Publicerat

Efter de brutala morden i Norge i somras blev de traditionella mediernas kommentarsfält väldigt omdiskuterade. Debatten då handlade mest om läsarna, lyssnarna och tittarna skulle få kommentera artiklar och inslag anonymt eller inte. De något vidare perspektiven saknades däremot, frågan om vilka effekter olika hantering av kommentarerna får för demokratin och yttrandefriheten. De försöker vi ta upp idag. Ytterst handlar det om hur stor makt medierna är beredda att släppa till mediekonsumenterna.

Det här är nämligen något som Skånska Dagbladet-journalisten Sanna Trygg försökt ta reda på mer om i London.

Detta genom att under hösten undersöka hur brittiska och svenska medier hanterar sina kommentarer.

Etiska och politiska problem

Resultatet redovisar Trygg i rapporten "Is Comment Free? - ethichal, editorial and politicial problems of moderating online news", ungefär "Är det fritt att kommentera? - etiska, redaktionella och politiska problem vid moderering av nyheter på nätet."

Sanna Trygg har gjort undersökningen som så kallad Polis Research Fellow 2011 vid London School of Economics.

Jämför Guardian och Svenska Dagbladet

Närmare bestämt vid, som den kände brittiske journalisten och medieexperten Charlie Beckett förestår.

Hon har bland annat jämfört hur brittiska The Guardian och Svenska Dagbladet hanterar de här frågorna.

Ägd av ingen, fri att säga allt?

I Guardians policy heter det "ägd av ingen, fri att säga allt".

Och i Svenskans: "målet är att initiera och skapa en öppen arena för fri debatt".

Men hur fungerar det i verkligheten på dessa och i andra medier?

Kan fältet släppas fritt?

Går det att släppa fältet fritt? Vilka är det som utnyttjar de här möjligheterna?

Vad betyder det att de flesta inte kan vara anonyma längre? Handlade det kanske från början mest om locka läsare till webben och annonserna där?

Ett företag modererar de flesta i Sverige 

Vad betyder det att ett enda företag i Sverige sköter de flesta mediers kommentarsfält? Hur många kommentarer tas bort? 

Vad händer i framtiden?

JOHANNES EKMAN OM NÖJESDÖDEN

Hör också vår medietyckare Johannes Ekman om nöjesdöden i medierna. Han tycker att "det är något sjukt med den svenska kriminalvågen". 

FRANSK ADVOKAT PLÄDERADE FÖR DAWIT

Vi träffar också den franska advokaten Prisca Orsoneau, som pläderade för fallet med fängslade Dawit Isaak i Eritrea vid den stora Internationella "rättighetstävlingen" i Caen i Normandie i Frankrike förra söndagen. Detta inför en mängd advokater och jurister.

-Jag gjorde det för att göra Dawits och hans kollegors situation mer känd i Frankrike, där få känner till hur det fungerar under Esayas Afewerkis regim, säger Prisca Orsoneau. 

-EU borde göra mer i fallet!

Var Håkan Juholt utsatt för ett drev från borgerliga tidningar, lett av missnöjda s-politiker? Men var fanns i så fall de alternativa rösterna? Är det inte arbetarrörelsens eget fel att den har så få egna medier, att den helt verkar sakna mediestrategi? Vilket ansvar har LO och (S) för mediekoncentrationen i Sverige? Och vad händer i framtiden?

Det är frågorna i Publicerat, där bland andra Hans Larsson, chefredaktör påoch ordförande ioch riksdagsman Bo Bernhardsson medverkar.

Arbetets siste chefredaktör

Bernhardsson är också aktiv i tidningeni Malmö, och var tills nyligen chefredaktör för tidskriften Tiden, dessutom en gång tidningen Arbetets siste chefredaktör. 

Däremot har vi inte, trots verkligt stora ansträngningar, lyckats få med någon från LO.

Var händer med LO:s 150 mediemiljoner?

En viktig fråga är nämligen vart de 150 miljoner kronor som LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin utlovade i eni början av hösten, tagit vägen?

Pengarna skulle gå till entreprenörer med hjärtat till vänster, hette det bland annat i artikeln.

