Är man en glädjedödare bara för att man ropar efter förändring och omställning? Eller kan förändringen ge oss en större glädje? Dessa frågor ställer sig Claes Hedström och Ida Wreland i veckans avsnitt som handlar om tredje advent. Det blir ett fortsatt samtal om hur viktig festen är eftersom den bryter barriärer mellan människor och för oss närmare varandra. Hur omställning inte behöver betyda förlust. Hur skammen och skulden över en skadad skapelse får lov att rymmas i Guds nåd. Om att aktivt välja det viktiga underifrånperspektivet och vikten av att ibland sätta på sig klövar eller rötter som skor. 

Jesus ger oss två liknelser för att berätta om himmelriket: senapsfröet och surdegen. Sara Svensson, präst i Södra Sandby, och Jenny Grimbeck konstaterar att det är bilder som på olika sätt kan berätta för oss om hur det lilla, tillsynes obetydliga, fula och anspråkslösa också kan bära frukt, mätta - och bli till ett bo för himlens fåglar. 

Ett samtal om liknelserna Jesus ger oss, om längtan efter tydlighet, om predikan som ett "knådande" - och om att även om vi saknar erfarenhet av bakning med surdeg så kan vi höra fraset av den gyllene skorpan och förnimma doften av det nybakade brödet. Bröd att bryta och bröd att dela. 

Så är det återigen dags för ett nytt kyrkoår och Jesus rider in i Jerusalem på den där åsnan. Jenny Grimbeck och Ida Wreland konstaterar att det är något tryggt i det där repetitiva, det där som återkommer igen och igen. Man vet precis vad som kommer att hända och det är själva grejen! Samtalet fortsätter om att inte bara fastna i 1 advents pompösa anspråk och storhet utan också lämna rum för det lilla, bräckliga och livets brustenhet. Och så frågar de sig; vem kallar vårt Hosiannarop på idag? Vilken typ av makthavare ropar vi efter – den som kommer med svärd eller den som kommer i ödmjukhet? Om detta och mycket mer i veckans avsnitt. 

Och vi passar på att önska er alla ett gott slut på kyrkoåret och en god start på det nya. 

Så är den sista dagen på kyrkoåret här då texterna uppmanar oss att blicka inåt för att rannsaka våra egna handlingar gentemot andra människor. Det får Katarina Herbert och Ida Wreland att få lite skuldkänslor. Utifrån dessa känslor fortsätter samtalet om förväntan, krav, faran i att se människor som siffror, det äkta mötet, upprättelse och det egna ansvaret. Och trots en på många sett deppig tid, försöker de inte gräva ner sig allt för djupt i det svåra och kämpiga utan också öppna upp för att se ljusglimtarna i allt elände. 

Vad fastnar vi för i den kända psaltarpsalmen 139? Hur är det att vara yrkeskristen? Vad betyder sekundbe? Rannsakan, rening och spegling mynnar ut i gudsbild. Hur ber vi och vad kan vi ha för böneämnen? Hur blir det när man lägger till önskningar i bönen och kan man önska precis vad som helst? Vi talar om väntan och om att hålla tyst. Och går inte vägen till förtroende genom skrattet och leken? Har man lekt ihop så kan man gråta ihop. 

Tolkar för veckans avsnitt är församlingspedagogen Johan Reftel och sjukhusprästen Jessica Nordqvist

 Boktips: Johan Reftel ”Låt ditt ansikte lysa över mig” och Ewan Kelly ”Personhood and presence”

 Internettips: @nakedpastor på insta 

Vi närmar oss så sakteligen kyrkoårets slut och inför kommande söndag, med temat "Den yttersta tiden" blickar vi bakåt till 2018 när Jonas Persson och Linnéa Jönsson poddade tillsammans. Såhär beskrivs avsnittet:

"Det blir ett samtal om att kunna och våga känna igen Jesus. Och vad är det egentligen för gudsbild som kommer fram i den här texten? Kan vi få ihop den? Eller kan det till och med vara så att en sådan här text kan göra mer skada än nytta om den får stå okommenterad?"

Den envisa kärlekens helg. Så beskriver prästen Tove af Geijerstam den allhelgonahelg som ligger framför oss. Men ljus som brinner för levande och döda - och Jesus som förstår och bekräftar att vi kan vara rädda. Ja Jesus säger till och med att vi _ska_ vara rädda. Och sen, direkt efteråt, att vi _inte_ ska vara rädda. Hur går det ihop? 

Om detta och mer pratar Jenny och Tove om inför Alla själars dag. I avsnittet nämns boken ”Stanna alla klockor”, redaktör Anna Ekman. 

Vid inspelningen har en liten del av läsningen av texten i början fallit bort. Kika gärna på texten (Lukasevangeliet 12:4-7) för att få med alla ord.

Om sorg och tröst. Om vad som menas med att vara salig. Om ens goda handlingar och frukterna av dem. Om vad döden kan lära oss om livet. Om detta och mycket mer när Sven Hillert och Ida Wreland pratar om Alla helgons dag. Och så försöker de reda ut hur det egentligen står till med helgonen i den protestantiska kyrkan. 

Detta avsnitt är det första för allhelgonahelgen. På söndag kommer ett avsnitt för Alla själars dag. 

Avsnittet utgår från årgång 1. 

Den här veckan firar Tolkning pågår 300 avsnitt! Det uppmärksammar vi inte bara genom ett nytt utseende på våra inlägg, utan också med att hela redaktionen samtalar med Clara Nystrand. Hon är anledningen till varför Tolkning pågår finns från första början. Tack alla lyssnare som hängt med hittills och att ni fortsätter att lyssna. Sista tiden har ni blivit fler och fler, vilket vi tycker är så roligt. Utan er hade det inte blivit någon podd. Så tack för att ni vill lyssna när vi vrider och vänder på Bibelns texter. Nu fortsätter vi!

Veckans avsnitt handlar om världens nöd. Om att stänga av eller våga möta alla känslor som väcks i en när nöden drabbar en. Om lyssnande. Om det viktiga hoppet och vilka handlingar det bär med sig. Och såklart om den målande bilden av Jesus som en hönsmamma. Detta och mycket mer i avsnittet om 22:a söndagen efter trefaldighet. 

Avsnittet utgår från årgång 1 i kyrkoåret. 

I veckans avsnitt kastar sig Stefan Gummesson och Ida Wreland rätt in i spänningsfältet religion och pengar. Därifrån tar de sig vidare till vikten av att ha kunskap och förståelse om de bibliska sammanhangen och vilka förödande konsekvenser bibeltolkning kan få när den kunskapen saknas. De pratar vidare om att vara en profetisk röst i samhället, om att göra världen hel, om människors helande och mycket mer.