- Vi vill ju trösta, men många gånger kan vi inte trösta. Det blev en väldigt tidig erfarenhet här på sjukhuset att det var så svårt eller hemskt det jag mötte, så jag tänkte ”här finns ingen tröst”. Men då vände jag på det och sa att det kan bli till tröst, det jag gör, om det infinner sig lite senare hos den här människan. Och då började jag tidigt fundera på vad som blir till tröst. Och det är ofta väldigt enkla saker; omsorgen, att man inte blir ensam, att de som vårdar visar respekt och varsamhet.

Det säger Lars Björklund, som redan 1979 började arbeta som sjukhuspräst på Akademiska sjukhuset och sedan har verkat här under en stor del av sitt yrkesliv. Genom åren har han mött många patienter och anhöriga i behov av stöd och tröst. Men hur gör man för att trösta den som inte har något hopp om att bli frisk? En hel del av svaret ligger i vad man inte ska göra.

Lars Björklund, sjukhuspräst

Lotten Blomqvist, programledare och cancersjuksköterska