Publicerat

Publicerat med Åke Pettersson. Idag hör vi om en bloggare från 1800-talet och "asociala medier". Allan Holmström bloggade redan på 1800-talet... Fast vad skulle han sagt om dagens skärmsamhälle? Unika klippdagböcker visar att även en del tidigare generationer upplevde ett informationsöverflöd. Dåtidens bloggare Allan Holmström (född 1871, död 1963) bombarderades med mediala budskap på samma sätt som vi. Sverige har aldrig haft så många tidningstitlar som 1919. Och han levde en stor del av sitt liv i medievärlden. Han skrev mer om utländska kändisar än om sin egen familj. Det visar pressforskare Johan Jarlbrink som gått igenom Allan Holmströms 491 klippdagböcker. Hör också Johannes Ekman som funderar över uttrycket "Sociala medier". I dagens skärmsamhälle är det kanske också dags att införliva termen "ASOCIALA medier"?

Från 2013.

Flera kulturtidskrifter som rapporterar från omvärlden för just nu en plågsam dödskamp. Några har redan dött. Den senaste är "Södra Afrika", som Afrikagrupperna efter halverat Sida-stöd inte längre kan hålla vid liv. Sista numret blev klart i veckan. Men också "Latinamerika" ligger illa till. Fast klarar kanske årets åtgivning med hjälp av sparade pengar. Frågan är hur biståndsminister Gunilla Carlsson ser på dessa och flera andras problem?

Även ett 40-tal kulturtidskrifter med samhällsinriktning hotas. Detta av regeringens snävare syn på vad som är en kulturtidskrift. Fast kulturdepartementet har ännu inte lämnat sin senaste skrivning, trots att den ska träda i kraft den 1 juli.

Uppsagd men jobbar vidare

Vi diskuterar problemen med Susanne Andersson - chefredaktör för tidskriften Latinamerika, som är uppsagd men kanske ändå kan ge ut årets återstående två nummer?

Vidare hörs Afrikagruppernas kanslichef Gabi Björsson, som tvingats lägga ner Södra Afrika och biståndsminister Gunilla Carlsson på UD, som har mycket att stå i i dagarna.

Samhällsinriktning mindre gångbar?

Det är UD som halverat Sidas så kallade informationsanslag. Frågan är varför - och hur det rimmar med Sidas uppgift att hålla oss informerade om utvecklingen i länder och världsdelar som får svenskt stöd?

Den andra frågan är hur det kommer att gå för alla de övriga kulturtidskrifterna med samhällsinriktning typ Bang, Expo, Mana, Miljötidningen, Re:public Service? Det hoppas vi får lite klarhet i av Heli Hirsch- handläggare på Kulturrådet.

Snävare syn på kulturtidskrifter

Ännu vet vi inte formellt hur regeringens nya syn på kulturtidskrifter med samhällsinriktning kommer att ta sig ut. 

I fjor tolkade kulturtidskrifternas förening signalerna så att deras medlemmar och därmed kulturdebatten inte längre skulle reflektera över samhället och omvärlden.

Eller rättare sades det att produktionsstödet enbart bör ges för:

"utgivning av tidskrifter vars huvudsakliga inriktning är kulturell debatt samt analyser och presentation inom de särskilda konstarternas områden".

Denna skrivning blir verklighet

Den senare skrivningen som regeringen troligen kommer att klubba lyder så här:

"en tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med kulturdebatt i vid mening, eller som huvudsakligen ger utrymme för analys och presentation inom kultur och konstarter."

Och vad det betyder är det sedan upp till Kulturrådet att avgöra. 

Allmänpublik med samhällsinformation

Tidigare definition som gällt från 1993 löd så här:

"Med kulturtidskrift avses en tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med samhällsinformation eller med ekonomisk, social eller kulturell debatt eller som huvudsakligen ger utrymme för analys och presentation inom de skilda konstarternas områden".

Politisk sakkunnig

-Det har aldrig varit meningen att andra än kulturtidskrifter ska få stöd den här vägen. Tillägget "i vid mening" är det nya i skrivningen som varit ute på remiss. Och den kommer med största sannolikhet bli den gällande, säger Marcus Hartmann - politisk sakkunnig på kulturdepartementet.

-Och sedan är det kulturrådets uppgift att tolka skrivningen.

