Samhällsvetarpodden

I augusti förra året satte sig Greta Thunberg utanför riksdagshuset med sin världskända skylt ”Skolstrejk för klimatet”. Sedan dess har i stort sett ALLT hänt. Nu vill Fridays for Future, som rörelsen heter, gå vidare och de vill ha facket med sig. Samhällsvetarpodden pratar med Edit Lidberg och Eira Fröhling från rörelsen samt förbundets förhandlingschef Markus Furuberg om den stora frågan: Vad kan facket göra för klimatet?

Läs mer om avsnittet här: https://akademssr.se/post/vad-kan-facket-gora-klimatet.

Programledare: Ursula Berge. Producent: Sanna Rundqvist.

Efter fem år i EU-parlamentet kom väljarnas dom för två veckor sedan, Feministiskt Initiativ fick lämna sitt mandat i Bryssel. Hur ser framtiden ut för partiet? Farida al-Abani och Gita Nabavi, partiledare för Fi, gästar Samhällsvetarpodden den här veckan.

Varför åkte Fi ur EU-parlamentet egentligen?

- Vi ser ett mer högerextremt och konservativt politiskt samtal och det påverkar också vad väljarna ser som möjliga och trovärdiga alternativ. Vi har haft svårt att nå fram med vårt budskap i det politiska landskapet, säger Gita Nabavi.

Samtidigt ser Fi ingen anledning att anpassa sig till det förändrade politiska landskapet.

- Jag blir glad i alla fall över att folk inte kopplar oss med begränsningar för människor och att vi står upp för att prata om mänskliga rättigheter, så där blir jag ändå stolt, säger Farida al-Abani. Det kan väl som sagt ha en konsekvens av det, men då får det vara så. Då får det vara tiden vi lever i och då får det kosta det mandatet, tyvärr.

Förutsättningar för att bli valda

Enligt Ungdomsbarometerns senaste mätning är feminist en av de vanligaste identiteterna för unga idag. Ändå lyckades Fi bara få 2 % av de yngsta väljarnas röster, enligt SVT:s vallokalsundersökning, Valu. Vad har Fi:s frågor för framtid i det politiska samtalet?

- Man tror inte riktigt på det politiker säger för att när det kommer till kritan är det inte så man handlar, säger Gita Nabavi. Jag tror att det här förtroendet bygger väldigt mycket på att, många av de som är medlemmar i Fi har ju rötter i andra organisationer. Det är därifrån vi bygger vår trovärdighet, det är så vi skapar vår politik.

Det har riktats kritik mot Fi för att partiet inte tog större utrymme under #metoo-hösten 2017. Farida al-Abani är trött på kritiken, men menar också att det visar på vilken position partiet har i det politiska samtalet.

- Man förväntar sig att vi är det första feministiska partiet som då ska göra någonting och säger kanske en del om den feministiska regeringen vi har, säger Farida al-Abani. Vi kunde absolut ha gjort mer, men det fanns en försiktighet och också det här att vi var själva mitt i det. #metoo är skälet till att vi engagerade oss i politiken.

Vilken väg tar partiet framåt?

Ska Fi framöver bredda partiet för att locka fler väljare eller fokusera ännu tydligare på att driva sina kärnfrågor kring feminismen? Varken Farida al-Abani eller Gita Nabavi vill utlova något, utan inväntar valanalyserna.

- Det är väldigt viktigt att de som är med i partiet får vara med och bidra och forma den väg framåt vi ser. Vi är två ganska nya partiledare, jag tror att det här kommer leda till något spännande och nytt, en nystart, säger Gita Nabavi.

Mycket av det som händer just nu med Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken verkar ha sitt epicentrum i tankar inom Centerpartiet. I veckans avsnitt av Samhällsvetarpodden tar vi pulsen på Martin Ådahl, riksdagsledamot för Centerpartiet och som allmänt anses ledande i förändringarna av arbetsmarknadspolitiken.

Vi börjar med att prata med Martin om M/KD-budgeten som gick igenom.

- Jag är tämligen förbannad på hur det gick till med M/KD-budgeten. Så här kan man inte göra. Vi satt mitt i regeringsförhandlingarna. Detta var en av de avgörande sprickorna i Alliansen, säger han.

- Man kan inte göra neddragningar på det här sättet. Vi hade en tydlig plan för hur vi skulle göra. Vi vill ha någonting genomtänkt. Det var inte detta!

