P2 Dokumentär

Vilken miljö formade tonsättaren, banbryterskan Elfrida Andrée? Följ med Eva Sjöstrand på en vandring i Elfridas barndoms Visby! Där fritänkare levde långt från makten, där begåvningar fick utrymme.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Medan polarisarna smälter reser röstkonstnären Tanya Tagaq världen runt och strupsjunger fram hur vildrenar springer, vargar ylar och människor viskar och vrålar. Allt började med ett paket från mor.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Inuiternas strupsång får nytt liv i den mångfaldigt prisbelönta röstkonstnären Tanya Tagaqs arktiska punk. Hon har samarbetat med världsartister som Björk och Kronos Quartet och hyllats av recensenter världen för hennes hypnotiska konserter där hon sjunger fram de arktiska djuren, vidderna, permafrosten och isarna. Med total intensitet smeker och piskar Tanya Tagaq fram existensen nära Nordpolen. De långa mörka vintrarna och de långa ljusa somrarna. En stillhet som nästan är högljudd. När en stor fågel flyger över ens huvud är ljudet mäktigt därför att tystnaden runtom är så total.

Kulturchock i Halifax
Den unga Tanya Tagaq lämnade tidigt sin lilla stad Cambridge Bay i Nunavut i nordöstra Kanada. Staden ligger på en ö som saknar vägar och skolor på högre nivå än lågstadiet. Senare flyttade Tanya till universitetsstaden Halifax för att studera konst. Det var en enorm kulturchock för henne. Hon längtade hela tiden hem, till Nunavut.

Så en dag fick hon ett paket av sin mor på posten. Det var en C-kassett med uråldrig strupsång med inuitkvinnor. Sången baserar sig på ut- och inandning i ett snabbt tempo, ljud som kan låta som djur i strupen.

Tanya Tagaq hade aldrig tidigare hört det här sångsättet. Inuiternas strupsång var under hennes uppväxt ännu förbjuden av kyrkan. Den betraktades som farligt förförande. Hon började öva strupsång i duschen för att dämpa sin hemlängtan och sången kändes så bekant, som om hon hört den miljoner gånger tidigare. Det här är hennes historia.

Vi sänder dokumentären på Internationella dagen för modersmål

En P2 Dokumentär av Gungerd Wikholm, finska YLE

Musik med Tanya Tagaq i programmet:
- ur soloalbumet Animism (SIX086, Six Shooter Records 2014):
Uja
Umingnak
Rabbit
Tulugak
Fracking
-ur albumet Tundra Songs med Derek Clarke & Kronos Quartet:
Tundra Songs
- ur albumet Medullah med Björk:
Ancestors

Den traditionellt inriktade tonsättaren Bo Linde blev endast 37 år gammal. Efter hans död 1970 menade många att det samtida radikala musiketablissemanget hade drivit honom i döden.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Missförstått geni knäcktes av musikpåvarna”

Under defileringen runt kistan vid Bo Lindes begravning stannade tonsättarkollegan Hans Eklund och slog näven i kistlocket och utbrast: ”Det var det jävligaste de kunde gjort!”

Så började myten om Bo Lindes martyrskap spridas av tonsättare som liksom Linde var mer traditionellt inriktade, och som känt sig åsidosatta i den modernistiska vågen. Det skrevs minnesord och artiklar där de avantgardistiska musikaliska makthavarna utpekades för att ha undergrävt Bo Lindes karriär, tvingat honom i ofrivillig exil i Gävle och drivit honom in i den alkoholism som tog hans liv.

Bo Linde var 22 år gammal när han ansökte om att gå med i FST, Föreningen Svenska Tonsättare. Den brådmogne Linde som började sina studier på Musikhögskolan i Stockholm redan som femtonåring hade vid det laget tagit examen och fått mycket uppmärksamhet för verk som framförts på konsertscener både i Stockholm och i hans hemstad Gävle. Bo Linde deklarerade att han ville komponera med elegans och lätthet, musik som kommunicerade med lyssnaren och som var – och det var ändå det allra värsta – underhållande. Det passade inte alls de radikala modernistiska strömningarna i 50-talets Stockholm, och i synnerhet inte för Karl-Birger Blomdahl, den ledande tonsättaren i avantgardefalangen, som ifrågasatte Bo Lindes lämplighet i FST.

