Publicerat

"Scenpolitik och scenjournalistik" är rubriken på en prisad uppsats av Anna-Maria Havskogen. Uppsatsens underrubrik: "det medierade mötet mellan journalister och medietränade politiker". -Den så omdebatterade medieträningen kan vara bra. Men det upptrappade skådespelet mellan politiker och journalister kan också skapa en ond eller god spiral, säger Havskogen, som till vardags arbetar som marknadsförare och pressinformatör på Sveriges Television.

Frågan är bland annat om dessa allt hårdare regisserade framträdanden stärker medborgarnas kunskaper och förmåga att delta i de demokratiska processerna?

Eller blir vi i stället passiva betraktare av ett deprimerande skådespel för redan invigda? Och tar inte till oss den eventuella informationen?

Bästa uppsats

Anna-Maria Havskogen har lagt fram sin uppsats vid enheten för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet.

Och fick i veckan Sim(o)s - Institutet för Mediestudiers - stipendium för bästa uppsats om journalistik 2009. Något hon kan inkassera 25 000 kr för.

Fortsatt hemlighetsmakeri

Inför uppsatsen har Havskogen intervjuat sju journalister, fem politiker och tre konsulter.

Och studien visar att hemlighetsmakeriet kring medieträning fortfarande tycks vara utbrett och att det av vissa fortfarande anses suspekt.

Begreppsförvirring?

-Det kan bottna i okunskap och även bero på en allmän begreppsförvirring, eftersom det saknas en branschgemensam definition av ämnet, tror Anna-Maria Havskogen

Men ska aktiva journalister hålla med medieträning? Frågan har diskuterats i decennier och journalister tycker normalt inte att det är acceptabelt att träna de man sedan ska granska. Och kanske kommer att möta i en intervjusituation. Även om det är ett ytterst välbetalt extraknäck.

I KAMP FÖR DAWIT ISAAK

Hör också Meron Estifanos - exileritrean som varit på konferens i Bryssel om Eritrea och situationen på Afrikas horn, anordnad av EEPA (European External Policy Advisors).

Tanken bakom konferensen var att få EU och USA att agera starkare mot den eritreanska regimen så att landet på sikt får mänskliga rättigheter och närmar sig demokrati.

Villkora biståndet!

-EU:s bistånd till Eritrea måste villkoras! Dawit Isaak och de politiska fångarna måste släppas fria, säger Meron Estifanos.

Hon har också andra förslag till sanktioner med president Afewerki.

Och tycker att EU måste bli mer som USA, överge den tysta diplomatin som hittills inte gett något som helst resultat.

-När det gäller massmedier och mediekonsumtion är Berlin fortfarande en delad stad. Och det kommer att ta flera generationer till att sudda ut skillnaderna mellan öst och väst. Det tror Reinhart Bünger - journalist på ansedda liberala morgontidningen Der Tagesspiegel i Berlin. Ett av de blad i gamla Västberlin som trodde att murens fall skulle innebära en betydligt högre upplaga. Men så blev det inte alls.

Publicerat besöker Berlin och diskuterar vad medierna betydde för Berlinmurens fall för 20 år sedan. Men framför allt vad som hänt med medierna i Berlin och Tyskland EFTER murens fall.

Magasin riktat till Ossis

Intressant är till exempel veckomagasinet, som enbart riktar sig till "Ossis", läsare i östra Tyskland. Men även på skriver man annorlunda om man vill nå läsare i öst.

-Jag förstår inte riktigt varför, men Super Illu har blivit en succé. Antagligen för att tidningen tar läsarna på allvar och får dem att inte känna sig mindre värda. 

Växte upp i DDR

Det tror Heike Graf, som är universitetslektor och medieforskare på Södertörns högskola. Men hon växte upp utanför Östberlin, utbildade sig i Greifswald i dåvarande DDR och var sedan länge verksam vid Humboltuniversitet i Berlin, både före och efter murens fall.

Mångfald på redaktioner

Sedan tio år arbetar Heike Graf mest i Sverige. Idag håller hon bland annat på med ett projekt där hon tillsammans med ett par kollegor studerar vad mångfald på redaktionerna betyder för journalistiken i Berlin och Stockholm.

-När man fick öst/väst-blandade redaktioner klagade journalisterna på olika saker hos varandra, berättar Heike Graf.

