Avsnitt 44.  Arvkonung Erik befann sig strax utanför Älvsborgs på västkusten när budet om Gustaf Vasa bortgång nådde honom. Söndagen den 29 juni 1561 kröntes Erik XIV i Uppsala domkyrka. Kröningen var mycket påkostad. För första gången skulle det arvrike som Gustav Vasa inrättat manifesteras i en ceremoni. Erik (och hans ätt) skulle genom kröningen få sin makt av Gud. Helt nya kröningsregalier tillverkades. Kronan tillverkades i Stockholm. Med inspiration från bland annat England införde Erik den slutna kronan i Norden. Den var en symbol för vittomfattande makt och ersatte de öppna kronorna som var vanliga under medeltiden. En spira, ett äpple och en nyckel tillverkades också. Nyckeln saknade motsvarighet i andra länder. Tillsammans med Gustaf Vasas svärd bildades riksregalierna. Svärdet symboliserade försvaret mot fienden, samt att beskydda det goda. Kronan representerade konungslig makt, kunglig ära och en kungamakt av Guds nåde. Spiran representerade den dömande makten, att regera och döma med rättvisa. Äpplet symboliserade den territoriella makten och regentskapet över ett kristet rike och nyckeln slutligen skulle stänga ute det onda. På kröningsdagen gick Erik i procession från Slottet till Uppsala domkyrka. Erik var dyrbart klädd i pärlstickad rock, barett, tröja och vita hosor. Vid kyrkporten hälsades kungen av ärkebiskopen Laurentius Petri, Därefter följde smörjelsen, som gjorde att Erik blev kung av Guds nåde, dvs fick sin makt av Gud. Själva kröningen skedde genom att Erik tog emot regalierna av ärkebiskopen och därmed tilldelades deras symboliska betydelser. Efter sin tronbestigning 1560 skyndade Erik att befästa sin makt, framför allt gentemot sina bröder, vilka fadern lämnat betydande delar av riket såsom ärftliga hertigdömen, men vilkas ställning till kronan han inte närmare bestämt. Erik ändrade på det då han genom Arboga artiklar 1561 berövade hertigarna all rätt att vara något annat än kungens undersåtar. Regent i detta avsnitt Erik XIV 1560-1568. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 43 Stora salen på Stockholms slott vid midsommartid år 1560. Scenen var både dramatisk och ödesmättat behärskad. Den gamle Gustav Vasa hade låtit inkalla rikets ständer och nu framträdde han en sista gång inför dem. Bara några månader senare skulle den man som regerat Sverige i trettionio vara död. Bredvid kungen när han höll sitt avskedstal fanns hans fyra söner: Erik, Johan, Magnus och Karl. Det var den äldste av dem, Erik, som skulle ta över. Så var det bestämt i Västerås arvförening från 1544. Det fanns stora risker för kommande brödrastrider. Just ett sådant scenario försökte Gustav Vasa undvika genom att förse sina söner med varsitt hertigdöme. I hertigdömena fick sönerna disponera kronans inkomster och styra som i sitt eget rike, men hela tiden var de underordnade kungen och skulle ställa trupper och andra resurser till hans förfogande om så behövdes. Döttrarnas framtid låg istället i äktenskapet. För att kunna göra riktigt goda partier skulle var och en av dem få en rejäl hemgift, en så kallad ”brudskatt” om 100 000 daler.

Men Gustav Vasa var inte heller främmande för att använda sig av både döttrarna och drottningen för att främja kungamaktens intressen. Prinsessornas mamma, Margareta Leijonhufvud, skulle till exempel ingå i en tänkt förmyndarregering, medan döttrarna fick ett slags ambassadörsroll. De blev av sin far uppmanade att i sina äktenskap ta varje tillfälle i akt att arbeta för fäderneslandets bästa.

Regent i detta avsnitt. Gustaf Vasa 1523-1560. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonnier förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 42 Gustaf Vasa lade sig i allt. Han skrev brev om hur bonden skulle sköta sina bin, slakta sina får, ta in sitt hö och gräva diken. Ingen svensk kung har skrivit så många brev som Gustav Vasa. Breven flödade ut ur hans skrivkammare i en ständig monolog till folket. Han ville inte ha någon dialog, aldrig bli motsagd. De som inte lydde kungens befallningsliknande råd drabbades av hans vrede. Misskötta kronohemman (gårdar som hyrdes ut av staten) tog han själv hand om. Han var tyrannisk och oberäknelig, men samtidigt en av de få regenter vi haft som haft stora kunskaper om lantbruk.

