Publicerat

-Förslaget att de små biograferna ska ha visat minst 50 föreställningar i fjor för att få söka stöd är förödande! Det innebär att hälften av alla biografer i Sverige kommer att dö. Nämligen de på mindre orter. Så reagerar Gunno Sandahl från Folkets Hus och Parker på regeringens förslag om digitaliseringsstöd till biograferna.

Samtidigt anser en majoritet i Sveriges Biografägareförbund att stödgränsen är alldeles för låg! Den borde satts vid 200 visningar per år. Dessutom borde de större biografägarna också få söka stöd, tycker förbundets majoritet.

Flera biografägare reserverar sig

Bland reservanterna finns Gunno Sandahls Folkets Hus och Parker, som driver allt fler biografer som oftast visar "kvalitetfilm" parallellt med en och annan operaföreställning och konsert.   

De står med andra ord långt ifrån varandra - de som äger och driver Sveriges biografer. Det visade sig också vid debatten "Vem ska betala digitaliseringen" under Svenska Filminstitutets Filmdagar, som hölls i Malmö den gångna veckan.

Startade i ett tält, driver nu ett stort antal biografer

Publicerat sammanförde Sandahl med Biografägarnas vice ordförande Peter Fornstam, vars farfar en gång startade en biograf i ett tält i Stockholm i början av 1900-talet.

Det blev upphovet till Svenska Bio där Fornstam är vd. Och företaget driver idag biografer i många, mest mellanstora svenska städer. Svenska Bio är dessutom samarbetspartner med dominanten, Bonnierägda SF Bio.

Filminstitutet har utrett digitaliseringsstödet

Med i diskussionen är också Bengt Toll, vice vd på Filminstitutet. Det är Toll som har gjort den omdiskuterade utredningen, som de flesta är både nöjda och missnöjda med.

-Naturligtvis beklagligt om 200 salonger försvinner. Men vi räddar lika många med den summa regeringen är beredd att satsa. säger Toll.

JOHANNES EKMAN OM BONNIER I SVUNNEN TID

Hör också Johannes Ekman, som läst ett par böcker med där Dagens Nyheters tidigare chefredaktör Olof Lagercrantz respektive Per Wästberg blickar tillbaka på de stormiga 60- och 70-talen. Då var de nämligen  chefredaktörer på DN. Wästberg efterträdde Lagercrantz.

Boken med Lagercrantz dagsboksanteckningar är sammanställd av hans son David.

Hur utnyttjar det stora tv-nätverket Al Jazira så kallad medborgarjournalistik under rapporteringen från "den arabiska våren", nu senast från Libyen och Syrien (ett exempel här ovan)? Och hur vet tv-kanalerna och webbredaktörerna att informationen via de sociala medierna är vederhäftig? Det var några av många frågor som fick svar under det stora mediemöte som Publicerat var med under i onsdags och torsdags. Mest handlade det om framtidens medieformer.

Riyaad Minty, ansvarig på Al Jazira för hur de sociala medierna utnyttjas, var en av de 650 deltagarna och talarna på, som i Malmö valt att kalla sitt tvådagarsmöte.

-Det är självklart att personerna som finns där mitt i protesterna, mitt i skeendet är bäst på att berätta om vad som händer. Att ge sina egna versioner, med sina egna röster, säger Riyaad Minty.

Du kan höra hela hans tal som avslutande konferensen via den här.  

vi utlovade i programmet om det som hände i just Bahrain, men glömde lägga ut. Dokumentären heter "Bahrain: Shouting in the dark" .(Tack till de lyssnare som påpekat missen!)    

Talare från hela världen

Yasemin Arhan Modéer har organiserat det hela, jobbat med konferensen det senaste halvåret.  

Och lyckats boka mängder av talare som berättade om framtidens medier och medieutvecklingen, både i Europa och USA, men även i många andra delar av världen som Kina och Afrika.

Enkla mobiler revolution för afrikaner 

Publicerat träffade till exempel Barry Coetzee från Johannesburg i Sydafrika, expert på elektronisk betalning. Han pratade om mobiltelefonernas utveckling i Afrika. För det är just stryktåliga, billiga och mycket enkla mobiler som revolutionerar livet för många afrikaner i flera länder söder om Sahara.