Han tillägger att det som försenat handläggningen har med litteraturstödet att göra. Det beror inte på någon osäkerhet om definitionen av kulturtidskrifterna.

Under hela den gångna veckan har Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i flera och en krönika varnat för att den vidsträckta svenska yttrandefriheten är hotad - och det från flera håll. Av "tystnadens etablissemang" i fallet Vilks. Men framför allt av en ändring i kreditupplysningslagen - ett nytt lagförslag från justitieminister Beatreice Ask som nästan lyckades passera under mediernas radar utan att någon reagerade. -De svenska medier måste bli betydligt mer engagerade i yttrande- och tryckfrihetsfrågor, sammanfattar Thomas Mattsson.

Men kanske behöver också den personliga integriteten stärkas?

Åtminstone måste en del avarter i meddelarfriheten stävjas. Det tycker  juristen och docenten vid Stockholms universitet, Mårten Schultz, som startade för ganska länge sedan.

Näringslivstoppar gick till attack

Vi sammanför Thomas Mattsson med Mårten Schultz för en diskussion om de eventuella nya hoten mot yttrande- och tryckfriheten.

Båda var med under en diskussion nyligen anordnad av där några av landets mest kända näringslivsprofiler kritiserade medborgarnas rätt att använda sin yttrandefrihet till att larma medierna om missförhållanden.

Hängt ut oskyldiga?

Direktörstopparna ville se markanta inskränkningar av meddelarfriheten och meddelarskyddet, eftersom friheten enligt dem hade missbrukats. Medierna hade hängt ut oskyldiga.

Göran Lambertz utreder

Hur det blir med framtidens meddelarfrihet funderar den nya Yttrandefrihetskommittén under ledning av tidigare JK Göran Lambertz på.

Klart är, som vi berättat om i tidigare, att EU ställer hårda krav på sina medlemsländer när det gäller den personliga integriteten. Och de kraven står kanske över svensk rätt?

Poliser läcker regelmässigt förundersökningar

Etablissemangets eventuella tystnad i fallet Lars Vilks har diskuterats i  tidigare i veckan.  tog senare också upp Thomas Mattssons namn- och bildpublicering av de som misstänks ha anlagt branden i Vilks hus.

I Publicerat koncentrerar vi oss på förslaget till ändring av  kreditupplysningslagen och vad det skulle innebära för medierna. 

Betalda läckage

Och på frågan om framtidens meddelarfrihet.

Mårten Schultz vill till exempel att poliser som läcker från förundersökningar ska stoppas. Något han skrivit mycket om på Juridikbloggen.

Frågan är också om det är rätt att läckorna får betalat?  

SYDSVENSKAN-DOMEN:

Sandström ärver utgivareansvaret

En annan fråga är hur de båda ser på Malmö tingsrätts dom i torsdags om att Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström ärver ansvaret för en artikel på nätet som hans företrädare Hans Månson en gång publicerade? Och som en advokat vill ha bort från nätarkivet.

Vi talade en hel del om det fallet förra.

-Något förvånande att Stampen kan expandera på tidningsmarknaden utan kritik eller debatt, samtidigt som kritiken var häftig när Bonniers gjorde samma sak. Det säger medieforskare Staffan Sundin på Nordicom vid Göteborgs universitet i en analys av mediekoncentrationen i Sverige.

Publicerat diskuterar de senaste förändringarna på den svenska mediemarknaden med Staffan Sundin, som också är docent vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping.

Tre bladkoncerner bakom

Och tre tidningskoncerner - Hjörnes Stampen, Mittmedia och NMT (tidigare Norrköpings Tidningar) svarar för en stor del av ägarkoncentrationen under 2000-talet.  

Klart är alltså att det är inom dagspressen, men även inom den kommersiella radion som mediekoncentrationen är starkast.

Scherman sålde del av Canal Plus

På tv-området är tendensen inte lika entydig. Det finns flera aktörer och sänds flera program. Fast det handlar mest om underhållning. 

Men sålde Bonniers och TV4:s vd Jan Scherman en dryg tredjedel av Canal Plus i tisdags till norska Telenor för att undvika kritik om mediekoncentration? Eller för att dra in pengar till Bonniers?

Förlorade Premier leage-rättigheterna

Kanske handlar det bara om att komma över förlorade sporträttigheter och att expandera i Norge och Danmark?

