Konflikt

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Om en laddad drogdebatt, där synen på missbruk som en sjukdom att bota krockar med bilden av brott som måste bestraffas. Om en trasig tillvaro i ständig jakt på droger, stöldgods och en plats att sova. Möt Noomi som avgiftades första gången som fyra-åring - nu är hennes dotter knarkare i fjärde generationen.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Redan för ett år sedan var det tänkt att världen skulle vara drogfri. När FN:s kommission mot narkotika 1998 antog en handlingsplan för en narkotikafri värld var målet att det skulle vara verklighet tio år senare.

I oktober förra året gjorde Konflikt ett program om kampen mot narkotikan i Latinamerika - en kamp som under decennier kostat miljardbelopp och årligen tagit tiotusentals människors liv. Under det gångna året höjde allt fler inflytelserika personer sina röster och förklarade att kriget var förlorat och nu behövdes en ny inställning till narkotika.

I detta program vänder vi blicken mot den svenska narkotikapolitiken och jämför den restriktiva hållningen i Sverige, vars övergripande mål är ett narkotikafritt samhälle, med en växande trend i övriga Europa där man inriktar sig mer på att begränsa narkotikans skadeverkningar på människor och samhälle. I veckan kom ännu ett exempel på detta när Danmark öppnade sina första herionmottagningar, där de tyngsta heroinmissbrukarna kan få statligt subventionerat heroin utskrivet av läkare. Syftet är att minska kriminaliteten och ge missbrukarna en möjlighet till ett bättre liv.

I studion medverkar Berne Stålenkrantz, ordförande och grundare av Svenska brukarföreningen som organiserar opiatanvändare och deras anhöriga. Hans Wallmark, moderat riksdagsledamot, och ledamot i Nordiska rådet, aktiv i narkotikadebatten och nu senast kritisk mot heroinförskrivningsprojektet i Danmark. Björn Fries, den tidigare regeringens narkotikasamordnare och nu socialpolitisk talesman för Socialdemokraterna i Stockholm.

Noomi och Leif finns officiellt inte. I myndigheternas register står de som "obefintliga". Men de är igång dag och natt, med inbrott och stölder och att sälja kopparkabel till skrotar för att få ihop pengar till narkotika. Båda har missbrukat amfetamin sen tonåren och är själva förvånade över att de fortfarande lever. Men hur ser deras liv ut egentligen och hur började allt. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har följt Noomi och Leif några dagar i vintermånaderna januari och februari.

En av dom som länge arbetat med frågan om hur man ska ge vård till missbrukare är den italienske specialistläkaren Massimo Barra, med inriktning på drog- och beroenderelaterade sjukdomar och tidigare ordförande i italienska Röda Korset. Idag är han ordförande i internationella Röda Korsets högsta beslutande organ.

1976 startade han Villa Maraini, ett drogcentrum för vård av missbrukare som idag är det största i Rom. Redan då inriktade man sig där på det som idag kallas harm reduction, skadereducering. Syftet är att minska riskerna för missbrukare, rädda liv och ge vård. Men metoderna, som sprutbyten och injektionsrum, är också starkt ifrågasatta av kritiker som menar att de snarare upprätthåller ett missbruk än att avhjälpa det.

Eberhard Schatz samordnar Correlation, ett EU-finansierat hälsoprojekt som syftar till att minska ojämlikheten i europeisk sjukvård. Han är kritisk till Sveriges restriktiva hållning i narkotikafrågan. Han ser rätten till vård som en mänsklig rättighet. Trots att de skadereducerande metoderna använts länge i praktiken så har det dröjt tills nu innan man också på FN och EU-nivå går i den riktningen, sa Massimo Barra, när Konflikts reporter Robin Olin ringde upp honom i Rom.#ruta=3457539#

