Publicerat

På många håll i världen är det illa ställt med yttrandefriheten på nätet. Men hemma i Sverige handlar det nu mest om att göra alla delaktiga av den digitala utvecklingen. Så sammanfattar "nätveteranen" Brit Stakston de så kallade Internetdagarna i Stockholm, som hölls i veckan. Hör också hur hon svarar en ung lyssnare som anser att Sveriges Radios program allt för ofta gör reklam för Facebook.

-Det är vi som håller på med nätets utveckling som bör ta ett större ansvar så att alla kan bli delaktiga av digitaliseringen. Och därmed kan använda de verktyg som de sociala medierna innebär.

Det säger Brit Stakston, som är mediestrateg, författare och kommunikationskonsult. 

Skolan bara fläckvis digital

Under veckan har hon följt,som arrangeras av .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur).

Och glatt sig åt flera saker, bland annat att it-minister Anna-Karin Hatt sa att hon vill göra något åt att den svenska skolan bara är fläckvis digital.

Farorna överdrevs

Hatt tog också upp nätets sårbarhet, som blev tydligt under de så kallade överbelastningsattackerna mot svenska myndigheter och medier för några veckor sedan.

-I sådana lägen är det viktigt att inte gripas av panik. Att hålla huvudet kallt och inte överdriva farorna, vilket en del gjort, ansåg Anna-Karin Hatt.

ANNA-KARIN HATTS ANFÖRANDE KAN DU SE HÄR! 

Brit Stakston har skrivit flera böcker om sociala medier och nätet.

Hör henne om de sociala mediernas utveckling. Och vissa nördars historielöshet.

SR reklampelare för Facebook?

Och vad svarar hon unga, inbitna P1-lyssnaren Caroline Loohufvud i Uppsala, som retat upp sig på att många P1-program ständigt gör reklam för den multinationella nätjätten Facebook? 

Hör inte till public service?

-Förstår inte varför ett public service-företag som SR håller på med detta? Då kan ni väl göra reklam för Coca Cola  också...

Från maktens syn på samhället till människans livs levande vardag - så flyttas sakta perspektiven i den journalistik som utnyttjar publiknätverk. Och det vinner både radion och lyssnarna på! Det anser Camilla Wahlman - kanalchef på Radio Jämtland, efter ett års försök med det så kallade Nyhetsnätverket. Nu hakar ytterligare nio lokala SR-kanaler på. Och dessutom Samhällsredaktionen i P1.

Det är nu ett år sedan P4 Jämtland började bygga upp ett nätverk av lyssnare som vill bidra med sin kunskap, sin livserfarenhet och ge tips i ett försök att göra journalistiken bättre.

Och Camilla Wahlman anser att radiostationen nu gör mer relevant och berörande journalistik.

Bara början på ny journalistik

-Men Sveriges Radio är bara i början av ett nytt sätt att se på journalistik, säger hon samtidigt.

Frågan är vad hon menar med det?

Direkt från morgonmöte

I försöket har också ingått att sända direkt från nyhetsredaktionens morgonmöte, ungefär som SVT:s Aktuellt gjorde för några år sedan.

Den första tre månaderna av försöket med Nyhetsnätverket ökade antalet tips till Radio Jämtland från noll till 900 stycken.

Beredda bidra

Och kring 350 lyssnare har anmält sig till radiostationens publika nätverk - och är alltså beredda att ställa upp på olika sätt med sina kunskaper.

Samma tema minst en vecka

Bäst fungerade det sedan när radiostationen höll sig till ett tema, ett ämne under minst en vecka.

Hör mer om vilken typ av inslag och reportage som P4 Jämtland fått fram genom att utnyttja det som på svengelska kallas crowdsourcing, att använda sig av lyssnarnas kunskaper.

POSITIVT FÖR ANWAR

I programmet också en positiv nyhet i fallet Anwar Hossain, journalisten från Bangladesh som varit papperslös.

Hör också om hur över 10 000 invånare i Eritrea förra helgen fick ett telefonmeddelande av Dawit Isaaks bror Esayas.  

Mer om det här på SR:spå SR-webben! 

