Vi och dom. Gränser och motsättningar. I grunden handlar de om vad som händer i den inre världen. Törs du öppna den där dörren du inte rört vid förut? Vad är nyttan med att känna till sin inre värld och att tryggt kunna gå runt i den?

Livet är som en pokerhand - du bestämmer inte vilka kort du får men du bestämmer vad du ska göra med dina kort. Efter ett sommaruppehåll sparkar vi igång måndagspodden som med sin alldeles egna logik hittade till ett samtal om hur vi skapar förutsättningar för vårt eget pokerspel i livet, oavsett vilka kort som givits oss.

Sanning. När någonting, en känsla, en upplevelse eller ett faktum blir tabu att benämna, sker någonting inom oss. Någon upplever skuld och skam, andra stänger bara ner, tillräckligt långsamt för att man inte ska notera det. Om man slutligen får tag på sin egen, högst personliga sanning, sker ett genombrott, en befrielse. Följ med och lyssna till hur det kan te sig i verkliga livet.

Varför blir vi så berörda på skolavslutningar? Vad är det med ritualer som har en sådan djup känslomässig innebörd? Saknar vi ritualer i vårt sekulariserade, individualistiska och rationella Sverige? Vi fördjupar oss i ritualier.

Du står på ett bord, en meter över golvet. Rak i ryggen faller du bakåt. Kommer någon ta emot dig? Har de koll? Känslan du känner när du låter dig falla är tillit. Är det något man kan träna på? Eller handlar det mer om mod och att släppa taget? När vi förändras och gör en personlig utvecklingsresa känns det ibland som att låta sig falla. Vi pratar om tillit.

Först blir det tomt i huvudet. Vad låtsas jag inför mig själv? Jag vet verkligen inte. Sedan lirkar vi sakta upp varandras öppenhet inför oss själva och varandra. Öppenhet väcker öppenhet. Det är väl egentligen det som den här podden handlar om. Lite otippat får vi också besök av vinkännaren Bengt Frithiofsson.

Vad händer egentligen när vi ser oss själva i spegeln? Eller på skärmen i ett Teamsmöte? Ser vi bortom vår fasad, eller förvrängs bilden av oss själva av vårt inre självtvivel? Det är en paradox att det är värdefullt att verkligen se sig själv samtidigt som det är skönt att inte vara så upptagen av sig själv. Och så till den stora frågan: Kommer Måns & Cilla att sätta upp speglar i sitt nya badrum eller inte?

Offerkoftan. Lätt att se hos andra, svårare att se hos sig själv. "Det är synd om mig", viskar en röst i mitt öra, efter att jag jobbat, handlat, lagat mat och nu står och diskar. Offerkänslor är på väg att ockupera min trötta hjärna. Jag är på vippen att ställa till med ett drama, genom att skicka lite skuld till övriga familjen, som sitter och har det skönt i soffan. Tack och lov känner jag igen eländet, och sätter stopp för det. Vi pratar om offerförsvaret.

Vi har alla våra spöken och demoner. Det är våra försvar som spökar. Vi kallar det att gå in i röd zon. Då förvrängs det vi ser och upplever. Sedan tillfrisknar vi och återvänder till grön zon. Men så finns det en och annan som inte har sina försvar, utan som är sina försvar. De hoppar mellan sina olika försvar, är alltid lika bombsäkra och skapar enorm oreda och lidande. Vi pratar om rödzonskroniker.

Är jorden platt? Inte? Är du säker? Bombsäker? Vad händer i oss när känner oss bombsäkra? Ibland ger vi oss rätt att höja röster eller bli respektlösa mot de som har fel. Om de nu har fel? Kanske finns där ett perspektiv du missat? Eller så har du missat att din attityd har förändrats till att vara respektlös? Vi hyllar med detta avsnitt Björn Natthikos boktitel: "Jag kan ha fel".