Länge mediejournalist

Journalisten Reinhart Bünger har skrivit länge om mediefrågor på Der Tagesspiegel. Sin första artikel i tidningen skrev han just samma dag muren föll. 

-Jag var uppe hela natten, filade på min text och följde spänt nyheterna, berättar han.

Springers sekreterare Stasiagent

Hör också medieforskare och historiker Kai Burkhardt från Institutet för Medie- och Kommunikationspolitik i Berlin.

I förra veckan avslöjades det att Stasi hade enrollerat kring 100 av Springerkoncernens anställda som "medarbetare". Bland Stasi-agenterna fanns till och med Axel Caesar Springers personliga sekreterare - i filmen kallad Rosie.

Publicerat sänder från en trevlig källarlokal på Söder i Stockholm. Närmare bestämt från en utställning om kvinnotidningen amelia. Bakom utställningen står konststuderande Sofia Hultin. Hon är inne på liknande tankar om amelia som Johannes Ekman luftade här i Publicerat för några veckor sedan. Att amelia bland annat är full av motsägelser: Bry dig inte om ditt utseende! Var stolt över att vara tjock! Men få ner midjan med tight-lacing. Satsa tio minuter för fast rumpa.

Frågan är om Sveriges största kvinnotidning är kvinnans bästa vän som den utlovar?

Vad säger amelias redaktionschef Anna Larsson, som också är inbjuden, om kritiken? Och galleriets Elin Emil Sandström Lundh?

Född feminist?

amelias redaktionschef Anna Larsson är feminist nästan sedan barnsben.

Så hur kan hennes tidning skriva om att kvinnor inte ska bry sig så mycket om sitt utseende och sin vikt? Samtidigt som det skrivs massor om bantning och plastikkirurgi?

Anna Odell light

Troligen är vi alla deltagare i ett konstprojekt av typ Anna Odell-light? Detta eftersom det är Sofia Hultin som har bjudit in oss till galleriet.

Men vad gör väl det när vi får höra Anna Larsson om den hårda kritiken.

Fejkade intervjusvaren

Sofia kallades "Softar-Sofia" i en intervju i amelia somras.

I intervjun fejkade Sofia alla intervjusvaren. De hade hon nämligen samlat från tidigare artiklar i tidningen.

Två tydliga mönster

Johannes Ekman talade om mycket "skvallertrams". Och framför allt om två tydliga mönster i Sveriges största kvinnotidning:

Dels en slags flåsig, frispråkig sexläsning, där en rad kvinnor visar upp sina "stylade" sköten, testar cyberrymdens mest avancerade sexlekar osv.

Ständiga motsägelser?

Det andra typiska ameliamönstret är de ständiga motsägelserna: I amelia kan chefredaktören skriva om hur "kvinnor genom utseendestressen riskerar att bli riktiga losers"... Var i stället stolt över att vara tjock och tjusig!

Konstant trendspegel

Samtidigt är tidningens ständigt upprepade budskap just det motsatta: En konstant mode-, pryl- och trendspegel. Bli en klassisk pinuppa ... Få ner midjan med så kallad tight-lacing...Tio minuter räcker för fast rumpa.

Skönhetskirurgi

I samma tidning som bjudit en hel bilaga om skönhetskirurgi kan chefredaktören i ett annat nummer förklara: "Vi har nog med korkade skönhetsideal!"

Bara tre artiklar om bantning

Så hur reagerar och svarar amelias redaktionschef Anna Larsson på den här hårda kritiken?

Bland annat genom att redovisa att bara tre av det senaste årets alla nummer av amelia har innehållit artiklar om bantning.

Livet motsägelsefullt

amelia är dessutom, enligt henne, det livsstilsmagasin som visar upp flest bilder på helt vanliga kvinnor med vanliga kroppar.  

Och sedan går det inte att komma ifrån att livet är fullt av motsägelser. Precis som amelia.

-Sveriges Radios bevakning av Mellanöstern-konflikten är propalestinsk, tycker Judiska centralrådets representant. -Nej, den är ganska neutral och nyanserad. Men bakgrund saknas, anser Muslimska rådets man.

Vid den internationella mediekonferensen om "Mellanöstern och medierna" vid Jönköpings Handelshögskola för ett par veckor sedan anordnades också en debatt om de svenska mediernas bevakning av området. Efteråt sammanförde Publicerat deltagarna till en kortare diskussion.

