Somna med Henrik

Jag började prata om Flingan. Du vet hur det är — han jamar, han vill in, han vill ut, han stryker sig och sedan vill han absolut inte bli klappad. Han är som ett fästingburet mysterium i pälsform. Och som vanligt väcker han i mig alla känslor som får mig att fundera över relation, ansvar, skuld, och… reklam. Ja, för mitt i kattmatskletet halkar jag rakt in i ett samtal om varför vissa blir så arga när jag gör min podd som ett företag. Jag försöker bena i det där: var går gränsen mellan människa och varumärke? Och varför gör vissa lyssnare uppror när jag säger “Bianca”?

Sedan kommer regnet, och med det: längtan efter barndom, vattenfyllda fantasihus, Tove Janssons hattar och trollkarlar, och slutligen står jag där — 14 år och hoppas på ett nytt skolår. Ett bättre. Det där randiga livet, där man både skrattar och vill försvinna. Jag pratar om att vara barn, om att känna sig ful, och om vad jag skulle vilja säga till honom – den lilla versionen av mig.

Det här är ett avsnitt med många växlar, men alla leder till samma plats: den där du och jag kan sitta still en stund tillsammans. Och som alltid:

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag satt där i halvmörkret, betraktade rompa — robotdammsugaren alltså — när min blick föll på något som aldrig tidigare varit där: en pinnstol. En brun sak med svart sits, tyst som en viskning från förr. Och det visade sig att stolen hade något att säga. Något att berätta. Om sitt liv. Om Bodafors. Om blommiga hattar, piprök, rödbetsspill, barnafödsel och död. Om att bli buren över trösklar och skälva i krigets damm. Om att få se månen betraktas från en farstukvist i Småland och att bli använd som kungatron på en teaterscen.

Det här avsnittet är en resa genom en annan sorts medvetande — ett trävittne till ett sekel av mänskligt liv. Och ja, Somna, det är märkligt. Men det är också… som det ska vara.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Det börjar i en vag undran om texten till “De sista ljuva åren”, och fortsätter i en resa som tar oss till muffiga monokler, trickspikar, barn i främmande land (eller inte), prismor, fallskärmssoldater och drömmar om att flyga i en pergola som aldrig blev vad den skulle.

Jag bläddrar i Leksaksencyklopedin, ett uppslagsverk fullt av leksaker som kanske inte finns men som ändå har existerat i någons knä, någon gång. Vi möter leksakskristallen, med dess glittrande ljusspel och fantasins eviga värde, och nynnedockan, som påminner mig om saliv på axeln och rytmer man inte visste att man kunde.

Vi snubblar genom barndomsminnen och vuxenvärldens tröghet, och pratar om Loke, trickstern som kanske är mer lik Jahve än man först tror. Och vi funderar på varför människor på gamla foton alltid ser ut som om de håller andan. Kanske för att de gör det.

Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna.

Jag hittade ett halmstrå i en gammal pappmugg på mitt gamla kontor. Det såg ut som ett förskräckt utropstecken. Jag plockade upp det. Och det sa hej. Sen berättade det om en äng, om vinden, om ett liv bland andra strån, om en resa i en låda, om en fest som jag inte minns men som kanske hände. Och jag berättade tillbaka. Om Blixbo, och Hökviken, om barndomens tystnader, kritmärken på lister och vad det betyder att gå vidare utan att gå ifrån.

Det är en dröm, men den är min. Och nu är den din.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. I natt får jag besök i Äventyrsvargen – av ett skelett. Ett livräddande, lyssnande, tänkande skelett som jobbar som badvakt i Båstad hela sommaren.

Det här är ett samtal om vad det innebär att vara levande, att sakna sömnen, att bada i benminnen, och att stå stilla i havet när världen sover.

Vi pratar om sorg som eko, glädje utan muskler, och vad som händer när shortsen rinner rakt igenom bäckenet.