Hade tidningscheferna pallat?

Med är däremot även Mikael Marklund, journalist på.

, till skillnad från de flesta politiska journalisterna inom dagspress och etermedier, att Juholt var utsatt för ett drev.

Journalistik i självsvängning

-Ibland hamnar journalistiken i självsvängning. Det måste vi erkänna, skriver han bland annat.

Och undrar om tidningscheferna i Sverige hade pallat för den behandling Juholt utsatts för? Definitivt inte, är hans svar.

(Och du som mot förmodan skulle vara osäker på vad Marklund tycker och tänker när du hört Publicerat, kan läsa hans)

Dagstidningarna omvandlas sedan några år till mediehus med många kanaler - betald papperstidning, gratistidning, webbsida med rörliga bilder, egna tv-kanaler och ibland radio. Men vad betyder "En himla många kanaler" för journalistiken och oss mediekonsumenter? (Lördagens sändning 21/1 2012 utgick pga en extrasändning av Studio Ett - föranledd av Juholts avgång. Publicerat sändes/sänds därför enbart på sina repristider söndag kl 18.35 och natten mot tisdag 01.02. Men du kan alltid också lyssna på poddversionen av programmet som finns här nedanför sedan i lördags.)

Vad de nya mediehusen betyder diskuterar vi med medieforskarna Maria Zuiderveld och Gunnar Nygren vid Södertörns högskola.

De har just granskat  "Flerkanalspublicering i svenska mediehus", som underrubriken till deras boklyder.

24 HD senaste tv-satsningen

Med i samtalet är också Lars Johansson - chefredaktör på Helsingborgs Dagblad, som nyligen dragit igång en egen tv-kanal, .

Nygren och Zuiderveld har studerat utvecklingen i fem olika mediehus och intervjuat många inblandade.

Norrköpings Tidningar satsar hårdast på tv 

De fem mediehusen är Aftonbladet, Sydsvenskan, Norrköpings Tidningar, Smålandsposten och Bonnier Tidskrifter.

Norröpings Tidningar är den tidning som satsat mest på tv-sändningar - fyra kanaler som kan ses på fyra platser i Sverige: 24NT i Norrköping,

24Corren i Linköping, 24Norrbotten i Luleå/Boden och 24UNT i Uppsala.  

Men vilka är drivkrafterna bakom förändringarna?

Ändrade krav på journalisterna?

Handlar det bara om teknik och ekonomi? Eller om bättre journalistik? Hur förändras kraven på journalisterna?

En annan fråga är naturligtvis hur dagstidningarna kan ha råd med de här satsningarna samtidigt som många av dem minskar antalet journalister och sägs vara inne i en kris?

När premiärminister Erdogan kom till makten år 2002, trodde många att det hårda trycket mot medierna skulle lätta. Det blev precis tvärtom - Turkiet har nu fler fängslade journalister än Kina, 105 stycken. Kulmen nåddes i julas när ett 40-tal journalister spärrades in, anklagade för terrorism och samröre med kurdiska PKK. Vi har talat med bland andra Arne König, ordförande i Europeiska Journalistfederationen, som följer rättegångarna på plats i Istanbul.

-Turkiet är idag som ett fängelse för journalister. Det är hög tid att arresteringarna upphör, säger Arne König, som just nu är i Istanbul igen för att vara med under en viktig rättegångsdag i det så kallade Ergenekonfallet.

-De turkiska myndigheterna jämställer journalistik med terrorism, trots att det bara handlar om helt ordinär journalistik, säger König,

Försöker få politiker gilla fri journalistik  

Redan i november besökte han Turkiet förräkning tillsammans med andra medieorganisationer för att försöka få turkiska politiker mer liberalt inställda till oberoende journalistik.

Han var också på plats under en rättegångsdag mot journalister på ODA TV mellan jul och nyår.

Ytterligare 6000 journalister ska utredas

-Ytterligare 2000 journalister ska utredas, och längre bak i utredningsprocessen finns 4000 fall som väntar, journalister som ska kollas upp, säger Arne König.

Bland de redan åtalade finns Turkiets mest kända grävande journalister, Ahmet Sik och Nedim Sener och alltså åtta journalister från tv-kanalen ODA TV.

