På svenska byggen fanns det ifjor officiellt 34 000 byggnadsarbetare från andra länder. Emil Boss, facklig förhandlare, berättar här mer om hur byggbolagen, stora och små, utnyttjar arbetskraft från andra länder.

Emil jobbar som förhandlare på fackföreningen Solidariska byggare, som organiserar migrantarbetare. Han berättar om bakgrunden till kortfilmen Robota Sweden (på SVT Play) om villkoren för migrantarbetare i byggbranschen, utifrån en byggarbetare Sergei och de problem han stöter på när han jobbar för svenska byggbolag.

-Han jobbar för ett byggbolag, ett till synes vanligt byggbolag. På det första bygget, där det byggs lägenheter för allmännyttan, får han ingen lön. Sen jobbar han för ett annat byggbolag och han får ingen lön där heller. Han jobbar på bygget av den här kemiska fabriken i Eskilstuna som har varit väldigt omskriven. Ingen lön alls.

Och då kommer han till vårt lokala fackkontor och så börjar vi jaga de här byggskurkarna och försöker med stämningar, förhandlingar, protester, driva in hans intjänade lön.

Kungen fyllde 80 år nyligen. Erik Wijk berättar här om sin bok Victoria och revolutionen, där monarkin avslutas. I boken skissas en demokratisering av folkhemmet. Folkrörelserna inför medlemsomröstningar, förtroendevalda ska arbeta på golvet en vecka i månaden och ha löner i nivå med medlemmarna. Riksdagens avskildhet från folket botas med lottade ledamöter för att minska elitstyre och att ledamöterna har ett riktigt jobb större delen av året.

Wijk vill visa hur Sverige skulle kunna bli maximalt bra inom fem år.

-Demokratin som vi har konstruerat är ju väldigt bristfällig, säger Erik. I stort sett har vi bara vart fjärde år på oss att göra ett stort val, nämligen mellan åtta partier som är relativt lika varandra. Och där alla blir populister på något sätt och försöker ljuga rakt upp och ner liksom om vad som ska hända om de får makten. Och det är alltså, det som är vårt demokratiska stora verktyg, den här valet var fjärde år.

Håller du med Erik Wijk? Kommentera på visombyggerlandet.se

I del två av podden utvecklar Johannes Regell sin tanke att “vänstern är död”, med vilket han menar att marxismens/socialismens projekt—att ta sig ur kapitalismens motsättning mellan arbete och kapital—inte längre bärs av någon samhällelig kraft, utan att dagens partipolitik bara är varianter av kapitalistisk politik.

Samtalet berör borgerliga revolutionen som “arbetets revolution”, hur industrialism och permanent arbetslöshet skapar krisen ur vilken socialistisk politik föds, samt varför 1900-talets reformism kunde uppfattas som “tillräcklig” och hur stalinism och nationalism bidrog till att marxismen förvreds och misslyckandet doldes.

De diskuterar att dagens rörelser saknar både en oberoende arbetarrörelse och socialistiska intellektuella, föreslår ett förpolitiskt arbete: bygga arbetsplatsstyrka inom befintliga fack, samt försöka klargöra socialismens tankar, med målet att åter göra politik möjlig.

-Vänstern är död. Ja, och det var länge sedan den dog. Det säger elektrikern Johannes Regell i detta poddavsnitt.

-Målet för den marxistiskt orienterade vänstern försvann i fjärran och ambitionerna krympte ihop. Krympte till projekt för att påverka det kapitalistiska systemet i marginalen. Eller till identitetspolitik. Drömmen om ett klasslöst samhälle, utan löneslaveri, är borta. Man kan inte ens tänka sig ett annat samhälle än det kapitalistiska längre. Han har själv varit partiledare för välfärdspartiet Socialisterna. Aktiv där i 20 år och i 15 år representerat  för partiet i Västerviks kommunfullmäktige.

Håller du med Johannes Regell eller har han fel? Kommentera gärna.

Vi återkommer med ett nytt avsnitt där Johannes funderar kring vad vi ska göra för att kunna höja blicken mot människans frigörelse.

Välkommen med dina funderingar till [email protected]

Byggsmeden Micke Evhammar berättar här lite kring sin nya bok Gäckande horisont. Historien om ett bortrövat barn från Litauen, som blir med i Hitler jugend och som vuxen taxichaufför i Stockholm, men rids av sina minnen vad han har deltagit i. Det finns inte svart och vitt i våra liv, inte heller i samhället.

