Under all kritik

I veckans avsnitt utforskar Anna-Karin och Ivar hur woke kapitalism påverkar allt från företag till individers rättigheter och frihet. Vi tar avstamp i ett samtal mellan Jordan B. Peterson och Robby Starbuck, där de bland annat diskuterar hur "woke kapitalism" förvrider företag och alienerar dem från deras kundbas. Med exempel som John Deere, Bud light och Harley-Davidson utforskar vi hur företag hamnat i konflikt med sina egna kunder – och varför de väljer att göra det.

I USA har Robby Starbuck tagit kampen mot woke kapitalism till en helt ny nivå. Genom strategiskt arbete och fokus på företagens ekonomiska intressen har han lyckats vända flera bolag bort från ideologiska agendor. Hans metod bygger på att noggrant kartlägga företagens beslut och skapa riktad konsumentkritik som tvingar bolagen att ta ställning inför sina egna kundbaser. Vad kan vi lära av hans tillvägagångssätt? Kan det överföras till en svensk kontext?

Prenumerera eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

Kritikerna sågade dem unisont, men publiken tyckte att det var "lysande, Sickan". I veckans avsnitt av Under all kritik dyker Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi ner i Linus Kullins bok Jönssonligan – kuppor, krut och kamratskap, en djupdykning i den svenska kultklassikerns historia. Från Gösta Ekmans briljanta Sickan till Ulf Brunnbergs Vanheden och Dynamit-Harrys törstiga bravader utforskar vi hur filmerna gick från buskis till kulturhistoria. Vad säger deras ständiga misslyckanden om svenskens eviga kamp mot auktoriteter? Och hur lyckades filmerna bli generationsfavoriter trots kritikernas sågningar? Dessutom: Vad var det egentligen som hände när Ulf Brunnberg kraschade Jönssonligans stora återförening på teaterscenen?

Prenumerera eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

I dagens avsnitt diskuterar Anna-Karin och Ivar den omtalade texten av Nanna Olasdotter Hallberg, där hon öppnar för en eventuell konversion till islam. Vi pratar om hur hennes väg till moskén guidades av TikToks algoritmer. Är det en andlig resa eller bara nästa identitetsprojekt för samtidens blickar?

Vi jämför med Michel Houellebecqs bok Underkastelse, där huvudpersonen François funderar på att konvertera till islam för att få makt och mer sex. Nanna Olasdotter Hallberg söker däremot en fristad från sexualiseringen av kvinnokroppen, vilket gör dem till skrattspeglar av varandra. Två till synes motsatta drivkrafter som förenas av samma existentiella tomhet.

Vi pratar om religion som livsstilsmarkör, andlighet som social strategi och sekularismens oförmåga att möta människans behov av mening. Dessutom: TikToks algoritmer som moderna missionärer, Nobelfestens moraliska signalpolitik – och varför vuxenvärlden abdikerat från sitt ansvar att sätta gränser i ett gränslöst samhälle.

Ivars text på temat

Prenumerera eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

Trots att många svenskar säger att de gärna skulle vilja ha ett barn till, stannar det ofta vid drömmar. Vad är det som hindrar dem? I detta avsnitt av Under all kritik diskuterar Anna-Karin och Ivar varför barnafödandet i Sverige är på historiskt låga nivåer, trots generösa föräldraförsäkringar och ekonomisk trygghet. Är det bristen på tid, utrymme eller något djupare i vår kultur som gör att vi inte vågar satsa på en större familj?

Allt fler väljer dessutom aktivt bort barn – eller steriliserar sig – på grund av klimatångest, oro för krig och en allmänt pessimistisk framtidssyn. Med utgångspunkt i svenska familjers önskningar och verklighet reflekterar vi över självförverkligandets roll, samhällets prioriteringar och politikens oförmåga att öka antalet födslar. Vad behövs egentligen för att fler ska våga ta steget till ännu ett barn?

