Avsnitt 51. Under Johans regeringstid uppstod oenighet mellan kungen och hans bror hertig Karl på ett flertal områden. Karl strävade efter att befästa sitt hertigdömes självständighet i förhållande till kungen och han bedrev bland annat en ekonomisk politik som delvis var riktad mot invånarna i resten av riket, Karl vägrade också att införa den nya liturgi som Johan införde i Svenska kyrkan 1572 och som var präglad av reformkatolicismen och han tog emot präster som var motståndare till kungens kyrkopolitik. Johan sammankallade en riksdag i Stockholm 1582 och där beslutades om minskning av hertigens rättigheter och ett befästande av kungens makt. När Johan 1585 gifte om sig med Gunilla Bielke vägrade Karl att komma till bröllopet. Ett tag gick det rykten om att krig skulle utbryta. Till slut blev det förhandlingar mellan bröderna, med riksrådets hjälp, och en överenskommelse beslöts vid riksmötet i Vadstena 1587. Besluten Vadstena medförde att Karl gav efter för kungens krav på alla områden utom vad gällde kyrkan. 1587 valdes Johan III:s son Sigismund till kung av Polen. I Kalmar stadgar reglerades hur Sverige skulle styras under en framtida personalunion med Polen. När Sigismund hamnade i svårigheter i Polen krävde Johan 1589 att han skulle lämna den polska tronen, men rådet sa nej. Detta och oenighet om rikets ekonomi ledde till en brytning mellan kungen och rådet, och Johan försonades med Karl. Besluten i Vadstena och i Kalmar avskaffades och Karl återfick sin självständiga ställning i sitt hertigdöme. Våren 1590 hölls en riksdag i Stockholm där en ny arvförening antogs där arvsrätten främst skulle gälla Johans manliga barn men det beslutades att hertig Karl skulle styra landet i händelse regenten saknades. Johan och Karl fortsatte att stå på god fot med varandra fram till Johans död 1592. Sigismunds komnande ankomst ledde till försoning mellan hertig Karl och rådet och tillsammans övertog de regeringen till kungens ankomst. Regent i detta avsnitt. Johan III 1568-1592, Sigismund 1592-1599 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Bonusavsnitt 10. Historien om Cecilia Vasa som föddes 1540 och var Gustav Vasas näst äldsta dotter tillsammans med drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) är minst sagt en väldigt intressant och fartfylld historia. Från sin födelsen till sin död satte hon sin prägel på sin omgivning.. Det var den enda personen som Gustav inte lyckades hejda. Hon hann med allt från att ställa till med stora skandaler hemma i Sverige som Vadstenabullret och sedan konflikter med myndigheterna, resa till England för att ordna med äktenskapsfrågan mellan Elisabeth I och Erik XVI,  Cecilia gifte sig med markgreve Kristoffer II av Baden-Rodemachern. Markgreve Kristoffer var fältöverste hos Erik XIV, men även herre över närmare 24 byar och städer i Luxemburg och Lothringen. Hon konverterade till katolicismen och blev sedan pirat på Östersjön och flera gånger bli svårt skuldsatt. Cecilia lämnade Sverige för sista gången 1579, då hon reste tillbaka till Rodemachern. Hon reste även runt i Europa för att försöka få ihop pengar, för pank verkade hon ständigt vara. Cecilia dog den 27 januari 1627, i Bryssel 86 år gammal. Hon hade då överlevt alla sina syskon och även sina egna barn. När hon dog hade det regerat hela sex olika kungar i Sverige under hennes livstid - från hennes egen far Gustav Vasa, till hennes bröder Erik XIV, Johan III och Karl IX och hennes bägge brorsöner Sigismund III och Gustav II Adolf. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Cecilia_Vasa

