I denna den sista upplagan av Publicerat i P1 hör vi om mediernas framtid. Den har nämligen Framtidskommissionen försökt kartlägga. Hör också hur tre journalistelever vid Skurups folkhögskola ser på sin framtid. Dessutom förklarar P1-chefen varför Publicerat inte har någon framtid, utan läggs ner. Och måste alla program i P1 göras i Stockholm?

Det är medieprofessor Ingela Wadbring vid Mittuniversitetet i Sundsvall som skriver om mediernas framtid i, som kommer att presenteras om en dryg vecka.

Bakomstår regeringen. Kommissionen leds av medieprofessor Jesper Strömbäck - också från universitetet i Sundsvall. Han är även redaktör för debattboken.

Ökad konkurrens ger ökade klyftor

Men mediekapitlet är alltså skrivet av kollegan Wadbring, och hennes kapitel har fått rubriken "Ett allt mer fragmenterat medielandskap".

Att komma år fragmentiseringen och de ökade informationsklyftorna är de viktigaste utmaningarna ur ett samhällsperspektiv, anser Wadbring.

"Nyhetsundvikare" nytt ord

Gruppen "news avoiders", "nyhetsundvikare", kommer att öka. Allt fler väljer alltså bort det informativa innehållet i medierna.

Blivande journalister om framtiden

Vad säger de tre journalisteleverna på Skururps Folkhögskola, Natalie Medi, Jonas Lundin och Jimmy Larsson, om detta?

Och hur ser de på sin framtid? Det får vi också svar på.

Sista rubricerade programmet från Malmö 

P1:s utbudsansvariga Cecilia Bodström förklarar dessutom varför hon lägger ner Publicerat, för övrigt det sista rubricerade P1-programmet som görs på Sveriges Radio i Malmö.

Bättre program från Stockholm?

Måste alla P1-program göras i Stockholm? Eller av produktionsbolag, som till huvudelen också finns i Stockholm?

Och hur rimmar det här med att Sveriges Radio ännu så länge är skyldigt att se till så att 55 procent av alla program görs utanför Stockholm?

Den här mellandags-veckan bjuder Publicerat på ett litet julbord med olika inslag. Som sig bör under julen plockar vi fram allt det vi har i skafferiet.

Alla medier har en agenda?

Vad sägs om lyssnaren i Norrköping som anser att alla medier har sina egna agendor?

Det finns därför ingen anledning att beskärma sig över att arabiskspråkiga Al Jazira följer sin ägare emiren i Qatars önskemål till exempel. Något som vi tog upp för ett par veckor sedan.

DN:s utveckling

Frilansjournalisten Per Runesson hör till de journalister som varit med och hörts längst i Sveriges Radio.

Han bidrar idag med en betraktelse över Dagens Nyheter förr och nu.

Filmens framtid

Vår filmvetare Ingela Brovik var med när Europas Cinemas - ett nätverksom arbetar för att europeisk film ska visas i Europa - hade konferens i Paris nyligen.

Mot Hollywoods dominans

Frågan var bland annat vad man kan göra åt Hollywoods dominans, som blir ännu tydligare nu sedan alla biografer måste digitaliseras med det amerikanska formatet 2K?

Svarar gör nätverkets ordförande, britten Ian Christie.

Struntar i klimathotet?

Och i sins sista krönika i Publicerat uppmärksammar vår medietyckare Johannes Ekman mediernas bristande intresse för klimathotet.

Fruktad minister flydde?

På vår och SR:s Dawit Isaak-sida kan du dessutom läsa Ali Abdu Ahmed ha flytt landet och övergett den av många kritiserade president Afewerki. Något som hans hårt kontrollerade medier naturligtvis förnekar.

----------------------------------------------------------------------------------

Tillägg den 31/12 2012:

OM NEDLÄGGNINGEN AV PUBLICERAT: 

Flera lyssnare undrar i mejl, telefon och på annat sätt om det verkligen stämmer att Publicerat ska läggas ner. Och några klagar framför allt över att det inte funnits - och finns - någon information om detta på vår hemsida.   

Nu är ju tablåfrågor i P1 inget Publicerat bestämmer över, eller ska informera om. P1-ledningen har väl heller inte ansett att det finns någon anledning att informera om förändringen.

Men som vi sa i veckans program kommer P1:s ansvariga Cecilia Bodström att förklara detta sitt nedläggningsbeslut, som togs redan i augusti, i nästa veckas program - det sista Publicerat.

För den som inte vill vänta tills dess kan vi också hänvisa till tidningen Journalisten som hade uppe saken för snart ett par månader sedan.