-Mobiler som kan sända sms, som det ibland går att prata via och som framför allt innehåller en radio. Det är de enda mobiler som säljs. Och vi älskar dom, säger Barry Coetzee. 

Visste du att vår nordiska storföretags-granne Nokia helt dominerar den här marknaden?

Ericsson laborerar med "The Internet of Things"

Men Ericsson kanske tänker mer på andra marknader? Först kom www, the World Wide Web, sen mobilt internet. Nu närmar sig den tredje fasen i internetrevolutionen: "Internet of Things", som det uttrycks på den helt engelskspråkiga konferensen.

"Ett nät av ting", saker - vad innebär det och vad betyder det för medieindustrin?

Facebook metafor för "Internet of things"

Den frågan ställer vi till Joakim Formo, som arbetar på Ericssons forskningsavdelning i Kista utanför Stockholm.

Hör hur han använder en Facebook-kopia som metafor för att vi ska begripa hur våra ting kommer att tala med varandra och oss i framtiden.

Du kan se hela Formos anförande.

Efter vårens heta diskussionen om journalistrollen () skulle man kunna tro att de sociala medierna används flitigt till interaktivitet, kontakt mellan journalister och lyssnare, tittare och läsare. Så är det alls inte, enligt en färsk undersökning, den första stora som gjorts om hur journalister utnyttjar sociala medier. Vi noterar också att Sveriges Radio lägger ner, som varit kopplad till Publicerat. SR:s direktörer tycker enkelt uttryckt inte att den här formen av kontakt är något att satsa på.

Det är de tre journaliststudenterna Signe Oskarsson, Madelene Szabo och Mira Hjort på JMG, journalistutbildningen vid Göteborgs universitet, som undersökt hur journalister utnyttjar de sociala medierna. 

Webbenkäten skickades ut till över 5000 journalister på de olika medierna i Sverige. Omkring 55 procent -  2 464 av dem för att vara exakt - svarade på frågorna om hur de använder de sociala medierna. Och över hälften av journalisterna utnyttjar dem som arbetsverktyg på olika sätt. 

Kring en fjärdedel utnyttjar möjligheten till kontakter

-Men bara kring en fjärdedel (26 procent) säger att de är interaktiva och kommunicerar med sin publik, säger Mira Hjort.

-Visst skulle man också kunna tycka att det är en hyfsat hög andel med tanke på att de sociala medierna är ett ganska nytt fenomen.

Mycket prat om de sociala medierna 

-Men vi anser att den är väldigt låg, inte minst med tanke på allt prat om journalistrollen och vad de här nya verktygen verkligen kan användas till,  förklarar Mira Hjort.

Och journalisterna har flera motiv till att inte utnyttja de här nya möjligheterna till kontakt med läsare, lyssnare och tittare. Om detta kan man läsa i JMG-studenternas kandidatarbete som presenteras i en intressant webbtidning med den fyndiga titeln. 

Lyssnarkontakt inget att satsa på för Sveriges Radio 

I sista halvan av Publicerat tar vi upp att Sveriges Radios direktörer inte är intresserade av Lyssnarkontakt. Lyssnarkontakt drogs igång av tidigare vd Kerstin Brunnberg för två och ett halvt år sedan. Detta för att ge lyssnarna en möjlighet att få svar från SR:s olika redaktioner och program på frågor som gällde själva programproduktionen, den journalistiska verksamheten. 

Enkelt uttryckt var det Brunnbergs svar till de som undrade varför SR inte hade någon lyssnarombudsman. 

Frågorna leddes istället vidare till de ansvariga utgivarna och producenterna på Sveriges Radio via Lyssnarkontakt. Det vill säga att de direkt ansvariga fick svara istället för ett ombud.  

Svar via webben - eller Publicerat ibland

Lyssnarkontakt har alltså varit knuten till det här programmet. Lyssnarna har fått svar via Lyssnarkontakts hemsida i första hand. Men några gånger om året har vi dessutom ägnat Publicerat åt Lyssnarkontakt. 

Enklare frågor har fått svar direkt via Publicerat. Och de som inte rört programproduktionen har vidarebefordrats till informationsavdelningens.