Avsnitt: 50 Liturgiska striden kallas de 20-åriga stridigheter (1574–1593) angående den svenska kyrkans bekännelse och religionsbruk, som framkallades av kung Johan III:s försök att tvinga kyrkan att inta en förmedlande ståndpunkt mellan katolicismen och de protestantiska meningsriktningarna genom fasthållande av endast så mycket i lära och kult, som kunde anses grundat omedelbart i Guds ord eller de äldste kyrkofädernas skrifter.  Det började med att kungen vid riksdagen 1574, trots framförda invändningar, fastställde ett antal mindre förhållningsregler rörande gudstjänsten, och 1575 fick han kyrkans främsta män att anta den "nya ordinantian" (Nova Ordinantia), som i flera punkter även innehöll lärosatser, annorlunda än vad som kort därefter gällde som ensamt renlärig lutherdom. Teologerna från Uppsala fick avge ett särskilt utlåtande över denna ordinantia: de ansåg att den innehöll kyrkans godkända lära, "allenast den rätt förstodes", samt att de däri föreskrivna ceremonierna väl kunde accepteras, "såvida det ej väckte förargelse". Samma år godkändes stadgan villkorligt även av de präster, som sammanträffat, då ärkebiskop Laurentius Petri Gothus, biskoparna i Linköping och Västerås vigdes till sina ämbeten.

År 1576 bröt schismen ut fullständigt, sedan kungen i början av samma år låtit trycka och sprida en ny gudstjänstordning, Liturgia Svecanæ Ecclesiæ catholicæ & orthodoxæ conformia, den så kallade liturgien. På grund av färgen på de tryckta exemplarens band kom den att kallas Rödboken. För motståndet mot denna kyrkoordning stod Hertig Karl och denna slitning mellan bröderna blev allt djupare.  Regent i detta avsnitt. Johan III 1568-1592 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt: 49 Relationen mellan Johan III och den ryske tsaren Ivan den förskräcklige var inte de allra bästa. Historien började med att Johan III gifte sig med den polska prinsessan Katarina Jagellonica, som Ivan den förskräcklige också hade friat till, men fått korgen av. Det handlade också om makten i Baltikum där de båda hade intressen av. De slutade med diplomater på båda sidor som behandlades illa av motparten,  Brevväxling som nu följde mellan Johan III och Ivan saknar motstycke. De var ursinniga skällebrev med mustigt språk och argument som inte kunde misstolkas. Ivan lät förstå att allting var Johans fel. Svenskarna hade inte skyddat den ryska delegationen i Stockholm och de svenska diplomater som kom till Ryssland hade uppfört sig som tölpar. Om Johan ville något i framtiden fick han vända sig till ståthållaren i Novgorod för han, ryssarnas tsar, hade inte tid att tramsa med småpotentater. Johan svarade att han minsann var en lika hög potentat som tsaren, nämligen "en regerande kristen konung över ett väldigt kungarike". Johan avslutade med en kort historisk exposé över sin bakgrund. Så här fortsatte det och det hela slutade

naturligtvis med att det blev krig som kom att pågå i 12 år och fördes m ed stor grymhet. Johan III var mycket intresserad av konst, speciellt byggnadskonst. Utan tvivel är han den mest byggnadsivrige monark Sverige någonsin haft. Han var liksom brodern Erik i hög grad konstnärligt och estetiskt begåvad. Ett uppenbart uttryck tog sig dock hans skönhetssinne på byggnadskonstens fält. Han ägnade mycket tid åt uppgörandet av vidlyftiga byggnadsplaner, av vilka en liten del uppfylldes under hans livstid. Nya slott och kyrkor byggdes och äldre renoverades. Regent i detta avsnitt. Johan III 1568-1592 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Bonusavsnitt.9 Den fantastiska kärlekshistorien om Malin Sture och kusinen Erik Gustafsson Stenbock, Här finns allt. Förbjuden kärlek, Kidnappning, förföljelse och kunglig inblandning. Malins moder Märta hade då tillfrågat ärkebiskop Laurentius i Uppsala, som ansåg att äktenskap inte kunde komma i fråga eftersom Erik och Malin var så nära besläktade. Hertig Karl tog i hemlighet friarens parti och hjälpte denne med hästar och manskap för att arrangera en kidnappning. Dock var konung Johan III emot det planerade bröllopet och lät genast arrestera den optimistiske friaren och fråntog honom dessutom hans ämbeten och förläningar. Erik Gustavsson  Stenbock hade många vänner, som omfattades av åsikten att paret borde få gifta sig. Bland tillskyndarna fanns Per Brahe och änkedrottning Katarina Stenbock. Dessa började uppvakta såväl Märta som Johan III och lyckades inte bara få Erik frigiven utan också ge honom tillbaka förmögenheter och ämbeten.