Frågan är också varför ökad mediekoncentration väckte så häftig kritik förr i tiden, medan det mesta idag sker utan att någon höjer på ögonbrynen?

PRINCIPIELLT MYCKET VIKTIG DOM 

I förra veckan tog tingsrätten i Malmö upp ett principiellt intressant fall: Hur länge är det rimligt att en artikel om brottsdömd finns kvar i en tidnings nätarkiv?

Och om det handlar om förtal att artikeln ligger kvar - vilken av chefredaktörerna är skyldig? Den som i dag vägrar radera texten, eller den som en gång i tiden publicerade den?

Stämde Sydsvenskan för förtal

Det är en tidigare advokat som dömts för ekonomiska brott som stämt Sydsvenskans ansvarige utgivare Daniel Sandström för förtal. Sandström vägrar nämligen ta bort artikeln om mannen från nätarkivet.

Men kan man kräva att en gammal artikel suddas ut? Å andra sidan: Ska dömda personer aldrig slippa att vara uthängda?

Vi frågar Daniel Sandström och hans företrädare Hans Månson.

"Sveriges radio och Sveriges television - eller Stockholms?" - det är titeln på en avhandling som lades fram på högskolan i Jönköping i går (fredagen den 7 maj) av medieforskare Anette Carlsson, tidigare i många år medarbetare och chef på Sveriges Television i Göteborg och Luleå. Anette Carlsson har undersökt vilka krafter som fick Sveriges Radio att växla mellan centralisering och decentralisering under 1970-, 80- och 90-talen. Och hur det gick till när de kommersiella konkurrenterna snabbt kunde runda alla regler om geografisk spridning och lokal förankring.

De gamla och nya kanalernas koncentration till Stockholm är kompakt. Sverige blev till exempel det enda landet i Norden som har huvudkontoren för alla sina radio- och tv-kanaler koncentrerade till huvudstaden.

Men var det politikerna eller företagen själva som låg bakom de här växlingarna? Eller kanske lyssnarna och tittarna?

Sveriges Radio stretade emot

Anette Carlsson grundar sin undersökning bland annat på tidigare uppsatser hon skrivit och på egna och andras intervjuer med de inblandade politikerna och etermedie-cheferna.  

Under den så kallade Monopolperioden på 70- och 80-talen handlade det mycket om decentralisering, i början mest initierad av politikerna medan Sveriges Radio-koncernen stretade emot. Mest av ekonomiska skäl, men även av rädsla för att inte kunna kontrollera vad som hände ute i riket.

Ollén bröt mönstret

Legendaren Gunnar Ollén bröt tidigt mönstret. Han var ursprungligen teater- och Strindbergkännare på Sveriges Radio i Stockholm, men blev distriktschef i Malmö. Som sådan var han den mest drivande inom företaget när det gällde att ordna fram pengar till produktion utanför huvudstaden. Och det även om det gick ut över hans "eget teaterområde".  

Etermedierna startade ute i landet

Mindre bekant är kanske att både radio och television i Sverige började med lokala sändningar. Några entusiastiska telegrafister i Boden stod bakom de första radiosändningarna i Sverige i juli 1921, enligt Anette Carlssons avhandling.

Paraply-Mårten kan ha varit först

Fast i Malmö brukar vi hävda att Paraply-Mårten i Malmö - egentligen sände han i Lomma med apparatur han fått från gästande fartyg - var först. Också i juli 1921.

Sanningen är troligen att de första svenska radiosändningarna skedde lokalt och samtidigt - både i norra och södra Sverige...

HAN SÄNDE ILLEGALT FRÅN KÖPENHAMN

Helt klart är i varje fall att Gunnar Ollén stod bakom de första tv-sändningarna i Sverige. Detta genom att med Danmarks Radios hjälp sända från Köpenhamn till Skåne. Egentligen olagligt!

Varje vecka tog han färjan över Öresund med sina programband.

Tidsandan ställde krav

Men Anette Carlssons lic-avhandling handlar mest om det som hände därefter. Om hur tidsandan på 70-talet fick politikerna att kräva decentralisering av public service-medierna.

Om hur tv-chefen Sam Nilsson fattade galoppen och satsade på Sverigekanalen. Bara för att senare gå motsatt väg. En väg som också radiochefen Ove Joanson slog in på.