Läsar-, lyssnar- och tittarombuden blir allt färre

I samband med nedläggningen ber vi Torbjörn von Krogh, föreståndare för Institutet för Mediestudier och som forskar om mediernas ansvars- och öppenhetsfrågor på Mittuniversitetet i Sundsvall, att ge en bild av hur det har gått med mediernas öppenhet - framför allt med läsar-, tittar- och lyssnarombudsmännen runt om i världen. 

Och naturligtvis i Sverige. Klart är att ombuden efter deras världsomspännande möte i Stockholm för tre år sedan()har blivit färre.

Informationsavdelningarna tar över lyssnarfrågorna

Utvecklingen visar att de här kontakterna mer och mer sköts av marknads- och informationsavdelningarna och mindre och mindre är kopplade till den redaktionella miljön. (I den mån möjligheten till journalistiska diskussioner med redaktionernas företrädare alls finns kvar.) 

Nackdelen är framför allt att svaren då i bästa fall bara når just den som frågar, inte alla andra läsare, lyssnare och tittare som kan tänkas fundera på samma frågor.

Sveriges Radio får råd av flitig radiolyssnare

Men det...

-Arabiska al Jazira är hårt styrd av emiren i Qatar. Åtminstone i rapporteringen från Bahrain. Det anser Abdulhadi Khalaf, verksam vid Center för Mellanösternstudier och Sociologen vid Lunds universitet. Och nu börjar medieforskarna delvis tona ner de sociala mediernas betydelse för upproren i Nordafrika och Mellanöstern.

Abdulhadi Khalaf tycker också att det skamligt av Raoul Wallenberg-institutet, som sysslar med människorättsfrågor, att samarbeta med och bjuda in prins Turki från Saudiarabien till Lund.

-Han har blod på sina händer!

Saudiska dissidenter har bara försvunnit

-Och var dessutom ansvarig för uppbyggnaden av den arabiska mujaheddinrörelsen i Afghanistan, där bland andra bin Ladin ingick, säger Abdulhadi Khalaf, som kommer från Saudiarabiens lilla grannland Bahrain och har sett hur saudiska dissidenter utomlands "bara försvunnit".

En var hans nära vän.

Hur stor del i den arabiska våren har de sociala medierna?

Chef för den saudiska säkerhetstjänsten under 25 år fram till 2001 var alltså just prins Turki al Feisal, som besökte Lund i onsdags.

Publicerat diskuterar vilken roll de sociala medierna och den prisade tv-kanalen al Jazira spelat och spelar i upproren i Nordafrika och Mellanöstern, även kallade "den arabiska våren".

Kanske är "preskriptionstiden" ganska kort? 

Men undrar också var gränsen går för samarbete med det ultrakonservativa saudiska kungadömet? Ska ett människorättsinstitut samarbeta med en person som tidigare brutit mot mänskliga rättigheter? Men som senare fungerat som ambassadör i både Storbritannien och USA. 

Vi hoppas få svar från Raoul Wallenberg-institutet, vars medarbetare varit svåra att nå, som det visar sig på grund av institutets årliga personaldagar.

I Saudiarabien fängslas fortfarande kvinnor som kör bil

Abdulhadi Khalaf anser dessutom att inbjudan av prinsen skett med väldigt dålig timing. Han besöker Sverige samtidigt som kvinnorna i Saudiarabien enligt planerna demonstrerar fredagen den 17 juni mot förbudet att köra bil i landet -just genom att köra bil. Och riskera att arresteras.

Se vidare om det här i en artikel iden 6 juni och en annan intressant artikel med länkar i den 17 juni.

-----------------------------------------------------------------------

Efter att veckans Publicerat spelats in har nu Marie Tuma - direktör för Raoul Wallenberg-institutet hört av sig med ett inlägg, som dock inte ger några direkta svar på kritiken från Khalaf: (Vi hoppas naturligtvis fortfarande att vi ska få göra en intervju med henne, då till nästa veckas Publicerat?)    