Victor Markström och Baraa Aljokhadar berättar här om sin vardag på ett äldreboende i Älvsbyn. Om sina förhoppningar om mer tid för brukarna. Om sina glädjeämnen. Om vad personalbristen gör med personalen. Läs samtalet här: https://visombyggerlandet.se/omsorgsanstallda-i-alvsbyn-om-sin-vardag/

Lokföraren Stefan Pedersen samtalar med Ulf Nilsson och Ulf Johansson. Vilka problem möter man som lokförare? -Infrastrukturen då förstås och att det är så otroligt många aktörer inblandade. Istället för att ordna saker direkt så ska allting dras i långbänk och yrkeskunnandet har på många ställen försvunnit.Förr var det inga problem att ta en öl med någon som hade motsatt politisk åsikt. Men det där är någonting som bara har blivit värre och värre och det har jag upplevt som en frustration inom vänstern idag, att du måste tycka rätt, ha rätta åsikter, uttrycka dig på rätt sätt, prata de här akademiska flosklerna. Samtidigt så har vänstern gått ifrån att vara förankrad i arbetarklassen till att vara väldigt akademisk och övre medelklass. Så det är inte konstigt att arbetare och vanligt folk har svikit vänstern och röstar på andra partier idag. Det bästa vore om det gick att få fram ett nytt socialdemokratiskt eller vänsterkonservativt alternativ som verkligen verkligen kom ut med sin politik och att folk såg det som ett rejält alternativ.

Vad tycker du som lyssnar?

Det andra Sverige, det syns vid olyckor eller polisrazzior, utländska arbetare som är i händerna på kriminella ligor, som i sin tur fixar billig arbetskraft till byggbolag, städfirmor, åkerier, ja överallt där man kan bjuda under andra företag. Kan vi gemensamt ta upp kampen för bra arbetsvillkor? Ska det finnas några regleringar hur och vilka som arbetar i Sverige? Eller en ständig kamp och konkurrens emellan de sin bor i Sverige och de som kommer hit? Författaren och facklige organisatören Pelle Sunvisson ger sin syn och berättar kring sin bok Den andra vågen, om en strejk bland rättslösa lastbilsförare.

När Mjällbys fotbollsspelare kommer hem får dom eskort av traktorer, dom åker inte limousine. Storstadslagen har köpt upp ett helt lag med spelare från Mjällby. Och lik förbannat så vinner byklubben allsvenskan.

Per-Gunnar Andersson, tidigare spelare och ledare i grannklubben Högadal i Karlshamn pekar på att hela samhället, de som bor runt Hällevik, ser fotbollen som ett gemensamt projekt.

-Ja, alltså de har lyckats bygga upp aktiva, bra ledare. Jättemycket frivilligt folk, väldigt engagerade i föreningen. Alltså hela hela samhället, de som bor runt Hällevik,

Genom att man tog på allvar hur man bygger upp föreningen, bra folk och sen började man ju plocka spelare runt omkring, främst då Karlshamn och Sölvesborg. Läs mer på visombyggerlandet.se

Undersköterskorna Catarina Källqvist och Marija Bajic berättar här om hur sommaren i Kristianstads äldreomsorg har varit och vilka vallöften från politikerna dom vill höra inför nästa val.

Den som tiger samtycker. Undersköterskor i Kristianstad har demonstrerat för en bättre omsorg och har nu vunnit framgång.

Att den centrala bemanningsenheten har avskaffats, att bemanningen på avdelningarna ska öka för att minska antalet vikarier och inte minst att den förra omsorgschefen Gärdebring fick gå, tycker dom visar att protester har lönat sig.

Dom önskar att fler politiker och chefer tar ett arbetspass, för att se hur verkligheten är. Då ser dom att införandet av 9-timmars pass fördärvar för omsorgen och personalen. Inför valet nästa år vill dom att politiker ger vallöfte om att : Återgå till 10-timmars nattpass. Anställ särskild, utbildad städpersonal. Se till att undersköterskor och läkare/sjuksköterskor kan läsa varandras anteckningar. Inför ett lärlingssystem i omsorgen med betald utbildning.

Vad tycker du?