Publicerat

Sverige fälls av FN:s människorättskommitté för att ha utvisat en afghansk författare, trots att han hotades av tortyr och dödsstraff. Dessutom kritiserar Nordens representant i kommittén de svenska yttrandefrihetsorganisationerna för att vara ointresserade av MR-kommitténs arbete. Frågan är vad FN:s underkännande har för betydelse för alla de andra journalister och författare som migrationsverket och migrationsöverdomstolen inte heller trott på och som därför ska utvisas?

Det är Krister Thelin, tidigare bland annat statssekreterare i justitiedepartementet och domare i FN:s krigstribunal i Haag, som är Nordens representant i.

-Jag har misslyckats i mina försök att få Svenska PEN och Publicistklubben intresserade av vårt arbete med kommentarer till människorättskonventionen. Däremot har deras kollegor i andra länder varit aktiva, säger Thelin.

Hur hanterar Sverige förföljda journalister?

Vad sägerordförande Ola Larsmo om den här kritiken?

Vi diskuterar detta, men framför allt hur Sverige hanterar de journalister och författare som söker skydd i Sverige - landet de hört ska vara extra intresserat av att stödja personer som utnyttjat sin tryck- och yttrandefrihet och därför tvingats fly.

Förstår inte myndigheterna politikerna?

I Sverige finns i dag flera journalister och författare som migrationsverket och överdomstolen har bestämt ska utvisas, trots att de riskerar hårda fängelsestraff och till och med döden om de utvisas.

-Politikerna talar mycket om att stödja yttrandefriheten. Men det verkar inte som om de svenska myndigheterna är inne på samma linje, säger Ola Larsmo.

Informationsskyldigheten inte uppfylld

Frågan är som sagt också hur Sverige nu hanterar att FN:s människorättskommitté underkänt behandlingen av den utvisade afghanske författaren? 

Enligt "domen" ska innehållet i den bekantgöras så snabbt som möjligt. Men detta har ännu inte skett.

Inte hörts av på två år 

Afghanen har rätt att komma tillbaka till Sverige och kan säkert kräva skadestånd. Problemet är bara att ingen hört av honom på två år.

Enligt handlingarna hade hans advokat senast kontakt med honom i Afghanistan den 31 mars 2010. Då berättade han att han levde ett svårt liv: han gömde sig och flyttade från stad till stad i Afghanistan och Pakistan.

Han var rädd för att gå ut, men lyckades då klara sig någorlunda tack vare en bror som bodde utomlands och hjälpte honom med pengar.

Fristadssystemet en ljuspunkt

Hör också OIa Larsmo om det så kallade fristadssystemet, som går ut på att kommuner i olika länder i världen erbjuder förföljda författare och journalister möjlighet att bo och verka i de intresserade kommunerna under ett par år (). 

Även här ligger Sverige efter i utvecklingen. Bara fyra svenska kommuner har hittills tagit hand om förföljda författare, den senaste är Uppsala. Norge har däremot hittills haft tolv aktiva kommuner.

Dagstidningarna omvandlas sedan några år till mediehus med många kanaler - betald papperstidning, gratistidning, webbsida med rörliga bilder, egna tv-kanaler och ibland radio. Men vad betyder "En himla många kanaler" för journalistiken och oss mediekonsumenter? (Programmet skulle ha haft sin originalsändning lördagen den 21 januari 2012, men det utgick på grund av att Håkan Juholt valde att "utgå"/avgå vid samma tidpunkt. Det vill säga det blev direktsänd presskonferens från Kalmar istället för Publicerat.)

Vad de nya mediehusen betyder diskuterar vi med medieforskarna Maria Zuiderveld och Gunnar Nygren vid Södertörns högskola.

De har just granskat "Flerkanalspublicering i svenska mediehus", som underrubriken till deras boklyder.

24 HD senaste tv-satsningen

Med i samtalet är också Lars Johansson - chefredaktör på Helsingborgs Dagblad, som nyligen dragit igång en egen tv-kanal, .

Nygren och Zuiderveld har studerat utvecklingen i fem olika mediehus och intervjuat många inblandade.

Norrköpings Tidningar satsar hårdast på tv 

De fem mediehusen är Aftonbladet, Sydsvenskan, Norrköpings Tidningar, Smålandsposten och Bonnier Tidskrifter.

Norröpings Tidningar är den tidning som satsat mest på tv-sändningar - fyra kanaler som kan ses på fyra platser i Sverige: 24NT i Norrköping,

24Corren i Linköping, 24Norrbotten i Luleå/Boden och 24UNT i Uppsala.  

