Vinnarpodden

I detta vinnarpoddavsnitt så lämnar Alexander och Tobbe Napoleon Hill bakom sig och går istället in på en ny bok (och ett nytt ämne) som de båda finner väldigt läsvärt, nämligen ”Grit – Konsten att inte ge upp” av psykologiprofessorn Angela Duckworth.
De senaste 200 åren har psykologer, psykiatriker, och beteendevetare förgäves försökt komma fram till vilken personlig egenskap/förmåga det är som avgör mest avgör huruvida någon blir framgångsrik eller ej. Tvärtemot vad många tror så handlar det mer om s k ”grit”, dvs förmågan att inte ge upp utan istället försöka igen och igen (tills det går vägen) snarare än medfödd begåvning/talang eller intelligens.
Man skulle på svenska kunna kalla 'grit' för uthållighet kombinerad med envishet och jävlaranamma.
Men hur har Dr. Duckworth kommit fram till denna slutsats och kan man själv utöka sin ’grit’ över tid? Hon menar att det är fullt möjligt och därför går Tobbe och Alexander i det första avsnittet in på vad ’grit’ faktiskt är, varför det är viktigare än medfödd talang, samt hur hon kom fram till denna slutsats genom sin forskning. De tar även upp några personliga anekdoter som tydligt illustrerar hur viktigt just ’grit’ har varit för att komma långt inom sina respektive områden.

Detta avsnitt rekommenderas därför varmt till lyssnarna då det är information likt denna som ytterligare kan motivera en att försöka betydligt oftare och inte ge upp för lättvindigt. Inga av de storslagna mål eller drömmar man sätter upp kommer lättvindigt utan kräver kontinuerlig övning och att man reser sig, trots bakslag och misslyckanden. Talang och begåvning må hjälpa en på traven i början, men gör inte mycket nytta ifall man inte övar upp den och underhåller den över tid.
I nästföljande avsnitt går de mer in på den formel hon använder sig av för att förutsäga framgång (eller enastående resultat), samt vad man själv kan göra för att utöka både sitt eget och andras grit.

I denna tredje och sista del av bokrecensionen (av Napoleon Hills "Att överlista djävulen") går Alexander och Tobbe igenom det hemliga kapitlet. Dvs det kapitel som Napoleon Hill aldrig lät publicera i samma bok då han fruktade att läsarna inte skulle ta han seriöst utan snarare avfärda honom som en knäppgök, och vem kan egentligen klandra honom för denna försiktighet?
Lyssnar ni på avsnittet så får ni snart veta varför han valde att publicera kapitlet separat.
Är ni dessutom intresserade av att läsa det så finns det att ladda ned helt gratis (í PDF-format) på soderpalm.se/hill.

Eftersom podden är Vinnarskolans officiella podd så kan jag varmt rekommendera ett besök på hemsidan som har namnet "Vinnarskolan.se" och än hellre, skänk en slant ifall du tycker att vi gör ett bra och viktigt arbete.

I det andra avsnittet av tre om Napoleon Hills kända (och kontroversiella) bok tar Alexander och Tobbe vid där de avslutade sist. I föregående avsnitt pratade de om hypnotisk rytm och tog framförallt upp begrepp som ’drivare’ och ’icke-drivare’ och vad det är som karaktäriserar dem. De tog därför också upp varför en så stor andel människor (uppemot 98%) blir just drivare istället för icke-drivare.

I detta avsnitt tar de följaktligen upp de sju grundprinciper som måste förstås och tillämpas av alla de som vill få den hypnotiska rytmen att tjäna en istället för att förgöra en. M a o, de sju grundprinciper som, ifall de beaktas och omsätts i handling, formar en till en icke-drivare. Dvs, en person som vill ha ut mer av livet, sätter upp tydliga mål, skrider till handling, får saker och ting gjorda och på sikt lever ett fantastiskt liv. De sju grundprinciperna är:
”målmedvetenhet, självdisciplin, att lära sig av misslyckanden, miljö, tid, harmoni och försiktighet” och det är dessa som de går igenom i veckans avsnitt.
I det tredje och sista avser de gå igenom bokens hemliga kapitel.

I detta första Vinnarpoddavsnitt av tre diskuterar Alexander och Tobbe boken ”Att överlista djävulen” av Napoleon Hill. Den skrevs redan 1938 och hölls gömd i hela 75 år för att han ansåg den alltför kontroversiell för att publiceras. Detta för att den kritiserade kyrka, skola, politiska makthavare, regeringar och andra samhällsbärande institutioner (läs globalisterna) mycket hårt och stundtals ganska skoningslöst. Något som ovanstående institutioner var mycket rädda för skulle komma till allmänhetens kännedom då sådan information skulle hota deras makt och ställning. Boken tar därför upp djävulens (dvs, den offentliga maktens och de inre, osynliga demonernas) många verktyg och knep som används för att styra och skrämma människor till lydnad, okritiskt tänkande och konformism.

Framförallt används negativa känslor som fruktan, rädsla och defaitism, gärna kombinerat med allehanda förströelser/nöjen i syfte att hålla populasen på mattan och göra dem till lättstyrda drivare, dvs till personer som varken har högre mål, riktning eller syfte med sina liv.
Men vad är dess motsats (dvs en icke-drivare)? hur blir man en sådan? och varför är de flesta idag drivare/konsumenter som djävulen har i sitt grepp?
Detta är bara några av frågorna som de försöker besvara i veckans avsnitt.

I följetångens sjunde och sista avsnitt rundar Alexander och Tobbe av det hela med ett fullspäckat avsnitt, denna gång med dödssynden ’lättja/lathet’ och dess kardinaldygd ’flit’ (eller företagsamhet) i fokus. Likt de övriga sex dödssynderna så har lättjan fått ett allt större grepp om svenskarna i takt med att den tekniska utvecklingen fortskridit och gjort våra liv lättare och smidigare på många sätt. Men är det bara den mer sofistikerade tekniken som gjort oss latare eller finns det andra faktorer som spelar in?
Har vi trots allt inte ett eget ansvar och ett fritt val?

Allting kan ju inte bara skyllas på tekniken utan den egna lättjan handlar väl till viss del även om ett personligt ansvar? Att man inte får saker och ting att gjort i ens liv kan inte alltid skyllas på andra utan måste ju till viss del bero på att man själv inte förmår ta tag i dem.

Vad kännetecknar då för övrigt en lat respektive arbetsam person? Varför är det så farligt att halka in på lättjans sluttande plan och framförallt, vad kan man själv göra för att bli mer flitig och arbetsam av sig?

Det är några av frågorna som de försöker besvara i detta sista och avslutande avsnitt om de sju dödssynderna. I följande avsnitt recenserar de en känd bok av amerikanske Napoleon Hill som på många sätt förklarar den mänskliga psykologin på djupet och varför så många av oss lätt fastnar i de fällor som hindrar oss från att bli framgångsrika.
Det är ännu ett Vinnarpodd-avsnitt som ni inte vill missa!

I det sjätte avsnittet av följetången om de sju dödssynderna så börjar Tobbe & Alexander närma sig slutet. Med tanke på den pågående samhällsutvecklingen och alla de upprörda känslor som spirar hos folk i skrivande stund så passar det utmärkt att prata om just dödssynden vrede (eller ilska) och dess motsvarande kardinaldygd som är tålamod/lugn.
Vrede definieras som en stark känsla av ha blivit sårad, kränkt eller förorättad på något sätt som kräver upprättelse (dvs hämnd) av något slag.
Vreden behöver inte alltid vara öppen till sin natur utan kan även vara passiv-aggressiv (för att undvika konflikt) eller självsäker (dvs kanaliserad) där svenskarna är världsmästare på just den passiv-aggressiva uttrycksformen.
Vrede må vara den dödssynd som svenskar och nor nordbor kanske besitter minst av de sju, vilket kan vara till en stor nackdel i möten med folk från aggressivare och mer konfliktbenägna kulturer där den öppna och impulsiva vreden är ett tecken på styrka och övertag.

De går därför in på både för- och nackdelarna med vrede, dvs vad man kan förlora på att vara vred och impulsiv men också på varför det ibland kan vara en nödvändighet, kanske rentav skillanden mellan liv och död. För utan naturlig och inneboende vrede någonstans så hade det ju inte funnits någon självbevarelsedrift och därmed hade vi för länge sedan varit utdöda som folk. För att överleva måste man kunna slå tillbaka när man hotas av utplåning, därav nödvändigheten av viss vrede som finns inom oss alla.
I programmets slutdel går de igenom den motsvarande kardinaldygden lugn/tålamod. Vad är det som utmärker en lugn person och vad man själv kan göra för att bli mer lugn och tålmodig (ifall man inte redan är det). De går också igenom frågeställningen ifall denna egenskap även kan vara till vår nackdel i vissa situationer. I synnerhet situationer där vi utsätts för angrepp, påhopp och övergrepp av olika slag.

I det femte avsnittet av följetången går Alexander och Tobbe igenom dödssynden ’frosseri’ och dess motsatta kardinaldygd som är ’måttfullhet’. Frosseri definieras som en omåttlig eller överdriven förtäring av framförallt mat och dryck. Dvs, en förtäring som sker av endast -njutnings, nöjes och konsumtionskäl snarare än att vara stärkande, närande och socialt stimulerande, där man äter betydligt mer än man egentligen behöver. En frossare är därför oförmögen att kontrollera sitt födointag.

