Avsnitt 68. Drottning Kristina ville antagligen aldrig vara regent. Hon ville istället syssla med annat som hon var mer intresserad av och leva ett liv där hon inte stod i fokus med allt hon gjorde. Hon hade under flera års tid övervägt att abdikera och skälen därtill var flera. Hennes egen motivering att hon som kvinna inte kunde leda armén i fält ansåg riksdrotsen Per Brahe vara ett svepskäl. De verkliga skälen var troligtvis andra. Hon hade nämligen sedan några år tidigare närmat sig katolicismen. Den katolska läran hade hon lärt känna genom kontakter med den spanska ministern Antonio Pimentelli samt i hemlighet fått undervisning i av två italienska jesuiter. Det var förenligt med dödstraff att ha katolska böjelser i Sverige under denna tid. I Uppsala tillkännagav Kristina i februari 1654 ännu en gång inför rådet sitt beslut att abdikera. Ständerna sammankallades till början av maj, och Kristina sysselsatte sig med frågan om sitt blivande underhåll. Den 1 juni 1654 daterades såväl hennes egen avsägelseakt som ständernas underhållsrecess. Hon förbehöll sig bland annat full suveränitet för sin person och domsrätt över sitt hovfolk samt befriades från ansvar för den skuld som riket under hennes tid kunde ha råkat i. Efter Kristinas framtida död skulle all hennes underhåll återgå till Sverige. Den 6 juni 1654 skedde avsägelseceremonin på Uppsala slott och samma dag kröntes Karl X Gustaf. Regent i detta avsnitt Kristina 1632-1654 och Karl X Gustaf 1654-1660. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 67 Riksdagen 1650 ägde rum i Stockholm mellan den 24 juni och 6 november 1650. Den kallas ibland kröningsriksdagen, då drottning Kristina kröntes under riksdagen. Det var den första riksdagen i Sverige med öppen ståndsstrid.. Adelns opposition, de ofrälse stånden, talade sig varma för ökad reduktion av kronans gods för att förbättra nationalekonomin. Alternativet var att börja beskatta adeln för att komma till rätta med rikets kostnader. Av denna anledning hade reduktionen också förespråkare inom adeln, som ville behålla sin skattefrihet. En annan viktig fråga var tronföljdsfrågan. Drottning Kristina, som var ogift och barnlös, ville undvika strider om valet av ny kung, och därmed ställda krav från adel, vilka kunde försvaga kungamakten, och hon ville därför redan nu sätta in sin kusin pfalzgreven Karl Gustav som arvfurste av Sverige, något som de ofrälse stödde, och adeln var emot. Kröningsceremonin i Stockholms storkyrka 20 oktober 1650 pågick i fyra timmar. Den byggde på ceremonielet från Erik XIV:s kröning. Kristina mottogs vid kyrkporten av ärkebiskopen som traditionsenligt hälsade regenten med "Wälsignat wari han som kommer j Herrans namn". Biskopen av Strängnäs, Johannes Mattiae, höll predikan. När det var dags för själva kröningen steg Kristina upp från tronen och gick fram till altaret, där hon ikläddes manteln. Sedan föll hon på knä och svor eden med handen på Bibeln. Efter detta smordes hon med helig olja och blev därmed regent av Guds nåde. Kristina tog därefter plats på silvertronen för att tilldelas regalierna. Regent i detta avsnitt Kristina 1632-1654. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 66. Kristina var en gåtfull och målmedveten drottning som gick sin egen väg. Hon gav de styrande männen en hel del huvudbry. Kristinas förhållande till kvinnorollen har varit ett tema i senare forskning som t ex. Kristinas uttalade ovilja inför äktenskapet, Kristina vägrade gifta sig med någon, inte ens sin ungdomskärlek Karl Gustav däremot fick hon honom vald till tronföljare, ovilja till sexualitet och det kvinnoförakt hon inte sällan uttryckte, som tex att hon såg till stt den blivande kungen Karl Gustaf endast skulle ha arvsrätt på sina söners linje. Drottningen hade under sin monarktid. personliga gunstlingar. Den störste och ryktbaraste av dem var Magnus Gabriel De la Gardie. Kristina blev förtjust i honom och överhopade honom med. ynnestbevis. Diplomaterna hävdade att hon verkligen var förälskad i honom, tills hon slutligen för att få slut på skvallret påskyndade hans giftermål med sin kusin, pfalzgrevinnan Maria Eufrosyne. Kristina fick besök av många av samtidens lärda personer. Mest känd är den franske filosofen René Descartes som emellertid drabbades av lunginflammation under sin vistelse i det vinterkalla Stockholm och dog (11 februari 1650).

