P2 Dokumentär

Hos den schweiziske kompositören och pianisten Nik Bärtsch har bara det mest nödvändiga i musiken en funktion. Ja, också i livet visar det sig.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Om franciskanermunken och filosofen William av Occham var medeltidens främste förespråkare för ett avskalat, asketiskt liv där bara det mest livsnödvändiga hade betydelse skulle Nik Bärtsch kunna vara vår tids musikaliska rakknivsfilosof.

Urban Göranson träffar kompositören och pianisten Nik Bärtsch hemma i hans bostad i centrala Zürich. I våningens rymliga hall med lågt bord och sittmöbler, helt i japansk stil, tar Nik emot klädd i djupt svart japansk skrud. Hans dräkt är lika enkel som hans renrakade ljusa huvud och hans närvaro lika fokuserad som hans bara fötter i de svarta halmtofflorna.

Nik är superpragmatikern som sätter funktion och balans över allt annat. Sedan 1990-talet har Nik utvecklat sin avskalade minimalistiska funkjazz. T.o.m. gjort den till en filosofi baserad på ritualer, slang och groove. En smart groove-musik där både intellekt och själ får sitt. Men hur är det möjligt? Vad är ritualer för något och vad har aikido och meditationsövningar som martial arts med musik att göra? Välkomna till en paradoxal musikalisk tankevärld där organismens utveckling är lika viktig som matematikens precision.

I programmet hörs musik av Nik Bärtsch RONIN och hans tidigare trio Mobile.
I trion/kvartetten Nik Bärtsch RONIN var den svenske basisten Björn Meyer med mellan åren 2001 – 2012 och vi får möta honom också.

En P2 Dokumentär av Urban Göranson

Hur låter Härnösand? P2 Dokumentär har följt Malin Hülphers, länstonsättare i Västernorrland i hennes kompositionsarbete och försöken att fånga barndomsstadens själ i musik och bild.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Som länstonsättare i Västernorrland har Malin Hülphers bestämt sig för att porträttera olika delar av länet med musikvideor. 2013 reste hon runt och samlade ljud och bilder i stora delar av Ånge kommun, vilket resulterade i musikvideon Västra Medelpad.

2014 var det dags att porträttera residensstaden Härnösand, som också är den stad där Malin Hülphers växte upp på 60-och 70-talet. Men går det att fånga en stads själ i musik och bild?

I dokumentären Hur Härnösand blev musik följer Ingela Hofsten Malin Hülphers i arbetet med sin komposition, från de första trevande idéerna i arbetsstugan hemma i Vallentuna, till försök att sälja in idén hos andra intressenter och inspelningsturer i Härnösand för att till slut landa i det färdiga verket Härnösand.

Vad blev kvar av de ursprungliga idéerna - och vilka ingredienser ingår också i länstonsättaruppdraget? (Repris från april-15)

En P2 Dokumentär av Ingela Hofsten.

Det går att se och höra hela verket Härnösand här

PODDINFO
Detta är en repris. För nedladdning av programmets poddfil, gå till originalsändningen under "Relaterade artiklar" nedan:

Nästan all musik vi idag lyssnar till i våra mobiltelefoner och via nätet är snålkodad, det vill säga degraderad jämfört med cd-ljud. Vad gör detta med musiken?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

OBS - Vissa ljudexempel i programmet kan bli felaktiga och förvillande om man lyssnar i någon form av snålkodning. Därför finns det möjlighet att ladda hem avsnittet i (poddversionen, med musiken förkortad) i form av förlustfri FLAC & ALAC (Apple) samt som PCM wave (linjär). Om en version inte fungerar kan det bero på din webbläsare, testa då med nästa version.

Av dagens snålkodade, degraderade ljudformat är nog mp3 det mest bekanta. Vad är det egentligen och hur mycket begränsar det vår möjlighet att uppleva musik?

Anders Olséns dokumentär är ett konsumentupplysningsprogram om vilka krav vi kan och bör ställa på de streamingtjänster som finns idag. I en djuplodande artikel konstaterade den ansedda tidningen The Guardian ungefär:

Snålkodning spelar ingen som helst roll för ljudkvaliteten, om man inte lyssnar förstås - för då spelar det en väldig roll.