------------------------------------------------------------------------------------

Hej,

Som svar har jag följande att säga;

Prins Turki Al Faisal var inbjuden till Sverige av SIPRI för deltagande i Luxemburg konferensen. I samband med detta hade prinsen även möten med bla företrädare för utrikesdepartementet i Stockholm. Under sin sista dag i Sverige besökte prinsen Lund för att ge en offentlig föreläsning till vilken allmänheten hade tillträde och möjlighet att ställa olika typer av frågor. Raoul Wallenberg Institutet i Lund var på besök i Saudi Arabien under februari månad 2011 med anledning av ett initiativ av svenska ambassaden i Riyadh för att se om det finns något intresse för att diskutera utbildning i mänskliga rättigheter i Saudi Arabien. Som en uppföljning av detta besök inbjöds prins Turki gemensamt av Lunds Universitet, Raoul Wallenberg Institutet och Centrum för Mellanösternstudier att ge denna offentliga föreläsning.

Det är viktigt att engagera olika aktörer i frågor om mänskliga rättigheter vad de än befinner sig. RWI har genom sin starka position i Sverige och internationellt öppnat upp kontaktytor som tidigare saknats. Det finns ett saudiskt intresse att före en dialog på det akademiska planet inom detta område och om RWI kan fungera som en katalysator för framtida processer, för utbildning, forskning och information är detta en viktigt uppgift. Denna roll har än större...

-Vi satsade hårt på samhällsjournalistik och lyckades. Ändå skrotade MTG:s nya ledning vår inriktning för den vill ha högre vinster. På sikt är detta helt fel tänkt. Det anser Birgitta Stål - under fyra år vd på TV8, en period som hon tycker bevisar att det hon kallar vill kalla kommersiell public service-tv lönar sig.

Birgitta Ståls berättelse om hur hon vände TV8, men ändå tvingades bort hör till det intressantaste i skriften "Vem betalar journalistiken? -om journalistikens värde för olika intressenter".

Skriften, som ges ut av, Institutet för Mediestudier, bygger mycket på medieekonomen Robert Picards tankar, som han redovisar i ett par kapitel.

Affärmodellerna måste omprövas och journalistikens värde höjas

Picard, som delvis fortfarande är verksam vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, hävdar att de gamla affärsmodellerna måste omprövas, journalistikens funktioner definieras och journalistikens värde för olika intressenter måste höjas.  

-I dagens samhälle måste nyhetsorganisationerna hela tiden fråga sig själva vilken funktion de har och sedan göra om sig, skriver han bland annat. 

Journalisterna måste ta tag i och leda förändringsarbetet

Gamla bevakningssätt måste ändras. Och både journalister och deras chefer måste ta ett steg fram för att hjälpa till med förändringarna.

Robert Picard är amerikan och utgår mycket från mediernas situation där.

Måste översättas till mer svenska förhållanden

Men i skriften konkretiseras hans teser och kompletteras, sätts in i mer svenska förhållanden av Birgitta Stål, idag pr-konsult på Brunswick Group, tidigare vd på TV8, Hanna Stjärne, framtidsutredare på Sveriges Radio och Stefan Melesko, medieforskare i Jönköping.

Och Publicerat har bjudit in de tre senare till ett samtal.

Ankaret Lars Adaktusson förlorade sin plattform 

Birgitta Stål skriver om hur det fungerade på TV8 innan MTG:s nya ledning monterade ner kanalens satsning på kvalitetsjournalistik. 

Något som gjorde att bland andra deras från SVT inköpte ankare Lars Adaktusson tvingades sluta.

Med Comhems distribution inleddes början till slutet 

I stort sett alla journalister tvingades lämna kanalen, som helt inriktade sig på snabba pengar genom att sända billiga underhållningsprogram istället.

Detta sedan Birgitta Stål efter mycket kämpande lyckats få TV8 distribuerad via mäktiga Comhems nät. Plötsligt kunde alla se TV8, vilket fick MTG på nya tankar.

Dagspressen (utanför Stockholm) har det ganska bra 

Stefan Melesko visar att en stor del av dagspressen i Sverige fortfarande lever mycket väl, inte minst de flesta lokaltidningar.

Och de tidningar som fick finansieringsproblem fick dessa delvis självförvållat redan innan de började lägga ut sina hemsidor gratis på nätet. Detta genom att prenumerationspriserna höjdes kraftigt. 

Och mobiltelefonernas spridning är att likna vid gräsbrand

Hanna Stjärne funderar mycket över vad mobiltelefonens våldsamt ökande användning betyder för medierna.