Under sina nästan fyrtio år som kung var Gustaf Vasa ständigt misstänksam mot alla omkring sig. Flera av hans medarbetare – som tvingades fly eller hotades med stränga straff – tyckte att han var en brutal och hänsynslös typ. Han drog sig uppenbarligen inte för lögner, löftesbrott och mord. Hans sätt att samla på sig gods och guld visar på en stor girighet. När det kom till att skaffa sig ägodelar struntade han fullständigt i lag och rätt.

Gustaf Vasa stärkte statens makt. Han höjde skatterna och såg till att de drevs in effektivt. Han var skicklig på att skriva brev med hot och krav. Gustaf uttryckte sig slagkraftigt och med rå humor. Samtidigt var han försiktig, han klämde inte åt sina motståndare förrän han var säker på framgång. Gustaf Vasa var en ovanligt skicklig och listig politiker, annars hade han aldrig lyckats med att bygga det svenska riket. Regent i detta avsnitt: Gustaf Vasa 1523-1560.

Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonnier förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 41  I augusti 1538 kom Konrad von Pyhy till Sverige, då han blev chef för Gustaf Vasas kansli, vilket inledde den så kallade tyska perioden, augusti 1538 – september 1543, i kungens regering. Under denna tid omformade han den svenska centralförvaltningen, rättsskipningen och utrikespolitiken på ett genomgripande sätt. Hans arbete skedde i samförstånd med kungen och skapade förutsättningar för en effektiv förvaltning. Som så många före honom föll dock Konrad von Pyhy i onåd efter att vidlyftiga utgifter under en diplomatisk resa till Frankrike 1542 fått kungen att tappa förtroendet för honom. Konrad von Pyhy var inte den ende ansvarige för de höga utgifterna men av hänsyn till Gustav Vasas familjerelationer blev han utsedd till ensam syndabock och avskedades som kansler 1543. Konrad von Pyhy blev dessutom satt i fängelse där han hölls kvar till sin död 1557 trots att Gustav Vasa aldrig lyckades få honom dömd för något brott.  

Västerås riksdag 1544 beslöt om att omorganisera det militära systemet för att snabbt kunna stävja uppror med lokala trupper och för att minska kostnaderna för legoknektar.  

Äldre nysvenska är en epokindelning för det språk som talades och skrevs i Sverige från 1526 till 1732.  Den äldre nysvenskan hade en klar uppdelning mellan ett formellt kyrkligt språk och vardagsspråk. År 1541 kom hela bibeln i svensk översättning, i vad som brukar kallas Gustav Vasas bibel. Bibeln var en viktig del i avgörandet av hur det svenska språket skulle utformas. De texter som lästes upp från predikstolarna i landets kyrkor på söndagarna kom att få stor betydelse för en stor del av allmänheten.  Under den äldre nysvenskans tid blir svenskan riksspråk i Sverige. Den dialekt som blir norm för riksspråket är överklassens språk i Mälardalen. Det kyrkliga språket blir i och med reformationen svenska. Högtyskan har under perioden ett stort inflytande på svenskan.  

Regent i detta avsnitt Gustaf Vasa 1523- 1560.

Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonnier förlag. https://svenskaspraketshistoria.wordpress.com/category/nysvenskan/ Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Bonusavsnitt: 7 Första gången då tre kronor förekommer som symbol för Sverige är i Avignon, som under 1300-talet var kristenhetens huvudstad och påvens residensort. Vid restaurering av kardinalen Gaillard de la Motte:s palats 1982 upptäcktes en målad vapenfris från 1336 där trekronorsvapnet ingår. Frisen målades upp inför ett möte med förväntade deltagarna i ett planerat korståg där Sverige skulle delta. Då var Magnus Eriksson kung i Sverige och använde tre kronor sedan tidigare, dock kanske mera för att markera sina tre riken - Sverige, Norge och det nyförvärvade Skåne.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tre_kronor