Men vilka är drivkrafterna bakom förändringarna?

Ändrade krav på journalisterna?

Handlar det bara om teknik och ekonomi? Eller om bättre journalistik? Hur förändras kraven på journalisterna?

En annan fråga är naturligtvis hur dagstidningarna kan ha råd med de här satsningarna samtidigt som många av dem minskar antalet journalister och sägs vara inne i en kris?

Vad säger TV4 Gruppens tidigare vd Jan Scherman om att TV4 enligt medieforskningen är allt mer inriktat på fiktion och underhållning? Det han själv en gång kallade tingel-tangel-tv? Och hur har han själv under tio år som TV4-vd hanterat den hårda kritik han förr hade mot ägarmakt, anpassliga journalister och beskuren yttrandefrihet? Det diskuterar Publicerat med Jan Scherman.

-Mångfalden i TV4:s programutbud minskade kraftigt under 2011. Inte någon gång sedan undersökningarna startade 1998 har TV4 haft ett så smalt programutbud, säger Kent Asp - professor i journalistik vid JMG vid Göteborgs universitet, i sin årliga undersökning för Myndigheten för radio och tv.

TV4 - fortfarande kommersiell public service?

Enligt Asp satsar, precis som de andra reklamkanalerna, mer och mer på fiktion och underhållning.

Hur rimmar detta med Jan Schermans tal om att TV4 ska vara en kommersiell public service-kanal?

Hur gick det med den hårda mediekritiken?

Men vi diskuterar också om utvecklingen inom journalistiken och medierna blev som Jan Scherman sa sig vilja kämpa för på 90-talet: mer självkritisk, öppnare och mindre styrd av ägarna.

"Enfald Mångfald - 9 röster om internationell tv" 

Vi tar även upp det han skriver om i TV4 Gruppens nya skrift Mångfald Enfald - 9 röster om internationell tv, nämligen att det istället är Sveriges Television som orienterar sig allt mer mot ett kommersiellt innehåll.

Public service - politikernas älsklingar? 

Men stämmer det att politikerna gynnar SVT och SR på de kommersiella kanalernas bekostnad?

I boken varnar samtidigt Scherman för reklam tv-kanalernas kanske allt för snabba, kortsiktiga vägar mot högre vinstmarginaler. 

(Jan Scherman arbetar idag med att utveckla Bonnier-koncernens  nyhetssändningar och är vice vd för Nordic Broadcasting.)

Den här helgen pågår föreningen Grävande Journalisters årliga seminarium, som i år alltså kallas Gräv 2012. I år hålls det hela i Orkanen, Lärarhögskolan i Malmö, från fredag till söndag. För några dagar sedan tvingades arrangörerna sluta ta emot fler anmälningar, eftersom deltagarantalet hade passerat 800. Men betyder detta att intresset för undersökande journalistik är större än tidigare? Publicerat samlade några av deltagarna för att diskutera hur det står till med svenskt gräv idag.

Många av årets föreläsningar handlar om internationellt gräv, undersökande journalistik i Storbritannien, Kina, Tyskland och Danmark.  

Hela seminariet inleddes av journalistprofessor Brian Cathcart som berättade om The Guardians avslöjande att Murdoch-tidningen News of the World hade avlyssnat bland annat den mördade trettonåringen Milly Dowlers mobilsvar. En vecka senare lades tabloiden ned.

Skakad journalistkår

Men skandalen fortsätter att skaka Storbitanniens journalistkår, som är den sista gruppen i samhället som inte inser allvaret i det som skett, enligt Cathcart.

Misstankar finns till exempel också mot The Sun och andra tidningar.

Mycket svenskt gräv

Cathcart har dragit igång kampanjen Hacked off, som samlar in vittnesmål om journalisternas ohederliga metoder.

Meninnehåller självklart ändå mest svenskt gräv, som det ges många goda exempel på.

Möjligt trots nedskärningar?

Så det verkar som det undersökande journalistiken mår ganska väl i Sverige?

Men är det möjligt samtidigt som vi hör om ständiga nedskärningar, inte minst i dagspressen? 

Glada Hudik-granskning inte populär

Det diskuterar Publicerat på Grävseminariet med Jonas Nordling - ordförande i Svenska Journalistförbundet, Britt-Marie Citron - frilansjournalist och grävföreläsare, Anders Malmström - journalist på Sydsvenskan och "grävgeneral" för Gräv 2012 och Alexandra Sievers - journalist på Hudiksvalls Tidning, som granskade Glada Hudik-teatern och dess ledare.