I princip sker all musiklyssning för den unga generationen i mobiltelefonen via delade eller strömmande musikfiler på nätet. I 99 fall av 100 handlar detta om snålkodade filer, vilket innebär att man förlorar mycket i ljudkvalitet. Ändå är kunskapen om vad detta innebär för vår möjlighet att uppleva musik i stort sett obefintlig.
För Anders Olsén blev problematiken uppenbar då han under några år dagligen jobbade med snålkodning av alla möjliga och omöjliga ljud.

– Programmets huvudsyfte är inte att detaljbeskriva kodningens effekter eller att kliva ner på djupet i funktion eller skillnader mellan format som HE-AAC, Ogg Vorbis, AAC eller mp3, utan att informera om att snålkodning faktiskt existerar och vad vi bör tänka på när vi ska välja hur, och på vad vi lyssnar, säger Anders Olsén. (Repris från april-15)

Medverkar gör bl a:

Och det bjuds på en hel del musik med utmärkande ljudkvalitet ur en eller annan aspekt.

En P2 Dokumentärserie i 2 delar av Anders Olsén, Ogjort
Söndag 4 oktober kl 14 följer del 2: "Loudness War"

I bildspelet ovan syns skillnaden mellan en linjär (odegraderad) 3Hz fyrkantsvåg och motsvarande fyrkantsvåg som snålkodad. Ljudfilerna med fyrkantsvågor nedan visar tydligt kvalitetsskillnaden mellan ljudformaten.

Dags att granska musiken vi älskar att hata och hatar att vi ofta älskar. Äntligen får den föraktade jingeln sin egen musikhistoria när vi spårar den från 1920-talet till idag.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ett program om relationen mellan musik och varumärken – och hur vi påverkas av tonerna i marknadsföring. Utan att våga erkänna det.

Programmet är även en filosofisk reflektion över vårt konsumtionssamhälle. Hur tänker kompositörer till ”öronmaskar”? Kan varumärken byggas med Billie Holiday? Och produkter säljas av Wagner? Kan musik vara skadligt? Och vad har Zlatan och Judy Garland gemensamt?

- Jag vill att lyssnarna ska inse att musik spelar en stor roll i hur vi uppfattar varumärken. Speciellt idag när vi lever i en tid där vi själva förvandlats från människor till personliga varumärken, säger Jesper Tillberg som gjort dokumentären.

Dokumentären spårar jingeln från 1920-talet till idag. Jesper Tillberg samtalar med en marknadsförare, kompositörer, konsumenter och en psykolog om hur vi påverkas av musik i marknadsföringsmixen. Förutom en mosaik av äldre jinglar i olika genrer – från jazz till barbershop – spelas musik med bl a Brian Eno, Judy Garland, Bing Crosby, Max Martin och Zlatan, Wagner, Puccini, Billie Holiday och Claude Debussy.

Medverkar gör musikkonsulten Hans Iwarsson, psykologen Jenny Jägerfeld, kompositörerna Ulf Engström och Robert Östlund samt de unga konsumenterna Hugo Sehidic, Alex Moore Briones och Harry Judd.

En P2 dokumentär av Jesper Tillberg.

Hans första isinstrument var en gigantisk bas som sprängdes i småbitar när den skulle stämmas. Idag håller iskonstnären Tim Linharts instrument av is bättre.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Tim Linhart och frun Birgitta har konserter i en stor igloo i Luleå, där musiker spelar trots iskalla fingrar och smältande instrument.

- Försök att inte andas, uppmanar Tim Linhart publiken.
Varje år överraskar han med ett nytt instrument. I år blev det en is-graviton.
- A bitch, tycker Tim.

Följ Tim, Birgitta och musikerna i igloon och tillkomsten av en is-graviton i Helene Alms P2 Dokumentär Isens röst.