Hur har journalistiken utvecklats genom åren? Hur fungerar den idag? Och hur blir det i framtiden? Det frågar vi två journalister som skrivit böcker om livet om reporter: Björn Kumm och Jan Mosander.

Både Björn Kumm och Jan Mosander har arbetat länge på Sveriges Radio och olika tidningar, Mosander dessutom en del med tv.

Men de skriver kanske mest om sina erfarenheter som utrikeskorrespondenter.

En manlig nostalgitripp?

"Bysmeder, stinsar och utrikeskorrespondenter är lika omoderna. Korrarna bjuder på en nostalgitripp till en nyss svunnen, manlig värld."

Ungefär så skriver historikern Kim Salomon i en recension av böckerna i tidskriften "Repons". (I recensionen ingår också Herman Lindqvists bok "Mitt Allt".)

Vad vill de med sina böcker?

Men vad vill Mosander och Kumm egentligen berätta? Vad döljer sig bakom redogörelserna för arbetsvillkor, storpolitik och karrirär? Undrar Salomon.

Vi gör därför ett försök att reda ut vad Björn Kumm vill med sin bok "Uppdrag Världen" och Jan Mosander med "Bland spioner, kommunister och vapenhandlare".

Många försök stoppa murvlarna

Böckerna innehåller intressanta och ofta spännande berättelser om journalistiken och arbetsvillkoren förr och nu.

Och om hur många inblandade på mer och mer sofistikerade sätt försöker stoppa det de betraktar som "murvlarnas härjningar".

Koncentrerar oss på journalistlken

Men i Publicerat koncentrerar vi samtalet till att mest handla om journalistiken igår, idag och i morgon.

-Jag undrar ibland om man inte idealiserar forntiden, säger Björn Kumm.

Själv finansierat resorna

-När jag råkat vara på plats när något stort har hänt, så har jag alltid själv bekostat resan till exempel. 

-Det var inte så att redaktionscheferna var mer intresserade av utrikes händelser förr i tiden, som en del tror idag.

Al Jaziras arabiskspråkiga tv-kanal fungerar idag som en sorts talesman för Qatars emir. Kanalen har helt släppt sin tidigare berömda, professionella journalistik! Det säger medieforskare Leon Barkho, som för några år sen, som många andra, bara hade beröm till övers för Al Jazira.

-Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig den här sorgliga utvecklingen.

-Men den arabiskspråkiga kanalen går tyvärr helt i sin ägares ledband. Det har jag många exempel på. Och flera journalister har därför också slutat.

Tidigare jämförelse håller inte

Leon Barkho - tidigare erfaren journalist bland annat på brittiska Reuters och språklärare - har rest världen runt och berättat om sin fyra år gamla avhandling, där han jämförde CNN, BBC och Al Jaziras rapportering från Mellanöstern.

Och där Al Jazira fick mycket beröm, som vi berättade om i Publicerat för fyra år sen.

Nu är BBC föredömet

Nu håller han och några kollegor på med två nya böcker, en om opartiskhet i nyhetsförmedling och en där Barkho jämför Al Jaziras, saudiägda Al Arabias och BBCs rapportering från Mellanöstern.

Och nu framstår BBC som ett föredöme, medan Al Jazeera Arabic, som kanalen heter på engelska, helt döms ut.

Tar ställning i rapporteringen

-Extra tydligt är detta i rapporteringen från det pågående upproret i Syrien, där arabiskspråkiga Al Jazira helt tagit ställning för den splittrade oppositionen.

-De släpper fram rena propagandavideor och bilder utan att tala om vem som ligger bakom, säger Barkho.

Medborgarjournalistik  

-De borde istället markera tydligt markera när sändningarna innehåller material från så kallade medborgarjournalister. Ofta tillhör de en av parterna.

  

Inte för Al Assad

-Och kommentarsfälten är fulla av hat, säger Leon Barkho, som numera driver ett nytt, välfinansierat, mediecenter vid högskolan i Jönköping.

Han betonar att han inte på något sätt är för den sittande regimen i Syrien. Men anser det viktigt med en korrekt, faktabaserad rapportering.

Lever inte upp till sitt varumärke

-Speciellt som tv-nätverket hävdar att det är det som är dess kännetecken.

Hur kommer det sig då att Qatars stolthet nu helt riskerar sitt goda rykte?

Hur tänker emiren som finansierar miljardbygget i Doha i Qatar?