Under Kristinas tid blev det svenska hovet en av Europas samlingspunkter för vetenskapspersoner, konstnärer och författare. Kulturen frodades under hennes regeringsår där b la baletterna var omtalade under hennes tid. Den lysande stjärnan och författaren till många av dessa baletter var Georg Stiernhielm som. har kallats den svenska skaldekonstens fader. Regent i detta avsnitt Kristina 1632-1654. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 65. Drottning Kristinas förmyndare avlade sin förvaltningsberättelse när Kristina övertog styre när hon fyllde 18 år 1644. Mycket hände i Sverige under denna tid. Bland annat  skapades 1636 Det svenska postverket som mynnade ut i Sveriges första tidning Ordinari Post Tijdender som startade 1645.  Hjälmare Kanal öppnades 1639 och den första slussen i Stockholm byggdes 1637. Näringslivets utveckling med b la Nederländska inflyttade. Svenska blickar riktades mot de samiska befolkningens naturtillgångar. Det blir också försök till kolonier i Afrika, Cabo Corso och i Nordamerika med Nya Sverige. 

Westfaliska freden ingicks mellan Sverige och det tyska riket i Osnabrück den 15 augusti 1648. Fredsförhandlingarna hade börjat redan i mars 1644, och kejsaren förhandlade med fransmännen i Münster och med svenskarna i Osnabrück. Vid förhandlingarna var riksrådet Johan Adler Salvius Sveriges ledande representant. Efter långa och besvärliga överläggningar stod det klart att Sverige kunde säkra ett antal besittningar i Tyskland: de delar av Pommern som låg väster om floden Oders nedre lopp (Vorpommern) och de pommerska områden som låg på östra sidan om floden och en del av Brandenburg. Därmed behärskade Sverige floden Oders mynning. Dessutom fick Sverige staden Wismar samt biskopsstiften Bremen och Verden vid Nordsjön. Sverige tilldelades dessutom fem miljoner riksdaler som ersättning till de trupper som fanns i Tyskland och som skulle avvecklas - en summa som aldrig skulle betalas helt och som dessutom till viss del skulle behållas av svenskarna själva. Svenska armén och den svenska kronan fick behålla det krigsbyte som tagits och som fortfarande pryder svenska slott och museer. Sverige skulle också få upprätta universitet i de tyska besittningarna. .Westfaliska freden utgjorde slutet på trettioåriga kriget och befäste Sverige som stormakt. Regent i detta avsnitt Kristina 1632-1654. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 64. Kriget anstiftades av Axel Oxenstierna med målsättningen att häva den danska Öresundstullen och göra strategiska landvinningar för att försvåra framtida danska anfall mot Sverige. Även änkedrottningen Maria Eleonoras flykt och vistelse i Danmark angavs som en krigsorsak. Den svenska krigsplanen gick ut på att ockupera Danmark och Skåne. Norge  berördes inte av planen. Den svenske fältmarskalken Lennart Torstenson skulle dra sin armé ur striderna mot de kejserliga trupperna i Tyskland och anfalla norrut upp genom Jylland. Fältmarskalk Gustav Horn skulle samtidigt anfalla söderut från Sverige och inta Skåne från Småland. När områdena hade tagits skulle härarna marschera över de danska öarna till Köpenhamn. Det blir sjöslag och nederländsk inblandning på Svensk sida. De militära framgångarna i kriget för Sverige gjorde att de svenska kraven vid fredsförhandlingarna var mycket långtgående. Freden vid Brömsebro 1645 innebar att Danmark-Norge avträdde de norska landskapen Jämtland och Härjedalen, och de danska öarna  Gotland och Ösel i Östersjön till Sverige. Sverige erhöll dessutom Halland under 30 år samt viss tullfrihet i Öresund, också för svenska besittningar på andra sidan Östersjön. Regent i detta avsnitt Kristina 1632-1654. