Barnen

Barnen

By Sveriges RadioNews
Download on the App Store

Barnen episodes

  • Efter branden kom lugnet
    Förra året gick brandlarmet på Rissneskolan, norr om Stockholm, flera gånger i veckan. Papperskorgar brann, smällare smälldes i korridorerna och en natt brann skolan ner. Ett år senare har eleverna fått komma tillbaka till sin skolan efter att den byggts om och fått det nya namnet Grönkullaskolan. Och nånting har förändrats.

    -          Det är mycket lugnare i skolan nu, jag känner mig tryggare och  behöver inte titta mig bakom ryggen längre, berättar Fredrik.
    Många av eleverna säger också att de det här året har höjt sina betyg och känner sig mer motiverade.
    Men så en dag, precis innan påsklovet så händer något i skolan som gör att eleverna åter igen blir oroliga. Några elever hackar sig in i skolans datorer och ändrar i andra elevers omdömen.
    -          Jag är orolig att de har ändrat i mina betyg, säger Tuqa.
    Ett program av [email protected]
    30 min
  • - Jag hade inte klarat gymnasiet hemma
    Riksgymnasiet för rörelsehindrade är inhyst i Angeredsgymnasiet i Göteborg. Två korridorer i en jättestor skola. Moa Johansson går i ettan i en klass med bara sex elever. - Det som är bra är att vi allihop använder rullstol, säger hon. Men vi vet ingenting om de andra eleverna, de som går i stora skolan. Det känns som om vi är statyer för dem.

    Varje dag när Moa kommer hem från skolan sätter hon sig vid synten och spelar och sjunger. Håkan Hellströms sånger har betytt mycket för henne.
    - "Bry dig inte om dom, titta rakt fram inte runt dom". Den texten känner jag igen mig i. Jag har aldrig kunnat strunta i vad folk tycker om mig. Men nu har jag börjat med det.
    Angelica Johansson flyttade hemifrån för att kunna gå på Riksgymnasiet för rörelsehindrade. Hon trivs, men saknar att gå i stor klass och alla vännerna hemma i Lidköping.
    - Men jag hade aldrig klarat gymnasiet hemma, säger hon.
    Angelica har perceptionssvårigheter som följer med hennes rörelsehinder.
    - Jag har svårt med mönster, och om jag räknar matte på rutigt papper ser jag bara rutorna, inte talen. Men ofta trodde folk inte på mig när jag berättade vad jag hade svårt med. Jag försökte vara som andra, men det funkade ju inte. Nu orkar jag både plugga och ha en fritid. Jag antar att det är så här det ska kännas, egentligen.
    Vilka skolfrågor är viktigast när barnen själva får bestämma? Varje fredag nu under våren stiger vi in genom skolans dörrar. Det andra programmet är gjort av Lollo Collmar.
    30 min
  • - Jag vill stanna tiden!
    Fallande skolresultat och PISA-undersökningar i all ära. Men vilka skolfrågor är viktigast när barnen själva får bestämma? Vi har följt elever på lektionerna, i matsalskön och på fotbollsplanen.

    – Tiden går för snabbt, berättar 11-årige Leo som ritat en skiss över hur hans liv kommer att se ut de närmaste 15 åren.   – Man inte ska bli förvånad över hur mycket jobb som kan komma. Men någonstans går ju gränsen för vad man klarar av, säger han.   Leo är huvudpersonen i det första programmet "Jag vill stanna tiden!" där vi får ta del av hans liv och hans tankar. Leo har själv varit med och skapat programmet med hjälp av en egen bandspelare. Ett återkommande ämne är hur svårt det kan vara att finna sin egen roll i klassen, särskilt sedan bästisen flyttat.
    – Jag kommer ihåg Fredrik. Han var min bästa vän och vi träffades en solig sommardag 2008. Han var sensam. Det var jag också. Så jag gick till honom och sa hej och vi blev kompisar. Men så flyttade han och sedan dess känns det som om han vore evigt sjuk, säger Leo.
    Förutom barn på Frejaskolan i Gnesta har vi följt högstadieelever på Grönkullaskolan i Rissne och ungdomar vid Riksgymnasiet för rörelsehindrade i Göteborg.
    Varje fredag nu under våren stiger vi in genom skolans dörrar.
    Det första programmet är gjort av Jonna Berglund.
    30 min
  • Att börja skolan i väntan på asyl
    I januari öppnar skolorna igen efter jullovet, och många elever går tillbaka till skolan. I del två i serien om att börja skolan möter du barn som söker asyl i Sverige, hur är det att börja skolan i väntan på migrationsverkets beslut och hur är det att kliva in i klassrummet för de barn där situationen ser annorlunda ut?

