
Sign up to save your podcasts
Or


I sammanhang med hög komplexitet krockar kontinuerligt påhittade spelregler med det faktiska beteendet.
Vi försöker styra systemet genom att skriva nya regler, rita om organisationsschemat eller tvinga fram en ny process (vår sociala ontologi). Men systemet självt – medarbetarna, kunderna, marknaden – slutar aldrig interagera och skapar då sin egen sanna verklighet, sin egen kultur och sina faktiska flöden (ontologisk emergens).
Komplexiteten uppstår i friktionen mellan den karta vi har ritat och den terräng som faktiskt har vuxit fram. Det faktiska beteendet vinner nästan alltid över regelboken i längden, eftersom den emergenta strukturen drivs av systemets egna naturkrafter medan formella regler bara är ett mänskligt påhitt ovanifrån.
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
För att något ska klassas som en spelare (agent) – en entitet med handlingskraft – krävs förmågan att interagera, processa information och agera självständigt utifrån den informationen.
Spelartyper beskriver tre olika grupper som utövar handlingskraft i hög komplexitet. Om faktorer (som talrikhet och oordning) är förutsättningarna, är spelarna själva motorn. De interagerar hela tiden, men har olika inre drivkrafter:
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
Taktlager är en struktur av stabilitet och dynamik som uppstår i ett elastiskt system där delarna rör sig i olika hastigheter.
Konceptet, populariserat av Stewart Brand, beskriver hur hälsosamma system, till exempel civilisationer eller organisationer, är uppbyggda av lager som spelar med olika tidsramar. De snabba lagren lär sig och innoverar, medan de långsamma lagren minns och integrerar. Vi balanserar mellan kontinuitet och förändring i friktionen mellan lagren.
De sex lagren i Brands modell, från snabbast till långsammast, är:
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
Avvikelseånger är den känslomässiga kostnaden för att ha fel när man har tagit en aktiv risk (dvs. avvikit från normen – haft en hög tracking error).
Konceptet bygger på två delar:
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
Alla väntar på alla, eller dödläge, är ett tillstånd i ett system där framsteg är omöjliga eftersom de involverade parterna är ömsesidigt beroende av varandra.
Det finns fyra specifika egenskaper som typiskt behövs i Alla väntar på alla, ofta kallade Coffman conditions:
Det är ett system i perfekt men destruktiv balans där stabiliteten beror på att ingen kan röra sig. För att lösa upp tillståndet krävs nästan alltid att man bryter mot en av de fyra punkterna ovan, till exempel genom att tvinga någon att släppa en resurs eller genom att införa en hierarki för vem som får gå först.
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
Cirkelkollaps uppstår när systemets interna processer, ofta drivna av rekursion, skenar och överskrider systemets fysiska eller kognitiva bärkraft.
I den tekniska domänen inträffar cirkelkollaps när kod anropar sig självt så många gånger att minnet tar slut – stack overflow. Varje anrop genererar en ny stackpost tills stacken överskrider sin tillåtna storlek (bärkraft). I sociala och organisatoriska system manifesteras det som en hyperaktivitet som inte leder någonstans.
Till skillnad från “Alla väntar på alla” (Deadlock), som är ett tillstånd av lågenergi och passivitet, startar en Cirkelkollaps med hög intensitet och snabb eskalering fram till kraschen. Det är ett system som drunknar i sin egen exekvering eftersom varje steg i processen genererar behovet av ett nytt, identiskt steg, tills de tillgängliga resurserna, till exempel tid, uppmärksamhet eller minne, är helt förbrukade.
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
Fenix-kretsloppet beskriver den nödvändiga och återkommande cykel av uppbyggnad, kollaps och förnyelse som karaktäriserar levande system.
Den mytiska Fenixfågeln lever i hundratals år som en unik varelse, tills den känner att krafterna börjar tyna och slutet är nära. Den bygger då ett rede och brinner upp för att förvandlas till aska. Ur askan återuppstår fågeln på nytt, ung och stark, för att fortsätta det eviga kretsloppet av liv, död och pånyttfödelse.