Fränare journalistik och journalister

En intressant del i avhandlingen visar hur Sverige var nära att få en myndighetsradio utanför SR istället för en lokalradio.

Ursprungligen på initiativ av dåvarande kommunikationsminister Olof Palme. 

Rundade alla regler

Andra politiker - Ingvar Carlsson till exempel - förklarar hur den hårda centraliseringen av etermedierna under 90-talet kunde ske. Hur TV 4 och senare den privata lokalradion kunde ta sig förbi alla löften och regler om geografisk spridning och lokal förankring.

-Idag är etermedierna hårdare centraliserade än de varit på 40 år, säger Anette Carlsson. 

LT:S FÖR OSS OKÄNDA KULTURREDAKTÖR SA UPP SIG I PROTEST

Vi pratar också kort med Alice Sundman. Hon visar sig, efter förra veckans Publicerat om Länstidningen och kulturbevakningen i Södertälje, vara en för oss okänd, tjänstledig kulturredaktör på LT.  

Men efter att ha hört Publicerat lämnade Alice Sundman i veckan in sin:

De hårda nedskärningarna på DN Kultur har det talats mycket om. Men hur fungerar kulturbevakningen på de mindre dagstidningarna? -Länstidningen (LT) i Södertälje tar inte sitt fulla kulturansvar! LT ligger snubblande nära en infantilisering av sina läsare. Och på liknande sätt är det på flera andra håll i Sverige.

Det anser LT:s tidigare kulturredaktör under 32 år, Christer Duke.

Och får han medhåll av musikern och skådespelaren Helena Cronholm, som bildat ett nätverk med målet att få en bättre kulturbevakning i Södertälje.

Ny kulturchef

Så hur reagerar nyutnämnda kulturchef Annika Lindecrantz på den hårda kritiken? Hon är ansvarig för hela del 2, det vill säga Kultur och nöje, samt en hel del annat också.

Vi sammanför de tre kombatanterna i Södertäljes kulturbråk som pågått under en tid.

Debattartikel fick snabbt svar

Det började för ett antal veckor sedan med att Christer Duke och kulturnätverket skrev en debattartikel i Länstidningen, som direkt fick svar av chefredaktör/publisher Thelma Kimsjö och Annika Lindecrantz.

Fast efter detta har det varit ganska tyst i spalterna. Men kritiken kvarstår.

UNIKT UPPDRAG DEN 3 MAJ - PRESSFRIHETENS DAG

Hör också medieprofessor Ulla Carlsson från Nordicom, som fått ett för en svensk unikt uppdrag: att ansvara för en del av Unescos stora pressfrihetskonferens i Brisbane i Australien på söndag och måndag med anledning av pressfrihetens dag måndagen den 3 maj.

Ulla Carlsson har också skrivit en bakgrundstext till den plenarsession hon ska moderera.

Pressfrihetspris till chilenska

Unesco kommer också att dela ut sitt pressfrihetspris på måndag till den chilienska journalisten Mónica Gonzáles Mujica. 

-Hon förkroppsligar verkligen prisets anda. Hon har fängslats, torterats, förnedrats av domstolar, men hela tiden stått upp för sina ideal, säger Joe Thloloe - pressombudsman i Sydafrika och ordförande i juryn, som består av tolv professionella journalister från olika delar av världen.

Ingen av Pinochets favoriter

Mónica Gonzáles Mujica var aktiv journalist redan under general Pinochets tid. Levde i exil under fyra år, fängslades och torterades 1984 till 1985 för det hon skrev om Pinochets finansiella turer och brotten mot de mänskliga rättigheterna. 

De senaste åren har hon utbildat grävande journalister i Chile och utomlands.

 

FLERA DAWIT ISAAK MANIFESTATIONER

Under måndagen den 3 maj - pressfrihetens dag - kommer det naturligtvis också att hållas flera manifestationer runt om i Sverige. Av naturliga skäl kommer mycket att handla om Dawit Isaak. Mer om tider och annat på SR:s   

Men Pressfrihetens dag, som proklamerades av FN 1993, uppmärksammas naturligtvis också på många andra håll runt om i världen.

