Begreppet "Snapphanar" används för att beskriva de skånska individerna som motsatte sig svenskarna. Ursprungligen var termen nedsättande och associerades med rån och brist på lag och ordning. Det äldsta dokumenterade användandet av "snapphane" är från 1558 av Gustav Vasa, som använde det för att beskriva stråtrövare.

Snapphanerörelsen uppstod under 1600-talets konflikter, särskilt under Karl XI:s krig mellan 1675 och 1679. Snapphanarna var en mångfacetterad grupp som inkluderade friskyttar, bondeuppbåd och "egentliga" snapphanar. De kämpade mot svenskarna och stödde Danmark, och deras aktiviteter var föremål för olika tolkningar från svensk och dansk sida.

Snapphanarna var mest aktiva i norra Skåne och speciellt i Göinge-regionen. Karl XI genomförde hårda åtgärder för att försöka slå ner rörelsen, inklusive bränna gårdar och döda män som kunde bära vapen. Snapphanarna var en blandad grupp, inklusive skogsbönder, äventyrslystna bonddrängar, och fredlösa individer.

Deras handlingar var ibland grymma och våldsamma, och de var i konstant konflikt med svenska trupper. De utförde rekognoscering och spioneri för danskarna och fortsatte motståndet trots freden mellan Sverige och Danmark 1679.

Litteratur:

Snapphanarna – 1600-talets gerillakrigare 

Loshultskuppen: Då rånade skånska bönder Sveriges krigskassa | SvD 

Hatade sedeln ska betala minnesmärket 

Snapphanar - patrioter, gerillakämpar eller banditer? - Historiska Media 

Snapphanar och friskyttar - Historiesajten.se

Omslagsbilden är ett från ett foto av statyn "Snapphanen" från 1934 av konstnären Axel Ebbe avbildar snapphanen Lille Mads. Statyn står i Hembygdsparken i Hässleholm.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.