Märta gav sig dock inte på sin ståndpunkt vad gällde giftermål. Paret reste då över den halländska gränsen och lät viga sig av en dansk präst.  Tre år efter kidnappningen förlät svärmodern Erik och sin dotter, som fick lika stor hemgift som de andra döttrarna Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 48. Erik XIV:s och Karin Månsdotters bröllop är det i särklass märkligaste bland de svenska kungliga bröllopet. Och uppseendeväckande var det även långt utanför landets gränser. Efter att under tio år ha sett sig om vid olika europeiska hov efter en lämplig furstlig brud, bestämde sig Kung Erik för att upphöja sin frilla — knekten Måns dotter Karin — till landets drottning! Vid vigseln i Storkyrkan den 4 juli 1568 hade de båda redan varit gifta i ett år och tillsammans hade de hunnit få två barn, vilka fick en framträdande roll under den kyrkliga ceremonin.   Under Eriks sinnessjukdom på hösten 1567 utverkades Johans frigivning i oktober, varefter underhandlingar upptogs om hertigens återinsättande i sina rättigheter. Eriks handlingssätt under första hälften av 1568 var emellertid i hög grad ägnat att väcka en fruktan hos Johan att den nyvunna friheten åter skulle berövas honom. Han ingick därför med sin bror Karl och en del av adeln ett avtal om gemensam resning mot Erik XVI.  Denna resning började i juli 1568 och utbredde sig med sådan hast att hertigarnas här redan vid mitten av september stod utanför Stockholm, vars portar öppnades för dem den 29 september. Erik XIV togs till fånga, och omedelbart därefter lät Johan hylla sig som kung av stadens myndigheter samt av dem bland adeln och krigsfolket som var samlade där. Erik XIV hölls i olika fångenskap fram till sin beryktade ärtsoppeförgiftning 1577. Regent i detta avsnitt Erik XIV 1560- 1568 Johan III 1568- 1592. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt: 47 Sturemorden är benämningen på Erik XIV:s i all hast verkställda avrättningar den 24 maj 1567 av en grupp ur högadeln som misstänktes för högförräderi. Adelsmännen satt fängslade på Uppsala slott dit en riksdag hade sammankallats. Mördandet inleddes sedan konungens nämnd, Erik XIV:s högsta domstol, hade dömt männen innan domarna bekräftats av riksdagen.

Sedan den då psykiskt förvirrade Erik hade bett en av de fångna, Svante Sture, om dennes vänskap, återvände han efter en stund till cellen där dennes son Nils Sture satt. Kungen stack en kniv i fångens arm och befallde vakten att hugga ned honom. Order gavs också om avrättning av Svante Sture, Erik Sture, Abraham Stenbock och Ivar Ivarsson. När kungen mötte sin gamle lärare Dionysius Beurreus lät han hugga ned också denne. Däremot överlevde Sten Eriksson Leijonhufvud, den vid sidan av Svante Sture ledande i gruppen.

Efter dådet flydde kungen till skogs. För att skydda kungavärdigheten lades skulden på Jöran Persson (kungens mest inflytelserika rådgivare), och Erik fråntogs tillfälligt styret. Han återkom men förlorade den avgörande striden med hertigarna (sina två bröder) året efter. Plötslig sinnesförvirring låg utan tvivel bakom kungens brutalitet. Men i bakgrunden fanns också en längre tids misstankar och förföljelseidéer, påspädda av rådgivarnas samlande av bevis mot de anklagade. Utifrån dessa domar kan också kungen i machiavellisk anda (ett dåtida ganska brutalt härskarideal för renässansfurstar) ha sett sitt agerande som legitimt. Irrationella drag spelade också in; vid tidpunkten för morden var Erik XIV starkt påverkad av astrologiska spådomar.