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ira Mallik

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Hur ska Margot Wallström skydda kvinnor och förhindra våldtäkter i krig? Hör FN:s nyutnämnda representant med uppgift att omsätta världssamfundets stolta resolutioner i praktisk handling. Hur kan terapeuten från Bosnien bistå sin kollega i Kongo? Och massvåldtäkterna i andra världskrigets slutskede - hur länge ska det dröja innan de tyska kvinnornas lidande erkänns?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I år uppmärksammar FN 10-årsdagen av säkerhetsrådets resolution 1325 - som understryker kvinnor och flickors särskilda utsatthet och risk att utsättas för våldtäkter i krig och konflikter. Och den manar till en större medverkan för kvinnor i att skapa fred och säkerhet. Sedan dess har säkerhetsrådet antagit ytterligare resolutioner som fördömer sexuellt våld mot kvinnor och som ska stärka kvinnors ställning i fredsarbetet. Men i praktiken har inte mycket förändrats för kvinnor på marken. Hjälparbetare i konfliktområden vittnar snarare om att våldet mot kvinnor ökar och blir brutalare.
Kongo är det land där våld mot kvinnor som systematisk krigsstrategi är som vanligast. Trots omvärldens fördömande och trots att FN har sin största mission med 21 000 soldater och poliser på plats, så fortsätter övergreppen varje dag. Sen kriget bröt ut för 14 år sedan uppskattar man att över 200.000 kvinnor har blivit våldtagna.
FN:s närvaro har till och med bidragit till att förvärra situationen, som när FN-soldater själva begår övergrepp mot den civilbefolkning de har till uppgift att skydda. Och stark kritik riktades i slutet av förra året mot FN-styrkan för dess stöd till regeringssidans offensiv mot rebeller i östra Kongo - under offensiven ökade våldet mot civila kraftigt. Och när armén nu planerar för en fortsättning på offensiven räknar man återigen med FN:s medverkan.

En av få platser där kongolesiska kvinnor får möjlighet till vård är Panzisjukhuset i den krigsdrabbade östra delen av landet. I veckan besökte en av socialarbetarna därifrån, Ester Munyerenkhana, Sverige. I samarbete med den svenska organisationen Kvinna till kvinna har hon och hennes kolleger haft ett utbytesprojekt med terapeuter i Tuzla i Bosnien, som arbetar med våldtagna kvinnor efter kriget där. Socialarbetarna har besökt varandra i Bosnien och i Kongo och allt filmades av den svenska journalisten och filmaren Marika Griehsel. I tisdags hade filmen Kvinnornas krig premiär med efterföljande samtal och Konflikts reporter Robin Olin var på plats.

Det är många som har stora förväntningar på Margot Wallström, nu när hon snart tillträder sin nya tjänst som FN:s särskilda representant för skydd av kvinnor i krig. I går gjorde Margot Wallström sin sista arbetsdag i Bryssel. Daniela Marquardt fick ett samtal med henne mitt under flyttbestyren. Margot Wallström underströk betydelsen av att förstärka det freds- och säkerhetsarbete med fokus på kvinnor som FN inlett, och hoppades att under sina två kommande år kunna bidra till att förbättra situationen. Hon pekade bland annat på behovet att revidera militära strukturer, såväl inom FN som nationella arméer.

När den här frågan tas upp handlar det ju ofta om hur offren ska repareras och rehabiliteras. Men varför sker våldet överhuvudtaget, vilka är förövarna och vad är det som driver dem? De här frågorna har forskarna Maria Stern och Maria Eriksson Baaz, vid Institutionen för globala studier i Göteborg undersökt. De har intervjuat soldater i den kongolesiska armén om våldtäkter och hur de resonerar kring de övergrepp som äger rum. Konflikts Ira Mallik ringde upp Maria Stern för att söka en förklaring till det som verkar så ofattbart.

Inte nog med den smärta och förnedring en våldtäkt innebär - många kvinnor vittnar också om skam och skuld över det som hänt dem. Det gäller inte minst i Tyskland där man räknar med att omkring 2 miljoner kvinnor och flickor blev våldtagna under andra världskrigets slutskede. Men eftersom Tyskland var angriparen och hade gjort sig skyldigt till många miljoner människors död ansågs det inte finnas något utrymme för medlidande med tyskar. Under de 65 år som gått sedan krigsslutet har det varit så gott som tyst om dessa massvåldtäkter. För två år sedan inleddes den första studien om följderna av övergreppen - och förmodligen blir det också den sista eftersom de berörda håller på att dö undan. Philipp Kuwert är psykiatriker vid universitetet i Greifswald och leder studien där man intervjuar kvinnor som idag är uppåt 70, 80 år gamla om deras upplevelser och hur de har påverkat deras liv. Än idag lider en tredjedel av de drabbade kvinnorna av svåra posttraumatiska syndrom, berättade Philipp Kuwert när Daniela Marquardt ringde upp honom.

