Alla vill sälja sneakers, Tage Danielsson fruktlösa och posöriga PR kamp för Korsika och ingen journalist kommer nånsin få sitt gotcha-ögonblick med Jimmie

Fredriks ylande vrål mot samtiden, Stefan Holms politiska och populistiska kapital har aldrig varit högre och artister som medvetet gör företagsgig halvhjärtade i imagebyggande syfte!

Greklands korruptionsaura, Albaniens korruptionspositivism och svenska mäns nyfunna insikt att de kommer aldrig bli lika spännande och virila som gängkriminella ledare

Revenge-porn för kändisar, humbling vecka för både Filip och Fredrik, bakisfika och att låta människorna som inte är bra på nåt också få en plats i solen!

Fredrik känner hur marken försvinner under fötterna när han lär sig en läxa om livet på en scen i Båstad, de transaktionella plåtningarna där alla, inklusive fotografen, tänker ”om det här är över på ett kick så blir alla desto gladare”, och så om de whiskeydrickande männen som är trygga i vetskapen att de tror att de i grunden har sunda värderingar

Hur många arbetstillfällen kan man skapa med ett bröllop? Ställde verkligen Killinggänget upp i Fångarna på fortet? Och så om en sedelärande histora om att inte dra Real Dolls skämt om din pappa när du träffar finansmänniskor som ev ska sprida din film i USA.

Varför går amerikaner man ur huse som om det var aliens som kom när det är solförmörkelse? Filips oförmåga att besjäla ögonblick gör att det snart bara är NBA som han är målgrupssanpassad för och så om Jan Emanuels idiotiska helikopterexit från studion när han presenterade Folklistan. 

Fredrik tycks för ovanlighetens skull vara på en riktigt bra plats: han gillar påven och kan unna sig att skratta åt svaga två plus skämt. Kanske är det för att han är ensam i huset i Frankrike och njuter VARJE kväll av den infantila menyn: hamburgare med stora mängder lök och senap. Och Filip reflekterar över Amerikaners maniska fixering vid två böcker: bibeln och konstitutionen. 

Filip ligger och skakar och tömmer kroppsvätskor ur alla hål därav en scen podd, men han har kraften att iaf återge hans guidade tur genom Berlin med en bröllopsplanerare som var lika besatt av Kafka som Fredrik är besatt av Dylan. Fredrik betackar sig tramset att Berlins techno-scen blivit världsarv och Filip vill lajva Berghain på sitt bröllop och ha dörrvakten Sven som pointer och att gästerna ska köa fyra timmar för att, eventuellt, komma in.

Emir-prioriteringar får The Dorchester hotell i London att kunna erbjuda sina gäster en elefant i rummet, som så önskas. Om de få vänner man har som skulle stå på barrikaderna om man levde i Ryssland idag och Filips romantiserade bild av Pontus Gårdingers förmågor!