I dag låter vi några presshistoriker, som skrivit mycket om Torgny Segerstedt, ge sin domöver filmen "Dom över död man". Vi går helt enkelt på bio med de tre mediehistorikerna för att se hur de reagerar på Jan Troells film om den legendariske chefredaktören Torgny Segerstedt, som ganska ensam stred med sin stålpenna mot Hitler och nazismen.

Filmen har premiär i dag (fredag den 7 december), och presshistorikerna får också en chans att berätta mer om Segerstedts tidning, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Och om hur andra dagstidningar i Sverige förhöll sig till Hitler och nazismen.

Pressen under kriget

Med Publicerat på biograf Rigoletto i Stockholm är Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör på Dagen, som också forskat och skrivit i band tre av "Den svenska pressens historia" om hur dagstidningarna fungerade under andra världskriget.

Vidare historieprofessor Kent Zetterberg från Försvarshögskolan och medieprofessor Lars-Åke Engblom från högskolan i Jönköping - båda har berättat om Segerstedt i olika upplagor av Presshistorisk årsbok.

Spelade annonsbojkotten någon roll?

Engblom har bland annat granskat vilken betydelse annonsbojkotten mot Handelstidningen hade. Och studerat hur de andra tidningarna i Göteborg fungerade.  

Säpo lämnade till sist ut tom akt

Zetterberg aktualiserade Segerstedt i samband med att SÄPO nekade dåvarande PO Per-Arne Jigenius att få tillgång till akten Segerstedt i mitten av 1990-talet. När akten flera år senare lämnades ut var den - tom!

Enligt förhandsbeskrivningarna handlar Troells film mycket om Torgny Segerstedts privatliv, som naturligtvis också haft betydelse för hans publicistiska gärning.

Släkt till en av huvudpersonerna

Frågan är hur stor? Vad skrev de andra dagstidningarna om Segerstedt? Hur förhöll de sig till nazismen? Och vad lär vi av Segerstedt idag?

Med i samtalet kommer också en annan känd journalist, 94-årige Svante Löfgren, som är släkt med en av huvudpersonerna i filmen och träffat alla inblandade. 

Hemma för gott

Svante Löfgren har för övrigt beskrivit sitt journalistliv i boken "Hemma för gott - om 80 år med tidningar och radio".

Hur har samhällsjournalistiken utvecklats de senaste 40 åren? Den frågan svarar Sveriges Radios nyss avgångne vd Mats Svegfors och medieforskaren Sophie Elsässer på i veckans Publicerat.

-Landets journalister har blivit avsevärt mycket skickligare på att avslöja förhållandevis oviktiga förhållanden. 

Så säger Mats Svegfors, som länge också var chefredaktör på Svenska Dagbladet.

Landshövding och utredare

Däremellan var han landshövding i Västerås och har följt samhällsjournalistiken under 40 år.

Men vad menar han uttalandet här ovan?

"Vad har vi lärt oss?"

Det framgår ganska klart av hans kapitel "Minskade resurser ger sämre kvalité", som utgör en stor del av skriften. 

En bok som publicerades av Sim(o), Institutet för Mediestudier, i veckan. 

Men vi hoppas på tydliga besked även i Publicerat.

Tidningskris ger avtryck

Svegfors anser även att förändringarna av de inre strukturerna i medieföretagen gjort att den granskande och kritiska journalistiken har kommit i kläm.

Bostadsjournalistiken handlar exempelvis i dag om inredning, inte om sociala förhållanden.

Vinprovning dagens konsumentjournalistik?

Ekonomijournalistiken analyserar mer börskurserna än granskar företagens maktutövning.

Konsumentjournalistiken diskuterar vinprovning, inte alkoholpolitik.

Gått igenom 50 års "Röd och Rön"

Stämmer denna Svegfors senare notering med verkligheten? Hur har konsumentjournalistiken utvecklats?

Det vet medieforskare Sophie Elsässer vid Lunds universitet allt om.

Idag, lördag, försvarar hon en doktorsavhandling om tidningen "Råd och Röns" femtio år: "Att skapa en konsument", som titeln lyder.

Sverige har inget riktigt mediemuseum. Det har däremot Danmark sen en kort tid, kanske det enda i sitt slag i världen. Planer på ett svenskt mediemuseum har luftats under tre, fyra år, men aldrig fått riktigt fotfäste. Nu kanske ett nytt försök görs.

-Medierna påverkar och präglar oss från tidig morgon tills vi lägger oss. Så det är mycket märkligt att det inte satsas på mediemuseer. Speciellt som det finns museer för allt möjligt annat. 