Det är kanske ett avsnitt om döden, men framför allt är det ett avsnitt om liv – i alla sina märkliga former. Och precis som vanligt så behöver du inte lyssna. Bara vara här, med mig, och sklättet.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag bar grenar. Jag svettades. Jag stirrade surt på barn. Det hela började alltså med kroppsligt arbete och ett försök att undvika fästingar, men det ledde — som det ofta gör — till en inre färd bakåt i tiden, till uppväxtens våldskoreografier och känslokaruseller. Vi reser genom pojkslagsmål, ekorre-jakter, Gudsmål, sorgliga danslekar på skolgårdar och nattliga gräl utanför tonårsfester. Och sen hamnar vi i krig. Eller åtminstone i krigets idé. Varför slåss vi fortfarande, Somna? Är det verkligen rimligt att vi, med våra moderna munnar och små skärmar, fortfarande leker urtid? Jag vet inte. Men vi försöker vara moderna du och jag. Just nu. En liten stund. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här:

https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag har aldrig… Och så fortsätter det. En timme av jag-har-aldrig där det aldrig riktigt tar slut. Förutom då det gör det. Men innan dess hinner jag, Somna, bekänna mina fegheter, min längtan efter ljud, min icke-relation till rikedom, min oförmåga att förstå clowner på cirkus och varför månen lyser. Det handlar inte om att vinna eller förlora, hoppa från trampoliner eller förstå hur simhallsminnen fungerar. Det handlar om att säga det högt. Att jag aldrig har sett dig, men att jag ändå vet att du är där. Att jag aldrig har varit bibliotekarie på riktigt. Att jag aldrig har förstått ödet, men att jag ändå ibland anar en dans.

Och det är klart jag aldrig har beställt en krona i baren, men jag har burit en imaginär, och det räcker.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna.

Du är i superposition nu. Inte bokstavligt kanske, men ändå. Du är både vaken och sömnig, både här och borta. Precis som verkligheten i det där dubbelspalt-experimentet som jag försöker förstå men mest bara förvånas över. Jag kastar stenar i vatten, drar paralleller till bananer, pratar om vågmönster, superposition, delayed choice, Leif GW och musen Knler. Allt samtidigt.

Och medan världen fladdrar mellan möjligheter, medan partiklar tvekar inför vilken väg de ska ta, så sitter jag här och trycker på fel knapp till vinjetten och pratar i natten. Vi är berättande apor i ett probabilistiskt moln. Och det kanske är nog.

Sov Gott!

Mer om Henrik, klicka här:

https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vecka efter vecka, månad efter månad, charter efter charter… och ändå är det som om allt bara pågår, utan slut i sikte.

I det här avsnittet pratar jag med Karina Ljudbang. Hon har varit på en charterresa till ön Blek i landet Ria Foskidat (om det nu heter så).

Hon berättar om sitt rum med fiskelinsgardiner, om den lilla poolen där Matsprit Poolsol solar med ansiktet neråt, om räkbufféer och en flygplats som heter “Ja men helvete landa karljävel”. Det är en berättelse som börjar i ett flygplanssäte och slutar bakom ett stängsel där allt plötsligt är hemma igen. Eller kanske börjar den där?

Jag pratar också om TT-fotografer, mitt rullans-liv-ansikte, varför jag tycker det är så svårt att se mig själv i spegeln ibland, och om den outsägliga sorgen i att livet är ändligt – samtidigt som det är så otroligt vackert att det ens finns.

Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.

Sov gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Regnet kom aldrig. Istället steg en sol upp som ville något. Men ändå – doften. Den där doften. Petrichor. Sten och gudavätska. Somna, jag vet att du vet vad jag menar. Det här är ett avsnitt där regnet aldrig riktigt faller, men där allt ändå blir blött. Av längtan, av språk, av tystnad. Jag famlar efter ord och saboterar dem. Vi vänder och vrider, både på språket och på oss själva. Vi undersöker vad det betyder att längta efter något som inte går att formulera. En dikt föds. Eller snarare, ett ljud. Och någonstans där, i övergången från damm till liv, blir vi fria.

Sov Gott!

Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.