Fenix är odödlig, men inte på ett linjärt sätt. Den har ett kretslopp:
System tenderar att utvecklas från att vara snabba och rörliga (som en startup eller en ung skog) till att bli effektiva, resursstarka men också stela och spröda (som ett storföretag eller en gammal skog full av torrt ris). I det stela stadiet är alla resurser låsta. För att systemet ska kunna överleva på lång sikt krävs en frigörelse, en Fenix-brand. Det är en period av kaos och förstörelse som bryter sönder de gamla strukturerna, frigör resurserna och skapar utrymme för en ny omorganisation. Utan den destruktiva fasen stagnerar komplexa system och dör slutligen av sin egen oförmåga att förändras.
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
Gruppmarkörer, eller Shibboleth, är specifika signaler, som ord, beteenden, klädkoder eller dofter, som fungerar som lösenord för att skilja vi (innegruppen) från dem (utegruppen).
Gruppmarkörer är en mekanism för att upprätthålla systemets gränser och skydda dess resurser och identitet.
I hög komplexa är gruppmarkörer inte bara en kul sak, utan en funktionell nödvändighet för vara sammansatta. För att tillit och samarbete ska kunna fungera effektivt, utan att vi behöver förhandla kontrakt med alla vi möter, måste vi veta vem som spelar enligt samma regler. Markören fungerar som en snabb, icke-linjär sorteringsmekanism.
Begreppet Shibboleth kommer från en blodig berättelse i Gamla testamentet (Domarboken 12:6). Efter ett slag mellan gileaditerna och efraimiterna spärrade gileaditerna vadställena vid Jordanfloden. När en flyende efraimit försökte passera, bad vakterna honom att säga ordet shibboleth, som betyder ax eller strömfåra. Efraimiterna saknade ‘sh’-ljudet i sin dialekt och sa istället sibboleth. Det lilla felet i uttalet avslöjade dem omedelbart som fiender och ledde till att de dödades. Enligt legenden slogs 42 000 människor ihjäl på grund av ett enda fonem.
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
Harmoniskt stök är den produktiva spänning som uppstår när olika, ofta motstridiga, element interagerar.
Harmoniskt stök är inte bara närvaron av mångfald som skapar komplexitet, utan den dynamiska och ibland konfliktfyllda relationen mellan de olika delarna.
Den resulterande harmonin är inte ett tillstånd av lugn och samförstånd, utan ett fungerande, balanserat system som har formats av, och drar nytta av, sina interna motsättningar.
I hög komplexitet är friktion inte ineffektivitet utan en mekanism för:
Ett system som nått totalt lugn (termodynamisk jämvikt) har maximal entropi. I en organisation motsvarar det total konsensus och stillestånd. Energin för förändring är förbrukad.
Harmoniskt stök är det som håller systemet i ett tillstånd långt ifrån jämvikt (non-equilibrium). Det är bara här, i den turbulenta zonen, som system kan självorgaisera och skapa nya, högre former av ordning (som nobelpristagaren Ilya Prigogine visade). Friktionen genererar den energi som krävs för att systemet inte ska svalna och dö.
Några hållpunkter:
Kontakta oss via:
Kvorum är den kritiska tröskel av överenskommelse eller deltagande som krävs i ett system för att utlösa en ny, kollektiv handling.
I formell form är kvorum till exempel beslutsmässigheten i en styrelse – ett exakt antal som måste närvara.
Men i komplexitet är kvorum ofta ett informellt och emergent fenomen. Det är den punkt där tillräckligt många individer, genom lokala interaktioner, signalerar att de är redo för en förändring. Det får hela systemet att tippa över från utvärdering till handling.
Beslutet att flytta en hel myrkoloni fattas inte av en drottning, utan uppstår när antalet myror på en ny boplats når en viss täthet, ett kvorum. Det signalerar att platsen är tillräckligt bra för att satsa allt på.
Några hållpunkter:
Kontakta oss via: