“Talängslan ökar lavinartat i skolan” läste jag i en artikel i Vi lärare för ett tag sedan.

För en elev som tidigt utvecklar talängslan blir det svårt att komma ur det. Det är läskigt att prata inför andra, speciellt om jag som lärare kräver att en elev ska gå från att sitta stilla, lyssna och jobba själv, till att ställa sig inför alla och hålla ett tal. Då har vi gjort steget så stort. Vi säger tyst, prata inte, stör inte, jobba själv, och sen blir vi förvånade när de inte vill prata inför hela klassen. Jag tror inte att vi kommer tillrätta med talängslan genom att fokusera på talängslan och att stötta elever individuellt att våga prata inför klassen. Jag tror att vi istället behöver se över elevernas talutrymme i den dagliga undervisningen. Häng med!

Praktiska tips:

Avsnitt 5: Samtal i klassrummet

Avsnitt 6: De viktiga första minuterna

Avsnitt 50: Svara, jag drog ju din glasspinne!

Boktips: Kooperativt lärande i praktiken - handbok för lärare i grundskolan