Men det här senare tyckte inte en hel del av Hudiksvalls invånare var så klokt att göra.

I boken "Orientalen" dokumenterar sonsonen Bernhard hur den kände konstnären Isaac Grünewald vid 1910-talets början blev en vandrande judekarikatyr i den svenska pressen. Och hur den tidens uppsättning av främlingsfientliga och antisemitiska klichéer sedan har levt vidare i mediernas bild av Grünewald ända fram tills idag. Till synes alltmer oreflekterat för varje nytt decennium.

Bernhard Grünewald, som arbetat som journalist och medielärare, har gått igenom 2700 tidningsklipp från 1909 fram till Isaac Grünewald omkom i en flygolycka 1946.

Karikatyren av Isaac tidigt klar 

-Det som gjorde mig mest häpen var att karikatyren av Isaac var klar redan i recensionerna från hans allra första utställningar, när han var kring 20 år gammal, säger Bernhard Grünewald.

-Isaac stal senare allas uppmärksamhet i Stockholms konstliv, men avfärdades ändå som en ogiltig varelse.

"En löjlig manipulatör"

Det var inte bara hans konst som var för modern och konstig, hans utställningar kallades "reklam" och han beskrevs som en löjlig, liten vinstberäknande manipulatör.

Ingen annan var föremål för så mycket judeskämt som han.

Skakande presshistoria

Vi diskuterar ett stycke skakande presshistoria.

Och undrar hur den här bilden kunnat leva vidare ända in i nutid?

Regeringen vill införa en lag mot kränkande fotografering. Ett förslag har just skickats till lagrådet och kan träda i kraft den 1 juli. Detta trots att många remissinstanser har varit negativa. Lagen kommer att hindra att bilder som behövs i samhällsdebatten kommer att tas. Risken är stor för självcensur, anser remissinstanserna.

Publicerat har därför bjudit in Lotta Schwarz, som är ordförande i SFF, Sveriges Fotografers Förbund med cirka 2 400 yrkesverksamma fotografer för att diskutera saken med Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström.

Och förhoppningsvis någon från justitiedepartementet.

Skrämselpropaganda värre än lag? 

SFF:s jurist och vd har tidigare i en debattartikel varnat för att "skrämselpropagandan kring den eventuellt nya lagen är ett större problem än själva lagen".

Vad tycker förbundets ordförande?

Schenström suttit kvar med lag?

Daniel Sandström hävdade däremot i en krönika i Sydsvenskan häromdagen att bilden som fick statsminister Fredrik Reinfeldts statsekreterare Ulrica Schenström på fall aldrig hade tagits om vi då haft en lag mot kränkande fotografering.

Alltså den bild där Schenström satt berusad på restaurant och hånglade med en politisk reporter på TV4, samtidigt som hon hade beredskapsjour.

LÖPSEDLARNAS KOMPOSTHÖG VÄXER

Hör också Johannes Ekman som undrar om det finns någon absolut gräns för hur långt ner i källaren löpsedlarnas komposthög av nonsens kan föra oss?

Detta med anledning av det svenska kulturlivets mest extrema varumärkes-byggares framfart, en viss herr Ranelid.

---------------------------------------------------------------------------

-Makten uppträder allt mer arrogant! Det konstaterar statsvetarprofessor Lennart Lundquist i Lund i sin nya bok "Slutet på yttrandefriheten", med underrubrik: "(och demokratin?)".

Lennart Lundquists bok utgår från fallet med sparkade professorn Ulfur Arnason som vi uppmärksammat tidigare i Publicerat.

Arnason kördes bokstavligen bort från sitt tjänsterum, telefon och it-behörighet av Lunds universitet omedelbart efter att han i brev till rektor kritiserat nedskärningarna inom sin fakultet.

Makten gör som den vill

-När man väl börjat uppmärksamma problemen kring det fria ordet tar det inte lång tid innan man förstår att makten handskas med det i stort sett hur den vill även i vårt land med lång historia av offentlighet, tryckfrihet och yttrandefrihet, säger Lennart Lundquist.

Det var fallet Arnason som fick honom att skriva en hel bok om problemen.

Hotet smyger in köksvägen

-Hotet kommer paradoxalt nog inte från riksdag, regering eller politikens salonger, utan "köksvägen" från förvaltningar som inskränker och avskaffar, straffar och kräver lydnad, säger Lundquist - Sveriges mest erfarne forskare på området.