Han berättar också om arbetsmarknadsfrågornas roll i Januariavtalet.

- Arbetsmarknaden var den absolut tuffaste punkten i förhandlingarna. Det var när den här frågan löste sig som vi insåg att det fanns en väg framåt i praktisk politik, avslöjar Martin Ådahl.

Men Martin är också mycket kritisk till hur Arbetsförmedlingens ledning valde att hantera neddragningarna. Mest kritisk är han rörande kontorsnedläggningarna.

- Säg att du sparar 100 - 120 miljoner på att lägga ner de minsta kontoren. Det är väldigt lite av Arbetsförmedlingens hela budget. Att man valde ut, bland det minst kostsamma och mest kritiska för vår reform - att man måste nå ut i hela landet, det är nästan gränsande till sabotage. Det behövde man inte göra! Vi har besparingar som är tokigt upplagda i och med M/KD-budgeten, men både de och Arbetsförmedlingens ledning har gjort tokigheter.

Martin berättar också om hur ett vettigt ersättningssystem i LOV ska utvecklas som inte ska se ut som LOV-lösningen inom stöd- och matchning, om kommuner ska kunna vara LOV-leverantörer och mycket mer.

- Det här blev väldigt rörigt för folk. Det är bara i en sådan här podd, där man får prata till punkt, som folk kan uppfatta hela den här kedjan av händelser, avslutar Martin Ådahl.

Ta chansen och lyssna på detta och mycket mer i podden och få det förklarat som inte kommer fram annars.

Programledare: Ursula Berge. Producent: Sanna Rundqvist.

I veckans samhällsvetarpodd försöker vi se vad som händer i EU-valet 26 maj. Kommer högerpopulismen att växa till? Och vad är det som gör att arbetsmarknadsfrågorna är så svåra att debattera i EU? Ursula Berge pratar om detta med statsvetaren Göran von Sydow som är chef för Sieps, forskningsinstitutet som forskar mest om EU-politik i det här landet.

Vi träffade statsvetaren Göran von Sydow för att förstå mer om hur EU fungerar och vad som kommer att hända i EU-parlamentsvalet. Förr var ja eller nej till EU. Nu ser valrörelsen ut att handla om mer eller mindre EU, eller kanske lagom?

Men det är inte bara de dimensionerna som präglar valet. Allt tyder på att högerextrema partier kommer att tillväxa och om de är mindre splittrade efter det här valet, och ändrar strategi i sin syn på EU, kan mycket hända.

- Om högerextrema partier lär sig använda EU-parlamentet i sakfrågor mer än att bara använda det som plattform för att skicka signaler tillbaka till sitt hemland kan stora förändringar och beslutsförlamningar ske, säger Göran von Sydow.

Vi frågar också varför arbetsmarknadsfrågorna alltid blir så konstiga i EU-perspektiv.

- Man måste förstå EU-debatten utifrån att den både har en horisontell dimension och en vertikal. Den horisontella är tex den klassiska höger-vänsterskalan. Den vertikala syftar till att vissa frågor kan bestämmas av EU – högt, men att andra frågor ska bestämmas på nationalstatsnivå, eller lägre, förklarar Göran von Sydow.

- De gemensamma reglerna i EU har ofta bra passform för Sverige, men just vad det gäller arbetsmarknadsfrågor passar de väldigt dåligt för oss. Därför blir de ofta så konstiga i svensk EU-debatt, förklarar Göran von Sydow.

Och på slutet skickar Göran en passning tillbaka till oss i facket:

- Ibland har jag fått intrycket av att svenska fackföreningsrörelsen inte är så intresserad av hur fackförbund i andra EU-länder har det. En viktig EU-ambition vore kanske att stötta dem som ett sätt att långsiktigt också stödja den svenska partsmodellen, avslutar Göran von Sydow.

Men vi pratar också om varför EU går bakåt i demokratiavseenden, varför EU alltid verkar krisa och om vi svenskar har vant oss vid att vara EU-medborgare, eller inte.

Detta och mycket mer får du reda på i veckans Samhällsvetarpodden med Göran von Sydow, chef för Sieps. Ursula Berge frågar ut.