Lisa Abramowicz från Judiska centralrådet - var kritisk både mot TT, Tidningarnas Telegrambyrå och Sveriges Radio. Dagstidningarna kom däremot lindrigare undan.

Lysande reportage

-Det sänds ofta lysande reportage från SR, men man intervjuar sällan israeliska ansvariga, hävdar Abramowicz.

Hennes kollega från det Muslimska rådet - Abdirizak Waberi - tycker rapporteringen ändå är förhållandevis balanserad. Men han saknar bakgrund och fakta, vilket gör att bilden av det som händer ofta blir svårtolkad.

För lite religion?

Svenska kyrkans representant, prästen Hans Boeryd från Jönköping, önskar att medierna skulle släppa förytligandet och snuttifieringen.

Han vill ha in mer av historia och religionsbakgrund när det rapporteras.

Mer information ständig ambition

Och medierna, som i debatten representerades enbart av Lars Boström, utrikeschef på Dagens Nyheter (SVT:s representant dök aldrig upp) vill göra mer.

Medierna på ett minfält

Men han är ändå ganska nöjd med sin tidnings sätt att "ta sig fram över minfältet". För ett sådant ger man sig obevekligen ut på när man rapporterar från Mellanöstern.

-Få ämnen gör det svenska folket så upprört som Israel-Palestina-konflikten. Så fort vi skriver får vi starka reaktioner från båda håll att vi tar den andres parti, säger Lars Boström.

Hör tidigare Publicerat om Mellanöstern och medierna

Inget Sacharov pris till Dawit Isaak

Dawit Isaak var en av tre nominerade till EU-parlamentets Sacharov-pris. Men det gick inte till Dawit.

Kapa fartyget "Bon Jour"? Sätta upp störningssändare? Utvidga territorialvattengränsen? Det är några av de aktioner regeringen på allvar diskuterade i fallet Radio Nord, piratradiofartyget som guppade på Östersjön utanför Stockholm i början av 60-talet. Det framgår av boken "Stick iväg, Jack", som journalisten Jan Kotschack nu ger ut om sin pappa och hans ganska kortlivade radiosändare. Underrubrik: "Historien om Radio Nord, en älskad och oönskad station. Och om ett annat Sverige."

Jan Kotschack presenterar mängder av nya dokument och brev om piratradion, som inte minst fick Sveriges Radio att vakna upp ur sin mer eller mindre påtvingade dvala.

Bara några månader efter Radio Nords start kom som bekant P3 igång. Något som annars troligen hade tagit sju år till.

Hot mot demokratin

I boken presenteras bland annat brev från Sveriges Radios dåvarande styrelseordförande Per Eckerberg till både statsminister Tage Erlander och kommunikationsminister Gösta Skoglund.

I breven beskrivs radiosändaren på Östersjön vid Ornö utanför Stockholm som ett direkt hot mot den svenska demokratin.

Det politiska spelet

Boken ger flera hittills okända inblickar i ett stycke svensk mediehistoria. Det politiska spelet bakom kulisserna var betydligt mer omfattande än man tidigare trott.

Kanske för att det i fallet Radio Nord handlade om "en skum finsk flykting? 

Etablissemanget utmanades

"Jack S. Kotschack utmanar det svenska samhället med hjälp av oljepengar från Dallas och under en flagga från familjen Somozas diktatur Nicaragua". 

Ungefär så beskrevs projektet på de flesta ledarsidor i Sverige.

Medier högst på agendan

Perioden från mars 1961 till maj 1962 var hur som helst unik genom att en mediefråga för en gångs skull stod högt, nästan högst på den politiska dagordningen. Mediefrågor brukar annars inte precis intressera svenska politiker.

Kultursverige protesterade

Men även stora delar av "Kultursverige" reste sig mot hotet från den kommersiella piratradiostationen.

Inte minst mot reklamen och skvalmusiken som sades välla in över stora delar av Sverige.

Melodiradion ännu värre

Fast höjden av allt var Sveriges Radios motdrag två månader senare: Melodiradion - skval först i "fönster" i P1 och P2, sedan i egna kanalen P3.

