Peter Gabriel är 73 år gammal men det är inte för ungt för att göra världens bästa poplåt! Gabriels I/O släpptes i sin helhet mot slutet av 2023 och den är något så ovanligt som en skiva proppfull med världens bästa poplåt utan att låtarna har behövt ligga till sig i tio tjugo år för att se om de håller måttet. Gabriel levererar direkt och eftersom det kommer dröja trettio år till nästa skiva om han fortsätter hålla den logaritmiska frekvens han gjort sedan 1992 så är det ett lysande tillfälle att titta på, och lyssna på, hans fantastiska konstskatt.

Jag hade kunnat slumpa fram vilket låt från I/O som är världens bästa, utom möjligen just I/O för den håller inte riktigt samma klass som de andra låtarna på skivan men eftersom det här avsnittet, till skillnad från Gabriel, blickar bakåt så väljer jag Playing for Time. En avskalad låt, i alla fall tills det närmast ezrinska slutet, om tiden där Gabriel väver in små musikaliska trådar från sin tidigare karriär och skapar något nytt av dem och utan att det blir billig fan service.

Det blir ett långt avsnitt. Det är Gabriel värd. Vi också. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som ett komplement till ordinarie program, och till min femtioårskris, kommer jag och min ena avkomma att lyssna på alla Kiss studioskivor - inklusive soloskivorna från 1978 - för att se om de är lika bra som jag tyckte att de var när jag var mellan tio och arton år gammal och Kiss var tuffast och hårdast och en tonsatt dröm om en värld utan dumma lärare, utan läxor och utan synthare. Kiss är ett band jag ofta återkommer till men varje gång jag lyssnar på dem så lyssnar jag som om jag var så gammal som jag var när jag skapade mina minnen kring musiken? Är det rättvist? Har jag dömt de senare skivorna för hårt bara för att de inte är förknippade med en stycke barndom och, tvärtom, är till exempel Destroyer innerst inne en skitskiva för barn som ingen vuxen borde ta på allvar?

Vid min sida har jag Sväva Glistrup som likt mig är rockmusikentusiast men till skillnad från mig utrustad med god smak och distans till musiken vi ska lyssna på. Det blir många avsnitt. För många avsnitt. De kommer inte vara istället för vanliga Världens bästa poplåt så det är helt och hållet överkurs och inget som kommer på tentan.

You wanted the best, and you've got the best. The kanske viktigaste podprojektet någonsin... Hit or Kiss! (Tänk er introgitarrerna på Detroit Rock City Där).

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns sådant som är men som inte borde vara. Till exempel trumsolon. Det här är ett avsnitt om hur något kan bli världens bästa poplåt och samtidigt innehålla ett trumsolo. Omöjligt, säger ni. Det är för att ni letar trumsolon på fel ställen, säger jag.

Det här avsnittet är också en en hyllning till världens bäst trumslagare någonsin och hon är någon som sällan nämns när rockers listar trummisar. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Världens bästa poplåt är inte bara bäst utan också den poplåt som spelats flest gånger i hela världen. Det beror inte så mycket på att världen plötsligt drabbats av god smak som det beror på att de flesta lyssnarna inte hade något annat val än att lyssna på den. The Microsoft Sound är funktionellt och konstnärligt samtidigt. Ett avsnitt om Brian Eno och om vad konst egentligen är för något. Innerst inne. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tommy Bolin är gitarristen som är mycket mer än inte Ritchie Blackmore och ändå är det mest för att inte vara Ritchie Blackmore han är ihågkommen. Bolin spelade magisk musik magiskt och 1975 spelade han magisk musik som gitarrist på Deep Purples Come Taste the Band. Come Taste the Band är Deep Purples näst bästa skiva om man räknar Machine Head som deras bästa och det är det ju populärt att göra. Innerst inne vet vi att Come Taste the Band är bäst.

Bolin spelade in två LP-skivor samtidigt 1975. Teaser heter den som släpptes som Bolins soloskiva och det är en skiva som borde vara obligatorisk att lyssna på på musikundervisning i skolorna. Faktum är att man hade kunnat ersätta all musikundervisning med den skivan. Det här avsnittet är en hyllning till Bolin och till Teaser och till att våga vara annorlunda.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En gång i tiden trädde en man in våra oskyldiga tv-apparater och det var 80-tal och mannen kom straight outa Compton och med sig hade han en liten revolution. Trodde vi. N.W.A. förändrade allt men de gjorde inte det utan ett gediget förarbete från James Browns juridiska team och en ensam musikers hat mot hammondorgelns inbyggda bossanovaspelande trummaskin. Det här är berättelsen om ytterligare en låt som inte kan finnas egentligen men som ändå gör det och lyckas vara världens bästa poplåt när den ändå håller på och är omöjlig. Gangsta Gangsta.