En dokumentär från 2016 av Boel Adler.

Ur radioarkivet:
Bo Linde, den enda radiointervju som finns bevarad där han 1948 tillsammans med studiekamraten Maurice Karkoff berättar om studierna vid musikhögskolan i Stockholm för radiomannen och musikadministratören Magnus Enhörning.

Ingmar Bengtsson, musikvetare och recensent, berättar om åren som ordförande i föreningen Fylkingen.

Berit Berling, ur de program hon gjorde i samband med 10-årsminnet av Lindes död hörs intervjuer med Maurice Karkoff och Hans Eklund, också han tonsättare och studiekamrat till Bo Linde och Carl Rune Larsson, dirigent för Gävle symfoniorkester 1962-1967, sedermera director musices i Uppsala och även pianist vid konsert i Sveriges Radio 1980 tillsammans med sångerskan Margareta Jonth.

Lennart Hedwall läser kompositionsprofessor Lars-Erik Larssons minnesord över Bo Linde.

Gröne greven, Havtuggaren och De genomsynliga. Ingeland, Vingelmans sång i havsriket och Visa i Molom - möt idag 87-årige Alf Hambe vars visor har fängslat sina lyssnare i över 50 år.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I dagarna fyllde Alf Hambe 85 år och han diktar, komponerar och framträder fortfarande.

I dokumentären möter vi honom hemma i Steninge, Halland - både vid pianot och ute i den natur som, tillsammans med hans livliga fantasi och stora intresse för myter och sagor, är en av hans stora inspirationskällor.

I programmet får vi också höra en rad av Alf Hambes visor, både med honom själv och andra artister. Vi möter även vissångerskan Eva Bartholdsson och spelmannen och kompositören Hans Kennemark.

En P2 Dokumentär av Ingela Hofsten.

Joe Hill är arbetarsångaren som fälldes och avrättades för mord efter en riggad rättegång i USA. Men hans sånger lever. Det visar sig bl a i den turné Jan Hammarlund tar oss med på.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Joe Hill föddes i Gävle 1879 och emigrerade till USA 1902. Han var närmast yrkeskvalificerad som musiker men drog sig fram som diversearbetare i USA, och anslöt sig så småningom till syndikalistiska IWW (Industrial Workers of the World). Han gjorde succé med sina sånger och blev en arbetarrörelsens frontfigur. 1914 åtalades han på praktiskt taget obefintliga grunder för ett dubbelmord i Salt Lake City, Utah. Den allmänna uppfattningen sedan dess har varit att han föll offer för en samvetslös komplott riktad mot arbetarrörelsen.

Joe Hill avrättades 19 november 1915. Till 100-årsminnet av hans död har Jan Hammarlund rest runt med THE JOE HILL ROAD SHOW i trakterna runt Lake Michigan och berättar i programmet om hur arvet efter Joe lever vidare och utvecklas i USA och andra länder.

I programmet medverkar:
Alexis Buss, facklig aktivist och författare
Elizabeth Gurley Flynn, facklig aktivist
JP Wright, järnvägsarbetare och sångare
Patty Allen, facklig aktivist
Göran Greider, författare

- samt artisterna:
Anne Feeney, JP Wright, Bucky Halker, Lil Rev, Jason Eklund, Earl Robinson, Paul Robeson, Joan Baez, Mora Träsk, Billy Bragg, Pierre Ström, Manhattan Chorus, Hazel Dickens, Solidarity Singers, Finn Zetterholm, Massimo Liberatori, Enric Hernáez och Lovisa Samuelsson.

Hur har kyrkan påverkats av jazzmusiken, och hur ser den relationen egentligen ut? Ola Anderstedt och Ingemar Wågerman berättar om hur jazz och religion i hundra år har gått hand i hand.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Bidrog religionen till jazzens uppkomst - eller var jazzmusiken ett ”djävulens redskap”?
Hur kommer det sig att det fortfarande ”svänger” i afro-amerikanska kyrkor?
Har jazzen med det att göra - eller är det egentligen tvärtom?
Var det de svarta baptistkyrkorna som en gång fick jazzen att svänga?
Och vad är egentligen ”call and response” och ”riff” ?