Och på den här videon kan du höra det meddelande Esayas sände:

En av Sveriges mesta reseskildrare, Tomas Löfström, har skrivit en omfattande biografi om en annan, helt bortglömd svensk reseskildrare och journalist: Torgny Sommelius. Boken är en kombination av undersökande journalistik och spännande författarskap. Och ger oss samtidigt intressant tidningshistoria och visar hur Torgny Sommelius kunde skapa god litteratur av tidigare journalistik, det han rapporterat hem längs vägen.

Torgny Sommelius skulle ta över Helsingborgs Dagblad.

Det hoppades i varje fall hans far - omdiskuterade tidningsägaren och chefredaktören Ove Sommelius.

Flydde chefsjobbet

Men Torgny flydde på sitt sätt från uppdraget, bland annat genom långa resor, som han oavbrutet rapporterade från i tidningen.

Han rörde sig obehindrat mellan reportage och berättelse, dokumentär och fiktion.

Cessnan exploderade

-Därför är det rätt att kalla honom Den siste resenären, tycker Tomas Löfström.

Men denna början till ett särpräglat författarskap avbröts abrupt när Sommelius Cessna exploderade på flygplatsen i Port of Spain 1963. Då var han bara 34 år.

Startade kvällstidning

Han hade då ändå hunnit med att skriva fyra långa reseskildringar, den första från Jugoslavien och de senare bort genom Asien till Indien.

Och under en period hemma i Helsingborg var han dessutom med och startade kvälltidningen Kvällsnytt.

Bästa lokaltidning?

Tomas Löfström berättar om sitt långa arbete med "Den siste resenären" i Publicerat tillsammans med Sören Sommelius, den tretton år yngre brodern som istället blev den som fick axla en stor del av ansvaret för Helsingborgs Dagblad  - Sveriges idag kanske bästa lokala tidning med kultursidor som är helt i klass med rikstidningarnas.

Bra kultursidor avgörande

-Att ha bra kulturjournalistik och journalistik är avgörande om man ska få läsarna med sig in i framtiden, säger.

På HD tillsätts därför kulturchefen direkt av styrelsen.

-Bara de som har makt över utrymmet kan använda det kreativt, anser han, som också är en av ägarna till Helsingborgs Dagblad.

NY JOURNALISTFILM AV REDFORD

Hör också vår filmvetare Ingela Brovik om Robert Redfords nya journalistfilm "The company you keep", som får svensk premiär efter jul.

Redford blev ju känd bland annat när han tillsammans med Dustin Hoffman var med i "Alla presidentens män" om Watergate-skandalen på 1970-talet.

Har nyheterna snuttifierats, trivialiserats och personifierats i våra dagstidningar? Om detta finns det många - och ibland tvärsäkra - åsikter. -Det var inte bättre förr, bara annorlunda - och ibland inte ens det! Så slutar medieprofessor Ingela Wadbring vid Mittuniversitetet i Sundsvall sin bok och undersökning av hur innehållet har förändrats i ett antal svenska dagstidningar mellan 1960 och 2010.

Kommersialisering anges ofta som orsak till journalistikens och mediernas förflackning.

Både i vetenskapliga artiklar och i den allmänna debatten hävdas det att ökad konkurrens leder till ett mer slätstruket innehåll, inte minst för att locka en stor publik.

Koppling mellan ändrad mediemarknad och journalistiken?

Det Ingela Wadbring analyserat är om det finns en självklar koppling mellan mediemarknadens förändring och journalistikens utveckling?

Hon har gått igenom de senaste 50 årens Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Nya Wermlands-Tidningen och Smålandsposten för att få svar.

Allt annat förändrats mer?

Och hennes hypotes kan troligen utläsas av titeln på undersökningen och boken: ”Journalistikens kommersialisering - mera myt än sanning?”

Det visar sig att samhället förändrats mer än dagstidningarna.

Mycket mer bilder

Visst ser dagstidningarna ganska annorlunda ut idag än för 50 år sedan. Bland annat innehåller de betydligt mer bilder.

Men det är till exempel fortfarande de hårda nyheterna om politik, ekonomi och olyckor som överväger i innehållet i övrigt.

