I sin bok Medan vi lever: tankar om existensen presenterar NIna Björk (litteraturvetare, författare och kulturskribent) en existentiell samhällskritik där hon bland annat diskuterar hur de ständigt närvarande digitala distraktionerna försvårar för oss att leva hela och goda liv. Med hjälp av tänkare som Susan Wolf, Harry Frankfurt, Charles Taylor och Alisdair MacIntyre analyserar hon det uppkopplade livets baksidor och hur marknadskrafter tenderar att dra oss i riktningar vi inte riktigt vill. Samtidigt tvingar de ju oss inte, så frågan är hur man hittar ett språk för denna distraktion från våra mer djupliggande värderingar? Centralt i analysen är distinktionen mellan första- och andra-ordningens vilja. Vår första-ordningens vilja är våra spontana impulser - kanske att se ännu en reel på Instagram. Vår andra-ordningens vilja har att göra med våra mer djupliggande värderingar och mål. Att vi har en andra-ordningens vilja leder till att vi kan ställa frågan inte bara "vad vill jag?" i betydelsen vad har jag en impuls till, utan "vad vill jag vilja?" - i betydelsen vad skulle jag vilja att jag nu ville, givet mina mer djupliggande värderingar? Att vara en fri person är inte att följa alla sina impulser utan att bli en person för vilken första- och andra-ordningens vilja är i harmoni: en person som är förmögen att leva i harmoni med sina mer djupliggande värderingar eftersom den första-ordningens vilja har formats efter den andra-ordningens vilja.