligt boken The Race Beat, av den kände journalisten Gene Roberts och en kollega till honom. Per Runesson har läst boken.

Det pågår ett spel bakom den svenska kulturens kulisser som till och med kan stoppa utgivningen av böcker. Svenska medier älskar att peka på tryck- och yttrandefrihetsproblem i andra länder. Men de är inte så mycket bättre själva. De skulle behöva sopa framför egen dörr först.

Ungefär så resonerar författaren Vladimir Oravsky i Jönköping. Han gör det i boken ”Friheten i Kulturen - reflektioner kring tystnad och repression inom kultur- etablissemanget”. Tre förlag stoppadeHans eget främsta exempel på det här är att tre bokförlag i rad i sista stund stoppade utgivningen av den ganska harmlösa boken ”Från Astrid till Lindgren”, som ger en bild av hur Astrid Lindgrens liv kunde gestalta sig i lite yngre år. Astrids dotters brev Att utgivningen stoppades skulle bero inte minst på att Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman i brev förklarat att hon inte gillade det Oravsky och medförfattare skrev om en ganska okänd period av Astrid Lindgrens liv 1926-29, då hon bland annat blev gravid med sin chefredaktör på Vimmerby Tidning. Framför allt ogillade Nyman bilden av sin morfar. Angriper kultursverige Men Vladimir Oravsky - som också arbetat som film- och teaterregissör och under tre månader var kulturchef i Umeå - går till attack mot en stor del av kultursverige, inte minst inom press, radio och tv. Lite överallt hittar han också trådar till Saltkråkan AB, som har att förvalta arvet efter vårt ”nationalhelgon” Astrid Lindgren, och som drivs av hennes släktingar.   Medierna spelar med?    I Oravskys bok, som han inte precis tror kommer att uppmärksammas av de tongivande kulturredaktionerna, finns också mycket mediekritik. Och hans kritik mot mängder av namngivna personer är inte direkt inlindad. Så frågan är också: Var kommer all denna vrede ifrån?

Censorer på alla medier, en lång lista med ord och ämnen som det är tabu att skriva om - så fungerar journalistiken bakom sidenridån, som ersatt järnridån i Uzbekistan och andra tidigare Sovjet-republiker. De som försöker sig på riktig, oberoende journalistik förföljs och flera har tvingats fly till andra länder.

  Tidigare frilansjournalisten Elin Jönsson var i stort sett  ensam om att rapportera i västliga medier om massakern i Andizjan 2005. Mycket tack vare modiga, uzbekiska journalister som riskerade livet för att hjälpa henne. För några veckor sedan kom Elin Jönsson ut med reportageboken ”Konsten att dölja en massaker” - om hur president Karimov mer eller mindre lyckats dölja följderna av att hans styrkor den 13 maj 2005 öppnade eld mot tusentals demonstranter på ett torg i Andizjan. Mellan 500 och 2000 av dem dog.Låg ner i bilenBoken handlar om händelserna strax före, under och efter massakern. Men också mycket om hur det var och är att arbeta som journalist i Uzbekistan och andra tidigare Sovjet-republiker.  -Jag tvingades mest ligga ner i bilen när vi körde runt i Andizjan. Så jag såg inte så mycket. Men det jag såg var skottskador och blod. -Det mesta fick vi fram genom att hela tiden ringa runt för att försöka få olika uppgifter bekräftade, berättar Elin Jönsson. Censorer och tabun -Och det finns censorer på redaktionerna och långa listor på ord och ämnen som det är tabu att ta upp. Hör mer om Elin Jönssons erfarenheter i Publicerat. Och läs den nyhetssajt som hennes uzbekiska kollegor, som flytt till Sverige numera driver  Ekonomijournalistiken igenProgrammet innehåller också en betraktelse över den svenska ekonomijournalistiken och finanskrisen.Dagens Industris tidigare chefredaktör Hasse Olsson, som länge varnade för It-bubblan, hade inga illusioner om att aningslösheten i kåren skulle bli mindre inför nästa bubbla. Det sa han i SRs dåvarande mediemagasin för några år sedan. Och han fick ju helt rätt.Men vad beror detta på? Egna världen och värden?-Brist på civilkurage, blyghet, ont om tid, eller vad? undrar Johannes Ekman. Och ger själv ett av flera möjliga svar:-Att ekonomijournalisterna ofta delar världsbild och ideal med den värld de bevakar. Veckans berömBirgitta Mellgren delar ut veckans beröm till just Elin Jönsson för hennes bok. (Se ovan!)”Den är som en spännande thriller och vid läsning av boken måste jag påminna mig om att detta är på riktigt. Detta är männniskors vardag”, skriver Birgitta Mellgren kort. Skicklig marknadsföringEn annan lyssnare tycker - kanske lite ironiskt - att vi ska dela ut beröm för skicklig marknadsföring till den så kallade kriskonsulten Paula Hammerskog på Kreab som under tio minuter i tisdags i SVT:s morronsoffa och via stor artikel i Dagens Industri rekommenderade att vi STICKAR oss ur alla kriser. Gärna då med hjälp av Hammerskogs nya bok ”Sticka mera” som kom ut just i tisdags.

Många remissinstanser går mot Rose-Marie Frebrans förslag att skrota 55 procents-reglen, det vill säga att över hälften av Sveriges Televisions och Sveriges Radios riksprogram ska göras utanför Stockholm. Inga reaktioner har däremot hörts från politiskt håll sen förslaget las fram. Mycket tyder därför på att SR:s och SVT:s ledningar i Stockholm får som de vill. Risk: ökad centralisering.

 Remisstiden för Rose-Marie Frebrans public service-utredning  , som presenterades i början av sommaren har gått ut. Publicerat har gått igenom de 70-80 svaren från remissinstanserna. Och de handlar mest om bolagens framtida finansiering, vilket också är den del av utredningen som Rose-Marie Frebran anser vara viktigast.Ingen debatt allsFörslaget att skrota 55 procents-regeln har däremot hamnat helt i skymundan i debatten. Med några få undantag har förslaget inte uppmärksammats alls.  Därför är oron stor på produktionsorterna utanför Stockholm. Både på SVT och SR fruktar de anställda där en ytterligare centralisering och nedbantning. Trubbig regel Men blir programmen bättre om man behåller en så fyrkantig regel som 55-procents målet? -Om SVT eller SR vill kan de ju låta alla 55 procenten produceras i Umeå, påpekar utredaren.Eva Hamilton Hör en diskussion mellan Sveriges Televisions vd Eva Hamilton, Bo Reimer - medieprofessor vid Malmö högskola och Jan Hemmel, tidigare kulturjournalist på SVT i Malmö. Och hör vad alla remissinstanser som bemödat sig om att svara tycker i saken. En del tar inte alls upp förslaget att avskaffa 55-procentsregeln. Merparten av de som gör det vill behålla den.