Fallet Zilling i Varberg

Vi har också bett honom om hans syn på ett färskare fall med tidningen Sjukhusläkarens ansvarige utgivare, kirurgen Thomas Zilling, som över en dag lyftes bort för att han hade kontaktat medierna om bristen på vårdplatser och andra problem på sjukhuset i Varberg.

Medierna kontaktade han i egenskap av huvudskyddsombud.

Köptes ut för skattepengar

Region Halland varslade direkt om avsked, men köpte sedan istället ut Zilling för en "frikostig" summa, över tre miljoner kronor av skattepengar.

-Horribelt, säger Lundquist.

-Skulle jag gått via arbetsmiljöverket och inte medierna, hade det tagit mycket längre tid innan saker kunde förbättras, förklarar Thomas Zilling, som lämnat Varberg bakom sig för arbete i Kalmar. Dessutom är han fortfarande ordförande i Sjukhusläkarföreningen.

Bäst inte gräva ner sig

-De behandlade mig helt fel, men man får inte gräva ner sig och bli rättshaverist, säger Zilling, som beklagar att det blivit tyst på sjukhuset i Varberg igen.  

Fallet Arnason är ingen bagatell. Det handlar om universitetets själ. I förlängningen handlar det om demokratins fortlevnad. När yttrandefriheten inte respekteras vid ett universitet repekteras den sannolikt inte heller någon annanstans.

I boken "Slutet på yttrandefriheten" kommer Lennart Lundquist också med fem förslag till hur man kan skydda den (yttrandefriheten) i framtiden:

Antalet politiska skandaler i Norden som drivits fram av medierna har ökat kraftigt det senaste decenniet. Det visar medieforskarna Sigurd Allern och Ester Pollack vid JMK i Stockholm i en stor undersökning, som presenteras i boken "Scandalous!".

I boken går de tillsammans med ett stort antal medieforskare i Sverige, Danmark, Norge och Finland igenom de sammanlagt 155 politiska skandaler som medierna grävt fram, eller tipsats om, mellan 1980 och 2010.

Störst ökning i Sverige

Det senaste decenniet var skandalerna, som oftast resulterade i politikerns avgång, tre gånger så många. Störst ökning noteras i Sverige.

En intressant skillnad mellan Finland och de övriga tre länderna är att i Finland handlade skandalerna mycket oftare om rent privata felsteg som alkoholmissbruk, sexaffärer och mutor.

Lever inte som de lär 

I de andra länderna orsakades skandalerna mer av att politikerna inte levde efter de normer de själva satt upp. De levde inte som de lär.

-Vi vill belysa hur skandalerna plockas fram, regisseras, dramatiseras och tolkas via journalistiken, säger författarna.

Hur allvarliga är normbrotten?

-Allt sker i en hård dragkamp mellan redaktörer och olika politiker. Medierna kan snabbt få en toppolitiker på fall.

Men hur allvarliga är de normbrott som leder till mediedrev?

Intern kamp via medierna?

Har typen av skandal ändrats genom åren? Hur ofta använder sig politiska motståndare av medierna? 

Behandlas män och kvinnor annorlunda, som det tidigare sagts?

Specialstudie av drev mot Sahlin

Publicerat diskuterar frågorna med Ester Pollack och Sigurd Allern.

Vi har också bjudit in en tredje medieprofessor - Gunilla Jarlbro från Lunds universitet, som i boken berättar om en undersökning av hur tidigare (S)-ledaren Mona Sahlin hanterats av medierna.

Nästa vecka har malmöfilmaren Fredrik Gerttens nya dokumentär "Big Boys Gone Bananas!" premiär. Den handlar om hur den amerikanska bananjätten Dole med hjälp av pr-konsulter på olika sätt och med mer eller mindre smutsiga metoder försökte stopppa hans tidigare dokumentär "Bananas". Och de lyckades delvis i USA, däremot inte i Sverige. Men hur fungerar pr-branschen i Sverige? Får ett svenskt storföretag samma råd? Och vad betyder den obalans som uppstår nu när medierna skär ner antalet journalister samtidigt som pr-konsulterna bara blir fler?

Vi har bjudit in Fredrik Gertten och Hans Gennerud, ordförande i, föreningen som organiserar de större företagen inom pr-branschen, för att svara på dessa frågor. 

Gennerud är dessutom arbetande styrelseordförande ii Stockholm - en av Sveriges största pr-byråer.