I mars är det 125 år sedan Evert Taube föddes och P2 Dokumentär reser till Ängön i Bohuslän där Taube skapade sin "Huldas Karin" utifrån en högst levande förebild.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I Evert Taubes diktning blev "Huldas Karin" en fridfull och ljus berättelse under det mörka 1940-talet med en ofrivillig ung sångmö i centrum. Eva Jarnedal, dotter till Huldas Karin, medverkar i dokumentären.

- Jag tror att han lät sig förälskas och jag tror att han gjorde det för att kunna skriva sina visor. Han var 52 och mamma var 16, hon tyckte att han var en gubbe, säger Eva Jarnedal, dotter till Huldas Karin och vissångare i gruppen Öbarna.

Eva Jarnedals mamma gjorde aldrig någon stor sak över att hon var Taubes sångmö.

- Kanske att hon var lite smickrad över att förekomma i visorna, men hon tyckte inte det var så där jättemärkvärdigt som eftervärlden har velat göra det till, säger Eva Jarnedal.

Huldas Karin och Maj på Malö i all ära. Visorna har betytt mycket för Ängötrakten i Bohuslän men att Taube åkte till Ängön var inte helt givet säger David Anthin, litteraturvetare som skrivit flertalet artiklar, böcker och avhandlingar om Evert Taube.

- Alla Taubes vänner hamnade i Falköping på Mössebergs kurort, till exempel källarmästaren på Freden. Egentligen borde vi haft ”Maj i Floby” eller nåt annat. Det menar jag både på skämt och på allvar för ibland tycks man tro att de här karaktärerna gick och väntade på en visdiktare, säger David Anthin.

Medverkar i programmet gör också Anna-Greta och Mandus Westberg, Anna-Greta är Huldas Karins syster.

En P2 Dokumentär av Peter Johansson.

"Jag vill ha mitt liv, mitt eget liv" är en ny radiodokumentär om Marie Bergman - 45 år som artist, 3 första placeringar i melodifestivalen, 18 egna album. Marie Bergman sjöng på vispråmen Storken redan på sextiotalets slut.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Efter ungdomstiden i Family Four började hon ett eget liv som artist med stöd av Anders Burman. Family Four låg visserligen på Metronome, men Anders Burman bekymrade sig mindre över att ett melodifestivalkoncept skulle gå i graven än han gladdes åt att hitta en ny artist. Det var en kreativ tid på Metronome – Pugh, Björn J:son Lindh, Bernt Staf. Marie Bergman var med på flera av kollegornas skivor, som Ola Magnell och John Holm.

Marie Bergman har med sina sånger ofta försökt fånga den inre människan, själen, den lilla flickan som tittar ut på världen, flickan som blivit kvinna. Programmet slutar med en sång om den mogna kvinnan, den ryska journalisten Anna Politkovskaja som mördades för vad hon skrev. En sång från 2009 som på ett oväntat sätt knyter an till Marie Bergmans superhit ”Ingen kommer undan politiken”.

I programmet medverkar förutom Marie Bergman, Backa Hans Eriksson, Katarina Henryson, Lasse Englund och Annika Norlin. Ljudtekniker Bengt Zetterman.

En P2 Dokumentär av Peter Mosskin.

”Du vet nog av gammalt att jag är kinkig vid konserter”, skrev Laura Netzel till sin vän och tonsättarkollega Elfrida André. Det skulle alltid vara hög konstnärlig kvalité på både utförande och verk vid hennes musikevenemang.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Ofta engagerade Laura Netzel sig i välgörenhetsarbete av olika slag. Hon arrangerade basarer och auktioner, liksom konserter för välgörande ändamål. Sådana var vanligt förekommande kring förra sekelskiftet, och vid dessa kunde Laura Netzel kombinera sin vilja att lindra nöden bland samhällets sämst ställda med sin musikaliska verksamhet.

