Under all kritik

Vi är nu över 25 000 prenumeranter och poddarna Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent i topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Men medan andra på listan har public service-miljarder, annonsmiljoner och presstöd i ryggen, så har vi bara er. För att det ska fungera behöver några fler av er som i dag är gratisprenumeranter bli betalande. Just nu får du 30 procents rabatt på prenumerationen!

I veckans avsnitt talar vi om Unite the Kingdom – demonstrationen i London där uppåt 150 000 människor samlades bakom kraven på minskad invandring, gränskontroll och respekt för brittiska symboler. Vi går igenom varför händelsen så snabbt etiketterades i rubriker som ”extremhöger”/”far right” och hur just ordvalet formar publikens förståelse av både demonstration och motreaktion.

Vi pratar också om yttrandefriheten i Storbritannien och om hur polisen allt oftare gör hembesök för att ”tillrättavisa” människor – inte efter våldsbrott, utan efter inlägg och åsikter. I praktiken handlar det ofta om kritik mot invandring, islam/islamism eller transfrågan. Vi går igenom hur den här logiken fungerar i vardagen: polis som ringer på, som ger alternativet att antingen be om ursäkt – eller att få följa med till stationen – och till och med förhandsutskick av informationsblad till personer som planerar att demonstrera.

Som exempel på kulturens pris pratar vi om Graham Linehan – komikern och manusförfattaren bakom Father Ted och The IT Crowd – och hur hans offentliga ställningstaganden mot transrörelsens mest långtgående krav lett till år av avbokningar, trakasserier och konflikter med plattformar och myndigheter. Nu senast greps han av beväpnad polis. Brottet? Tre generellt formulerade tweets.

Slutligen jämför vi med Sverige. Vi saknar mycket av den brittiska polisens praktik – men lagstiftningen ger redan förutsättningar för liknande mönster: en diskrimineringslagstiftning som kräver aktiva åtgärder för vissa grupper, och hetslagstiftning där domstolar markerat att majoritetsbefolkningen ”får tåla mer”. Resultatet blir i praktiken olika spelregler för olika identiteter – samma logik som driver two-tier policing i Storbritannien.

Mejla gärna tankar och frågor till [email protected]

Dela gärna avsnittet till i sociala medier, till dina vänner eller någon du tycker borde höra det.

Oberoende endast tack vare er

Vi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!

Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.

Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.

Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant redan i dag och få 30 procents rabatt!

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

I veckans Under all kritik pratar vi om mordet på Charlie Kirk – och om karaktärsmordet som följde. På sociala medier uttryckte oroväckande många skadeglä…

Christoffer Wollter och Julia Dufvenius bok Välkommen till vårt äktenskap (Norstedts) följer mallen för vår tids bekännelsekultur: offentligt erkännande ger förlåtelse, moraliskt kapital – och bokförsäljning. Men berättelsen har flera nivåer. På ytan är Wollter botgöraren, samtidigt signalerar han alfahanne-status genom att räkna upp 89 otrohetsaffärer.

Vi pratar också om woke. Ja, woke. Ett ord som numera av vänstern anses nedsättande, snarare än beskrivande. I ett nytt avsnitt av USApodden (SR 3/9) framställs anti-woke-lagar som politisering, medan själva DEI- och genusprogrammen som Trump tar bort inte ens nämns. Narrativet blir att allt var neutralt och opolitiskt – en fråga om mänskliga rättigheter – tills Trump kom och förstörde det. Vad händer när kritiker avfärdas som ”kulturkrigare”, medan eliterna fortsätter att politisera under andra etiketter?

Prenumerera på eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) har nu lagt fram regeringens kulturkanon, efter en utredning ledd av historikern Lars Trägårdh. Hundra verk och händelser ska fungera som fönster in i svensk historia och kultur. Men i P1 Morgon var kulturredaktörerna Victor Malm och Josefin de Gregorio kritiska – inte för att kanon var för tvingande och nationalistisk, utan för att den inte gick tillräckligt långt i sina ambitioner.