I veckans Samhällsvetarpodd försöker vi förstå vad som har hänt i arbetsmarknadspolitiken. Ingen verkar vara för Arbetsförmedlingens massvarsel och kontorsdöd. Ändå gör ingen något åt det. Har arbetsmarknadspolitiken offrats för att bryta blockpolitiken och vad kommer ut av vettiga jobbåtgärder för arbetssökande när röken har lagt sig?

Samhällsvetarpodden har i ett flertal poddar på senare tid tagit pulsen på svensk arbetsmarknadspolitik. Senast var Arbetsförmedlingens GD Mikael Sjöberg på plats och före dess arbetsmarknadsutredningens särskilda utredare Cecilia Fahlberg. Även arbetsmarknadsutskottets Gulan Avci (l) och Martin Ådahl (c) har varit i podden. Det borde gå att se ett mönster.

- Det man kan slås av är att vi har en arbetsmarknadspolitik som ingen verkar vara för, och ändå gör man inget åt den. De fyra partierna bakom Januariöverenskommelsen hade till exempel kunnat ändra i Vårändringsbudgeten, men valde att inte göra det. I någon mening har man då diskvalificerat sig från att kritisera den moderata och kristdemokratiska budget som har lett till de stora varsel och kontorsnedläggningar som vi nu ser. Ändå fortsätter man kritisera den som om inget hade hänt, förklarar Ursula Berge, förbundets samhällspolitiska chef.

- Det är stor skillnad mellan retorik och praktik i arbetsmarknadspolitiken just nu. Centerpartiet säger att det inte var 132 nedlagda kontor, företrädesvis i glesbygden, som man ville skulle lägga ner. Samtidigt gör man ingenting åt det.

- Liberalerna vill skära tre gånger mer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder än vad som nu sker, men duckar i hur det ska gå till. En så drastisk ändring av politiken borde man vara mån om att förklara. Ändå hör vi ingenting.

Alla partier säger att man vill ha bättre matchning på arbetsmarknaden, men gör ingenting när akademikersnabbspår till bristyrken läggs ner på grund av för lite pengar på Arbetsförmedlingen. Istället skriver de fyra partierna i Januariöverenskommelsen enbart att det är viktigt att ”fler får chansen till ett jobb utan utbildningskrav”. Varför värnar man inte bättre matchning till bristyrken som ofta är akademikeryrken?

Arbetsmarknadspolitiken präglas idag mer än något annat av att man raserar den, och hoppas att någon fångar upp resterna och gör något bra av det. Vem denna någon är, är oklart. Vill man ha en välfungerande arbetsmarknadspolitik, i privat eller offentlig regi, borde man vara mån om att bädda bättre än så här för det.

I veckans samhällsvetarpodd diskuterar Begmohammed Derakshande-Tomadj, professionsombudsman med förbundets samhällspoliska chef Ursula Berge om hur vi ska förstå logiken i dagens arbetsmarknadspolitik.

Det har varit en turbulent tid för Arbetsförmedlingen och dess generaldirektör Mikael Sjöberg. Mångmiljardneddragningen i M/KD-budgeten, rekordvarslet och stora kontorsnedläggningar. I veckans Samhällsvetarpodden pratar vi med generaldirektören om hur det är att vara statstjänsteman i en stökig politisk tid.

Vad tänkte du när du insåg att det var den stora nedskärning som M och KD hade föreslagit i sin reservation till statsbudget som skulle bli verklighet?

– Jag trodde inledningsvis att man skulle förändra eller justera beslutet. Men sedan vänjer man sig vid tanken under processens gång, förklarar Mikael Sjöberg.

Tror du att politikerna i arbetsmarknadsutskottet förstod omfattningen av, och effekterna av, sitt beslut?

– Jag levde ändå med en viss känsla av att man kanske inte, fullt ut, hade insett konsekvenserna av det beslutet, trots att jag hade varit ganska tydlig i utskottet. Intentionerna stod inte i paritet med konsekvenserna. Jag tror inte att det var någon baktanke med det hela, utan jag tror att det var en lapsus, säger Mikael Sjöberg.

Vad tänker du som generaldirektör när ledande arbetsmarknadspolitiker säger att du agerar ”på egen hand” och borde ”följa Januariavtalet”?

– Så fort man bedriver verksamhet på muntlig styrning är man 100 procentigt enskilt ansvarig som generaldirektör. Man måste istället gå tillbaka till de formella beslut regeringen tagit, och luta sig emot dem. Allt annat är ohållbart, förklarar Mikael Sjöberg.