I början av 1890-talet började hon anordna billighetskonserter för arbetare, och hon var noga med att inte hennes välbärgade vänner tog upp plats i konsertsalen. De fick betala fullt pris på andra ställen. Konserterna blev mycket populära, och den fulltaliga publiken var oerhört entusiastisk. Arbetarna fick lyssna till både kända, etablerade musiker och unga begåvningar, som Laura Netzel gav möjlighet att framträda som solister. Många av dem som sedan blev stora artister, hade börjat sin bana på hennes billighetskonserter. Violinisten Sven Kjellström var en av dem, och han spelade sedan hennes kammarmusikverk på konserter både i Sverige och utomlands.

Även om Laura Netzel utvecklades som tonsättare och komponerade större verk för det offentliga musiklivet, så släppte hon aldrig kontakten med salongsmusiken. Också i hennes sena produktion finns charmigt melodiösa stycken som passar som extranummer på konserter och som underhållning i salongen. På sin 86-årsdag, den 1 mars 1925, spelade hon tillsammans med Sven Kjellström flera av sina verk för födelsedagsgästerna. Och Laura spelade utantill!

Den 10 februari 1927 gick hon bort efter ett långt, rikt och synnerligen aktivt liv.

Länge kom Laura Netzels musik sedan att ligga ospelad, men under senare tid har musiker börjat ta upp hennes verk på sin repertoar. Laura Netzel och hennes musik försvarar väl en plats i vår svenska musikhistoria.

En dokumentärserie av Christina Tobeck, del 4 av 4.

Att krusa för att få sin musik spelad hemma i Sverige låg inte för Laura Netzel. Då fanns det andra länder att vända sig till, länder där kvinnliga tonsättare hade lättare att bli accepterade.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Laura Netzel hade en hel del internationella kontakter, och framför allt hade hon en förkärlek för fransk kultur. Hon tillbringade mycket tid i Paris, och efter kompositionsstudierna för Wilhelm Heintze i Stockholm fortsatte hon att ta lektioner för Charles Marie Widor i Paris. Det var också där hon fick de största framgångarna som tonsättare. Franska kritiker var mera positivt inställda till kvinnor som inte bara komponerade små salongsstycken. Många av hennes verk gavs ut på franska förlag, och också tyska förläggare visade intresse för hennes musik.

När det bildades sällskap i Stockholm som hade till uppgift att sprida kunskap om fransk och annan internationell kultur, då engagerade sig Laura Netzel helhjärtat i verksamheten. Att anordna soaréer var något av hennes specialitet.

En P2 Dokumentärserie i 4 delar av Christina Tobeck

Laura Netzel har ensam varit lika verksam som en hel kommitté, stod det i en tidningsartikel när Nya konstnärsgillet i Stockholm firade 10-årsjubileum 1897.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Under senare delen av 1800-talet bildades många sällskap med kulturella förtecken. Det var ett omtyckt sätt att umgås, och ofta ingick ett mer eller mindre omfattande musikinslag i samkvämen. Det hände också att man anordade soaréer med litterära och musikaliska program.

Laura Netzel var bra på att organisera och att få musiker att ställa upp. Dessutom var hon själv en skicklig pianist, och hon dirigerade gärna både kör och orkester. Inte undra på att föreningar och sällskap tacksamt tog emot hennes engagemang.

Också inom hovet var Laura Netzel en välsedd gäst. Kungafamiljen musicerade mycket, och när prins Oscar, sedermera Oscar II, anordande musikaliska samkväm och soaréer tillsammans med sina sångarvänner, då fanns Laura Netzel med. Hon var en säker sångare, och hon anförde kören i ”kungens kotteri”, som hon skrev i ett brev.

I Bernadottebibliotekets musikaliesamling finns många kompositioner av Lago – Laura Netzels konstnärspseudonym. De flesta noterna har Oscar II:s namnstämpel på framsidan. Hon tonsatte också en del av hans dikter.

Laura Netzels största verk, ett Stabat Mater för solister, kör och orgel, är tillägnat kronprins Gustaf. Vid uruppförandet i Östermalmskyrkan (nuvarande Hedvig Eleonora) fanns flera av den kungliga familjen närvarande, och Oscar II skrev dagen därpå ett brev till Fru Netzel:. ”Kompositionen är tvifvelsutan betydande, och på många ställen vacker”, ansåg kungen.