Mest kända grävarna inspärrade

Nedim Sener greps i mars i fjol sedan han efter en lång granskning hävdade i en bok att turkiska Säpo var inblandat i mordet på den armeniske journalisten Hrant Dink 2007, inte bara en ensam fanatiker.

Och Ahmet Sik har intresserat sig för den islamistiska Gülen-rörelsen, som står regeringen Erdogan nära. Hans bok beslagtogs och makulerades.

Även tidigare ÖB fängslades

Det 40-tal journalister som fängslades i julas sägs vara inblandade i den så kallade Ergenekon-komplotten.

Så sent som för en vecka sedan fängslades Turkiets tidigare ÖB, som påstås ha lett konspirationen mot Erdogans regering.

Filmare, författare och konstnärer

-Men det är inte bara journalister som drabbas, utan också filmare, författare och konstnärer, berättar Gurgîn Bakircioglu, journalist i Stockholm.

-Den kände regissören Aydin Oraks film stoppades till exempel, trots att den bara innehöll dokumentärt filmmaterial, bland annat från statliga turkiska arkiv.

JOHANNES EKMAN OM SVT:S KÄNDISTRÄSK

Hör också vår medietyckare Johannes Ekman om det han kallar Sveriges Televisions kändisträsk, även kallat Celebritetssyndromet: "kända trynen, som exponeras i sammanhang där de helt saknar kompetens".

Pressen har på ett mycket skickligt sätt skrivit sin egen historia, segrarnas historia. Och medieforskarna anammar i stora stycken okritiskt den förhärligade självbilden. Ungefär så resonerar mediehistorikern Patrik Lundell, prefekt vid Institutionen för kommunikation och medier vid Lund universitet.

-Det finns ingen anledning att moralisera över iscensättandet i sig. Men det gör det inte mindre angeläget att identifiera självbilderna som just självbilder och istället erbjuda kritiska korrektiv, skriver Patrik Lundell iannorlunda årsrapport "Sprickorna i muren".

Lundell har länge forskat om hur pressen på ett mycket skickligt sätt framställt sig själv.

Välregisserad sorgefest

Han utgår från ett antal historiska fall genom vilka pressen mer eller mindre skapat sin legitimitet och fått oss att tala om pressen som "tredje statsmakten".

Ett av fallen han återkommer till är den välregisserade sorgefesten när Aftonbladets skapare Lars Johan Hierta begravdes 1872 och följdes av tusentals människor i Stockholm.

En legitimerande ständig rundgång? 

Ett av många exempel på hur pressen lyckats skapa sig ett oslagbart varumärke, inte bara hos allmänheten utan också bland forskare, politiker och industrimän.

Det rör sig om ett slags legitimerande rundgång:ömsesidig nytta och gemensamma intressen... ...Dessutom flyter gränserna på ett rent personellt plan bland publicisterna, politikerna, industrimännen och akademikerna. Överlappningarna är många och sociala nätverk spelar här en mycket stor roll. 

Men vad menar Lundell?

Presshistorikerna bakom pressens självbild? 

Har inte pressen och de andra traditionella medierna just en demokratisk och granskande uppgift? Vad är annars de journalister han utbildar till för? 

Och är det inte hans egna kollegor som skriver presshistorien? Hur ser de i så fall på hans kritik?

Vi söker upp Patrik Lundell för ett samtal på.

Upp mot en miljon svenskar är utestängda från den offentliga debatten. De som inte kan svenska ordentligt. Detta är ett stort demokratiskt problem - speciellt för Sveriges Television, som har ett public service-uppdrag Det anser Nahid Ayazi, journalist och språklärare i Stockholm. Diskussion i Publicerat, där Sveriges Televisions programdirektör Jan Axelsson, kommer att svara på kritiken.

Nahid Ayazi utgår fråndär det står att SVT:s utbud ska vara tillgängligt för alla och präglas bland annat av mångfald och folkbildning.

Får inte chans att försvara sig

-En stor grupp kommer aldrig till tals i SVT, medan de som kritiserar den här gruppen - Sverigedemokraterna - ständigt är med i Agenda, Debatt och Aktuellt, säger Ayazi.