Man kan ju också undra över att makthavarna såg så allvarligt på Radio Nord, när Radio Mercur, senare Radio Syd, redan hade varit igång med liknande innehåll utanför den skånska kusten i flera år?

Referat från riksdagen

I dagens program hör vi Jan Kotschack berätta om det politiska spelet bakom kulisserna. Och hur annonsörerna svek tidigare löfte. Mest kallsinninga var nog dagstidningarna. Hör också en del ljudillustrationer från debatten i riksdagen.

Tidigare reportage

I augusti 2005 sände mediemagasinet Vår grundade mening två reportage om just Radio Nord och Radio Syd. Och om deras betydelse för Sveriges Radio.

De två reportagen kan du lyssna på här:

PÅ TAL OM JOHANNES EKMANS AMELIA-KRÖNIKA

Det har kommit flera reaktioner och kommentarer efter förra veckans Publicerat. Bland dem kan vi tipsa om att Sofia Hultin från Konstfack har en utställning ytterligare en vecka om just kvinnotidningen Amelia och dess kvinnosyn på Galleri LundhÅstrand i Stockholm.

Adress: Högkvarteret, Närkesgatan 8 i Stockholm. (Mer information på www.sofiahultin.com).

DOLE GOES INTE LÄNGRE BANANAS...

Två ganska olika "storheter" har tagit sitt förnuft tillfånga i veckan.

I torsdags kunde SR Malmö berätta att bananjätten Dole retirerar och drar tillbaka sin stämning mot filmaren Fredrik Gertten, hans producent och bolag bakom dokumentären Bananas. Publicerat berättade om stämningen. 

Dole visste nog inte riktigt vilka företaget gav sig på. Och att vi i Sverige - även en del företag - är ganska rädda om yttrandefriheten. 

...FOTBOLLSFÖRBUNDET RÄDDAR ANSIKTET

Samtidigt retirerade Fotbollsförbundet från sitt lika korkade beslut att bötfälla ÖIS med 10 000 kr för att supportrarna i klubben vill att fängslade svensk-eritranen...

-De flesta tittarna var väldigt konfunderade över vad de såg och hörde om kriget i Gaza. De förstod ingenting och gick ut och gjorde en kopp te istället. Så sammanfattar medieforskare Gregory Philo från universitet i Glasgow sina undersökningsresultat, som han presenterade vid en mediekonferens i Jönköping för några dagar sedan. Resultat som närmast chockade honom och hans kollegor.

På konferensen fanns också BBC:s utrikeschef Jon Williams. Hör hur Williams kommenterar Philos resultat. Och vad han anser om medieforskarens lösning på problemen - för en sådan finns.

Greg Philo tror för övrigt också att BBC påverkas av det politiska klimatet i Storbritannien.

Hemma i Mellanöstern

-BBC var ändå mycket bättre än sina konkurrenter, tycker Tony Burman, chef för Al Jazeera English sedan 18 månader.

-Att vi släpper fram flera röster från den palestinska sidan är inte så konstigt. Vi utgår ju från Mellanöstern.

Egna på plats

Tv-kanalen Al Jazeera English, som sedan tre år sänder från lilla Qatar, får mindre kritik.

Så fick också den kanalen mycket beröm under själva kriget. Den var den enda som hade egna reportrar på plats i Gaza.

Internationella Handels

Det var Internationella Handelshögskolan i Jönköping, närmare bestämt dess Media Mangement and Transformation Centre, som hade anordnat mediekonferensen med många internationella deltagare.

Under ett par dagar stöttes och blöttes både de svenska och utländska mediernas rapportering från Mellanöstern.

Återkommer till svenska medier

Hur de svenska medierna fungerat och fungerar kommer vi tillbaka till i Publicerat om ett par veckor. Bland annat fanns svenska representanter från tre olika religioner med och hade synpunkter.

Idag koncenterar vi oss istället på de utländska och främst brittiska BBC, som har stor genomslagskraft över hela världen. Public service-företaget har till exempel ett 40-tal nyhetsredaktioner och många fler reportrar över hela världen.

Etablerar sig i Kanada

Men Al Jazeera English sänds också i allt större del av världen, framför allt i Afrika, Asien och Mellanöstern. Men etablerar sig även i Kanada om några veckor och utökar i USA, berättar Tony Burman, som tidigare varit programdirektör på kanadensiska CBC i åtta år.

Mer propaganda?