Vissa hävdar att man kan frossa i mycket annat också (spel, porr, droger t ex) vilket är sant, men vad de ursprungliga kardinalsynderna beträffar så är det främst mat och dryck man avser, vilket är det som avsnittet berör.

De går bl a in på varför frosseri är så skadligt, vad som utmärker en frossare, varför frosseriet har blivit den nya folksjukdomen och vad frosseriet oftast är ett tecken på. I programmets senare hälft går de in på dess motsvarande kardinaldygd som är måttfullhet. Till skillnad från frosseri så handlar måttfullhet just om att vara måttfull med maten, dvs att inte äta mer eller oftare än vad man behöver, samtidigt som man kan njuta mer utav den. Varför är det bra att vara måttfull och hur blir man själv mer måttfull med maten?
Dessa är två av de viktiga frågor som de försöker besvara och runda av programmet med.

I följetångens fjärde avsnitt går Alexander och Tobbe igenom dödssynden avund och dess motsatta kardinaldygd som är ’medmänsklighet’ eller ’välvilja’. Den kungliga svenska avundsjukan är ju ett ökänt begrepp som många har hört och framförallt fått uppleva. Avundsjuka och missunnsamhet är ju kanske den dödssynd som är mest påtaglig och utspridd bland svenskarna, något som de anser har förstärkts efter ett sekel av socialdemokratiskt maktinnehav.
Men vad är egentligen avund och vilka olika uttryck kan den ta sig?
Varför förlorar man så mycket på att vara avundsjuk och misstänksam och framförallt, hur hanterar man dessa människor?

Dessa är bara några av frågorna de försöker besvara i programmets första halva. I den andra går de mer in på avundens motsats (eller kardinaldygd) som är ’medmänsklighet’ eller ’välvilja’. Vad kännetecknar välvilliga personer och vilka fördelar har man själv av att vara välvillig och lyckönska de som presterat något över förväntan?
Dessa är de avslutande frågorna de försöker besvara innan de går in på själva sluttampen där de ger lite råd och tips på vad man själv kan göra för att praktisera sin välvilja. En egenskap som de verkligen högaktar och anser behövas i dessa tider där avundsjukan och missunnsamheten dominerar den svenska folksjälen.

I följetångens tredje avsnitt går Alexander och Tobbe igenom dödssynden ’vällust’ och dess motsatta kardinaldygd som är ’kyskhet’. Detta är två begrepp som man lätt associerar med kyrkan och dess forna starka ställning i samhället, i synnerhet kyskhet. Vällust däremot, är något som många idag associerar med välmående och ett tillfredsställande liv vilket också kan vara lite missvisande.
Den ursprungliga definitionen av begreppet vällust handlar inte lika mycket om att må bra och njuta lite ibland (som det ofta framhålls) utan innebär snarare en överdriven strävan efter njutning, särskilt sexuella njutningar. De försöker därför klargöra och definiera dessa begrepp lite närmre innan de går in på huvudproblematiken; Dvs varför för mycket vällust är skadligt för både individ och samhälle, samt de många olika uttryck som ett vältrande i vällust kan ta sig. Dessa medel och uttryckssätt är i dagens moderna värld svårare än någonsin att värja sig ifrån menar de, vilket är något som de stora medie- och teknikkonglomeraten utnyttjar till max och använder som ett effektivt vapen.

I programmets slutdel går de sedan igenom vällustens motsvarande kardinaldygd som är kyskhet/dygdighet, de många fördelar man har av detta karaktärsdrag och vad man själv kan göra för att leva ett mer kyskt/dygdigt liv. Att leva kyskt menar de, handlar mer om att på frivillig grund avsäga sig möjligheter till vällust (även ifall sådana finns inom räckhåll) än att leva superasketiskt och puritanskt.

I följetångens andra avsnitt går Alexander och Tobbe igenom dödssynden girighet och dess motsatta kardinaldygd som är ”ödmjukhet”. De börjar med att gå igenom vad girighet är, vad som kännetecknar typiskt giriga personer och de många olika uttrycksformer som girighet kan ta sig. Det behöver per automatik inte vara personer som är besatta av att anskaffa sig pengar och prylar, ej heller de som endast är lite sparsamma till vardags, vilket är lätt för många att få för sig. De går sedan vidare med att beskriva och utveckla det gamla ordspråket ”Girighet är alla lasters moder” innan de slutligen går in på lösningarna som givetvis är kopplade till dess motsvarande kardinaldygd ”generositet”.
Vad kännetecknar en generös person? Vad har man att vinna på att vara generös och hur blir man själv mer generös? Är några av sakerna de resonerar kring i avsnittets slutskede och som de vill att lyssnarna ska ta till sig.