-Det senare är helt OK i ett demokratiskt samhälle, men de som angrips får aldrig någon chans att försvara sig.

Vilka är lösningarna?

-Det är ett demokratiskt problem som vi måste börja tala om, anser Ayazi.

Men har hon några lösningar? Och hur ser Sveriges Television och Jan Axelsson på kritiken?

MEDIERNAS INBYGGDA HYCKLERI 

Hör också vår krönikör Johannes Ekman om det han kallar "de dubbla budskapens hyckleri".

GOD JUL!

God Jul! säger vi med det här programmet.

Publicerat gör uppehåll på julafton och nyårsafton, men lovar vara tillbaka i etern den 7 januari 2012.

---pod: Publicerat med Åke Pettersson - framför allt om den hotande biografdöden. (Detta i en repris från den 3 september 2011, eftersom orginalsändningen utgår pga program från Nobelfestligheterna.) Hälften av våra biografer - framför allt de små på mindre orter - riskerar att tvingas slå igen, trots att regeringen är beredd att satsa på ett digitaliseringsstöd. Problemet är att de mindre biograferna inte ens får söka stödet. Hör också om Bonnierkoncernen på 60- och 70-talen. .

MEDVERKANDE:

Bengt Toll, vice vd på Filminstitutet

Peter Fornstam, vice ordf i Biografägarnas förbund och vd Svenska Bio

Gunno Sandahl, kulturchef på Folketes Hus och Parker

Johannes Ekman - medietyckare.

---pod: : Publicerat med Åke Pettersson - idag om vad man får säga och inte säga i en kulturkrönika i Ekot. Men får i varje fall inte vara ensidig när man gör krönika om vår hotade urskog. Nu lägger Ekot ner sina kulturkrönikor. Men vad ska man ha krönikor till om man inte får ta ut svängarna? Diskussion i Publicerat.

MEDVERKANDE:

Johannes Ekman, kulturreporter och tidigare kulturkrönikör på Ekot

Michael Österlund- nyhetschef och ansvarig utgivare fram den 1 oktober

Anne Lagercrantz - ny Ekochef, tidigare chef för Nyheterna på TV4

Magdalena Nordenson - journalistlärare på Södertörns högskola

Lars Gustafsson- författare.

Undervisningen i hur medierna fungerar är väldigt olika på olika skolor. Några få elever får lära sig en del om medier i grundskolan. De flesta får ingen medieutbildning alls där. Och inte blir det så mycket bättre i gymnasiet. Om man inte väljer "medieinriktning". Det mesta hänger på vad lärarna anser vara viktigt i undervisningen. Men om inte lärarna är intresserade av mediefrågor, finns det hjälp att få - framför allt i Västsverige.

Publicerat hälsar på Polhemsskolan, den största gymnasieskolan i Lund med kring 2500 elever. 

Där träffar vi eleverna Hiba Okat, Malin Claesson och Sofia Thorén tillsammans med läraren Fredrik Hammarbo, för att höra hur de har det med medieundervisningen.

Medieprofessorn berömmer eldsjälar 

Vi har också talat om saken med medieprofessor Ulla Carlsson på, som i många år intresserat sig för frågan, både i Sverige och utlandet.

-Tyvärr står vi och stampar på samma ställe som på 80-talet. Det brister i medieundervisning och vi får - ännu så länge - lita till att eldsjälarna fortsätter att ställa upp, säger Carlsson.  

Filmpedagogerna - bloss i mörkret  

Hör också en av eldsjälarna, Fredrik Holmberg fråni Göteborg - en av tre  män som tog saken i egna händer redan för 20 år sedan och reser runt i Sverige och utlandet och berättar om hur medierna fungerar.

Sverige hänger inte med

-Mediekunskapen är orättvist fördelad över landet. Det handlar om bloss i mörkret. Sverige är inget bra land på det här området, säger Fredrik Holmberg.

Men han hoppas att ett Unesco-mål ska ändra på saken.

