Anna har tagit sig framåt, men processen i sjukvården och det emotionella hanterandet av vad allt innebär inte precis i synk.

Joakim är tillbaka och rör på sig igen, om än det sker bit för bit, och med lägre intensitet än vad det varit utan den uppskurna skinkan.

Men det finns mycket som pekar i rätt riktning och vi jobbar på, det bästa vi kan. Både med att rehabilitera kropparna och jobba med de inre rösterna. Det är allt annat än lätt.

Något som hjälper mycket är (fortfarande) all omtanke ni skickar vår väg. Det är ett stort stöd, och det betyder mycket! Tack för det!

Glöm inte att följa oss på Instagram så hörs vi snart igen!

Och kom ihåg att varje dröm, oavsett storlek, är värd att följa.