Förra veckan hävdade några tidigare Arbetet-journalister i Publicerat att de borgerliga tidningarna i Malmö på sin höjd släpper fram en del insändare som är kritiska mot regeringen. Annars inte så mycket mer. Och nyhetsurvalet präglas också av likformighet. Så idag tar Publicerat upp den eviga frågan vad den stora borgerliga dominansen på tidningsmarknaden i Malmö och övriga landet egentligen betyder? Vi diskuterar saken med cheferna för de två borgerliga morgontidningarna Sydsvenskans och Skånska Dagbladets ledarsidor. Närmare bestämt med Heidi Avellan respektive Lars J. Eriksson. I diskussionen hörs också den lilla uppstickaren, S-märkta Efter Arbetets politiske redaktör Petter Larsson.

-Nu i avtalstider är det alltid arbetsgivarens synpunkter som kommer fram först. Sedan får fackföreningarnas representanter i bästa fall replikera.

Ungefär så uttryckte tidigare Arbetet-journalisten Thorsten Frennstedt sin syn på tidningsituationen i Malmö i Publicerat förra veckan. Och hans kaffedrickande kollegor var inne på liknande tankegångar.

Dominerande morgonblad

Så hur ser politiske chefredaktör Heidi Avellan och dito, Lars J Eriksson på saken? Det får de tillfälle att delge oss i veckans Publicerat.

Tio år på nätet

Med finns också Petter Larsson, som är politisk redaktör på i Malmö, som drogs igång på nätet direkt efter Arbetets nedläggning år 2000, och som också kommit ut fyra gånger per år på papper sedan dess.

Nu papperstidning  

För drygt ett år sedan inledde tidningen ett samarbete med skapare Johan Ehrenberg. Och resultatet är att Efter Arbetet idag har kring 3 500 prenumeranter och kommer ut som papperstidning varje fredag. Fyra journalister i Malmö delar på 2.85 tjänster.

Resten av tidningen görs i Stockholm och det materialet ingår också i de små ETC-uppstickare som nu finns i Stockholm, Örebro, Göteborg och Uppsala. Sveriges minsta tidningskoncern?

Verklig minisyster

Men Efter Arbetet är verkligen en lillasyster till framför allt Sydsvenskan med kring 120 000 prenumeranter och Skånskan med sina 32 000 exemplar i ungefärlig upplaga varje dag.

Så vad betyder den här dominansen, som knappast är unik för Malmö, för vad vi tänker och tycker? Och kanske till och med för hur vi röstar i valet i höst?

Hönan eller ägget?

För någon månad sedan konstaterade medieforskare Jesper Enbom från Umeå att ingen av Sveriges tre största städer har någon dagligen utkommande socialdemokratisk tidning. Men i Dalarna och Norrland finns till exempel sådana och där röstar invånarna också mer vänster.

-Fast frågan är vilket som är hönan och ägget? Undrade Jesper Enbom.

Vi vidarebefordrar också den frågan till de tre diskussionsdeltagarna.

RADIO NETHERLANDS WORLDWIDE I KAMPANJ FÖR DAWIT  

Läs också om holländska public service-radions och tevens kampanj för Dawit Isaak och sju andra politiska fångar på SR:s !

Varje lördag i över 30 år har de träffats, fyra tidigare, numera lite äldre, Arbetet-journalister. På samma café i Malmö, under exakt samma tid (fem minuters överdrag är tillåten), med samma räkmackor och bakelser. Publicerat vågade sig på en försynt inbrytning. På köpet fick vi tag i en numera sällsynt bakelse. Och höra mycket om dagens och gårdagens dagstidningar i Malmö-området. Sedan träffade vi två blivande journalister, som dragit igång "Journaliststudenter utan gränser".

Jo, Publicerat tar det lite lugnt den här veckan, dricker kaffe och diskuterar framför allt dagstidningssituationen i Malmö med tidningsveteranerna Maja-Lisa "Lena" Lenander, Jan Stjernqvist, Kjell Nirfalk och Thorsten Frennstedt.

Damfotbollsexpert

Kjell och Lena har gått i pension, medan Thorsten jobbar heltid på. Så var det i mycket också han som drog igång damfotbollen i Sverige på 60-talet genom att som sportreporter på Arbetet starta en damturnering.