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt 63. Stormaktstiden räknas som adelns guldålder. Ett fåtal ätter var oerhört inflytelserika, byggde pampiga slott och ägde en stor del av Sveriges marker. Inom adelsståndet rådde en sträng hierarki, reglerad av Gustaf II Adolfs riddarhusordning från 1626. De två främsta klasserna – dels grevar och friherrar, dels ättlingar till riksråd – hade långa stamtavlor, stora ägor och stod genom sin börd över de lågadliga som i regel hade mindre jord och var senare adlade. Man beslöt att bygga ett Riddarhus i Gamla stan i Stockholm och den började byggas 1641 och stod färdigt 1674. När Kristinas förmyndarregering bildades år 1633 uteslöts Maria Eleonora fullständigt ur styrelsen och nämndes inte vare sig i rikskanslerns utkast till regeringsform eller i ständernas beslut i regeringsfrågan. Maria Eleonora ville redan 1635 återvända till Brandenburg. Det orsakade konflikt med rådet, då Sverige var i en spänd situation till Brandenburg. Hon misstänktes av rikskanslern för kontakter med fienden, särskilt som hon stödde Brandeburgs krav på Pommern: I augusti 1638 gav brodern slutligen tillstånd för henne att resa, och hennes då plötsliga resa till Göteborg oroade rådet, som misstänkte henne få kontakter med Danmark vid gränsen. Natten 22 juli 1640 rymde hon från Gripsholm till Danmark klädd till borgare med hjälp av danske monarken. Danska fartyg förde henne från Visby till Travemunde, varifrån hon tog sig vidare till Danmarks tronföljare på Nyköbings slott. I Sverige fråntog rådet henne livgedingen och underhållet och strök hennes namn under kyrkobönen. Hennes flykt till Danmark angavs ibland som orsak till kriget 1643. Maria Eleonora levde i Danmark fram till 1643, då hon fick tillstånd att bosätta sig i Insterburg i Preussen. Då Kristina övertog regeringen ansåg hon moderns exil skada Sveriges anseende. Maria Eleonora erbjöds att flytta tillbaka på villkor att hon inte lämnade Sverige igen. 1647 accepterade hon att leva på slottet i Wolgast i Svenska Pommern med Wollin som inkomstförläning. Regent i detta avsnitt Kristina 1632-1654.  Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag.   Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Avsnitt: 62. Efter Gustaf II Adolfs död 1632 blev Axel Oxenstierna ledare för den svenska staten (Kristinas förmyndarregering) och var fram till 1648 - då han trängdes undan av drottning Kristina - medelpunkten i svensk politik. Axel Oxenstierna hade stor betydelse för den svenska statens utveckling under 1600-talet och brukar nämnas som den som skapade byråkratin i Sverige. Han organiserade ämbetsmannaförvaltningen, utökade 1634 års regeringsform som var Sveriges första regeringsform, men hade ej karaktär av grundlag. I inledningen hänvisades till kungens rätt enligt gällande lag – det vill säga konungabalken i landslagen. Syftet har troligen varit att reglera rikets styrelse och administration under kung Gustav II Adolfs frånvaro, och eventuella frånfälle, under trettioåriga kriget. 1634 års regeringsform befäste Stockholms roll som förvaltningscentrum och huvudstad, Regeringsformen antogs av rikets ständer 29 juli (gamla stilen) 1634. Den antogs dock inte av kungamakten på grund av kungens frånfälle 1632 och drottning Kristinas låga ålder. Den har dock tillämpats och haft stor betydelse för Sveriges formning till ett centralstyrt rike. 30 åriga kriget fortsatte med det katastrofala nederlaget vid Nördlingen 1634 som fick svåra följder.  Detta vändes av Johan Banér 1636 vid Wittstock där svenskarna segrade över kejsarens armé. Han fortsatte att leda armén framtill sin död 1641 då han efterträddes av den av gikt besvärande Lennart Torstensson. Detta hindrade inte honom att fortsätta kriget med framgång. Fälttåget 1642 förde honom genom Brandenburg och Schlesien in i Mähren, där den ena fästningen föll efter den andra, främst bland dem Olmütz. och levererade den 23 oktober andra slaget vid Breitenfeld, där hela den fientliga hären blev så gott som uppriven. Regent i detta avsnitt Kristina 1632-1654. Från Alf Henriksons fantastiska bok utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Bonusavsnitt 13. Varför firar vi Alla helgons dag och varifrån kommer Halloween? De och lite till får ni reda på i detta bonusavsnitt som handlar om dessa högtider. 

