Canilla gick på revy i och föll pladask för scenkonsten. Hon började jobba som scenarbetare för att vara i närheten av scenen och plötsligt stod hon själv där. Hon var då drygt 45 fem år utbildad till både bagare och ekonom, men där, på scenen, kände hon sig som fisken i vattnet. Vad krävs det för att man ska våga ta klivet mot sina drömmar, hur släpper man sargen och vad har hon lärt sig av sin resa? Detta och väldigt mycket mer kommer här, men först - vad är ett möte egentligen?