Avsnitt 60 Trettioåriga kriget brukar sägas ha börjat 23 maj 1618 för att två kejserliga ståthållare kastades ut genom ett fönster på borgen i Prag. De böhmiska ständernas uppror mot Habsburgarna slutar i katastrof Katolikernas och kejsarens segrar, gjorde att protestantiska riksfurstar och en rad europeiska makter blandade sig i händelserna. De samlades under ledning av den danske kungen, Kristian IV, som också var hertig av Holstein och således riksfurste. Kejsar Ferdinand II satsade på egna trupper, som ställdes under befäl av Wallenstein,  Kriget förlades till Nordtyskland och 1626 fick den danske kungen se sig besegrad, sedan hans allierade lämnat honom i sticket och han drog sig tillbaka till Jylland Kejsaren eftersträvade överhöghet över Östersjön,. Sedan Wallenstein fått gå, tycktes nu hela riket stå under kejsarens inflytande. Beslutet om att Sverige skulle ingripa i trettioåriga kriget fattades under förhandlingar i december 1628 och januari 1629, men fälttåget försenades av det pågående kriget mot Polen. Det som slutgiltigt fick vågskålen att väga över var sannolikt kejsarens öppna militära stöd till Sigismund. I äldre tid var det kutym att peka de religiösa aspekterna. Gustav II Adolf, som var djupt troende lutheran, skulle ha ingripit i kriget för att hjälpa de hårt ansatta tyska protestanterna. Denna åsikt spreds redan under kriget tack vare den svenska krigspropagandan, som framställde kungen som ”Lejonet från Norden” som kom till sina trosbröders hjälp. Andra skäl var att religion och politik blev i praktiken samma sak om man tog i beaktande vad som skulle ske med svenska kyrkan om Sigismund och Ferdinand besegrade Sverige och den förstnämnde fick möjlighet att omforma landet efter eget sinne. Sverige inträdde i trettioåriga kriget eftersom Sverige kunde göra det och möjligheten till segrar och landvinster för stormakten Sverige vägde mycket tyngre än riskerna för nederlag. Den 17 juni 1630 avseglade armén mot Tyskland. Regent i detta avsnitt. Gustaf II Adolf 1611-1632. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 59.  Kriget mot kung Sigismund i Polen som inte hade gett upp sina anspråk på den svenska kronan, flammade återigen upp 1621 och höll Gustaf sysselsatt fram till hösten 1629 då ett sexårigt fredsstillestånd slöts i Altmark. Under kriget mot Polen erövrades bland annat Livland (södra hälften av Estland och norra hälften av Lettland och den lettiska staden Riga blev svenskt. Kriget fördes även in i Preussen i nuvarande Tyskland. Utbildningsväsendet reformerades där bland annat Uppsala universitets definitivt sattes på fötter och nytt universitet för östersjöländerna tillkom genom grundandet av Dorpats universitet och gymnasierna upprättades. Johannes Rubeckius var professor i Hebreiska i Uppsala.  Han begränsade inte sin verksamhet till arbetet som akademisk lärare utan ägnade sig också åt privat undervisning för studenterna. År 1613 var Rudbeckius rektor för universitetet. Självständig och häftig, tvistade han med akademikern Johannes Messenius.  Konfliken var så häftiga, att Gustaf II Adolf tvingades kalla Rudbeckius till sin hovpredikant och biktfader för att avbryta dem. Han blev sedan biskop i Västerås .Den första föreskriften om husförhörslängder och kyrkobokföring i Sverige utfärdades för Västerås stift av Johannes Rudbeckius under 1620-talet. Han var drivande till att reformera pedagogiken under denna tid. De första mynten i koppar präglas när Sverige inför kopparmyntfot 1624. Anledningen är brist på silver och guld på grund av alla långvariga krig, och en vilja att hålla uppe priset på koppar, som var Sveriges viktigaste exportvara. Falu koppargruva stod under första hälften av 1600-talet för 2/3 av Europas kopparförsörjning. Tanken var att genom att använda en del av all den koppar som utvanns i gruvan till inhemsk myntning skulle mängden koppar som exporterades minska och därmed skulle priset bli högre. Regent i detta avsnitt. Gustaf II Adolf 1611-1632. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 58. En rad städer grundades av Gustaf II Adolf, den mest kända Göteborg men även Borås, Sundsvall och en rad norrländska städer.