Det säger Ervin Nielsen - direktör på det påkostade, fint upplagda och spännandei Danmark.

Medierna sätts i sammanhang

Nielsen ger Publicerat en ordentlig rundvandring på museet, där alla medier har en given plats.

Och där man lagt sig vinn om att sätta in medierna i ett samhälleligt sammanhang.

Vissa idéer från Newseum 

En del av idéerna kommer från populärai Washington, som dock mest är ett museum om mediernas nyhetsverksamhet. 

Men hur har danskarna lyckats finansiera museet och utställningarna?

Ingen har tagit direkt ansvar

Hör också var i Sverige det sen några år smidits planer på en svensk efterföljare.

Men de ganska långtgående tankarna på ett mediemuseum har hittills stupat på att ingen tagit det direkta ansvaret.

Lovar göra seriöst försök

-När nu frågan väcks igen ska vi göra ett ordentligt försök, lovar initiativtagaren. 

Det danska Mediemuseet finns på tredje våningen i landets största kulturhus i Odense på Fyn.

Maktens medier - mediernas makt

Här har precis utställningen Maktens medier - mediernas makt blivit klar till en kostnad av tolv, tretton miljoner danska kronor. 

I den kan man följa dansk mediehistoria från idag och bakåt.

I utställningen ingår en speciell avdelning för mediepanik. Det danska lärarförbundet tyckte till exempel på sin tid att serietidningarna Tarzan och Fantomen var för våldsamma och borde förbjudas.

Hur beskriva självcensur?

En annan avdelning tar upp yttrandefrihetsfrågor.

-Inte helt lätt att beskriva problem med självcensur till exempel, men vi försöker, säger Ervin Nielsen.

Tryckpress från Flensburg

I en annan del av det över tusen kvadratmeter stora museet står en fullt fungerande tryckpress som väger 23 ton.

Radion har fått en helt egen del i en annan ända av museet, där man kan höra intresanta klipp från program genom åren.

Men mest populär är kanske Mediemixern, där besökarna kan bli intervjuade av kända förinspelade tv-värdar. Inslag som de sedan kan ladda upp på Facebook eller Youtube.

HÖR OCKSÅ VÅR MEDIETYCKARE OM MEDIER OCH SEX

I slutet av programmet analyserar vår medietyckare Johannes Ekman mediernas förhållande till sex.

Detta bland annat efter att ha läst sociologen Zygmunt Baumans senaste bok.

Partipressen är i det närmaste död i Norden. Men kanske på väg att återuppstå genom en sorts åsiktsmedier. Dessutom går vi mot en "segmentpress", och hamnar i åsiktsfållor. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta ett nordiskt medieforskarmöte i Odense, där frågan under några dagar var: Är partipressen är död eller levande?

-I Danmark har vi gått från partipress till omnibusspress och är redan nu inne på det jag kallar segmentpress, säger Ida Willig - medieforskare vid Roskildes universitetet.

-Det betyder att våra tidningarna riktar in sig på vissa livsstilar och ämnen, och struntar i andra.

Delar upp oss i åsiktsfållor

-En segmentskapande press ger segregering. Vi hamnar i olika "meningssilos", åsiktsfållor, där alla tycker samma.

-Vi får reda på mycket om sådant vi redan vet och gillar, men inget om allt annat, säger Willig.

Norge konformt konsensusland

Hör några nordiska medieforskare om läget i de nordiska länderna.

Henrik G Bastiansen från Volda i Norge, anser till exempel att sen partipressen dött i Norge har landet blivit ett konformt konsensusland.

Partipressens död skadar yttrandefriheten

-Det skadar yttrandefriheten! Det behövs konflikt, olika meningar i ett samhälle, anser Bastiansen.

Vad säger svensk medieforsknings nestor, Lennart Weibull från Göteborgs universitet, om den här utvecklingen?

Är det så här också i Sverige?

Åsikts-tv inte långt borta

Vi kan redan här skvallra om att han bland annat tror att åsikts-tv liknande Rupert Murdochs Fox News i USA kan bli något för Sverige.

Stäng Eritreas ambassad i Stockholm! Ge inte landets makthavare visum till EU! Och förbjud den tvåprocentiga skatten. Nu kräver Publicistklubben, Svenska Penn och Reportrar utan gränser hårdare tag mot regimen i Eritrea som vägrar att ens prata om fängslade journalisten Dawit Isaak.

-Regeringen tar inte Dawit Isaaks svenska medborgarskap på allvar.