Prenumerera eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

I dagens avsnitt av Under all kritik diskuterar Anna-Karin och Ivar den nya "antimyndighet" som Donald Trump har aviserat, och som ska ledas av Elon Musk. Uppgiften är att skära bort onödiga kostnader och alltför vidlyftiga åtaganden, med inspiration från Javier Mileis motorsågspolitik i Argentina. Milei har lyckats kapa byråkratiska kostnader, öka tillväxten och få ned inflationen, bland annat genom att lägga ned en rad departement.

Finns det något vi i Sverige kan lära oss av deras sätt att tackla ineffektivitet och slöseri? Kan Sverige lära av dessa radikala reformer, eller är det bara symbolpolitik utan substans? Vi pratar om varför Mileis reformer väcker ilska hos vänstern, men samtidigt ger honom ett brett folkligt stöd. Är detta början på en global trend mot mindre byråkrati och större effektivitet? Eller ser vi bara ännu ett spektakel från karismatiska ledare som lovar mer än de kan leverera?

Prenumerera eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

I dagens avsnitt av Under all kritik pratar Anna-Karin och Ivar om den 192 dagar långa ockupationen av Vasaparken i Göteborg, som slutligen avbröts efter att liberalernas Axel Darvik tog saken i egna händer. Genom att arrangera en manifestation för yttrandefrihet lyckades han skapa utrymme för polisingripande och återta parken. Men varför tog det så lång tid att lösa situationen, och varför har myndigheter, universitet och politiker valt att blunda under så lång tid?

Vi diskuterar Göteborgs universitets passivitet och ställer frågan varför ledningen inte gjort mer för att säkerställa trygghet – särskilt för judiska studenter som uttryckt oro för sin säkerhet. Är detta verkligen en fråga om yttrandefrihet, eller ser vi en dubbelmoral där vissa åsikter ges frikort att bryta mot lagen? Hur påverkar det tilliten till rättsstaten och Göteborgs politiska ledarskap? Slutligen reflekterar vi över hur denna typ av protester riskerar att bli kontraproduktiva för sin egen sak – och vad det säger om samhällets förmåga att hantera konflikter i dagens polariserade klimat.

Detta är ingen vanlig artikel, utan jag vill bara kort berätta om något som händer i höst, som jag tror att ni som prenumererar på Rak Höger kommer att vara intresserade av.

Den 26 november kommer jag tillsammans med en go' gäng till Norrköping! På Bron Salong & Scen, närmare bestämt. Kom dit och få en rak höger! Eller avstå… och få en rak höger.

Det blir en helkväll som kretsar kring frågan vart högern är på väg, åt vilket håll den borde vara på väg och vilka vägar som är möjliga. Tankesmedjan Oikos arrangerar, och förutom mitt anförande blir det panelsamtal med Christopher Jarnvall (SD), som är journalist och kommunalråd i Norrköping, Hans Stigsson, politisk redaktör på obundet moderat Norrköpings Tidningar, och (förmodligen) Widar Andersson, politisk chefredaktör på socialdemokratiska Folkbladet, under ledning av Arvid Hallén, vd på Oikos.

Bakgrunden är förstås att Tidösamarbetet just fyllt två år, vilket varit hoppfullt för oss som inte vill att Miljöpartiet och Vänsterpartiet ska ha veto över Sveriges framtid. Att vinna regeringsmakten är dock bara början. I ett land som präglats av socialdemokratiskt styre i decennier sitter föråldrad vänsterpolitik i myndighetsväggarna. För att åstadkomma verklig förändring – på djupet – måste samarbetet bestå över tid. Det krävs en vision som inte bara håller ihop partierna utan även ger högern kraft och framtidstro. En rak höger, helt enkelt.

Platsen är som sagt Bron Salong & Scen, som ligger på Holmbrogränden 1-5 i Norrköping. Biljetter kostar 150 kronor!

Ett bonuspris på 2500 kronor för Arbetarbladetmedarbetare, eftersom de får en skattesubvention på 17 miljoner kronor årligen.

Länk till biljetterna på Eventbrite finns här.