Präktiga utan sensationer  

-Det är slående att så lite har hänt med dagspressen över tid, skriver Wadbring.

-De svenska lokaltidningarna är snarast att betrakta som präktiga, inte kommersiella eller sensationella på något vis.

Helt annan utveckling i USA

Den här utvecklingen stämmer inte överens med hur det är i många andra länder. Inte minst med vad som hänt dagstidningarna i USA, som vi gärna jämför oss med.

På måndag den 8 oktober diskuteras boken i Stockholm.

OLIKA REAKTIONER PÅ PALME-DOKUMENTÄREN

Hör också vår medietyckare Johannes Ekman om helt olika reaktioner på den nya dokmunentärfilmen om Palme.

Och framför allt om hur Olof Palmes förhållande till medievärlden såg ut.

Är yttrandefriheten kompromisslös? Frågan är extra aktuell igen, inte minst efter protesterna mot filmen "Innocence of Muslims" som skett över hela världen och orsakat flera dödsfall. Frågan var dessutom ämnet för ett tvådagars Segerstedt-seminarium på Voksenåsen i Oslo med deltagare från Norge och Sverige. Och åsikterna gick ordentligt isär.

En av föredragshållarna var författaren och journalisten Göran Rosenberg, som höll ett anförande om yttrandefrihetens förutsättningar och gränser.

-Du säger inte vad som helst, utan det som du förväntar att motståndaren ska ta till sig och förstå. I den meningen är yttrandefriheten alltid en informell kompromiss, sa Rosenberg bland annat.  

Väckte protester

Han syn på saken väckte protester både bland norrmän och andra svenskar.

Så efter seminariet förra helgen sammanförde Publicerat Göran Rosenberg med Anders Johnson, liberal skriftställare och författare till en skrift om Torgny Segerstedt och Inga-Britt Ahlenius - tidigare generaldirektör och chef för Riksrevisionsverket till en diskussion.

Segerstedt var kompromisslös

Torgny Segerstedt var chefredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning från 1917 fram till sin död strax före krigsslutet 1945. Och han var verkligen en kompromisslös talesman för frihet, sanning och rätt:

"Friheten till att tänka och uttala sina tankar står över allt annat...Allt kunna människorna undvara, blott icke detta", skrev han. Och stod på sig i kampen mot Hitler och nazismen, trots hård press från läsare, annonsörer, näringsliv, svensk diplomati, regering och kungahus. 

Hör mer om detta och Segerstedt i ett helt.

Kompromisslöst även på nätet

Segerstedt-seminariet arrangerades av norska Torgny Segerstedts Minnefond i samarbete med svenska Stiftelsen Torgny Segerstedts Minne. Tema: "Kompromisslöshet i kampen för frihet och rätt".

Tanken var att med utgångpunkt från Segerstedt rikta sökarljuset mot det kompromisslösa, som ser ganska annorlunda ut som det kom till uttryck i Anders Behring Breiviks mordiska handlingar än i Segerstedts kompromisslösa ord.

Används till att sprida hat

Men kan det fria ordet försvaras och beskyddas kompromisslöst, också när den kompromisslösa yttrandefriheten kan användas till att sprida hat med hjälp av nätet? 

Vad kännetecknar den kompromisslösa kampen för det fria ordet - och den andra ytterligheten: den kompromisslösa kampen för det extrema och totalitära? Det var saker som också diskuterades i Oslo.

-----------------------------------------------------------------------------

MER KORTFAKTA OM SEGERSTEDT:

Annonsörerna bojkottade Torgny Segerstedts Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Folk spottade efter honom på gatan, han varnades av kungen - ändå fortsatte han envetet att skriva vad han tyckte och tänkte om Hitler och nazismen.

-Jag skriver bara det mitt samvete säger mig, som han replikerade när han blev uppkallad till och utskälld av kung Gustav V.

Sammansatt personlighet

Men den mångårige chefredaktören för Handelstidningen var en högst sammansatt person. Och ibland väldigt ensam. Det förstår man när man läser Kenne Fants”Torgny Segerstedt”, som kom ut 2007. 

