”Odlandets glädje” hör man det tjatas om i vårliga tider. Själv känner jag bara odlandets ångest. Att fröså inomhus och sedan plantera ut små stänglar är att ha hjärtat i halsgropen. Som att ha ansvar för hundratals prematurbebisar.

Jag vill utfärda en klass 3-varning för den stundande semestern. Vi är alla i farozonen eftersom det inte är nyttigt att bli påmind om att det finns ett liv därute, bortanför tv-soffor och mobilens sociala medier.

Männen har haft rätt hela tiden. Deras förkylningar är verkligen värre än kvinnors. Åtminstone upplever de det så. Detta slås fast i en ny studie. Nu lanseras idén att lite lagom med östrogen skulle kunna lindra deras plågor. Huga, ska de bli mer som oss fruns nu?

När ska modet med byxhäng klinga av? Överallt tvingas jag bevittna kalsonger, men vad som bekymrar mig mer är att jag tror att byxmodet håller på att förändra unga mäns hela anatomi. För att brallorna inte ska glida ner till knäna krävs en mycket speciell gångstil nämligen.

Vi älskade Svarta hingsten, jag och min bästis. Så när biofilmen med samma namn kom till stan gick vi dit, fulla av förväntan. Handlingen var dock konstig och flera gånger teaterviskade vi till varandra ”men var är själva hästen?” Tro det eller ej: Vi hade hamnat på en porrfilm.

Det är ett beslut som värkt fram, i dubbel bemärkelse. Nu kan jag ångra att jag inte opererade brösten för 20 år sedan. Men de har gjort sitt, så farväl kära bröst, ni har varit fantastiska men nu är vår tid över.

Det här är den makalösa historien om hur Gubben blev spiknykter på en kvart och gick från 1,5 promille till 0,2 promille i ett nafs.

Hur ska man få unga människor, som påstår sig värna miljön, att sluta slänga mat? Hur ska man lära dem att ”bäst före” inte är detsamma som ”livsfarligt efter”? Jag blir tjutfärdig när jag läser hur mycket prima mat vi årligen kastar i soptunnan.

Det har sina utmaningar att flytta ihop med en stadsbo som närmar sig 60. Här hos mig, på vischan. Jag kan stå ut med mycket, men inte detta: han har tagit kommandot över min kyl! Och med ens inser jag att jag är en kylführer. Det finns ju en PLAN för grejerna, resterna, därinne!

Jag skulle köpa en torktumlare. Det visade sig vara ett mission impossible. Paradoxen är att ju enklare och mer praktiskt maskinerna ska göra våra liv, desto mer krånglar de istället till tillvaron. Jag vill ju bara ha en maskin som TORKAR MIN TVÄTT!