Prenumerera eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

I detta avsnitt tar Anna-Karin och Ivar sig an en fråga som vi har följt under lång tid: Hur påverkas svensk akademi när politiska riktlinjer och värdegrundsarbete alltmer styr forskningens innehåll? Vi diskuterar boken Genusdoktrinen, som nu släpps i pocketutgåva på Mondial (beställ nu och få den signerad!). Varför den väckte så mycket uppmärksamhet – men så oerhört lite av saklig debatt – när den först publicerades? Och vad har hänt i svensk akademi sedan dess?

Vi pratar om varför vissa frågor och perspektiv fortfarande är tabu inom forskningen. Hur påverkas undervisningen och forskningsmiljöerna av krav på genuscertifiering och intersektionella perspektiv? Och vad händer när forskare tvingas anpassa sina projekt till politiska mallar för att kunna få finansiering? Vi reflekterar också över på vilket sätt den offentliga debatten förändrats sedan Genusdoktrinen släpptes och varför det fortfarande är så svårt att föra en öppen diskussion om dessa ämnen. Och varför regeringen borde göra mer.

Prenumerera eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

Kamala Harris valförlust har satt fingret på hur identitetspolitik och klassförakt splittrar Demokraternas väljarbas. I dagens avsnitt analyserar Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi hur progressiva eliter formulerade en valkampanj där kulturella konflikter och moraliserande retorik stod i centrum, medan vanliga väljare oroade sig för ekonomin och den okontrollerade migrationen. Hon lyckades inte heller mobilisera sina väljare och göra valet till en folkomröstning om aborträtten.

Är det rimligt att mainstreammedier beskriver väljare som "outbildade" eller "rädda" när de röstar annorlunda än förväntat? Vad säger de hysteriska reaktionerna på valutgången om vänstern? Och vilken roll spelar identitetspolitiska frågor i att alienera arbetarklassen och minoritetsgrupper som annars stödjer Demokraterna? Om detta och mycket annat handlar dagens avsnitt.

Bli prenumerant på Rak höger: www.enrakhoger.se/subscribe

Anna-Karin och Ivar har sett ”Am I racist?”, en ny dokumentär av Matt Walsh, känd för sin tidigare dokumentär "What is a Woman?” (2022) – som handlade om transideologin. I den nya filmen granskar han idéer om rasism och vit skuld i dagens USA. Walsh ifrågasätter rådande normer och lyfter fram vad han ser som en ekonomisk industri kring rasism. Vi pratar om dokumentärens budskap, dess inverkan på den offentliga debatten och vad den säger om vår tid.

Bli prenumerant på Rak höger: www.enrakhoger.se/subscribe

Anna-Karin och Ivar har kastat sig in i filmens värld för att utforska avindustrialiseringen och rostiga stålbälten. Hur har film egentligen speglat arbetarklassens förändringar genom åren? På 90-talet, när Brassed Off och The Full Monty rullade på bioduken, fanns trots allt en känsla av hopp i berättelserna – även när fabrikerna stängde och ekonomin krisade. Människor höll ihop, gemenskapen i kollektivet gav kraft, och kanske låg fortfarande framstegstron och bubblade under ytan, med löften om massutbildning och en växande tjänstesektor.

Men spolar vi fram till 2020-talet är känslan en annan. I filmer som Hillbilly Elegy och svenska Goliat står individen i centrum, inte kollektivet. Samhällena är bortom räddning, och det bästa man kan göra är att försöka rädda sig själv. Hillbilly Elegy ger en strimma hopp om individens väg framåt, medan Goliat tar oss djupare ner i mörkret. Där möter vi Kimmie, som står inför ett ödesdigert val: följa sin far in i kriminaliteten där pengar finns men drömmar saknas, eller lämna byn för att börja om, och kanske förlora familjen på vägen.

Samma fråga ekar i dessa filmer, trots olika tider och platser. Gruvan, fabriken, bruket – de var mer än arbetsplatser. De var gemenskapens nav, och när de försvinner går även tilliten till samhället förlorad.

Bli prenumerant på Rak höger: www.enrakhoger.se/subscribe