Och det kommer vi att förstå av Jan Troellsom honom, "Dom över död man", som får premiär den 7 december.

Hur kommer det sig att vi fyllt vår värld med så mycket ljud? Är vi till och med utsatta för en sorts ljudimperialism? Hur blev tystnaden en vara att säljas för pengar? Det undrar journalisten Anders Mildner i något så sällsynt som en bok om ljud. Men det är samtidigt är en historia om människor och makt. Och om vem som får låta och vem som tvingas lyssna.

Boken har titeln Koltrasten som trodde den var en ambulans och handlar mycket om ett bortglömt samhällsfenomen.

Eller kanske rättare om ett bortglömt samhällsproblem? 

Ljud är lika med kommers  

– Vi lever i en ultrakommersiell värld och lyssnar vi tillräckligt noga kan vi höra att nästan alla ljud som omger oss är kommersiella - både de vi flyr ifrån och de vi flyr till, säger Anders Mildner.

Sommaren 1979 inleddes Walkmanrevolutionen. Det var då Sony presenterade sin Freestyle, som den först hette i Sverige -  den maskin med vilken vi kunde stänga ute, fly från allt annat ljud.

De ungas frihetssymbol?

– Vilken fantastisk frihet, tyckte Cliff Richard något år senare i en video med låten Wired for Sound.

Cliff och andra hippa unga flyter omkring i ett lyckorus i den här videon med en Walkman fastspänd på magen.   

Walking about with a head full of music Casette in my pocket and I´m gonna use it Stereo - Out in the street, you know

Power from the needle to the plastic AM, FM, I feel ecstatic now It´s music I´ve found And I´m wired for sound

Men betraktar Anders Mildner dagens MP3-spelare, iPod eller mobil som en frihetsymbol?

Ögat betydelsefullare än örat? 

Ögat och synen har vuxit fram som vår kulturs viktigaste sinne, på bekostnad av örat och hörseln.

Vi bryr oss mer om hur våra städer ser ut, än hur de låter. Är det bara av en slump, undrar Mildner i boken.

Kan inte stoppa bruset

– Vi kan stänga av våra egna ljud. Men vi kan inte stänga av andras ljud och vi kan inte stoppa bruset från det offentliga rummet.

Så är vi redan fångna? Eller vad kan vi göra åt saken? Måste man ens göra något åt saken - gör inte musik oss oftast glada och lyckliga?

Bullerskadade fiskar 

Mildner rör sig från musikens uppkomst, hörlurarnas utveckling, fiskar med bullerskador, klasskamp och Walkmanrevolutionen till laboratorieframställda reklamjinglar.

Visste du till exempel att den franske kompositören Erik Satie kan ses som muzakens fader, genom sina försök att skapa en ny musikform som han kallade för "inredningsmusik"?

Organisation mot muzak

Det är dock inte alla som gillar ständig bakgrundsmusik. I Storbritannien finns till och med en organisation mot missbruk av ljud,med avläggare i Tyskland, Österrike, Holland, USA och Nya Zeeland.

Hela Sverige glädjer sig åt att de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har släppts ur fängelset i Etiopien och kommit hem. Medieuppbådet är stort. Här i Sverige fängslas inga utländska journalister. Däremot nekas en del asyl. Myndigheterna tror helt enkelt inte på att de riskerar att dödas om de återvänder till sina hemländer, trots att de är i Sverige just av det skälet. En sådan journalist är Anwar Hossain från Bangladesh, som lever som papperslös i Norge sedan han nekats asyl i Sverige för ett år sen.

Häromdagen fick Anwar Hossain dessutom nej på en ansökan om arbetstillstånd, det sista halmstrået.

Livsfarligt åka tillbaka?

-Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu. Har arbetat på kvällar under mina tre års studier och betalat skatt och fackavgifter. Men det tycks inte hjälpa, säger han.

-Och jag kan absolut inte åka tillbaka till Bangladesh. Det vore livsfarligt! 

Eller rätt av migrationsverket?

Men kanske har Migrationsverket och domstolen rätt? Är det ofarligt för journalister i Bangladesh?

Kan Anwar Hossain lugnt åka hem och lämna den fullständigt förnedrande situationen som papperslös?