    -Jag skrev en berättelse om mitt liv, hur jag har varit, hur jag levt och vad jag har varit med om. När jag skrev det så kände jag mig som en jättegammal människa, sen har jag en bild i mitt huvud som visar att jag är en äldre man, jag är mycket äldre än de andra, berättar Husni Hassan, 18 år, som nyligen börjat gymnasiet. Han flydde till Sverige från Somalia när han var 13 år, en flykt som tog två år. Trots att Husni har bott i Sverige i 3 år så söker han fortfarande asyl. På Kvarnbergsskolan i Stockholm arbetar Eva-Lena Hammerin i en förberedelseklass för nyanlända elever. I klassen går för tillfället 11 elever men antalet varierar, det beror på hur länge varje elev stannar i klassen. Målsättningen är att varje elev så snart som möjligt ska ut i de ordinarie klasserna. Hur skolorna i Sverige arbetar varierar från kommun till kommun, för det finns inget krav på att det ska finnas den här typen av klass på skolorna.
    -Tänk om du får avslag imorgon, kommer du fortsätta då i skolan då?
    Svaret är nej. -Men om det inte händer så finns det en chans, det finns fortfarande chans och möjlighet. Det kanske kan hända i morgon, men jag styr inte över imorgon. Andra delen i serien ”Att börja skolan” av Jens Nielsen
    30 min
  • Att börja skolan bakom lås och bom
    - Det var nervöst, man satt där och kollade ner i boken. Jag visste vilket ställe jag var på. Man vågade inte göra olika grejer ifall det skulle hände nåt, säger Sandra 15 år.

    Varje år omhändertas ca 30.000 barn och ungdomar för vård utanför hemmet. Ca 1000 personer av dessa placeras hos Statens Institutions styrelse, även kallad SIS. I sverige finns det ca 25 st ungdomshem från norr till söder. 
    I veckans Barnen åker vi till Vagnhärad, strax söder om Stockholm där vi träffar Erik och Sandra, 14 och 15 år som båda bor på Lövsta ungdomshem och går i skolan på institutionens egna skola som heter Silleskolan.  Vi försöker ta reda på hur det är att börja skolan när man sitter inlåst och övervakad dygnet runt.
    Här bor flickor och pojkar som alla blivit tvångsplacerade av socialtjänsten, så kallat LVU. Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.  För att en ungdom ska bli omhändertagen enligt LVU så krävs det att personen lever ett liv med missbruk eller kriminalitet eller att ungdomens föräldrar inte kan ge det stöd som krävs för att få en trygg uppväxt. 
    - Jag kom hit med polisbil och så tog de in mig på isoleringen. De sökte igenom mig och jag fick lämna ifrån mig allt jag hade., Jag fick också ta av mig kläderna. Egentligen ska man duscha men jag behövde inte det. Jag kom hemifrån med polisen så de trodde väl att jag var ren, berättar Erik som var 14 år när han kom till Lövsta.
    På lövsta finns det 32 platser, den största delen är ungdomar mellan 12-16 år där samtliga går i skolan.
    - Det är många elever som börjar och sedan flyttar vidare under hela året. Vissa är här i några veckor medan andra stannar i flera år. När en ny elev kommer får de oftast gå runt med sin klassföreståndare för att känna sig välkomna, men också för att känna sig trygga. Många har inte gått i skolan på flera år, så en viktig uppgift är att motivera och visa att det här kan vara en bra plats, säger Lennart Claesson, rektor på Silleskolan.
    Efter några dagar på Lövsta är det dags att börja skolan. På Silleskolan har lärarna en tät kontakt med vårdarna på avdelningarna, och anpassar studierna till omständigheterna. Ibland kan det handla om ett jobbigt samtal eller ett bråk under kvällen, då förflyttas oftast provet till en annan dag. Här är det möjligt att individuellt anpassa takten till den enskilda eleven. Men hur upplever Erik och Sandra det är att gå i skolan under dessa omständigheter? Ett program av Tomas Rajnai
    30 min
  • Vi firar inte jul
    Mjuka änglar och glittriga tomtemössor. Julen är här - och den genomsyrar nästan allt. Men hur är det att möta allt det här när man själv inte är - och inte vill vara - en del av det?