Stora drakar dominerar

Jan Stjernkvist tecknar fortfarande. Varje vecka syns minst en teckning i endagarstidningen Efter Arbetet. Så kom diskussionen på cafét också att handla mycket om de större drakarnas - Sydsvenskan, Skånskan och Kvällspostens - dominans.

Koll på eleverna

Kjell Nirfalk, som parallellt med Arbetet också lärt ut redigering på Skurups folkhögskola i ett kvarts sekel, studerar mest numera hur hans gamla elever sköter sig i medierna.

Lena Lenander, tidigare familjeredaktör, är kanske inte riktigt lika intesserad av medievärlden längre.

Men varför möts de varje lördag klockan elva oavsett om det är helg eller inte?

Studenter utan gränser

Vi träffar också Mattias Lövkvist och Martin Edström, elever på JMK i Stockholm. De meddelar att de har dragit igång föreningen Journaliststudenter utan gränser. 

Vi undrar vad de vill med denna förening? Och lite om hur de ser på journalistyrkets framtid?

Ifrågasatt ambassadör 

Hör också en kort kommentar om de senaste uppgifterna om en rättegång mot Dawit Isaak. En sådan sägs Eritreas EU-ambassadör Girma Asmerom ha lovat vänsterpartiets EU-parlamentsledamot Eva-Britt Svensson. 

Detta stämmer säkert. Men Asmeron har lovat väldigt mycket tidigare, som sedan visat sig vara totalt nonsens. 

Och här förnekar han i en att hans land skulle ha några problem med matförsörjningen.

Det norska systemet för medieetik, där både press, radio, tv och nätet ingår, är bäst i världen! Och det skulle mycket väl kunna införas i Sverige. Det säger Gunnar Bodahl-Johansen och Odd Isungset, tidigare respektive nuvarande sekreterare i PFU, Pressens Faglige Utvalg, som är den frivilliga instans som sedan mitten av 90-talet behandlar klagomål mot ALLA massmedier i Norge.

I Sverige utreder nu Pressens samarbetsnämnd, där Tidningsutgivarna, Journalistförbundet och Publicistklubben finns med, om man skulle kunna slå ihop just nu hårt kritiserade PO och PON (Allmänhetens Pressombudsman och Pressens Opinionsnämnd) med Granskningsnämnden för radio och tv till en Medieombudsman och Mediernas Opinionsnämnd (MO och MON).

Eller en Medienämnd?

Eller ska vi bara ha en Medienämnd ungefär som i Norge som tar hand om lyssnarnas, tittarnas och läsarnas klagomål?

Är en sådan ens praktiskt genomförbar i Sverige, där det finns så många motstridiga intressen på området?

Diskussion om saken

Publicerat diskuterar saken med de båda norrmännen Gunnar Bodahl-Johansen, Odd Isungset, journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hultén och Hans Hernborn - under många år programråd i Sveriges Televisions programledning, numera frilans och aktiv i Input (som främjar program från public service-tv runt om i världen).

Ny skrift

"Den Norska Modellen - Medieetisk självreglering av radio, tv, webb och press - efter att politikerna backat" - det är också titeln på en skrift om det norska systemet som Institutet för Mediestudier, Sim(o) nu ger ut.

Råd till svenskar

I den presenterar Gunnar Bodahl-Johansen särdragen i den norska modellen för självreglering. Pressetikforskare Odd Raaum ger också råd till de svenska utredarna.

Kulturminister bakom självsanering

Dessutom intervjuas flera av de inblandade norska politikerna och journalisterna som varit med och utformat det norska systemet. Bland dem tidigare kulturminister Åse Kleveland, som var den som såg till så att Norge har en helt frivillig, självreglerande modell.

Rad av etiska övertramp

Så hade hon från början inte alls tänkt det, när hon var som mest irriterad över hur dåligt pressetiken fungerade i Norge. Landet skakades under 90-talet av en rad etiska övertramp av medierna. Det var då Åse Kleveland härsknade till.

Alternativet var statligt ingripande 

-Den nya mediesituationen gör att det behövs helt nya trafikregler för hela mediesektorn. Och speciellt för etermedierna, sa hon.

-Antingen utvidgar ni självreglerande Pressens Faglige Utvalg, PFU - eller så inför jag en statlig medieombudsman, hotade hon. Och fick sedan som hon ville.

Här två länkar till tidigare diskussioner i om 

Och här debatt om PO/PON