-Det är extremt allvarligt och ger en signal till svenska medborgare som fötts i andra länder att deras medborgarskap inte är lika mycket värt som våra som är födda här i landet.

Ren utpressning

Det säger kulturskribenten Per Svensson - ordförande i Publicistklubbens södra krets.

Och Svenska Penns ordförande Ola Larsmo anser att den tvåprocentiga skatt som Eritrea försöker ta ut av alla exileritreaner är att jämföra med utpressning, en kriminell handling.

Helt andra metoder krävs

Han får medhåll av journalisten och människorättsaktivisten Meron Estefanos, som genom sin kritik inte får besöka sin släkt i Eritrea.

-Absolut hög tid för hårdare tag mot Eritrea. Dawit Isaak har nu suttit inspärrad i över elva år. Nu måste Sverige använda sig av helt andra metoder mot diktaturen i Eritrea än den så kallade tysta diplomatin, säger Estefanos - intervjuad av vår reporter Gösta Lempert. 

Fälldes för hot

För drygt ett år sedan hotade en av de regimvänliga eritreanerna i Sverige att skära halsen av henne. Något som han senare fällts för.

De tre ovan nämnda deltog i ett möte i Moriska Paviljongen i Malmö i veckan, där också Maria Magnussons och Gellert Tamas dokumentär "Fången - Dawit Isaak och tystnaden" visades.

Innehåller unikt material

Den har tidigare visats i SVT och för någon månad sedan i Europaparlamentet.

Och innehåller unikt bildmaterial plus att Dawits bröder, vänner och forna arbetskamrater intervjuas.  

Visade med dold kamera

Meron Estefanos arbetar bland annat för den oberoende eritreanska radiostationen.

Det var genom den Meron och hennes kollegor kunde visa hur den eritreanska ambassaden i Sverige rutinmässigt kräver exileritreaner på två procent i skatt.

HÄR VIDEON DÄR UTPRESNINGEN AVSLÖJAS 

GOD JORDMÅN SKAPAR BRA SAMHÄLLSSATIR?

Hör också vår medietyckare Johannes Ekman om läget för svensk samhällssatir.

Och vad säger veteranen på området - Olof Buckard - om dagens svenska kollegor? 

Buckard var för övrigt aktuell för en vecka sedan ii ett program av just Johannes Ekman.

"Tystnadens Europa" - så lyder titeln på en ny bok, som kommer ut på måndag av journalisten Helle Larssen i Göteborg. Larssen har varit anställd i EU och verkligen sett organisationen från insidan. Boken handlar om whistleblowing, korruption och urholkad demokrati i Bryssel.

-Ditt sociala skyddsnät försvinner om du är en whistleblower i EU. Du får börja om från noll igen.

-Du sitter som i en gyllene bur, och trycket gör att få blåser i visselpipan och slår larm om oegentligheter.

Generositet med en baksida

Ungefär så säger en av de EU-tjänstemän som ändå vågat vissla i den svenska journalisten Helle Larssens bok "Tystnadens Europa".

Att EU-tjänstemännen tjänar mycket pengar är välkänt, mindre omtalat är det generösa villkorens baksida.

Helt uppbundna

De är till händer och fötter ekonomiskt bundna till sin arbetsgivare.

Den anställde som anses brista i lojalitet med sin EU-institution riskerar att mista, inte bara en stor del av sitt sociala nätverk och ekonomiska skyddsnät, utan också hela socialförsäkringssystemet för sig och sin familj.

Mobbas ut från arbetsplatsen

Helle Larssen, som själv arbetat som webbredaktör i EU under två perioder, har intervjuat flera EU-whistleblowers.

De berättar hur de kämpar för att få gehör för sitt larmande om korruption och oegentligheter, men hur de istället mobbas ut från arbetsplatsen för att till sist bli utskrivna som sjuka.

Friska invaliditetspensionärer

Närmare bestämt som invaliditetspensionärer, helt i händerna på EU-byråkratin.

Rädslan för att hamna där skapar en "tystnadens kultur" i Europeiska Unionen.

Lojalitet mot yttrandefrihet

Helle Larssen har under sin anställning i Bryssel följt byråkratin på nära håll. Europeiska Unionen dras redan med ett demokratiskt underskott.

Ändå hamnar de anställda i skärningspunkten mellan lojalitetsplikt och det ekonomiska beroendet.

Vilken information missar vi?

Hur påverkar detta vår demokrati?

Vad är det för information allmänheten i Sverige riskerar att gå miste om?

VISSLARNAS VISSLARE PAUL VAN BUITENEN I EU-sponsrade Euractiv