Gustaf Adolfs äktenskap med Maria Eleonora var arrangerat av politiska skäl. Sverige ville då gärna ha en allians med Brandenburg-Preussen mot Polen, medan de tyska protestanterna gärna såg en allians med Sverige mot den katolska motreformationen. Gustaf Adolfs mor Kristina arbetade också för ett dynastiskt äktenskap och motarbetade hans äktenskapsplaner med Ebba Brahe. Gustaf Adolf besökte 1619 Berlin inkognito med sin svåger pfalzgreven Johan Kasimir. Han fick träffa Maria Eleonora och hennes systrar, som då alla var för äktenskapet, men hennes mor och bror sade fortfarande nej.

Gustaf Adolf gjorde sedan en rundresa i Tyskland. Vid hans återkomst till Berlin i juni 1620 hade Maria Eleonoras mor Anna ändrat åsikt. Anna ska ha blivit charmerad av Gustaf Adolf, och när Georg Wilhelm protesterade, sände hon Maria Eleonora utom räckhåll för honom till Braunschweig. Äktenskapet blev därmed arrangerat av Anna utan brudskatt, respengar och utstyrsel från Brandenburg annat än vad Anna lyckats ta som pant från skattkammaren. Maria Eleonora gifte sig med Gustaf Adolf den 25 november i Stockholm, och kröntes i Storkyrkan den 28 november 1620.

Johannes Messenius utnämndes 1609 till professor i juridik i Uppsala. Han kom i konflikt med Johannes Rudbeckius. För att få slut på denna konflikt så var kung Gustav II Adolf tvungen att ingripa och 1613 blev därför Messenius utnämnd till föreståndare för rikets arkiv i Stockholm . I dessa roller hamnade han i bitter arvsrättskonflikt med Erik Jöransson Tegel och Nils Chesnecopherus vilket ledde till att han anklagades för att vara kryptokatolik och för att gå Polens ärenden. År 1616 dömdes han till döden för högförräderi. Den 20 augusti samma år omvandlades domen till livstids fängelse på Kajaneborgs fästning i Österbotten där han blev sittandes i 20 år .