I dagens avsnitt diskuterar Anna-Karin och Ivar vad säger det om vår samtid att en statlig kulturkanon kritiseras för att inte vara auktoritär nog.

Vi diskuterar även om en kulturkanon kan åstadkomma det den påstår sig vilja: stärka gemenskap, bildning och inkludering – i ett Sverige som både är segregerat och digitalt splittrat. Kan man verkligen bygga ett gemensamt språk när bokläsningen ersatts av scrollande, och när vår kultur alltmer präglas av fragment och snuttar? Hur skapar man en gemensam berättelse då?

Prenumerera på eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

I dagens avsnitt pratar Anna-Karin och Ivar om Vänsterpartiets kris vad gäller antisemitism i de egna leden. Officiellt handlar det om avhoppen av Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas, som var på väg att uteslutas. Men är det verkligen bara två personer det handlar om, eller pekar affären på något större? Handlar det om enskilda övertramp, eller om en kultur i partiet där Israelkritik och antisemitism flyter ihop?

Sedan granskar vi Skolverkets larm om en ”oroande trend” i skolan. Flickors resultat sägs sjunka – men siffrorna visar snarare att pojkarna lyfter, medan flickornas tapp är marginellt och främst syns bland svenskfödda. Ändå presenteras det som en flickkris och förklaras med stress och sociala medier. Vi diskuterar vad det säger om Skolverkets sätt att kommunicera – och om vem som egentligen granskar granskaren.

Prenumerera på eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

De flesta är överens om att våldsbejakande extremism är destruktivt för ett samhälle. Men vad extremism egentligen är råder det delade meningar om – och evidensen för hur den bäst förebyggs är tunn. Behovet av svar finns ändå där, och Segerstedtinstitutet är ett exempel på den sorts institutioner som vuxit fram för att fylla tomrummet.

I veckans avsnitt pratar Anna-Karin och Ivar om hur toleransbegreppet används som svar på polarisering och hot, och vilken samhällsvision som växer fram ur det. Vad betyder det när konflikter inte förstås som politiska utan som brist på tolerans, attityder eller “fel” språkbruk? Och vilken sorts samhälle formas när experter och pedagoger blir de som förklarar var gränsen går för det tillåtna?

Med Wendy Browns analys av tolerans som styrning – från boken Regulating aversion (2006) – undersöker vi hur institutioner som som Segerstedtinstitutet försöker skapa trygghet och sammanhållning – men samtidigt riskerar att avpolitisera legitima samhällskonflikter. En kritik som kommit från både vänster och höger, med olika argument. Ett samtal om liberalismens skyddsnät, expertmaktens lockelse och de gränser som dras i toleransens namn.

(Klippet med Christer Mattsson är taget från detta avsnitt av Ledarredaktionen (12/8 SvD).)

Prenumerera på eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

En dokumentär som säger ”lyssna på män” räcker för att få kultursidorna att koka. Vi pratar om Frida Söderlunds Priset – Män betalar, en dokumentär i tre delar på SVT Play: om kortintervjun med Andrew Tate, Jordan Petersons tre regler, Joe Rogans publik – och framför allt om killarna som inte är kända. Dennis från Gift vid första ögonkastet och hans erfarenheter av ghosting. Benjamin, läraren som lämnar skolan efter en infekterad debatt. Sebastian, som hittade gymmet efter att ha förlorat sin pappa.

Vi tar upp varför dokumentären är stark när den faktiskt lyssnar, men svag när den inte söker orsakerna bakom männens upplevelser. Varför vuxenvärlden abdikerat, hur förväntningar på pojkar och flickor glidit isär – och hur mönstret upprepas: när det går dåligt för flickor lägger man ansvaret på samhället, men när det går dåligt för pojkar är skulden deras egen. Och varför offentliga samtal om män så sällan sker med män.

