San Diego och Tijuana befinner sig på var sin sida om gränsen mellan USA och Mexiko. Men i den globala ekonomin har städerna växt samman. Det rika San Diego, regionen med flest patent per capita i världen behöver fabriksstaden Tijuana för billig produktion och låglönearbete. Migranter, arbete och service, men också vatten, restprodukter och avfall känner inga gränser och de bägge städerna har länge varit oskiljaktiga i samma kretslopp.Vi följer den politiska ekvatorn från San Diego och Tijuana, till bland annat de spanska exklaverna i Marocko, som ställer samma fråga om vad gränser egentligen gör med städer och människor.Det tydligaste temat som följt oss genom vår USA-resa har varit gränser och hur svåra de gränserna är att bryta igenom. Men kanske finns nyckeln till hur man kan göra detta just här på gränsen mellan San Diego och Tijuana. Föreställningar om en gränsmedborgare börjar ta form. Det behövs nya föreställningar om vad det är att vara medborgare i USA. Den själviska staden har nått sin yttre gräns. Det finns idéer i latinamerikanska samhällen, som i sin tur har återvänt till New Deal-epokens idéer, 1930-talets USA. Där en progressiv stat möter gräsrotsrörelser i en idé om att staden egentligen är ett pedagogiskt redskap för samarbete, miljö och ekonomi som inbegriper alla. Ett stadsbyggande långtifrån ”pop-up” urbanismen och arrangemang för den ”kreativa klassen”.Allt hänger ihop och vid gränsen blir den globala urbaniseringens dilemman och ny möjligheter tydliga.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.