Regent i detta avsnitt. Gustaf II Adolf 1611-1632. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt: 57. Kriget i Ryssland under Gustav II Adolfs ledning var en fortsättning på Karl IX:s ryska krig. Sedan försöket att etablera Vasaätten på den ryska tronen misslyckats återupptog den svenska armén sina operationer 1613. Svenska hären tågade mot Tichvin och belägrade staden, men stöttes bort. Den ryska motoffensiven misslyckades dock att inta Novgorod. Den ryske tsaren vägrade att delta i fältslag med sin här och kriget malde på till 1614 då svenskarna intog Gdov. Nästa år belägrade de Pskov men de ryska generalern Morozov och Buturlin försvarade sig framgångsrikt fram till 27 februari 1617, då Freden i Stolbova förnekade Ryssland tillgång till Östersjön och tilldelade Sverige landskapet Ingermanland samt städerna Ivangorod, Jama, Koporje och Nöteborg. samt ett skadestånd på 20 000 rubler. Därmed blev Finska viken en svensk insjö och Ryssland tillbakapressat bortom Ladoga. Sveriges stormaktsambitioner fick sig en skjuts framåt. Inrikespolitiskt var det avgörande att han valde att samarbeta med Axel Oxenstierna och adeln i stället för att ta strid. Därigenom fick han hjälp med det omfattande administrativa reformarbete som han inledde både på det militära och det civila området .Framstegen på statsrättens område betecknas av att den svenska ståndsriksdagen erhöll sina lagstadgade former genom riksdagsordningen 1617 och riddarhusordningen 1626. Varje år, ofta mer än en gång om året, hölls riksdagar eller möten av någon annan sort. Rättsskipningen reformerades genom den nya rättegångsordningen 1614 och upprättandet av hovrätterna.Regent i detta avsnitt. Gustaf II Adolf 1611-1632. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 56. Kalmarkriget pågick mellan 1611 och 1613 och främst utkämpades vid Kalmar med omnejd .Den främsta officiella orsaken till kriget var att Sverige och Danmark grälade om rätten att beskatta samerna i Lappmarken, men egentligen var detta snarast en förevändning för den unge danske monarken Kristian IV att försöka flytta fram gränserna  och stärka Danmarks ställning. I februari 1611 lyckades Kristian IV få ett beslut om krig mot Sverige och den 4 april utfärdades krigsförklaringen, som Karl IX mottog i Örebro. Danskarna började den 3 maj 1611, under Kristian IV:s eget befäl, belägra Kalmar och tog den 27 maj staden Kalmar slott uppgavs 3 augusti utan strid av hövitsmannen Christer Somme. Den 11 juni hade Karl IX anlänt till slottets undsättning, samt efter kronprinsen Gustaf Adolfs lyckade anfall av Kristianopel den 25 juni, och ankomsten av förstärkningar, vågat en stormning mot det danska lägret den 17 juli. Men kung Karl IX ansåg sig tvungen att dra sig tillbaka till Ryssby, 20 km norr om Kalmar. Där slog han 22 augusti tillbaka ett anfall från kung Kristian vid slaget vid Ryssby. Öland och Borgholms slott föll i danskarnas händer, men återtogs 7 oktober av Gustaf Adolf, varefter krigsrörelserna i dessa trakter avstannade för året. Karl IX dog i november 1611 och Gustaf II Adolf övertog kronan. Båda arméerna härjade i respektive fienders trakter.  Kristian IV tågade i januari 1612 in i Västergötland till Skara, som brändes ned, samtidigt som en styrka under Gert Rantzau härjade i Småland. Den nyblivne kungen Gustaf II Adolf drog som motdrag in i Skåne och härjade där, varvid han bland annat brände ned köpstaden Vä, vars överlevande därefter av den danske kungen tvingades bosätta sig i den nyanlagda fästningsstaden Kristianstad. Danmark erövrade Älvsborgs fästning den 24 maj 1612. Genom fredsfördraget i Knäred den 20 januari avslutades Kalmarkriget. . Regent i detta avsnitt. Karl IX 1604-1611 och Gustaf II dolf 1611-1632. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt: 55. År 1604 blev hertig Karl vald till svensk kung och blev därmed Karl IX  Under sin tid som regent gynnade Karl IX bland annat järnhanteringen i landet, främst i Värmland där han givit namn åt städerna Karlstad och Karlskoga. Konungen fortsatte att utplåna katolicismen ur riket  Vadstena kloster var ett av de sista katolska fästena i Sverige. Dit begav sig Karl för att stänga klostret en gång för alla. Nunnorna skickades iväg utomlands och klostret plundrades på allt lösöre, Sankta Birgittas och Sankta Katarinas ben hade tagits upp från relikskrinet och gömts, men Karl tog snart reda på var de fanns och begravde dem på okänd plats utom räckhåll för nunnorna. Klosterbiblioteket flyttades till Vadstena slott för att användas till förladdningar åt knektarnas kanoner. Åren 1607–08 lät Karl IX trycka ett antal lagar, bland annat Kristoffers landslag, som kompletterades med ett tillägg bestående av den mosaiska lagen.– ett synsätt på relationen mellan Gamla Testamentet och världslig lagstiftning.  Därmed blev det dödsstraff på brott som svordom, olydnad mot föräldrar, äktenskapsbrott, sodomi, tidelag och häxeri. Den mosaiska lagen kom att gälla som världslig lag tillsammans med landskapslagarna.