Ständigt Moment 22

Kan han undgå att leva som tiggare i ett ständigt Moment 22, där ingen egentligen bryr sig om honom eller den journalistik han skulle vilja syssla med?

Det försöker Publicerat få svar på. Bland annat genom att prata med organisationen Reportrar utan Gränser (RUG) och andra som känner till situationen i Bangladesh.

Fristadsförfattare från Uppsala 

Från RUG kommer Klara Klintbo Skilje, som följt fallet Hossain under flera år.

Vi pratar också med Anisur Rahman, som under två år varit fristadsförfattare i Uppsala kommun.

Migrationsminister möter en varg

Nu skriver han på en bok, publicerar dikter och har till exempel skrivit en kortpjäs som sändes förra lördagen i Radioteaterns serie "Möjliga samtal":

Ett möte mellan en papperslös och vår migrationsminister (som vi för övrigt inte hört kommentera FN:s fällning av Sverige för ett halvår sedan.) 

SVERIGE FÄLLDES AV FN

Inget svenskt massmedium har heller ännu rapporterat om att Sverige fälldes av FN:s Människorättskommitté för nu snart ett halvår sedan.

Detta just för att vi utvisade en afghansk journalist och dramatiker, som sedan ingen lyckats få tag i. Genom FN:s utslag har han nämligen full rätt att komma tillbaka till Sverige. 

Troligen är han död, utan att någon i Sverige bryr sig.

Har mediekritik någon betydelse för hur medierna fungerar? Hur ser mediernas företrädare på kritiken och sitt ansvar? Och hur har mediekritiken utvecklats genom åren? Det är frågor som Torbjörn von Krogh försöker svara på i en avhandling vid Mittuniversitetet i Sundsvall.

Torbjörn von Krogh, som också är föreståndare för SIM(O), Institutet för mediestudier, har sagt det tidigare i Publicerat - och säger det igen:

-Det är stor skandal att public service-företaget Sveriges Television inte har något mediekritiskt program som Sveriges Radio.

Avlyssningsskandalen

Enligt von Kroghs avhandling spelar nämligen även den kritik som framförs i medierna stor roll, betydligt större än folk i allmänhet tror.  

Senaste exemplet kommer från Storbritannien där vi ser vilka omvälvningar som kritiken mot Murdochs tabloider, främst News of The World, och deras metoder skapat.

Hela samhället skakat

-Det hela avslöjades först av tidningen The Guardian och detta får nu följder för hela det brittiska samhället, säger Torbjörn von Krogh.       

Han tänker då på Leveson-kommisionen där den ene toppolitikern och chefredaktören efter den andra redan förhörts. Till exempel Tony Blair, David Cameron och medieägare Rupert Murdoch himself. 

Pressombudsmannen kom till

Nu ställs dessutom de direkt inblandade inför domstol. Förhören med en av de ansvariga Rebekah Brooks har redan inletts.

I Sverige fick kritiken mot kvällstidningarna konkreta följder på 60-talet. Då inrättades till exempel PO-ämbetet.

Men mediekritik är inte alltid populär. Det fick också von Krogh erfara under de tio år han var chefredaktör för Pressens Tidning.

--------------------------------------------------------------------

SÄMSTA SPRÅKET PÅ KULTUREN?

Hör också vår krönikör Johannes Ekman om kritiken mot språket på kultursidorna.

Är den berättigad?

REAKTIONER PÅ MYTER

Och många har reagerat på förra veckans Publicerat om boken Myten om internet. Bland andra it-ministerns avdelning.

Det finns mängder av myter om internet. Regeringens egen så kallade Digitala agenda är kanske det tydligaste exemplet på myter om nätets utveckling. Det anser Per Strömbäck, en av redaktörerna bakom antologin "Myten om internet",

-Den Digitala agenda, som it-minister Anna-Karin Hatt lade fram förra året, säger att Sveriges ska bli bäst i världen på att ta vara på digitaliseringens möjligheter().

-Men bakom agendan låg en arbetsprocess som helt präglades av att det inte finns några konflikter eller vinnare och förlorare i utvecklingen. Men det finns det.