Prenumerera på eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

I dagens avsnitt pratar Anna-Karin och Ivar om journalistuppropet om Gaza – undertecknat av runt 500 journalister, författare och skribenter, många från Sveriges största redaktioner och med Mellanöstern som bevakningsområde. I uppropet hävdas att svenska mediers pro-israeliska rapportering är så bristfällig att den bidrar till att legitimera vad de benämner som ett folkmord. Samtidigt nämns varken Hamas, 7 oktober eller de människor som fortfarande hålls som gisslan. Hur trovärdigt blir ett upprop som vill “förbättra rapporteringen” men själv utelämnar centrala fakta?

Samtidigt visar BBC bilder på svårt undernärda gisslan. Familjer berättar hur Hamas medvetet svälter dem. Omkring 50 personer är fortfarande kvar, och runt 20 tros vara vid liv. Vad händer med ett krig när dessa människor försvinner ur blickfånget – både politiskt och medialt?

Vi pratar också om Douglas Murrays bok Om demokratier och dödskulter – Israel, Hamas och västvärldens framtid (NoPolar), som nyss kommit ut på svenska. Murray beskriver hur demokratier ofta fastnar i självrannsakan och moraliska avvägningar, medan deras motståndare sällan gör det. Det handlar inte om att bortförklara misstag, utan om att se mönstret: hur debatten i öppna samhällen kan hamna i obalans när man är mer upptagen av att kritisera sig själv än att analysera motpartens avsikter och handlingar.

Här hemma har konflikten blivit ännu en stridsfråga i politiken. Moderaterna har ändrat linje, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna protesterar, Socialdemokraterna kritiserar.

Om detta och mycket annat handlar dagens podd. Till exempel varför Ivar har en blåtira.

Prenumerera på eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

Tv-serien Reservatet tar oss bakom grindarna till Danmarks mest välbärgade villaförort, där au pair-livet beskrivs som ett kulturellt utbyte – men där en kvinna har lämnat sitt eget barn på Filippinerna för att ta hand om någon annans. När en av dem försvinner nystas en berättelse upp om beroenden, tystnader och vardaglig ojämlikhet.

I veckans avsnitt pratar Anna-Karin och Ivar om hushållsarbete som möjliggör frihet – men sällan räknas som arbete. Om babymonitorer som visar att allt är lugnt i barnkammaren, men inte fångar vad barnen gör i sina chattgrupper. Och om välmenande värdfamiljer som gärna säger att “hon är som en i familjen” – samtidigt som systemet bygger på att hon ska bytas ut efter två år.

Ett samtal om klass, kön och migration – och om en av de mest grundläggande frågorna: Vem får vara människa fullt ut? Och var går gränsen för hur mycket människa någon tillåts vara?

Prenumerera på eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)

Superyachterna blir allt större och allt fler – en flytande symbol för hur världens ultrarika har dragit ifrån. Det menar i alla fall journalisten Evan Osnos i boken The Haves and the Have-Yachts (Scribner) där han djupdyker i miljardärernas fascination för enorma och extravaganta fartyg. Jeff Bezos superyacht fick Rotterdam att överväga att montera ner en historisk bro, medan andra techmiljardärer använder sina yachts både som statusmarkörer och flytande skatteparadis.

Samtidigt tycks allt fler av de rikaste bli allt dystrare över samhällsutvecklingen, vilket fått dem att investera i doomerprepping, med bunkrar som skulle klara en zombieapokalyps. Eller en helt vanlig revolution.

Så varför väljer den globala eliten lyxliv till havs? Vad avslöjar detta maritima överflöd om dagens kapitalism, demokrati och moraliska prioriteringar? Om detta och mycket annat handlar dagens Under all kritik.

Prenumerera på eller stötta Rak höger

I takt med att fler blir betalande prenumeranter har Rak höger kunnat expandera med fler skribenter och mer innehåll. Vi får inget presstöd, vi tar inte emot pengar från någon intresseorganisation eller lobbygrupp. Det är endast tack vare er prenumeranter vi kan fortsätta vara självständiga röster i en konform samtid. Så stort tack för att ni är med, utan er hade det inget av detta varit möjligt.

Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.

Swishnummer: 123-027 60 89

Plusgiro: 198 08 62-5

Bankgiro: 5808-1837

Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.)