     I Barnen idag möter vi barn som av religiösa skäl inte firar jul alls – eller som bara är med på ett litet hörn.
    -Julen tar ju så stor plats. Ändå är det är ingen stor grej för mig. Det är något som andra firar – inte vi.  Så säger Alessandro Stigedal-Ageno, 13 år, vars familj är Jehovas vittnen. De firar inte jul, eftersom de inte tror att Jesus föddes under julen:
    -Vi får många frågor om julen från kompisar. Många förstår när jag förklarar varför vi inte firar, men en del säger att vi har en jättetråkig religion, berättar Bianca Stigedal-Ageno, 11 år.
    -Men en gång när en lärare ville tvinga mig att sjunga julsånger, var det fler i min klass som ville skydda mig och som hjälpte mig att slippa, fyller Alessandro i.
    Alessandro, Bianca och deras lillasyster Emilia, 8 år deltar inte alls i de aktiviteter i skolan som har med jul att göra. Medan Noor Sharif, 11 år från Nyköping väljer att hänga på – trots att hon som muslim inte heller firar jul egentligen:
    -Jag dansar med runt granen ändå, även om det känns lite fjantigt. Men om hela skolan gör det - varför ska inte jag?
    I området Brandkärr i Nyköping, där Noor bor, har föreningen Verdandi öppet hus under julhelgen och alla som vill, oavsett tro,  är välkomna dit:
    -Vi går dit på julafton och äter julbord och pysslar. Men det känns ändå bara som en vanlig dag.
    Producent Jonna Berglund.
    Extramaterial:
    Här kan du också höra gymnasieungdomarna som väljer att hjälpa hemlösa i samband med jul. Niklas Ahlmark och Aisha Ahmed  går sista året på Rudbäck gymnasieskola i Sollentuna, programmet International Baccalaureate. I kursplanen ingår volontärarbete på minst 50 timmar, men den tidsgränsen är sedan länge passerad. Nu under hösten har de och klasskamrater även på fritiden jobbat med att fylla ryggsäckar med filtar, kläder och hygienprodukter. Målet är bland annat att ge hemlösa i närområdet en egen liten julafton i samband med helgerna.
    30 min
  • Min bästa jul var i häktet
    Hur är det att fira jul när familjen inte är den trygga punkt den borde vara? Barn och unga som placerats i familjehem berättar om sina jular och om de både positiva och negativa förväntningar som julen för med sig.

    Amanda och Natalie drömmer om att åka tillbaka till Spanien och fira jul. - Det var så varmt och skönt där och så bode vi i ett jättelyxigt hus, sager Natalie som är 11 år.
    Men i år vet de inte om de ska fira jul hos sina föräldrar eller i ett familjehem.
    För Ramona, 20 år, var julen länge förknippad med alkohol och fulla vuxna. Hon minns hur konstigt det kändes att fira jul i sitt familjehem för första gången.  - Jag gick och väntade. Ska de inte börja dricka snart? Men det hände ingenting. Jag tyckte familjen var så underlig.
    Andreas, 19 år, räknar förra julen som en av sina bästa hittills. Då var han helt ensam. Och i en häktescell. - Där var jag helt avskärmad från alla normer och ideal. Det var så skönt att slippa tänka på hur det ska vara.
    Ett program av Louise Jacobson
    30 min
  • ”Alla röker på i skolan”- Barnen special från Lidingö
    Cannabis är den drog som ökar mest bland ungdomar. Vi sänder från Lidingö, den stadsdel i Stockholm där polisen i sin senaste insats hittat flest ungdomar som använder hasch och marijuana.