En P2 Dokumentär om hur kyrkans musik har påverkats av jazzen och hur jazzen influerats av religiös tonkonst. Ola Anderstedt berättar om spirituals, om Duke Ellington och hans Sacred Concerts och om jazzbegravningar i New Orleans. Om Mary Lou Williams och hennes musik om det svarta helgonet, och Alice Coltranes jazz i Ashram-tempet på den amerikanska västkusten. Om John Coltrane och världens kanske mest sålda jazzskiva – A Love Supreme.

Och hur den amerikanska jazzen med sitt musikaliska uttryck behandlar bröllop och begravningar och alla andra hållpunkter i det religiösa livet.

En P2 Dokumentär av Ola Anderstedt

Med perfekt disciplin kombinerade Pierre Boulez (1925-2016) tonsättarbanan med toppdirigentens intensiva arbete. Hör Johan Korssells porträtt av honom från 2005.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Detta porträtt sändes ursprungligen inför Boulez 80-årsdag i mars 2005. Johan Korssell intervjuade honom efter en repetition i London hösten 2004.

- Det var ett av de mest spännande möten jag har varit med om. Den legendariske Boulez, karismatisk och intensiv var också mycket rolig. När han såg mitt sladdtrassel till bandspelaren sa han, ”it looks like Spaghetti”.

Pierre Boulez har betytt mycket för den samtida konstmusiken. Han var en av de tonsättare som efter andra världskriget ville förändra musiken radikalt och skapade bland annat kompositionstekniken "total serialism", som byggde på att toner, tonlängder och annat återkom med en viss logik.

Han var en flitigt anlitad dirigent som aldrig använde dirigentpinne, utan ledde sina orkestrar med enbart händerna. I början av 70-talet var han chefsdirigent för BBC:s symfoniorkester och New Yorks filharmoniker samtidigt, och bland övriga orkestrar han framträdde med fanns bland annat Sveriges Radios Symfoniorkester.

1996 tilldelades Pierre Boulez Polarmusikpriset.

Boulez avled i början av januari 2016 i sitt hem i den tyska staden Baden-Baden, 90 år gammal.

Jean Sibelius är nationalsymbolen som är större än Mumintrollet. Hans tondikt "Finlandia" bidrog aktivt till Finlands frigörelse från Ryssland 1917.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

År 2015 är det 150 år sedan Jean Sibelius föddes. I två dokumentärer ska Johan Korssell och Bodil Asketorp vrida och vända på fenomenet Sibelius. Vi ska spela mycket ur hans digra verklista som består av långt mer än de sju symfonierna och violinkonserten. Det finska dirigentundret stavas Sibelius! Vi har talat med en finsk dirigent, Sakari Oramo, och en amerikansk, Kent Nagano.

Vi har även försökt närma oss människan Sibelius – vi hör honom tala! - och vi får veta hur han friade till sin Aino. I första programmet följer vi med honom ända in på hans favoritrestaurang Hotell Kämp i Helsingfors. Här möter vi hårdrocksbasisten Lauri Porra, tillika en fjärdegenerationens Sibelius. På Kämp lär vi oss även vilken som var Sibelius älsklingsrätt - och framför allt dryck!

Vi hör även kloka - och nyktra! - synpunkter på dagens Sibelius-forskning av Helsingin Sanomats musikkritiker Vesa Sirén, som kan allt om Sibelius.

P2 dokumentär i två delar av Johan Korssell och Bodil Asketorp

Möt Jean Sibelius på landet, jagad av statsministrar, kungligheter och musikcelebriteter. Och så undrar vi var hans sista, åttonde symfoni blev av – brände han verkligen upp den?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I det här andra programmet om Jean Sibelius tar vi tåget till Järvenpää tre mil utanför Helsingfors och besöker Ainola, Sibelius hem i mer än 50 år.
Vi får bekanta oss med det lantliga hushåll där hustrun Aino regerade med fem döttrar, två jungfrur, höns och grisar. Där ingen någonsin fick störa Jannes komponerande!