Fult språk! Gillar ni inte fula ord? Det här är inte avsnittet för er. Alla andra lyssnar utan risk. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sunday Bloody Sunday är inte bara en medioker låt med ett irländsk band utan också en fantastisk låt med John Lennon. Ytterligare en av de där omöjliga låtarna. Låtar som inte borde fungera men som på något märkligt sätt ändå gör det.

Ett avsnitt om John Lennon och hur han på para några månader gick från imagine all the människor leva i fred för god jul (war is over) till varför dödar man inte engelsmän i större utsträckning. Om Nordirland och om terrorism. Om folkmord och att alltid alliera sig med den svagare parten i en konflikt även om denne är religiösa reaktionärer. Finns det någon konflikt idag som liknar den om Nordirland under The Troubles?

Varning! Innehåller möjligen inte helt genomtänkta analyser och en hyllning till en av 1900-talets mer kontroversiella politiker: Margaret Thatcher. Innehåller också drömmar om fred och en värld där man inte dödar spädbarn för att uppnå frihet. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bandet Pink Floyd finns i många versioner och det är såklart alltid lätt att hamna i en diskussion om vilken som är bäst och vilken skiva som är den bästa skivan Pink Floyd spelade in och så hamnar man där i en ständig cirkel av argument för eller emot Animals och för eller emot The Final Cut och visst båda är fantastiska och de sticker ut i Pink Floyds diskografi som två av de tre de spelade in som INTE handlar om Syd Barrett. Den tredje LPn som inte handlar om Syd Barrett är The Piper at the Gates of Dawn som dels är deras debut-LP och dels är den enda LP som bandet spelade in med Syd Barrett.

Barrett skrev låtarna, sjöng dem och spelade gitarr på dem men efter bara en LP och några singlar blev han galen och ersattes av någon ny snubbe. Det är i alla fall det som är legenden. Det är det som är myten. Sagan om Syd Barrett har berättats av många och tegelsten efter tegelsten har de närmast skapat en Syd Barrett som verklighetens Syd omöjligt kan jämföras med. Syd dog 2006 men myter och sagor dör inte med den verkliga förlagan till dem. Det här avsnittet handlar om verkligheten. Verkligheten och två låtar från den. Båda är världens bästa poplåt och båda spelades troligen in natten mellan den 13:e och den 14:e juni 1969 av två vänner som älskade musik och varandra men som tappat kontakten både med musiken och varandra.

Musik som relationsdrama! Sagor och myter och märklig popmusik! Världens bästa poplåt är Octopus OCH Bob Dylan Blues. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det finns låtar som inte borde fungera men som ändå gör det. Låtar som antingen är musikaliskt bisarra eller låtar som har texter som inte någonsin var okej eller en kombination av båda delar. Det är dags att utforska poplåtar som är fantastiska trots sig själva. Låtar som i sig är ett gott skäl att låta bli att lyssna på den. Utforskningen inleds med The Rolling Stones som lyckats hålla en konsekvent linje i snart sextio år vad gäller att skriva sångtexter som ingen rimlig människa borde skriva. Men Mick Jagger är inte rimlig. Inte alls.

Avsnittet innehåller ord som inte används längre men som en gång var vardagsspråk och popsingelspråk för allt ifrån Mick Jagger till Agnetha Fältskog. Men det är inte omodernt språk som gör Stones låtar omöjliga. De var omöjliga från början. Och världens bästa poplåt är en cover på en omöjlig låt som genom hur den tolkas av Joan Jett tar den till en aning mer respektabla nivåer. Det är dags att sikta mot stjärnorna! För att ligga med dem.

Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jubileumssäsongen går mot sitt slut och det är dags för avsnitt 101. 101 är inte bara en tal, nej det är också en liveskiva som om möjligt är bättre än Kiss Alive! eller Judas Priests Unleashed in the East och det är en skiva som kan få den mest inbitna hårdrockare att bli syntare. Det här är berättelsen om hur illa det kan gå om ingen säger stopp. Om ingen sätter ner foten och säger nu är det nog, här har du en gitarr.

Välkomna till Världens bästa poplåt. Här räknas allt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.