Programledare: Daniela Marquardt
Producent: Ira Mallik#ruta=3424181#

En misslyckad bomb i kalsongerna blev till fyrverkeri av fruktan i USA, och terroriststämplade landet Jemen. Men gick också förhoppningarna om en försonligare amerikansk strategi upp i rök? Hör jemeniter, arabiska al-Qaida-kännare och amerikanska strateger om huruvida president Obama är fånge i terrorkrigets logik.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

För ett år sedan, vid sitt tillträde, var president Obama på offensiven; Guantanamo skulle stängas, fältropet ”war on terror” skulle skrotas och ersättas med en strategi där inslagen av diplomati, bistånd och civil uppbyggnad skulle ta en större plats. #bild=898198#Men när en ung man från Nigeria, Omar Farouk Abdulmutallab, över-mannannades och greps på juldagen sedan han misslyckats detonera sprängmedel insytt i kalsongerna på ett flyg till Detroit, var tonen en annan. Obama-administrationens hökaktiga reaktion på attentatsförsökte blev kulmen på en intensiv, årslång intern konflikt kring hur kriget mot terrorismen ska föras, där den vithårige advokaten Greg Craig spelade en av huvudrollerna. Ivar Ekman har hans historia.

Många bedömare menar att Obama-administrationen nu retirerat till president Bushs hårdare linje. Denna kursändring har kunnat spåras i flera av den senaste tidens beslut. Tidsfristen för att stänga Guantanamo gick ut för en vecka sedan. Och fortfarande sitter knappt 200 fångar på fånglägret. O#bild=898202#ch de jemenitiska fångar som av amerikanska myndigheter förklarats oskyldiga, och skulle släppas, blir nu fortsatt inlåsta utan rättegång. Lotten Collin besökte Yemens huvudstad Sanaa för Konflikts räkning och letade upp en av Guantamo-fångarnas familjer som letts att tro att deras släkting snart skulle komma hem.

Nabil al-Hilal är bror till Abdul Salam al-Hilal, som suttit fängslad av USA i sju år utan rättegång. Han talar om det hat mot USA som väckts efter så många år hos fångarna - ­­vilket också är det som gör frågan om frisläppande till politisk dynamit i amerikansk debatt. Och även i Mellanöstern har man nära följt Guantanamo-frågan och utvecklingen under Obamas första år som president. Abd al-Bari Atwan är chefredaktör för den Londonbaserade panarbiska dagstidningen al-Quds al-Arabi, samt författare till boken The Secret History of al-Qaida, där han framhåller den amerikanska utrikespolitiken som orsak till den fortsatta rekryteringen till al-Qaida. Konflikts Ira Mallik ringde Abd al-Bari Atwan i London.

Efter kalsongattentatet meddelade #bild=898208#Obama att det militära stödet till Jemen skulle fördubblas för att få bukt med al-Qaida, ett stöd som nu stolt visas upp av den jemenitiska regimen. Lotten Collin tog sig till sanddynerna en halvtimmes bilfärd utanför huvudstaden Sanaa för att uppleva nästa front i kriget mot terrorismen. Hon pratade också med Nadia al-Sakkaf, chefredaktör på Yemen Times, Jemens utrikesminister Abubakr al-Qirbi, samt Ali Saif Hasan, chef för tankesmedjan Political Development Forum i Sanaa, som menar att de åtgärder man vidtar idag gentemot en fortfarande liten grupp terrorister som kallar sig al-Qaida riskerar provocera så att fler radikaliseras och terrorhotet istället växer.

Barbara Bodine heter en person som har #bild=898210#haft anledning att fundera mycket kring det problemet. Hon har varit verkat vid amerikanska utrikesdepartementet i mer än två decennier, flera gånger på den arabiska halvön, bland annat i Irak direkt efter USA:s invasion. Barabara Bodine var USA:s ambassadör i Jemen år 2000 då det amerikanska kryssaren USS Cole utsattes för ett bombattentat och 17 amerikanska matroser miste livet. Idag är hon verksam som föreläsare vid det prestigefyllda Princeton-universitet i New Jersey där Mikael Olsson fick tag på henne.