Lyssna också på om han hade kunnat göra besparingen på annat sätt än med jättevarslet och kontorsnedläggningarna, och hur han och myndigheten förhåller sig till Januariöverenskommelsen. Detta och mycket mer får du reda på i Veckans Samhällsvetarpodden med Mikael Sjöberg, generaldirektör på Arbetsförmedlingen. Ursula Berge frågar ut.

Programledare: Ursula Berge. Producent: Sanna Rundqvist.

Trots höga placeringar i antikorruptionsrankingar så sjunker successivt Sveriges betyg. Sverige har under de senaste åren haft flera stora korruptionshärvor samtidigt finns det en utbred vänskapskorruption i det svenska samhället. Tillsammans bidrar det här till en problematik som kan få långsiktiga konsekvenser för Sverige. I veckans avsnitt av samhällsvetarpodden gästas vi av Louise Brown, ordförande Transparency International Sverige.

Sverige har under de senaste åren skakats om av en rad större korruptionshärvor, det har handlat om allt från mutor av storbolag utomlands till försäljningar av hyreskontrakt hos allmännyttan. Trots erkännanden och bevismaterial är det dock få som blir dömda i Sverige.  

Sverige har svaga anti-korruptionslagar jämfört med anglosaxiska och amerikanska rättssystem där juridiska representanter hålls ansvariga för vad ett bolag gör. Vi har inte det så i Sverige, här måste vi koppla en person till en handling, säger Louise Brown. 

Korruption yttrar sig i olika former, inte nödvändigtvis bara i stora muthärvor. Istället kan korruption ligga den enskilda individen mycket närmre än vad man tror. Ett stort problem i Sverige är vänskapskorruption och dess konsekvenser, framförallt när det kommer till rekrytering av personal. 

Sverige är ett land där vi använder oss av personliga kontakter och nätverk för att rekrytera. Den här typen av rekrytering måste vara transparent och baseras på meriter sanerare än att man väljer en person som har en personlighet som passar in. Annars riskerar man att få en personalsammansättning som hämmar möjligheten att säga ifrån, säger Louise Brown 

I dagens avsnitt pratar vi om korruption och dess olika former, vad som behöver göras för att Sverige ska få en bättre lagstiftning för att hantera den här typen av brott samt tjänstemännens ansvar för att kunna motverka korruption.

Vad händer när kontanter inte längre är allmänt accepterat att betala med? Sverige är extremt, vi är ett av de länder där vi nästan slutat använda kontanter och istället förlitar vi oss på betalkort och internetöverföringar. Eva Julin från riksbanken gästar samhällsvetarpodden och berättar om riksbankens arbete att säkerställa tryggheten i elektroniska betalningar och projektet med den svenska e-kronan.

Riksbanken har historiskt sett varit den del av staten som ansvarat för att förse allmänheten med pengar, men vad händer när allmänheten slutar att använda kontanter och istället förlitar sig på privata aktörers digitala betalningslösningar?

Om du har fysiska kontanter innebär det att du har en fordran på riksbanken om du istället har dina pengar på ett bankkonto har du istället en fordran på din bank. Om den banken går i konkurs är det mot den banken du har din fordran och om banken inte kan betala dig riskerar du att inte får tillbaka dina pengar, säger Eva Julin.

Privata aktörer har ett annat intresse än vad riksbanken har, framförallt är dom affärsmässiga. Därför anser riksbanken i sitt arbete med E-kronan att det är viktigt att staten även i framtiden har en roll på betalmarknaden och kan garantera en neutral betalningsplattform för allmänheten.

Syftet med en e-krona är att ge samma säkerhet med digitala betalningar som vi har i dag med kontanta betalningar, fortsätter Eva Julin.

I dagens avsnitt pratar vi om e-kronan, statens roll på betalmarknaden, konspirationsteorier, neutrala betalningsplattformar och det kontantlösa samhället. Med andra ord allt du behöver veta för att möta morgondagens samhälle.

Många anser att individen bestraffas av en offensiv klimatpolitik, och särskilt på landsbygden. Måste det vara så att landsbygdens invånare blir förlorare i klimatomställningen? Kalle Sundin har varit med och startat tankesmedjan Gröna Folkhemmet, som menar att klimatomställningen måste vara socialt hållbar om den ska lyckas. Samhällsvetarpodden gräver i hur det ska gå till.