Regent i detta avsnitt Erik XIV 1560- 1568. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Bonusavsnitt 8 Berättelsen om den unga Karin som kom från enkla förhållanden och blev Sveriges drottning. Vid vigseln i Storkyrkan i Stockholm den 4 juli 1568 hade Karin Månsdotter och Erik XVI redan varit gifta i ett år och tillsammans hade de hunnit få två barn, vilka fick en framträdande roll under den kyrkliga ceremonin. Karin Månsdotter föddes 1550 och var omkring fjorton år när hon träffade Erik XIV. Hon blev kungens frilla, och när Erik beslöt att ge henne en officiell ställning hade hon redan fött honom två barn. När Erik gifte sig med Karin och lät kröna henne till drottning begick han ett allvarligt brott mot de vedertagna konventionerna. Bröllopet blev en signal till uppror och Erik avsattes. Karin följde honom i fängelset och paret fick ytterligare barn. Efter Eriks död fick Karin Liuksiala kungsgård som förläning. Karin Månsdotter dog 1612 och begravd följande år i Åbo domkyrka. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Karin_Månsdotter Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 46 Nordiska sjuårskriget, 1563–1570, är det längsta och mest förödande kriget mellan Sverige och Danmark i historien. Det banade väg för alla de senare krigen mellan länderna, och kom att drastiskt påverka inte bara den svenska och danska historien utan hela Östersjöområdets utveckling. Den hemliga oviljan mellan de båda rikena blev synnerligen farlig, då, efter Gustav Vasas och Kristian III:s död, bägge rikenas troner bestegs av unga och ärelystna monarker, Erik XIV i Sverige och Fredrik II i Danmark.

Nya tvisteämnen tillkom nu, som främst uppstod genom att Erik i början av sin regering korsade Danmarks planer att vinna Estland. Visserligen fördes en del underhandlingar för att förekomma fredsbrott, men dessa torde knappt på någondera sidan ha varit allvarligt menade. Sverige hade stor krigslycka till sjöss, tack vare en välutrustad flotta under befäl av Klas Horn. Till lands gick det dock inte lika bra då kriget mest bestod i fruktansvärda härjningar från både svensk och dansk sida. Svenskarnas härjningar i Skåne, Halland och Blekinge är vida känt med Ronnebys blodbad som ett fruktansvärt exempel. Danskarna härjade blodigt i tex Småland, Öster-Västergötland och Öland

Regent i detta avsnitt Erik XIV 1560- 1568. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 45 Redan vid tronskiftet efter fadern hade Erik gjort sin kungliga myndighet gällande på ett sätt som förargade Johan, hertig i Finland, och Arboga artiklar var inte ägnade att blidka honom. Även andra motsättningar uppstod mellan bröderna. År 1561 tog Erik staden Reval (Tallinn) i sitt beskydd och började erövra i Estland. De blev bestämmande för riktningen av Sveriges utrikespolitik under århundraden, eftersom de inledde Sverige på erövringens väg, lade grunden till dess välde på andra sidan Östersjön och inledde den förbittrade kampen över kontrollen över området, med Polen och Ryssland som främsta rivaler även om också Danmark hade intressen. Eriks erövringar korsade Johans planer på landvinningar i samma trakter, som låg nära dennes hertigdöme. Dessa planer hade Erik före sin tronbestigning stöttat. Johan sökte nu istället Polens hjälp för att nå sitt mål och gifte sig 1562 med Katarina Jagellonica, lånade ut betydande summor till den polske kungen och fick som pant för lånet sju fasta platser i Livland. Dessa låg i gränslandet mot det område som Erik kontrollerade, och var troligen tänkta att hindra denne från att utsträcka sina erövringar ytterligare. Han beordrade istället sitt krigsfolk att särskilt inrikta sig mot dessa slott, och två av dem föll även i hans händer. Erik såg spår av förräderi i Johans agerande.. Knappt hade Johan kommit hem från Polen till Åbo, förrän Erik med häftighet uppmanade honom att välja sida. Johan blev förnärmad och svarade undvikande. Några oförsiktiga yttranden av en väpnare som varit i Johans tjänst stegrade kungens misstankar till det yttersta. Han stämde Johan att svara på anklagelser för högförräderi och lät riksdagen döma honom till döden. Då han satte sig till motvärn i Åbo, lät Erik anfalla honom. Johan gav sig fången, benådades till livet, men inspärrades samma år på Gripsholms slott. Samtidigt pågick Kung Eriks politiska frierier för att hitta en bördig blivande drottning. Regent i detta avsnitt Erik XIV 1560- 1568. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]