Det gäller för medierna att hitta rätt i allas ständigt ökande personliga flöde.

-All kritik är tystad! Presidentens angivare och spioner finns över allt. Uppror liknande det i Nordafrika sprids knappast till Eritrea. Så för fängslade Dawit Isaak ser det fortsatt mörkt ut. Det säger dokumentärfilmaren Robin Färdig från Malmö, nyss hemkommen från Eritrea där han varit i tre veckor. Hör hans unika reportage här i Publicerat.

Robin Färdig var bland annat med när Eritrea firade 20-års självständighet i förra veckan. Han har också lyckats samtala med flera eritreaner, trots att man inte kan fungera som vanlig journalist i landet. 

Skulle inte utsätta någon för risker

Eritrea anses vara lika slutet för journalister som Nordkorea och Burma. Och Robin hade föresatt sig att inte bli för nyfiken, inte ställa provocerande frågor. 

Han reste på turistvisum med dold mikrofon i slipsknuten och tanken var att bara intervjua vanliga människor, utan att utsätta dem eller honom själv för några risker.

Arresterades och förhördes i fem timmar

Ändå arresterades han några dagar före hemresan i huvudstaden Asmaras utkant. Efter att eritreansk militär hade hållit upprepade förhör med honom, släpptes han slutligen fem timmar senare.

-Och jag fick tillbaka min kamera, så jag kunde spela in lite av ljudet innan jag släpptes, berättar Robin Färdig.

(Nästan) alla medborgare älskar president Afwerki

Nästan alla han mötte sade sig gilla president Afeworki högt.

-Det finns nturligtvis kritik mot regimen, men få eller nästan ingen vågar uttala den, säger Robin.

Fattigt och utan datorer

Men även den regimkritiker jag lyckades få kontakt med säger att eritreanerna är trötta på att slåss. Dessutom är landet är fattigt, it-tekniken dåligt utbyggd och det finns spioner över allt.

Resultat: Det blir ingen arabisk vår i Eritrea!

Regimen köper sig till kontroll av landet

-Det finns ingen opposition genom att man hela tiden riskerar att bli angiven och satt i fängelse med usla villkor. Och angivarna och alla andra regeringsanställda är bättre betalda och har bättre ekonomi än resten av befolkningen.

Så håller president Isaias Afwerki Eritrea i ett järngrepp enligt Robert Färdig.

Alla hatar USA, FN och Etiopien

-Därför säger alla utan undantag att de hatar FN, USA och Etiopien. Och de är mycket stolta över sitt land.

Men vad har de egentligen uppnått under de 20 åren av självständighet? Gått från en diktatur till en kanske ännu värre.

Medierna är stenhårt kontrollerade

Att massmedierna i Eritrea är hårt kontrollerade och enbart sprider de rätta budskapen är lätt att förstå om man läser den engelskspråkiga tidningen ERITREA PROFILE.

Den består enbart att långa intervjuer med president Afwerki och hans ministrar. Och innehåller i övrigt reklambilder på allt som byggs i Eritrea.  

ERITREA PROFILE eller PR-FILE?

Tidningens namn kan också tolkas som PR-FILE... Detta eftersom O:et i PROFILE är utbytt och utgörs av landets symbol - en rund ring med en kamel i mitten.

Dåliga svenska musikjournalister behandlar flera viktiga musikgenrer som om de inte fanns! Det enda de bryr sig om är rock, schlager och klassisk musik. Det hävdar företrädare och organisationer för jazz, visor, folkmusik och dans i ett gemesamt upprop. Men är det verkligen så här illa? Det diskuterar några bakom uppropet med Gunilla Brodrej - musikkritiker på Expressen,

-Vi existerar knappt alls om man får tro dagspress, veckopress, radio och tv, trots att mängder av svenskar gillar vår musik och många spelar den!

Det hävdade företrädare för flera olika sorters musik i ett samlat upprop för två månader sedan. Men uppropet uppmärksammades enbart av några etermedier.

Musikjournalisterna bryr sig bara om rock och klassiskt

-Ytterligare ett tecken på hur okunniga musikjournalisterna är. Medierna bryr sig bara om starkt kommersiella musikgenrer som rock och schlager, säger initiativtagaren till uppropet Peo Österholm, jazz- och folkmusiker och dessutom själv journalist.