https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/halloween

https://www.nordiskamuseet.se/aretsdagar/alla-helgons-dag

Avsnitt 61  Den djupt troende protestanten Gustaf II Adolf gick in i trettioårigakriget 1630. Han ville säkra de tyska protestanternas ställning. Samtidigt handlade mycket om maktpolitik, att stärka sitt eget och Sveriges inflytande och ställning Gustaf II Adolf har kallats den moderna krigskonstens fader. Under sin tid vid makten förvandlade han den svenska armén till Europas mest vältränade och fruktade. Slaget vid Breitenfeld i september 1631 blev en milstolpe i det trettioåriga kriget. Där besegrade Gustaf II Adolf och hans styrkor den tysk-romerske kejsarens armé, ledd av fältmarskalk Johann Tserclaes Tilly. Det var två krigstaktiska skolor som drabbade samman: en gammalmodig och en modern, nytänkande. Gustaf II Adolfs armé vann en avgörande seger som skulle förändra spelbrädet i det trettioåriga kriget. Det gav den svenske kungen ett enormt rykte och fler och fler protestantiska tyska furstar slöt upp på hans sida. Gustaf II Adolf inledde ett framgångsrikt erövringståg där flera städer och provinser i Tyskland intogs. Det var inte bara hans moderna taktik på slagfälten som låg bakom framgången. Hans tålamod och förmåga att ”välja sina strider” spelade också stor roll när Sverige steg fram som en av de ledande makterna i Europa. I slaget vid Lützen 6 november 1632 mötte Gustaf II Adolf och hans armé de kejserliga trupperna under ledning av Albrecht von Wallenstein. Den svenske kungen red i spetsen för Smålands ryttare, men i kaoset på slagfältet, där den täta dimman blandades med krutrök, kom den närsynte Gustaf II Adolf ifrån de svenska trupperna. Han dog den 6 november efter att ha träffats av flera kulor, slag och stick. Det skulle dröja av olika anledningar mer än ett och ett halvt år innan den stupade konungen begravdes den 22 juni 1634 i Riddarholmskyrkan i Stockholm, Regent i detta avsnitt. Gustaf II Adolf 1611-1632. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]

Bonusavsnitt. 12  Lars Wivallius (1605-1669) var son till fogden Sven Larsson och Elisabeth Nilsdotter. Wivallius tillhörde en släkt som i början av 1600-talet ägde den nära Örebro belägna gården Vivalla, från vilken Lars och hans bror, hovpredikanten Johan Wivallius tog sig namn. Sin första undervisning fick han i Örebro skola under den 1615 tillträdde rektorn Jacob Boose Rudbeckius, bror till biskopen i Västerås Johannes Rudbeckius och prästen och skalden Petrus Rudbeckius. På våren 1623 inskrevs han som student vid Uppsala universitet och erhöll där som medellös och begåvad underhåll i kommuniteten. Hans lust efter äventyr och möjligen också hans böjelse att studera moderna främmande språk drev honom efter två års uppehåll i Uppsala ut på äventyr. Utan något understöd hemifrån irrade han som vagabond omkring i större delen av Europa och uppgav sig vid ett flertal tillfällen vara svensk adelsman och kallade sig bland annat för friherre Erik Gyllenstierna. Under en resa genom Danmark 1629 använde han återigen namnet Erik Gyllenstierna och lyckades med dess hjälp bli gift med en skånsk adelsdam, Gertrud Ulfsdotter Grip, som var dotter till Ulf Grip på Björkeberga. Då bedrägeriet sedermera upptäcktes, blev Wivallius efter en långvarig process – avbruten av några rymningar – dömd till fästning på Kajaneborg i Finland, dit han fördes 1634. Hans äktenskap hade redan 1630 förklarats ogiltigt. Under tiden han satt i olika fängelse skrev han poetiska verk som har blivit klassiska i svenska litteraturhistorien.   https://www.wivallius.se/?rID=1059&page=historia https://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Wivallius https://sv.wikisource.org/wiki/Klagevisa_%C3%B6ver_denna_torra_och_kalla_v%C3%A5r      Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]