Arktis isar smälter och människor flyr ett allt varmare klimat där skördarna ideligen slår fel. Samtidigt sitter bratsen på Gotland och utövar sin nya hobby: vaskning. Alltså man beställer in två dyra flaskor skumpa och häller inför allas åsyn ut den ena i en ”vask”.

Vart tar den kvinnliga solidariteten, kamratandan och systerskapet vägen när det går riktigt bra för en kvinna i bekantskapskretsen? Vi kommer ju gärna sättande som blodhundar när någon är i kris. Jag har fått några läskiga exempel…

Arma Victoria. Aldrig har väl så många lagt sig i ett bröllop som hennes. Krönikörer påstår att hon gör sig till ”en symbol för ett vidrigt kvinnoförtryck” och att hela spektaklet  representerar ”en patriarkal ordning och en återgång till unkna könsroller”.

Min storasyster är lärare. Hon menar att dagens föräldrar inte är ett dugg mer engagerade i sina barns skolgång än vad deras egna föräldrar var, men att de lägger sig i precis varenda detalj. Detaljer som skolan borde sköta själv.

Jag har hundratals, om inte tusentals, skolfoton på mina barn som jag inte vill ha. Som de inte vill ha och som farmor och mormor heller inte vill ha. De har redan drivor. Och sen kommer alla andra bilder som tas på glina. Allt dokumenteras till förbannelse. Vad gör det med oss som står bakom …

Fortsätt läsa "37. Vem vill ha alla skolfoton?"

Min tomt är för stor. Eller jag är för lite trädgårdsintresserad. Åtminstone för lite intresserad av trädgårdsarbete. När andra vittnar om ”odlandets glädje” har jag mer av ”odlandets ångest”. Vad tror ni om att dela upp tomten i plättar och gratis arrendera ut dem?

Jag har fått äran att prya i riksdagen. Inte nog med det, jag fick hålla ett valmanifest för de östgötska ledamöterna också. Jag valde att prata om den svenska skolan och vad som måste göras för att få ordning på den. Det är bråttom.

Det finns en fråga som sällan diskuteras i det offentliga rummet. Den om att sitta eller stå. Men jag ryggar inte för detta marginaliserade, stinkande ämne om jag så ska bli utbuad och nedpinkad i det ”offentliga rummet”.

Det här är den märkvärdiga historien om hur min flintskalliga Gubbe plötsligt fått hår. Alltså, han har drabbats av plötslig hårtillväxt, till skillnad från det lite vanligare plötsligt håravfall. En Skalle-Pär som fått polkahår i nacken och en rejäl tofs till lugg.

Hur revolterar man mot en morsa uppvuxen under de sexuellt frigjorda och drogliberala 60- och 70-talen? Aldrig kunde jag väl ana vad mina barn skulle hitta på!