Avsnitt: 40 Den småländske upprorsledaren Nils Dacke behärskade i början av 1543 stora delar av Småland och Östergötland och hade ingått ett stilleståndsavtal med Gustaf Vasa. Samtidigt började bristerna i bondeorganisationen att visa sig. Interna konflikter blossade upp och stödet från omvärlden var minimal. Danmark stödde visserligen upproret och leveranser utgick från Blekinges hamnar norrut in i Småland, men de ville samtidigt inte se ett segrande bondeuppbåd i Sverige av rädsla för vilka effekter det skulle kunna få i de danska skogsbygderna. Dackesidan fick därför betala höga priser för att få tillgång på vapen och proviant söderifrån. Dackesidan belägrade det starkt befästa Kalmar i många månader, men saknaden av effektiva belägringsvapen och en ineffektiv blockad från sjösidan som företogs med ekor gjorde att trots en långvarig belägring kunde man inte få stadens befälhavare att kapitulera och öppna upp hamnen för bönderna. Under vintern/våren år 1543 slog dock Gustav Vasas trupper skoningslöst tillbaka och Småland hamnade åter direkt under den svenska kronan. Det avgörande slaget skedde på isarna vid sjöarna utanför Virserum. Genom att anfalla från isen hade legoknektarna fördel av att anfalla i ett öppet landskap, och Dacke sårades redan i början av striderna vilket spädde på oron i de egna leden. Trots att bondearmén var i numerärt överläge, kunde deras armborst, högafflar och fåtaliga eldvapen inte besegra den kungliga armén. I augusti stupade Dacke vid gränsen till Blekinge. Efter upproret sattes hans huvud på en påle och placerades vid galgbacken i Kalmar. Efter kriget väntade svidande straff för alla bönderna i de deltagande socknarna och för dem som deltagit i upprorsmännens skara. Någon amnesti gavs inte. Dackes hembygd blev brutalt härjad och Dackes släktingar antingen avrättades eller deporterades.

Regenent i detta avsnitt Gustaf Vasa 1523-1560

Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Bonusavsnitt: 6 Under 1500-talet fick Kalmar uppleva inte mindre än tre olika blodbad. Den första inträffade 1505, (okänt antal avrättningar) den andra 1525 (ca 60 avrättade) och den sista 1599. (22 avrättade)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kalmar_blodbad_(1505)

Harisson.Dick (2017)  Kalmars historia. Lund, Historisk media 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kalmar_blodbad_(1599) https://www.google.com/amp/s/texteromhistoria.wordpress.com/2018/07/15/kalmars-tva-blodbad/amp/

Avsnitt: 39   I Småland protesterade bönderna mot de höga skatterna och kungens förbud mot att sälja oxar och smör över gränsen till danska Blekinge. Fisket beskattades och överallt snokade kungens fogdar. Också här ogillade bönderna att kungen plundrade kyrkorna på silver. Dessutom ville man behålla sin katolska tro. År 1542 gjorde bönderna i Småland, under ledning av Nils Dacke, uppror mot Gustav Vasa. Revolten kallas Dackefejden något milt antagligen, jämfört med det inbördeskrig mot kungen som det egentligen var. Revolten spred sig snabbt över Småland, Öland, skogsbygderna i södra Östergötland och skogsbygderna i östra Västergötland. Städerna Kalmar och Jönköping förblev dock i kungamaktens händer. De flesta borgarna i städerna stödde Dacke men truppkoncentrationer av Gustav Vasas legoknektar gjorde att de förhöll sig lugna. Kalmar utsattes för en blockad på land och sjösidan men sjöbevakningen var inte så stark att den helt kunde hindra in påoch utförsel via vattnet. Dacke och hans mannar besegrade lätt de kungliga trupperna som inte var vana vid strid i oländiga skogstrakter. Vid Kisa led kungens styrkor ett oväntat hårt nederlag då Dackes män lät anlägga en bröt som när den fälldes krossade legoknektarna som inte var förberedda på en sådan krigföring i oländig terräng. Samtidigt fann sig de kungliga trupperna i biskopssätet Växjö vara omringade på i stort sett alla håll och kanter av upprorsmän. Soldaterna evakuerades till Jönköping och därmed härskade Dacke och hans karlar över hela det inre Småland. Den 8 november 1542 blev kungen därför tvungen att gå med på en fredsuppgörelse. Dacke blev i och med den ledare för Småland undantaget Kalmar och Jönköping. Han passade därefter på att genomföra flera reformer: Den katolska gudstjänsten återinfördes och gränshandeln med Danmark blev åter tillåten. Nils Dacke och hans anhängare kunde fira jul på Kronobergs slott i Växjö. Samtidigt började bristerna i bondeorganisationen att visa sig.