Nio nätdebattörer

Det är bland annat det vi vill belysa med antologin, säger Per Strömbäck - nätdebattör och utgivare av nättidskriften.

Han och Pelle Snickars - medievetare och forskningschef på Kungliga biblioteket - skriver tillsammans med sju andra svenska och utländska skribenter i "Myten om internet".

Fåtal bakom Wikipedia 

I Publicerat hör du också Lisa Ehlin, som tar upp "Myten om det spontana skapandet". Lisa Ehlin forskar om digital kultur bland annat.

Visste du till exempel att det helt öppna, fria Wikipedia egentligen skrivs av ett fåtal personer. Och av robotar, så kallade bots?

Extremliberal syn 

Per Strömbäck skriver bland annat ett kapitel om "Myten om den farliga staten", medankoncentrerar sig på "Myten om öppenheten".

-När man skärskådar teserna om internet som något fritt, öppet, som sprider demokrati och yttrandefrihet, framträder en extremliberal, närmast samhällsfientlig hållning vars tydliga vinnare är en handfull teknikföretag i Silicon Valley.

Google och Apple

-Det är den hållningen vi vill ifrågasätta, säger bokens redaktörer.

Och Google vill naturligtvis att allt är så öppet som möjligt. Det är på det företaget tjänar sina miljarder. Fast Apple gör ännu mer pengar på att vara ett helt slutet företag.

Myten om Twitter

En annan av författarna i antologin - Mariam Kirollos - hördes för övrigt ihäromdagen om myten om Twitter-revolutionen.

-Just vid inlärning är det inte alltid klokt att vara uppkopplad till en mobil eller dator. Jag tycker mig se att en del av befolkningen faktiskt blivit dummare av detta. Så varnar hjärnforskaren Jens D Mikkelsen, professor vid Rikshospitalet i Köpenhamn i Publicerats säsongsstart.

Jens Mikkelsen var en av föreläsarna vid en stor konferens om internet idag och i framtiden i Malmö den gångna veckan.

Media Evolution samlar branschen

Bakomstår Media Evolution i Malmö - en medlemsorganisation för mediebranschen i södra Sverige med kring 300 medlemmar, finansierad av olika institutioner och näringslivet.  

En serie i Publicerat

Publicerat i P1 inleder säsongen med en rapport från konferensen, det första programmet i en serie där vi ska diskutera vad den så kallade digitala revolutionen fört och för med sig.

Tidigare nördarna vinnare

- Vi vann! Nu gäller det att övertyga politiker, ekonomer och alla andra om hur stor och viktig den digitala revolutionen är. Men det blir svårt, trots att alla kan bli vinnare.

Det sa en av huvudtalarna, britten Ben Hammersley - till de kring 900 "tidigare nördarna", som han kallade konferensdeltagarna.

Camerons IT-rådgivare

Nät-gurun/entusiasten Hammersley är bland annat IT-rådgivare åt brittiske premiärministern David Cameron och har just gett ut boken "64 Things You Need To Know For Then".

Boken innehåller 64 essäer om den digitala utvecklingen.

Både vinnare och förlorare?

Men vilka är då vinnarna och förlorarna i utvecklingen? Och vad händer till exempel med våra hjärnor när vi bombarderas av information via nätet? Det utvecklar Jens Mikkelsen.

Vanorna styr mobilen?

Att många av oss radikalt har förändrat vårt sätt att leva sedan internet blev en normal del av vår vardag, var något som Maria Åkerlund - researcher på Ericsson Consumer Lab i Malmö, redogjorde för.

Hittills har till exempel mobiltelefonerna ändrat våra vanor.

Men i framtiden är det våra vanor som kommer att förändra och förbättra mobilerna, tror Åkerlund.  

Många myter om Internet

Kommande vecka tar vi upp Per Strömbäcks och Pelle Snickars spännande antologi "Myten om Internet", där många av de myter som skapats i den ständigt aktuella debatten om internet granskas.

Myten om det spontana skapandet

Till exempel myten om det spontana skapandet, som doktoranden och frilansjournalisten Lisa Ehlin skriver om i boken.