Huset ser exakt likadant ut som för 50 år sedan. I arbetsrummet på andra våningen får vi spela på hans kantele. Sibelius komponerar mest på nätterna, men promenerar dagligen - alltid, precis som i stan, iförd finkostym, spatserkäpp och borsalino på huvudet. Utom när han ska bada bastu.

Vi får höra mezzon Ann Sofie von Otter och pianisten Bengt Forsberg berätta om och framföra Sibelius sånger. Vi får även höra Sibeliuskännaren Vesa Sirén berätta om Sibelius och modernismen.

Mot slutet av sitt liv, under den långa s.k. ”Tystnaden i Järvenpää” kämpar Sibelius förtvivlat med försöken att skriva färdigt sin åttonde symfonin. Och plötsligt en dag 1945 bestämmer han sig för att bränna skisserna till symfonin. Vi såg den vackert grönmurade spisen på Ainola som han använde. Men var det riktigt säkert att det var den 8:e symfonin som han eldade upp, tänk om…?

En P2 dokumentär i två delar av Johan Korssell och Bodil Asketorp

Hon tar publik och orkestrar med storm, dirigenten Maria Eklund, den Rysslandsfödda Stockholmsbon som har världen som arena. En kvinna som frossar i klangen och använder både pinnen och händerna.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Maria Eklund föddes i Ryssland men har bott i Sverige i 22 år, i större delen av sitt liv. Hon utbildade sig i Moskva, både vid Tjajkovskij-konservatoriet och Gnesins musikakademi.

- Klangen är viktigast i en orkester, säger Maria Eklund som regelbundet arbetar med flera av de ledande symfoniorkestrarna och operahusen, Arena di Verona, som är världens största utomhusarena, Bolsjojteatern, vilken är Rysslands nationalscen för balett och opera, Berlin Sinfonietta, Norrlandsoperans symfoniorkester, Nationaloperan i Kina, och Ryska Nationalorkestern.
Under åren 2005-2008 var Maria Eklund första gästdirigent vid Ryska symfoniorkestern.

Hennes mentor vid Moskvakonservatoriet var dirigenten Gennadij Rozjdestvenskij som ledde Kungliga Filharmonikerna under 2 perioder (1974-1977, 1992-95). Hon var Rozjdestvenskijs assistent i Helsingfors, London, Stockholm och Moskva.
Maria Eklund känner speciellt för de stora ryska tonsättarnas verk.

- De melodier som tonsättarna använder har ofta en folklig förankring eller förankring i språket. Jag känner väl de intonationer som finns i musiken.

Hösten 2015 har Maria Eklund ett av sina få jobb i Sverige, nämligen på Folkoperan i Stockholm, där hon tillsammans med dirigenten Marit Strindlund turas om att dirigera Verdis opera La Traviata.
I dokumentären hör vi Maria Eklund dirigera Göteborgs Symfoniorkester i Leonard Bernsteins Candide, Arena di Veronas kör och orkester i Verdis opera Nebukadnessar och Mascagnis opera Iris.

Maria Eklund är ordförande i föreningen KUPP - Kvinnor upp på pulten, som 2012 bildades för att stötta och aktivt synliggöra svenska kvinnliga dirigenter. KUPP anordnade tillsammans med Kultur i Väst i Göteborg en dirigentkurs för unga kvinnor mellan 15 och 25 år.

I programmet medverkar även musikstuderande Zaida Ponthin som deltog i denna dirigentkurs.

- Det är viktigt med kvinnliga förebilden på dirigentpulten. Det ger mig en stor skjuts att andra, som är som jag, dirigerar en stor orkester! Det förklarar Zaida Ponthin i programmet.

En P2 Dokumentär av Birgitta Tollan


Medverkande:
Maria Eklund, dirigent
Jurij Gourman, journalist på Radio Swedens ryska redaktion
Zaida Ponthin, musikstuderande, dirigentelev
Birgitta Tollan, manus, regi och produktion.