Hellre vid förlossning än respirator

Men är det så här illa? Det diskuterar han och hans kollega Jens Lindberg, jazzmusiker som länge arbetat på Svenskt Visarkiv, med Expressens musikkritiker Gunilla Brodrej.

-Expressens kultursida finns hellre nära förlossningsavdelningen än vid respiratorn, säger Gunilla Brodrej och antyder att en del av de berörda genrerna kanske inte tillhör de som är mest inne.

Melodifestivalen är groteskt överbevakad

Men hon håller samtidigt med om att Melodifestivalen får groteskt mycket utrymme i medierna. Vilket kan ge unga, musikintresserade fel signaler. 

Bakom musikuppropet står bland andra Sveriges Spelmäns Riksförbund, Föreningen för Klassisk jazz, Riksföreningen Folkmusik och Dans, Folkdansringen, Dragspelsförbundet och Svenskt Visarkiv.

-Mycket färdigtuggad gröt, ibland producerad med mycket pengar. Bästa programmen handlar om utlandet, som man vågar vara kritisk mot. Sammantaget är NHK en anonym mediegigant bestående av små celler som aldrig möts. Så beskriver radiomannen Hans Schimizu Karlsson det japanska public service-företaget NHK, som han arbetat för under sjutton år. Men omdömena skiftar.

Publicerat sista nedslag i några länder med mer eller mindre okända public service-bolag handlar om NHK, Nippon Hõsõ Kyõkai, i Japan.

Och det är inte helt lätt att skapa sig en bild av denna mediejätte. I Japan kritiserar eller diskuterar man aldrig det företag man arbetar för.

Lojaliteten mot medieföretaget nummer ett

-I första hand är man lojal mot sitt företag, i andra hand journalist, förklarar Kjell Fornander - en gång Aftonbladets man i Asien, nu pr-man i Tokyo.

-Tråkiga, men enda tv-kanalerna med kvalitet, lyder hans omdöme.

Amerikansk medieforskare lyckades få insyn i NHK  

Medieprofessor Ellis Krauss i San Diego i USA är den ende som lyckats göra en grundlig genomgång av NHK publicerad i boken "Broadcasting Politics in Japan - NHK and Television News", som bygger på omfattande research och intervjuer (många anonyma) på NHK fram till slutet av 90-talet.

Public Service stödde den mäktiga byråkratin

Då fungerade NHK_s nyhetssändningar i tv  i mycket som ett stöd för det rådande samhället och inte minst för den mycket mäktiga byråkratin i Japan. Mängder av nyheter om byråkratin i faktaspäckade, inte särskilt spännande sändningar utan bilder.

Mycket var baserat på material från de omdiskuterade pressklubbarna, och presenterat så att nyheterna skulle väcka så lite konflikt som möjligt. 

Mycket har förändrats, kanske till det bättre 

-Men det har hänt väldigt mycket sen dess, säger Ellis Krauss.

-Digitaliseringen samtidigt som de privata konkurrenterna växt sig stora. NHK har däremot skurit ner sin personal ordentligt. 

Och han kan skönja flera förändringar i NHK. Som fortfarande har över 10 000 anställda och en väldigt stor administration.

Schimizu kan inte se så många förändringar 

-Fast jag känner tyvärr igen mycket av det gamla, säger Hans Schimizu Karlsson, ende svensk med ett japanskt tillnamn. Han har nu lämnat NHK efter sjutton år för dra igång ett helt annat och mindre radioprojekt:

Via ett känt universitet i Tokyo gör han radioprogram om det gamla Tokyo (Edo). En av tankarna bakom är att intressera folk för vad som hände där förr i tiden.

Radio bäst om man vill leva sig in i gamla tider?

-Och radio är det bästa mediet för detta genom att man tvingas att skapa sig sina egna bilder av ljudet, anser Schimizu.

Här kan du höra ett av hans reportage - närmare bestämt om japanska

-----------------------------------------------

(Och en annan bra bok om japanska medier är "A Public Betrayed - An Inside Look at Japanese Media Atrocities and Their Warnings to the West" av Adam Gamble och Takesato Watanabe. Den handlar mest om de japanska tabloiderna, som kommer en gång i veckan. Kända för att gräva, men - också för att mer eller mindre fejka historier...)