Så vad skiljer Al Jazeera English från Al Jazeera Arabic? Är den arabiska kanalen mer propagandistisk, som en del hävdar?

Och hur länge vill och kan emiren i Qatar finansiera ständigt växande Al Jazeeras två kanaler?

AMELIAS FRISPRÅKIGT FLÅSIGA SEXLÄSNING 

Hör också Johannes Ekman, som bland annat retat upp sig på kvinnotidningen Amelias frispråkigt, flåsiga sexläsning.

I tidningen kan man bland annat ta del av olika sätt att stajla sitt sköte. Och läsa om en kvinna som lider av "bullfitta".

Ekman undrar också varför Dagens Nyheters kultursida (som också får sig en känga) inte granskar tidningar av typ Amelia lite närmare?

Kanske finns det en naturlig förklaring till detta?

Vilken betydelse har ledarskapet haft för fem framgångsrika landsortstidningar i Sverige? Den frågan försöker ett gäng forskare i Göteborg svara på. Resultat: sätten att nå framgång är ganska olika. Men en sak verkar viktigare än allt annat - att behålla och utveckla det lokala materialet. Sedan är det inget fel i att vara marknadsorienterad och innovativ, både i teknik och publicistik.

Det är medieprofessor Lennart Weibull, som tillsammans med kollegan Monika Djerf-Pierre och Tomas A. Odén och Jonas Ohlsson vid JMG i Göteborg, har studerat hur chefredaktörer och direktörer på Borås Tidning, Nya Wermlands-Tidningen, Sundsvalls Tidning, Barometern och Jönköpings-Posten har fungerat under 180 år.

Forskarna presenterar sina rön i den 500 sidor tjocka boken "Ledarskap i framgångsrika tidningsföretag".

Lära av historien

Frågan är om man kan lära något av historien? Hittills verkar inte just de här tidningarna vara särskilt anfrätta av den omtalade krisen för dagstidningarna med starkt vikande annonsintäkter. Men hur går det i framtiden?

Mytomspunna män

Få ting i tidningsvärlden är så mytomspunna som dess chefredaktörer. Mediehistorien kantas av berättelser om "legendariska redaktörer". Redaktörer som ofta blivit symboler för sina tidningar.

Men finns det egentligen något magiskt i tidningsmakandet? Vad har till exempel Gustaf Ander i Karlstad betytt?

Medelklassens män

"Den långa vägen för medelklassens män" har gällt nästan alla tidningsledare som passerat de här bladen under åren. Det finns ett historiskt och en nutida undantag.

Journalistisk bakgrund

Och den senare hälften av 1900-talet har alla publihers eller tidningschefer haft en journalistisk bakgrund. Det verkar ha varit avgörande för att nå legitimitet som utgivare.

Men det fanns undantag: Stig Fredriksson på JP till exempel, som inte hade en lång tidningskarriär i bagaget. Så uppstod också en rad konflikter.

Industriföretag bland andra?

På Sundsvalls Tidning, Borås Tidning och i viss mån Barometern har ledningarna hela tiden satsat på att bevara och utveckla huvudtidningen, samtidigt som publicistiken varit viktigast.

På NWT har expansionsviljan varit större, koncernen har utvidgats hela tiden. Och på JP har tidningen varit en del av en mängd andra verksamheter.

Pengarna eller orden

I de senare familjeägda tidningarna har lönsamhet varit viktigast, i de stiftelseägda bladen mindre viktig.

Forskarna ger de fem tidningarna olika epitet beroende på hur de förhåller sig till lokalsamhället, det vill säga bygden och läsarna.

Gissa kategorien!

Vilken tidning tror du är "Bruket"? "Småindustrin", "Rådhuset", "Handelshuset" respektive "Möteslokalen/Folkhögskolan"? Lyssna på programmet så får du svaren.

MIGRATIONSVERKET BRÖT MOT GRUNDLAGEN!

Kommer du ihåg fallet med Lennart Eriksson, som vi berättade om i vintras?