    Vi är på fritidset Sticklingegården på Lidingö. Runt ett bord sitter bland annat mamma Therese med 16-årige sonen Joel som fram till sommaren använde både hasch och marijuana.
    -          Jag försökte inte dölja att jag rökte marijuana. Mamma hittade cannabispipan i min garderob, berättar Joel.
    Vi hör också polisen som säger att cannabis är den nya folkölen och 15-årige Jan som berättar om kompisar som gömmer sig på skolans bibliotek när de är höga.
    Producent för sändningen är Sukran Kavak och programledare är Lollo Collmar.
    Del 4/4 i serien Barnen, spriten och drogerna.
    37 min
  • Att dricka eller inte
    Många unga som dricker lever med en ständig konflikt inombords, med dålig samvete och rädslan över att bli upptäckta.

    Sam är 14 år och muslim. Han började dricka föra sommaren när han började gå på fester.  
     -Alltså på ett sätt blev jag ganska tvingad att dricka första gången. Kompisarna tjatade på mig jättemycket varje gång vi var på fest. Och till slut var jag inte stark nog att säga nej. När jag förstod det blev jag jätte besviken på mig själv.Det dåliga samvetet ledde till att Sam nu bestämt sig för att inte dricka längre.
    David Bengtsson och Lina Björnson är 16 år. De har båda tagit beslutet att inte dricka innan de är 18 år.
    -          Jag har förlorat vänner för att jag inte dricker, säger David.
    -          Kompisar kan sucka åt mig när de berättar om fester de varit på och varit fulla för de tycker inte att jag fattar. Till slut berättar de inte saker för mig längre, säger Lina.
    Programmet är gjort av [email protected]
    Del ¾ i serien Barnen, spriten och drogerna
    Lyssna även på Svenska berättelser om att bli mamma till en missbrukare
    30 min
  • Jag gick på droger under hela tonåren
    -Åh shit, äntligen har jag hittat min grej. Så här vill jag ha det varje dag, tänkte jag då. Och så blev det ju - under nästan tio år.När David var 12 år och gick i mellanstadiet provade han hasch för första gången och blev fast direkt. Idag ser han det som att han föddes med en beroendesjukdom som ledde till ett missbruk.

    -Jag sökte mig till drogerna och snart rökte jag till och med braj (hasch) på väg till skolan. Ibland blev jag så bäng så jag var tvungen att sätta mig någonstans på vägen för att hämta mig.
    Samtidigt som allt färre ungdomar dricker alkohol i Sverige - har narkotikaanvändandet tvärtom ökat något under de senaste 10 åren. Och det är cannabis, alltså hasch och marijuana som är vanligast.  Var femte gymnasiekille och nästan var sjätte gymnasietjej uppger att de provat cannabis, visar en undersökning från CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Och i bland annat Stockholm arbetar polisen nu intensivt med att försöka hitta tonåringar som använder och säljer droger, berättar Christoffer Bohman, narkotiksansvarig Citypolisen Stockholm.
    -När vi lyfter på stenarna så kryllar det av narkotika just nu, oavsett område. Det finns segregerade förorter där det finns massor med knark, precis som det finns knark i välbärgade områden.
    Polisens insatser har bland annat lett till att fler unga missbrukare upptäckts och det har skett en kraftig ökning av tonåringar som skrivs in på Maria Ungdom i Stockholm. Och huvuddrogen bland de inskrivna är nu cannabis, medan det för tio år sedan var alkohol.
    -Att röka på är likställt med att dricka nuförtiden, säger en 18-årig tjej som vill vara anonym. 
    - På den senaste festen jag var på rökte de flesta marijuana och under sommarlovet var några av mina kompisar påverkade av cannabis varje dag, berättar Alexander, 18 år som själv inte använder droger.
    Polisen Christoffer Boman är orolig över utvecklingen på flera sätt:
    -Inte minst för att det finns en utsatthet för de ungdomar som handlar med narkotika. Det är en kriminell värld de möter – en värld de tvingas in i. 
    -Äh. Att vara ung och röka på är helt normalt. Bilden är inte ny, säger David, som nu är drygt 20 år och drogfri.
    Producent: Jonna Berglund.
    30 min

About Barnen

From the publisher's feed

Programmet sänder inte längre. I detta program fick barnen plats i samhällsdebatten och du som lyssnare fick höra livet ur deras perspektiv för att se hela samhället tydligt och skarpt.