Vi ser stora risker med hur klimatdebatten ser ut idag, och vill förändra den, säger Kalle Sundin. Om inte påtryckningarna för att förändra människors plånboksbeteende också matchas med kraftfulla, gröna reformer som gör det möjligt för människor att ställa om, så kommer inte klimatomställningen att lyckas.

När skatterna höjdes på drivmedel i Macrons Frankrike tog proteströrelsen Gula Västarna till gatorna och Kalle ser att liknande reformer i Sverige kan leda till att missnöjet letar sig hit.

Kombinationen av sänkt skatt för de som tjänar mest och höjda drivmedelsskatter som i mångt och mycket kommer drabba de som är beroende av bilen är ju en explosiv kombination som skulle kunna starta den här typen av rörelse även i Sverige.

Så lyckas omställningen

Det finns dock hopp om att det går att samla en bred mobilisering för att lyckas med klimatomställningen. Kalle Sundin pekar på framväxten av det svenska välfärdssamhället som ett lyckat exempel på hur vi kan lyckas även med klimatet.

Det är klart vi kan göra det idag också och bygga ett hållbart, klimatsmart samhälle, säger Kalle. Det som krävs är ju den politiska visionen, de politiska medlen och resurserna.

Kalle menar att de två stora områden där stora reformer behövs är inom transporter och industrin. Vi frågar om vilka åtgärder som behöver genomföras för att lösa klimatkrisen.

Parternas roll i klimatarbetet

Vi pratar också om hur parterna kan jobba med frågan. För Kalle Sundin är det en självklarhet att arbetsmarknadens parter börjar arbeta aktivt med den inom ramen för partsmodellen.

Det finns väl ett gemensamt intresse hos såväl arbetsgivare som arbetstagare om att vi blir ett hållbart välfärdsland?

Hösten blev en grundkurs i regeringsformen för svenska folket. Men hur har makten flyttats med osäkra majoriteter och tre block? Ingvar Mattson fick en mycket speciell introduktion som ny riksdagsdirektör i höstas. Samhällsvetarpodden benar ut hur riksdagens roll förändrats efter en minst sagt speciell höst.

– I kommunikationsarbetat om hur riksdagen arbetar i relation till regeringen har vi fått mycket gratis draghjälp av den täta mediabevakningen under den här hösten. Det säger Ingvar Matsson, riksdagsdirektör som bland annat har ansvar för information till allmänheten om riksdagens arbete.

- Den här regeringsbildningen har bidragit till en vitt spridd kunskap om regeringsformen och regeringsbildningen. Vi har fått ett kunskapslyft – en större folklig förståelse för samspelet, riksdag och regering och den rollfördelning som finns mellan dem.

- Vi har upplevt en obligatorisk statsministeromröstning för första gången som innebar att statsministern avsattes. Vi har dessutom upplevt att talmannen har lämnat två förslag som röstats ned. Detta är helt unikt, och som statsvetare tycker man att det är otroligt spännande och intressant att få vara med om.

- Vi har genom årtiondena läst propositioner och varit rätt säkra på att det blir riksdagens beslut. Så är det inte idag. Det är krångligare och mindre transparent. Men det vi har vunnit är att riksdagen visade att den kan besluta. Det går inte att bara hålla koll på propositioner utan man måste även ha koll på utskotten och faktiskt även på riksdagsbesluten, förklarar Ingvar Matsson.

- Jag har varit med om att till och med regeringskanslipersonal har dålig koll på riksdagsbeslut och skrivit in fel belopp i regleringsbrev, avslöjar Ingvar Matsson.

Ingvar Matsson tycker även att det finns anledning att fundera över höstens regeringsbildningsprocess och att det finns anledning att även snegla över Östersjön.

- Man ska vara försiktig med de bestämmelser som finns i regeringsformen och inte stirra sig blind på den senaste processen. Regeringsformen har ändå visat att den fungerar. Om man ska justera så ska man göra det när dammet har lagt sig.

- Men jag skulle vilja peka på den konstruktion som finns i Finland. Där är det först två omröstningar. I tredje omröstningen är det den kandidat som får flest röster som vinner. Vi har efter fyra omröstningar ett extraval. Finland kanske är något att snegla på, funderar Ingvar Matsson.

Riksdagsdirektören avslöjar också en hemlighet om hur talmannen Andreas Norlén egentligen ville ha det, mitt i alla presskonferenser…