Kriskommunikation även i Sverige

Är skrämseltaktik, försök att kontrollera medierna, pr-spinn och andra knep som visas upp i Big Boys Gone Bananas, också något som Sveriges experter på området lär ut? Hur fungerar så kallad kriskommunikation, "damage control", i Sverige?

I filmen ser vi hur Dole försöker få journalister att inte skriva, eller skriva negativt, om den "naive" svenske filmaren och hans dokumentär.

Ville dölja att bananarbetarna blev sterila

Bananas handlade som bekant om hur bananarbetarna i Nicaragua skadades på olika sätt, blev sterila, av att Dole använde förbjudna bekämpningsmedel.

Men advokaten som företrädde arbetarna var en skum bedragare som bara ute efter deras pengar, lyckades Dole få de flesta att tro.

LA-festivalen skrämdes upp 

Även sponsorer och andra inblandade fick agressiva brev. Arrangörerna av filmfestivalen i Los Angeles backade av rädsla, men visade till slut filmen utom tävlan.

Fast kanske är det Fredrik Gertten som var skickligast på pr-området? Han fick stöd av riksdagen och inte minst av Max hamburgare och ICA-koncernen, som reagerade mot Doles metoder.

Efter lång och hård kamp drog den tilltufsade storkoncernen Dole tillbaka sin stämning. Då hade Gerttens film fått ett väldigt mycket större genomslag än den annars skulle fått.

Bör även svenska lobbyister registreras?

Men hur fungerar pr-branschen i Sverige? Borde inte lobbyisterna registreras som i USA, där de som försöker påverka politikerna är tvingade att visa upp sina kort.

Diskussion alltså mellan Gertten och Gennerud.

(Big Boys Gone Bananas har premimär på fredag den 24 februari och kommer dessutom att visas i riksdagen den 29 februari.)

Publicerat uppmärksammar några journalister som kämpar vidare hur mycket mothugg de än får eller fick. Den ene är Torgny Segerstedt, chefredaktör på Handelstidningen i Göteborg, som med sin berömda stålpenna slogs mot nazismen. Nu börjar Jan Troells film om honom bli klar. Den andre heter Stanley Nelson i Ferriday i Louisiana, USA. Han har nu skrivit över 170 artiklar om ett enda mordfall, trots att det skedde redan 1964 när Nelson var nio år.

"Dom över död man" är titeln på Jan Troells kommande film om legenden Torgny Segerstedt.  

-Jag är inte intresserad av att porträttera en hjälte på piedestal. Jag vill visa att han var en människa av kött och blod, en högst sammansatt person, säger Jan Troell i samtal med filmjournalisten Ingela Brovik.

Envishet krävs i vissa yrken 

-Men visst beundrar jag Segerstedts mod!

-Som journalist, eller i annat konstnärligt yrke, krävs det att man är envis.

Kritik sporrar en att inte ge upp  

-Jag kan också känna att om man får mothugg blir man ännu envisare, säger Troell.

-Så fungerade det för mig i det lilla formatet när folk kritiserade att jag gjorde filmen Il Capitano om Åmselemorden. Då bara skulle den göras.

THE FRANK MORRIS MURDER 

Stanley Nelson på den lilla tidningeni Louisianas träskmarker i USA, försöker reda ut hur Ku Klux Klan-medlemmar mördade den svarte skomakaren Frank Morris.

Harris dog när hans skoaffär i Ferriday brändes ner 1964.

Klanen tilläts härja utan motstånd

Men Ku Klux Klan tilläts härja i den amerikanska södern utan att det gjordes så mycket åt det, varken då eller senare. Och snart är alla de skyldiga för detta och andra brott döda.

Per Runesson berättar historien om Nelson och the Civil Rights, som med stöd av, försöker utreda Ku Klux Klans brott.

De skyldiga funna 

Stanley Nelson anser sig ha funnit de två skyldiga, som båda nekar. En av dem - den trolige huvudmannen - råkar dessutom ha varit vice polischef i området.

Så det är kanske inte så konstigt att mordbranden aldrig har utretts ordentligt.

Nominerad till Pulizer-priset

Han har skrivit över 170 artiklar om fallet nu och var en av två nominerade till 2011 års Pulitzer Prize för lokal journalistik. 

-Men jag gör inte detta för att bli berömd, utan för att det ska skipas rättvisa för Morris familj och för samhället, säger Stanley Nelson i en intervju häromveckan i lokaltidningen.