Karl IX:s tid vid makten kom att präglas av flera krig, framförallt den långdragna konflikten med Polen som senare medförde att Sverige invecklades i Rysslands inbördesstrider. Ryska oredan  var en period i Rysslands historia som varade mellan 1604 och 1613. Perioden var  en svår politisk, ekonomisk och social kris, vilket ledde till en tillfällig kollaps för den ryska staten. Tsarerna tillsattes och störtades titt som tätt. Maktkampen i Ryssland berodde på att man ville kontrollera området på bekostnad av ryssarna själva och Sverige med sitt Östersjöintresse var inte sena att haka på konflikten. Det hela slutade med att Michail Romanov valdes till ny tsar, vilket lade grunden till den Romanovska ätten. Regent i detta avsnitt. Karl IX Riksföreståndare 1599-1604, konung 1604-1611 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Bonusavsnitt 11 Klubbekriget var ett bondeuppror i Österbotten i Finland från den 25 november 1596 till den 24 februari 1597. Upproret var riktat mot ståthållaren på Åbo slott Clas Fleming. Denne, som avvaktade en uppgörelse med hertig Karl hade efter ryska krigets avslutning 1595 inte kallat hem sina knektar utan lät inkvartera dem i s.k. borgläger på böndernas bekostnad. Borglägren utsträcktes till Österbotten, och sedan upprepade klagomål nonchalerats revolterade bönderna i detta landskap.

Upproret uppmuntrades av hertig Karl. Bönderna, som leddes av storbonden Jakob Ilkka, led nederlag vid Nuokia och besegrades slutligen vid Santavuori, varefter ordningen hårdhänt återställdes.

Anledningen till att upproret kallats "klubbekriget" är att en viss typ av stridsklubbor var vanligt förekommande bland de vapen som de finska bönderna använde.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Klubbekriget

Avsnitt 54 När Johan III dog 1592 tillträdde hans son Sigismund, kung av Polen-Litauen (1587-), den svenska tronen, vilket medförde grundandet av Svensk-polska unionen. Hertig Karl, ogillade av olika anledningar brorsonen och katoliken Sigismunds maktövertagande i Sverige. Han ansåg att riket lika gärna skulle kunna vara hans eget och började snart motarbeta kungamakten. Sigismund kröntes till svensk kung den 19 februari 1594. Han beslöt han att inga riksdagar fick hållas utan hans tillåtelse. Trots detta sammankallade hertig Karl till en riksdag i Söderköping redan hösten 1595. Fler riksdagar genomfördes i Arboga 1597 och i Uppsala i februari 1598 för att kunna skapa en enad front mot Sigismund.

Det hela slutade med ett inbördeskrig som kulminerade när Sigismund I slutet av maj 1598 landsteg med sin armé på svensk mark. Efter att Kalmar säkrats fick hertig Karl stora problem. Sigismunds lockade till sig många svenska anhängare och han hade kontroll över Stockholm och därmed hela Sverige. Endast flottan tog parti för hertig Karl. Den 22 augusti steg han i land vid Stegeborg. och inneslöt Hertig Karls styrkor. Slaget vid Stegeborg vanns av Sigismund. Här kunde kriget tagit slut och den svenska historien tagit en annan vändning men Sigismund uppträdde storsint mot den förlorande sidan. Det gav Karl chansen att med hjälp av flottan omorganisera sin armé. Den 25 september 1598 stod slaget vid Stångebro där Karl vann en avgörande seger som resulterade i att Sigismund tvingades gå med på hårda villkor. Karl var allt annat än storsint mot Sigismund. Karl krävde att han skulle skicka hem sin här, men själv stanna och vänta på en riksdag. Kungen, som fruktade för sitt liv utan sin här och som insett att han förlorat flydde till Polen. Flera svenskar som stod på konungs Sigismunds sida greps och avrättades senare under Linköpings blodbad den 20 mars 1600. Avrättningar ägde rum även på andra håll i riket. Hertig Karl stod som segrare och hade nu tagit makten i Sverige.