-Public service-radion och teven världen runt måste förändras i grunden om de ska ha en chans att överleva! Det anser en svensk, en gång journalistutbildad i Göteborg och på Sveriges Radio, som nu är tv-direktör på Nya Zeelands största tv-bolag.

-Skaffa partners och lär av de kommersiella bolagen! Sov med fienden och tag ställning! Och satsa på intressanta områden som klimat, ekonomi och hälsa.

-Det är vad public service-företagen måste göra för att överleva - anpassa sig, eller dö.

Var påläggskalv på Sveriges Radio 

Det hävdar svensken Eric Kearley, chef för den del av statligt ägda Television New Zealand, TVNZ, som försökt sig på olika former av public service-tv.

Eric Kearley började som journalist på Sveriges Radio. Var sedan chef där och på brittiska MTV innan han kom till TVNZ.

Sammanfattar sina tankar i liten bok

Han sammanfattar sina erfarenheter hittills från TVNZ i skriften "Staying relevant", "Förbli relevant" - med underubrik: "Nya regler för radio och tv i den digitala tidsåldern".

Fast samma dag som Publicerat träffar Eric Kearley meddelar regeringen att pengarna till hans skötebarn, enda reklamfria tv-kanalen i Nya Zeeland, TV7, försvinner 2012.

Stängningen beror mer på vem som är minister?  

Är inte det ett misslyckande?

-Delvis. Men det handlar framför allt om vem som är medieminister. Och att jag inte lyckats förklara vad vi håller på med ordentligt, tror Kearley.

Eller på att hans bok används som yxa?

Fast medieforskare Peter Thompson, som vi hörde också i Publicerat  förra veckan, är snarare inne på att public service fiender kommer att använda Kearleys skrift som tillhygge när de vill rasera den här typen av medier.

-Det är just det vi ser exempel på nu i Nya Zeeland, anser han.

-En kommersiell marknad kan inte skapa "public service-program", även om den får tillgång till fondmedel. Privatiseringsexperimentet på Nya Zeeland blev ett fiasko! Det anser medieforskare Peter Thompson på Victoria University i Wellington.

Public service och framtiden har varit ett hett diskussionsämne även i andra länder än Sverige den senaste tiden. Publicerat gör därför några nedslag i ett par tidigare ganska okända "public service-länder" för att se hur utvecklingen där har gått.

Vi börjar med Nya Zeeland där s-regeringen mer eller mindre privatiserade public service-medierna för ett 20-tal år sedan. Därtill inspirerade av nyliberaler som Reagan och Thatcher.

Speciell fond för speciella program 

Något som politikerna sedan ångrade.

De har därför försökt "restaurera" public service-teven genom en "tredje vägens mediepolitik" med nya regler och en speciell fondmodell - "New Zealand on Air". Från den kan alla intresserade konkurrera om pengar.

Samtidigt gjordes försök med två digitala kanaler, TV6 och TV7, som skulle ha lite smalare program.

Stödjer public service-program, men inte företag

-Vi ger gärna pengar till public service-program, men inte till public service-företag, säger Nya Zeelands medieminister Jonathan Coleman från konservativa regeringspartiet National.

I dagarna förklraarade han dessutom att TV7 inte får några ytterligare anslag.

Så försöken att få in mer drama, dokumentärer och samhällsprogram i TV New Zealand, , har misslyckats.

Lilla public service-radion är enda kontrasten

Resultatet har blivit ett renodlat kommersiellt radio- och tv-landskap, där lilla Radio New Zealand, , i Wellington framstår som den enda lilla kontrasten med ett P1-liknande innehåll och utan reklam.

Murdoch-ägda Sky:s betal-tv har däremot fått en enorm tillväxt och en monopolliknande situation.

Stark mediekoncentration sen lagarna försvann

-Samtidigt ägs dagstidningarna av två utländska storkoncerner precis som hela den kommersiella radion, berättar Colin Peacock - redaktör för det mediekritiska programmet på RNZ.

-Jag tittar nästan aldrig på TVNZ:s nyhetsprogram, trots att jag är nyhetschef på RNZ:s utlandssändningar, säger hans kollega Walter Zweifel kritiskt.