GYMPALÄRAREN FRÅN SKAMSUNDSSKOLAN 

Vi förmedlar också en hälsning från Radioteatern, nämligen Brusraketen av Johanna Emanuelsson, med Måns Nathanaelson:

Michael är gymnastiklärare, men vikarierar nu som kemilärare i nian på Skamsundsskolan. Efter ett misslyckat kemiexperiment låser han in sig i en städskrubb, livrädd för monstren utanför. En hel generation av framtidslösa huliganer!

STORSLAM FÖR SVERIGES RADIO I STORA JOURNALISTPRISER

Cecilia Uddén, Malin Olofsson, Daniel Öhman, Amanda Glans och Erik Hedtjärn. 

Det blev verkligen storslam för Sveriges Radio när Stora Journalistpriserna delades ut i torsdags (den 24 november 2011) på Operaterassen i Stockholm. Tre av fyra klasser vanns av journalister från Sveriges Radio.

Och räknar man Johanna Koljonen (årets förnyare) till sådana, eftersom hon gjort mycket P3-program, fanns det SR-folk i alla fyra klasserna. Hon vann det priset ihop med Sofia Mirjamsdotter, som mest sysslar med sociala medier. (Men nog har hon arbetat på SR i Sundsvall tidigare?) 

Hur som helst -

Det är hög tid att Sverige, precis som till exempel Norge och Storbritannien, inför en lag som skyddar så kallade visselblåsare. Det anser organisationen Transparencey International i Sverige och pekar på att ett stort antal undersökningar visar att visselblåsning (whistleblowing), spelar en avgörande roll i arbetet mot korruption. I år verkar organisationen inte dela ut något pris till Årets visselblåsare. Att de är så få och inte värda något pris - kan det bero på att de inte har något skydd?

Dessutom finns det inte mindre än fem internationella konventioner om korruption som innehåller bestämmelser om visselblåsning. Och som Sverige borde följa.

Aktuellt inte minst efter vårdskandalerna

Frågan om visselblåsning har aktualiserats igen, inte minst av de senaste larmen om vanvård på äldreboenden.

Europarådets organisation mot korruption () har tidigare dessutom anmodat Sverige att upplysa tjänstemän om att korruption ska rapporteras.

Helt bortglömd broschyr om mutor och jäv

Svaret den gången blev en liten, idag helt bortglömd, broschyr med titeln Mutor och jäv.

-Det handlar om att skapa rimliga förutsättningar för personer som i god tro och på rimliga grunder slår larm om korruption och andra allvarliga missförhållanden, säger Per Larsson, doktorand på Juridicum vid Stockholms Universitet.

Inte skydd för ohämmat läckande

-Inte om att skydda mer eller mindre ohämmat läckande typ Wikileaks, betonar han."Whisteblowing"

Per Larsson har just skrivit rapport med titeln "Whisteblowing" på uppdrag av organisationensvenska avdelning. Organisationen har annnars sitt i Berlin.

Visselblåsare fick upprättelse 

Hör honom och hans norska kollega, Birthe Taraldset, om läget i Sverige och lagen i Norge.

I Norge har lagen nu tillämpats upp mot 30 gånger. Flera av fallen väntar på slutligt avgörande i Högsta Domstolen.

I det mest kända så kallade Siemens-fallet fick visselblåsaren upprättelse.

Flera grupper borde skyddas?

Men den norska lagen skyddar enbart arbetstagare.

-Möjligen borde den skydda även andra grupper i samhället, tycker Birthe Taraldset, som är advokat och politiker (H). 

Företagets officielle dåre

Framsynta organisationer har sen länge förstått vikten av att släppa fram kritik och avvikande åsikter. Vatikanen hade en gång traditionen att utse en djävulens advokat under påveval och liknande. 

Vd:n för British Airways lär har utsett en person till officiell corporate fool- "företages dåre" - som får höja rösten och kritisera ledningen under möten.    

Josefine Hökerberg skriver i DN den 16 november:

Sjuksköterskor ringer och viskar på rasten. De som tar kontakt är livrädda och vågar knappt presentera sig. Trevande berättar de sina historier, den ena rysligare än den andra. Anhöriga är rädda för att släktingen ska utsättas för repressalier om det kommer ut att de pratat. Anställda fruktar att få sparken.