Regent i detta avsnitt. Sigismund 1592-1599 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 53. Valet av  Abraham Angermannus till ärkebiskop godkändes motvilligt av kung Sigismund, men det blev biskopen av Strängnäs som fick förätta kröningen. Det var Angermannus som personligen drev igenom kravet att Sigismund skulle acceptera Uppsala mötes beslut och att Sverige skulle befrias från utländskt inflytande. Som ett led i detta företog han med hertig Karls goda minne en visitationsresa genom Sverige 1596–1597, där han med hårda metoder försökte rensa ut allt som inte motsvarade lutherdomens dogmer i de olika församlingarna, vilket innefattade allt från gamla katolska och hedniska traditioner till trolldom och utomäktenskaplig sexualitet. Räfsten innebar att Angermannus inspekterade församlingar och byar för att rannsaka om folk levde som kyrkan lärde, och utfärdade domar mot avvikarna. Det som har gjort den så uppmärksammad och givit Angermannus hans dåliga eftermäle är den hårdhet han gick fram med. Ansedda samhällsmedlemmar piskades blodiga inför förskräckta grannar för vad byborna själva såg som småförseelser.. Andra tvångsvigdes på grund av förflugna vigsellöften som kunde vara flera år gamla. Ändå verkar Angermannus inte ha drivits av grymhet. Hans mål var tvärtom att rädda folket från helvetet. Endast genom att tukta hårt kunde man varna för de ännu gruvligare straff som väntade syndaren hinsides. Regent i detta avsnitt.  Sigismund 1592-1599 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 52 Uppsala mötes bakgrund var att  Johan III dött året dessförinnan, och att hans efterträdare var den romersk-katolskt uppfostrade Sigismund, som även var kung i Polen. Johan III:s Liturgia ogillades av prästerna, och hertig Karl lät därför sammankalla rådet, prästerskapet och adeln till detta möte för att förhindra att katolicismen skulle återinföras med en katolsk kung. Effekten av mötet blev att Sverige fortsatte vara ett land med en luthersk bekännelsekyrka. Därefter sammankallades det till kröningsriksdag där kravet att Sigismund skulle erkänna besluten från Uppsala möte upprepades. Förhandlingarna blev långdragna; efter en vecka hotade hertig Karl att upplösa riksdagen och lämna Uppsala om inte Sigismund gick med på kraven och Sigismund blev till slut tvungen att ge efter. I sin konungaförsäkran, i vilken religionsfrihet garanterades, fastslog Sigismund Uppsala mötes beslut och att inga tjänster eller ämbeten fick tillsättas med katoliker. När Sigismund sommaren 1594 skulle återvända till Polen framkom både Karl och rådet med förslag angående regeringens utformning. Karl krävde för sin del riksföreståndares makt; rådet däremot föreslog att styrelsen av riket skulle handhas av rådet och hertigen samfällt. Eftersom Sigismund inte ville anförtro en fullständig regeringsmakt åt vare sig rådet eller hertig Karl, förkastade han bägges förslag. I stället utfärdade han för dem tillsammans en fullmakt på regeringen, som lämnade deras maktställning obestämd, och vid deras sida satte han sex stycken ståthållare i olika delar av riket. Dessa skulle lyda direkt under kungen. Till ståthållare valde han sådana vars lojalitet mot honom var att lita på. Den väpnade konflikten rykte allt närmare.  Regent i detta avsnitt.  Sigismund 1592-1599 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]