Eriksson var hög chef på migrationsverket i Göteborg, men degraderades. Han placeades på ett mindre viktigt jobb för att han uttryckte israelvänliga åsikter på sin privata. Se och hör mer i

Nu säger JO - Justitieombudsmannen - att migrationsverket bröt mot grundlagen när Eriksson degraderades. Så här skriver JO bland annat:

"Åtgärden bedöms ha varit föranledd av att den anställde publicerat ställningstaganden i politiska frågor på Internet. Grundlagens skydd för yttrandefriheten innebär bland annat att det allmänna inte får vidta repressalier mot enskilda som använt sin yttrandefrihet. Någon grund för att i detta fall göra undantag från repressalieförbudet har inte förelegat. Förflyttningen har därför inneburit ett brott mot grundlagen."

Ett fall för JK

Och nu har det här fallet också anmälts till JK- justitiekanslern. JK kan som bekant väcka åtal i tryckfrihets- och yttrandefrihetsfrågor. Här får JK något att fundera över. Kan han undgå att väcka åtal när JO konstaterar brott mot grundlagen?

-Journalisterna är mer eller mindre lydiga redskap för regeringskansliets marknadsförare. Och har fullt upp med att sprida vad som planteras hos dem. Istället borde de jaga egna nyheter. Det tycker Håkan Olander, tidigare redaktionschef på Aftonbladet och chefredaktör för Byggnadsarbetaren. Men ett tag också pressekreterare åt socialdemokraternas partisekreterare.

Håkan Olander diskuterar mediernas sätt att i små aptitliga portioner under hela september dela ut godsaker ur regeringens budgetförslag med medieprofessor Jesper Strömbäck i Sundsvall.

Strömbäck har forskat länge i ämnet politisk kommunikation. För några dagar redovisade han en del av detta i boken "Väljarna, partierna och medierna".

Talmannen kritiserade

I måndags kritiserade riksdagens talman och oppositionen att regeringens ekonomiska nyheter presenterades först i massmedierna. Frågan är förstås om detta går att förhinda?

Regeringen ropar bingo!

Regeringens marknadsförare har förvisso flera gånger kunnat ropa Bingo! Ja, ändå fram tills hela budgeten lämnades över till en helt överkörd riksdag i måndags.

Fram tills dess hade regeringen planterat olika ekonomiska godbitar ur budgeten hos de tongivande medierna, allt enligt en noggrannt uppgjord plan.

Oemotsagd lansering

-Och den som kommer med något nytt får stor, ogranskad och oemotsagd lansering, säger Håkan Olander. Han kallar det hela DN-debatt-metoden.

Ensam om nyheten

Men är journalisterna okritiska bingoutropare?

Och kan man säga nej till en nyhet man troligen är ensam om?

Fungerade det annorlunda när vi hade en s-regering?

Är kanske Olander bara avundsjuk på den sittande regeringens möjligen skickligare pr-strateger?

HÄLFTEN AV KULTURTIDSKRIFTERNA I FAROZONEN

Hör också om hur ett annat förslag av regeringen hotar att slå ut ungefär hälften av alla kulturtidskrifter i Sverige. Det handlar om ett femtiotal, det vill säga alla de som på ett eller annat sätt har en samhällsinriktning.

Siri Reuterstrand - ordförande i föreningen för Sveriges kulturtidskrifter - förklarar varför.

Fackförbundspressen i Sverige har länge varit stor och stark. Men Lärarnas Riksförbund satsar nu på webb och webbteve i stället. Så når man medlemmarna bättre. Och kanske övriga medier. Konkurrerande Lärarförbundet verkar resonera på rakt motsatt sätt och ger nu ut hela sexton tidningar. Men vem satsar rätt?

Hela redaktionen på Lärarnas Riksförbunds tidning "Skolvärlden" har varslats om uppsägning. Tidningen läggs istället ut på entreprenad och kommer ut mer sällan. 

Det här har fått 31 chefredaktörer på andra förbundstidningar att protestera i ett. De tror att Lärararnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner istället är ute efter att styra förbundets information hårdare, för att bland annat kunna synas mer själv.

Vill inte diskutera

Hör Metta Fjelkner om hur hon ser på saken. Fjelkner vill inte vara med i en diskussion om fackförbundspressen och framtiden. Men ställer upp i en telefonintervju.

Intressant är också hur hon ser på beskyllningarna att hennes förbund agerar som den "värsta av arbetsgivare", genom säga upp hela den nuvarande redaktionen på tio personer. 

Känsliga förhandlingar

Chefredaktör Kerstin Weyler hade ingen aning om vad som varit på gång ända sedan i våras.

