- Mamma blev lätt arg, såg allt i svart och vitt. Hon brukade hota mig med att göra mig arvlös eller att jag inte skulle få tillåtelse att gå på hennes begravning. En gång skrek hon att hon inte var min mor. Pappa som höll låg profil och alltid var lojal med mamma, gick fram till mig och viskade i mitt öra: "Och jag är inte din far", säger Tomas Riesenberg Tjajkovski.

Foto: Cato Lein

(Intervju med mamma Stella Tjajkovski:

https://soundcloud.com/overlevarna/avsnitt-2-stella-tjajkovskij)

- Jag har väldigt få egna minnen från barndomen. Men jag har en kamrat, våra familjer umgicks, och hon är mitt minne. Hon minns väldigt mycket mer än jag. Jag minns ingenting, säger Sylvia Sauter.

- Hela min uppväxt hade mamma svår ångest för att hon hade bytt plats med sin syster, vid selekteringen i Auschwitz. Mamma överlevde, medan systern gasades ihjäl. Mamma kunde gå omkring hemma i lägenheten och upprepa ”Varför fick jag leva? Varför fick inte jag dö? Jävla liv”, säger Eva Dällerud.

Inspelat 8 december 2020.

- Mamma berättade att hon var rädd när hon skulle föda mig. Hon var 42 år. Hon hade frågat doktorn om abort säger Moses Fecher.

- Var hon rädd för förlossningsskador?

- Nej, hon var rädd för ansvaret, att hon skulle vara en dålig mamma med tanke på vad hon hade genomlevt, säger Moses Fecher.

Foto: Cato Lein

- Mamma kom hit med en kindertransport när hon var tolv år. Hon pratade aldrig om att hon var judinna eller att hon förlorat sina föräldrar i Förintelsen. Det skulle dröja till jag var 22 år innan jag fick veta sanningen, berättar Ingrid Lomfors i av avsnitt 8 av Överlevarna - Andra generationen.

Foto: Cato Lein

- Jag hade inte suttit här idag om inte min pappas första fru och deras två barn mördats, säger Peter Vig.

- Du står på deras axlar?

- Ja.

Foto: Cato Lein. Inspelat den 24 oktober 2020.

Avsnitt 6 i serien Överlevarna - Andra Generationen:

- Mina föräldrar talade bara jiddish, även med mig. Jag hade bara kompisar som också var barn till överlevande. Vi pratade också bara jiddish. Jag kunde ingen svenska. När jag började skolan förstod jag inte vad de sa och de förstod så klart inte vad jag sa, säger Josef Frischer. Foto: Cato Lein. Inspelat den 25 maj 2018.

(Återpublicerad från Överlevarna #74.)

- Jag kände ett lidande redan som tolvåring. Då började jag läsa massor av barnpsykologiböcker. Jag kände att nånting inte stämde. Jag hade svårt att vara i verkligheten. Det var så många olika historier jag fick höra, säger Lilian Rosenberg Roth.

Foto: Cato Lein

- Pappa hade flytt Berlin och kommit ensam till Sverige, 16 år gammal. Pappa var auktoritär och jag kunde vara rädd för honom. Jag vågade nästan aldrig säga emot honom, utan det landade i mig. Samtidigt hade jag en fantasi, att om jag sa hur dum pappa var, så skulle min ilska vara så kraftfull att han skulle falla baklänges, som en fura. Det hade varit dödligt för honom, säger Dan Gordan.

Foto: Cato Lein

- Jag är på kollo när pappa dör. De kommer ut i en slags procession, min mamma, hennes svåger och svägerska. Jag förstår att det här inte är bra. ”Du har ingen pappa längre”, säger mamma till mig. Och för mig så betydde pappa så oerhört mycket. Jag hade tidigare haft mardrömmar och min värsta mardröm var att pappa försvann, säger Göran Rosenberg.

Foto: Cato Lein