Programledare: Mikael Olsson
Producent: Ivar Ekman#ruta=3408212#

Åt vilket håll går Iran? Är kompromisser möjliga, och vad vill den gröna oppositionsrörlsen? Möt den iranske diplomaten som hoppat av i protest mot regimens agerande och aktivisten i Iran som bara väntar på att bli gripen, hör om manifestet som listar oppositionens minimikrav. Analys och kommentar från Stockholm och Washington.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Högtids- och sorgedag Ashura den 27 december blev en våldsam dag. Den gröna oppositionsrörelsen visade att den inte har försvunnit och inte har låtit sig skrämmas. Minst åtta människor dödadess, bland dem en brorson till Mir Hossein Mousavi, den förlorande kandidaten i vad oppositionen kallar det stulna presidentvalet i somras. Och överallt, på alla bilder syns höjda armar med mobiltelefoner, demonstranterna filmar och skickar ut bilderna över nätet och världen. I studion: Said Mahmoudi, professor i internationell rätt vid Juridiska fakulteten i Stockholm.

En vändpunkt säger många om Ashura och för den iranske diplomaten Mohammed Reza Heydari blev det sut det. Han var stationerad i Oslo och hade redan på julafton lämnat in sin avskedsansökan, men när han såg bilderna från Teheran den 27 december valde han att gå ut offentligt med sitt avhopp. När han sen intervjuades av norska NRK blev hans avhopp en världsnyhet. Ytterst få journalister har fått tala med Heydari efter det, men Taher Jambarsang på SR Internationals persiska redaktion lyckades få en intervju.

Efter Ashura har en ny arresteringsvåg svept över Teheran - och det är tydligt att människor är rädda. När vi sökte kontakt med aktivister och demonstranter inne i Iran var det ingen som vågade låta sig intervjuas per telefon - men till slut kom Konflikts Ira Mallik i kontakt med en kvinnorättsaktivist i en stad några timmars bilresa från Teheran. Vilken stad vill hon inte att vi berättar och hon vill heller inte framträda med namn. Zari, som vi kallar henne, berättar om arresteringar och övergrepp mot protesterande och personer som uppfattas som oliktänkande, själv går hon nu hemma och väntar på att när som helst bli gripen.

De senaste veckorna har det författats flera manifest med anspråk på att formulera åtminstone minimikraven för hur Iran bör förändras. Mir Hossein Mousavi, en av ledaregestalterna för oppositionen lade fram en fempunktsplan på nyårsdagen. De punkterna fanns sen med i det manifest som fem högt ansedda intellektuella exil-iranier publicerade några dagar senare. Enligt Muhammed Sahimi, irananalytiker och professor i kemiteknik vid University of Southern California i Los Angeles, är det av stor betydelse att de här fem personerna som sinsemellan har en hel del olika åsikter har kunnat enas kring ett gemensamt dokument med minimikrav för en väg framåt. Daniela Marquardt ringde upp honom.

Parvin Ardalan är journalist och en av initiativtagarna till en en kampanj där aktivister samlade in en miljon underskrifter till stöd för kvinnors rättigheter. För sitt arbete belönades hon 2007 med Olof Palme-priset, men den gången tilläts hon inte lämna Iran för att ta emot priset. Men i november 2009 kom hon till Sverige. Hon understryker vikten av den demokratiska dialog som nu pågår bland olika protesterande grupperingar inne i Iran.

Revolutionsgardet skapades efter revolutionen 1979 för att vara den islamiska revolutionens väktare och en motvikt mot den reguljära armén. Revolutionsgardets politiska inflytande i Iran har växt enormt sedan Ahmadinejad, som själv har varit gardist, blev president 2005. Och gardet har också enorm ekonomisk makt. Dess växande inflytande och makt har fått många irananalytiker att tala om ett slags smygmilitarisering av staten. Ali Alfoneh är en av dem. Han är verksam som forskare vid den konservativa tankesmedjan American Enterprise Institute i Washington, där Agneta Ramberg träffade honom i förra veckan.

Den iranska exilen och dess roll är viktig vad gäller både utvecklingen i Iran och omvärldens hantering av Iran. Speciellt viktigt där är förstås USA. Washington är en stad full av tankesmedjor och lobbygrupper kämpar om den sittande amerikansk administrations öra, inte minst vad det gäller frågan om Iran. Bara några kvarter från Ali Alfoneh och American Enterprise Institute, en organistaion som står Bushadministrationens utrikespolitik nära, ligger National Iranian American Council, nationella iransk-amerikanska rådet, NIAC. Ordförande där är svenskiraniern Trita Parsi som har varit med i Konflikt förut. Agneta Ramberg träffade honom för att höra mer om den iranska exilen.#ruta=3392189#

Programledare: Agneta Ramberg
Producent: Ira Mallik