Regent i detta avsnitt

Gustaf Vasa 1523- 1560. 

Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonnier förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 38.  Under sin långa regeringstid fram till 1560 byggde Gustaf Vasa, trots motstånd från både bönder och adeln, upp en stark statsmakt. Många anser att Gustaf Vasa var en tyrann. Andra ser honom som en god landsfader. Han skapade ett fast sammanhållet Sverige med ett effektivt styre. Av stor betydelse blev den riksdag som sammankallades i Västerås 1544 och som genom arvföreningen slog fast att Sverige numera var ett arvrike. Riksdagen sanktionerade även den nya satsning på en inom landet rekryterad krigsmakt som Gustaf redan inlett. Hans motiv var både politiskt och ekonomiskt. De värvade svenska trupperna ställde sig avsevärt billigare och kunde dessutom effektivt förhindra nya uppror. Ett antal nya slottsbyggen i Götalandskapen hade primärt samma syfte. Den fortsatta ekonomiska politiken hade också klara försvars- och försörjningsmässiga mål för att stimulera handel och produktion. Denna nationellt inriktade näringspolitik hade klara drag av merkantilism. Åtgärder i samma riktning var att lokalförvaltning i ännu högre grad lades under kronans fogdar, vilket blev hårdare övervakade, och att förläningarna koncentrerades till kungens släktingar. Slutligen introducerades en helt ny förläningsform, hertigdömen, tilldelade Gustafs söner att innehas med ärftlig rätt. De var en konsekvens av arvföreningen, och Gustaf sökte utforma systemet så att det skulle bli ett stöd för kungamakten. Han överskattade dock sönernas vilja och förmåga att samarbeta.

Det tidigare beslutet om att Svenska kyrkan skulle vara evangelisk bekräftades. I samband med detta förbjöds helgondyrkan med några få undantag och endast församlingsmässor tilläts. Dessutom förbjöds pilgrimsfärder, helgondyrkan, själamässor och religiösa gillen. Trots detta behöll den svenska kyrkan, jämfört med de lutherska kyrkorna i Danmark och Tyskland, förhållandevis mycket av den katolska traditionen

Regent i detta avsnitt

Gustaf Vasa 1523- 1560. 

Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 37. Drottning Katarinas plötsliga död bara fyra år efter bröllopet, gjorde att Kung Gustav nu åter befann sig i samma situation som då han efter sin kröning inlett de mångåriga och segdragna förhandlingarna för att skaffa sig och landet en drottning. Illvilliga rykten iståndsatta för att svärta ner Kung Gustav Vasa i den tyska opinionens ögon påstod till och med att det var han, som i vredesmod över Katarinas förrädiska handlande orsakat hennes död genom att slå ihjäl henne med sin hammare. Men allt talar för att så inte var fallet. Den knappt 20-åriga Margareta Eriksdotter Leijonhufvud blev Gustav Vasas andra hustru. Giftermålet ägde rum den 1 oktober 1536. Valet av Margareta Eriksdotter Leijonhufvud anses bero på att Sveriges rykte utomlands var sargat. Gustav Vasa hade svårt att finna en prinsessa från kontinenten vars föräldrar var villiga att gifta bort henne till den svenske regenten, varför valet föll på den svenskfödda frälseflickan. Margareta Eriksdotter Leijonhufvud visade sig vara ett bra parti. Hon fyllde rollen som kunglig gemål ypperligt och äktenskapet framstår som lyckat. Under åren som följde fick kungaparet tio barn:

Krutkonspirationen var ett försök av en grupp sammansvurna Stockholmsborgare att ta livet av Gustav Vasa. Planen ska ha varit att placera en krutladdning under hans stol i Storkyrkan och att spränga kungen i luften medan han deltog i högmässan under palmsöndagen 1536. De sammansvurna bestod främst av köpmän från Lübeck som var missnöjda med Gustav Vasas politik, men även av några svenskar.

I konspirationsplanen ingick att rasera delar av slottet, göra Stockholm till en hansestad och att lägga hela landet under Hansan – alltså en regelrätt statskupp. En av dem som anlitats för utförandet, Hans Vindrank, berättade för sin granne vad som var i görningen, grannen kontaktade myndigheterna och planerna avslöjades. Alla sammansvurna greps.

Regent i detta avsnitt.

Gustaf Vasa 1523-1560.

Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]