Men vill inte vara med i Publicerat eftersom förbundet och hennes och kollegernas fack just nu förhandlar om uppsägningarna.

Utlagd megafon?

I programmet medverkar också Sten Svensson, som fram till för någon vecka sedan var chefredaktör för "konkurrerande" Lärarförbundets flaggskepp "Lärarnas Tidning".

-Det handlar antagligen om den eviga frågan om en fackförbundstidning ska vara en fri och oberoende journalistisk produkt. Eller en megafon för förbundsledningen, säger Svensson.

Egna kontroverser

Genom åren har även han haft en och annan kontrovers med sin förbundsordförande. Senast 2005 då det resonerades om att han skulle förflyttas till "Pedagogiska Magasinet".

Här i Skolvärldens senastehittar du bland annat en längre intervju med. 

EXAKT ÅTTA ÅR SEDAN DAWIT ISAAK GREPS

På onsdag den 23 september har fängslade svensk-eritreanske journalistensuttit inspärrad i exakt åtta år i Eritrea.

Detta uppmärksammas på olika sätt runt om i Sverige. Nu också av riksdagsledamöternas tvärpolitiska Dawit-grupp, i vilken ett 30-tal ledamöter är engagerade.

Luciano Astudillo (S) håller i aktionen i Malmö på lördag. Liknande manifestationer för Dawits frisläppande hålls i Luleå, Lerum/Alingsås, Linköping, Västerås och Göteborg.

-Framtiden har redan varit här, hejat och passerat. Men loppet är inte kört. Det gäller bara att inse att konversationen är viktigare än innehållet i medierna. Glöm formatet - tänk socialt! Ungefär så resonerar Emanuel Karlsten, redaktör på tidningen Dagen. Hör honom och två andra unga journalister diskutera framtidens journalistik.

Emanuel Karlsten hävdar att den svenska tidningsbranschen sitter passiv fortfarande femton år efter att internet etablerats utan att fatta vad som hänt.

Så var är det då som har hänt? Och hur skulle, eller ska tidningarna reagera för att överleva?

Tolv unga om framtiden

"Framtiden har redan varit här, hejat och passerat" blev också blivit titeln på en ny antologi, som Petra Jankov Picha på journalistförbundet tagit initiativ till och är redaktör för.

I skriften ger tolv unga journalister sin syn på framtiden. Och då handlar det också om upphovsrätten, frilansarnas situation, offentlighetsprincipen och radions framtid med mera.

Erfarenheter från USA

Men vi koncentrerar oss på själva journalistiken och framtiden. Och har därför också bjudit in Ellen Andersson, webbredaktör på Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad.

Innovationsjournalistik

Ellen berättar bland annat om sina erfarenheter från San Francisco i USA där hon nyligen studerade så kallad innovationsjournalistik.

Hon hann också med ett halvår på sajten AlwaysOn i Silicon Valley. En journalistisk produkt? som använder helt andra affärsmetoder än de vi är vana vid.

Mobilen tar över

Publicerats tredje gäst är Elin Fredrikson, mobilredaktör på Göteborgs-Posten.

Elin fungerar som webbredaktör, men jobbar mest med GP:s mobilsajt.

Det är nämligen via mobiltelefonen vi i stor utsträckning kommer att ta del av framtidens journalistik, tror hon.

Frågan är vilka konsekvenser det får?

Konversation viktigast? 

Och har Emanuel verkligen rätt i att konversationen är viktigare än innehållet i framtidens medier? Och i att:

"de som arbetar med tidningar är som passagerare på Titanic. Högmodiga över att sitta på de finaste mediehusen skrockar de åt läsarna i de sociala medierna.

Inte ens nu när vi krockat med isberget förstår vi varför vi sjunker så snabbt. Varför journalistiken inte fungerar."

Bjud in läsarna

Men gör den inte det?

Och hur ska den i så fall utformas för att fungera?

Jo, bland annat bör läsarna "bjudas in" på ett helt annat sätt än i dag, anser de unga journalisterna.

Om medborgarjournalistik  

Läsarmedverkan och så kallad medborgarjournalistik är i sig inget nytt diskussionämne. Hör här, där bland andra en av föregångarna på området - Dan Gillmor, som skrev "We the media" - intervjuas.

Hör också om OhmyNews i Sydkorea.