Didaktorn

Genom att spela in och lägga ut filmer och klipp till sina elever har slöjdläraren Leif Blomqvist skräddarsytt sin undervisning. En metod som han menar höjt undervisningsnivån i klassrummet. Det har fått eleverna att börja ställa nya typer av frågor och bli mycket mera fokuserade på att driva sina projekt framåt. Dessutom säger han sig ha utvecklats mycket i sin lärarroll genom att flippa undervisningen, och har fått nya tankar kring hur han beter sig i klassrummet. Och hans slöjdfilmer har letat sig långt utanför skolans väggar, numera får han kommentarer och återkoppling på dem från hela välden. Men hur gör man egentligen för att flippa ett ämne som slöjd?

Svenska elever mår allt sämre. Det visar en enkätundersökning bland 15-åringar som Pisa genomförde i samband med sitt senaste stora kunskapsprov. Hugo Wester, undervisningsråd på Skolverket, menar att det är allvarligt. Inte bara att de svenska eleverna mår allt sämre, utan också att bristen på likvärdighet drabbar vissa elevgrupper extra hårt. Denna del av Pisa-mätningen har inte fått speciellt mycket uppmärksamhet, trots att försämringen i Sverige är större än genomsnittet i OECD. "Vi vet att elever som mår bra tenderar att prestera bättre. Tänk om fler elever mått bättre, då kanske vi fått ännu högre resultat", säger Hugo Wester, som i det här avsnittet analyserar resultatet och delar med sig av hur han tycker att lärare och rektorer bör förhålla sig till det.

Hur gör man en mattebok för elever med blindhet? Benjamin Juliusson och Helga Björg Ragnarsdottir, från Islands Nationella institutet för blinda och dövblinda, har gjort en mattebok för Islands blinda sex- och sjuåringar. Boken bygger på samma mattebok som de seende eleverna på Island använder för att alla elever ska kunna arbeta med samma material och uppgifter. Och det är viktigt, menar Benjamin. Både för elevernas gemenskap, för inlärningsprocessen och för lärarens arbetsbörda.

Hur utformar man och genomför nationella prov för elever med blindhet så att kunskaperna mäts på ett likvärdigt sätt? Petter Lille och Anna Karin Andersson på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, arbetar med den frågan. Bilder, textmängder och diagram är bara några klurigheter som måste bli rätt. Målet är att proven ska vara så lika det ordinarie material som används i undervisningen. Men ett prov i till exempel geografi kan innehålla så många kartbilder och diagram att de täcker ett helt klassrum. Hur gör man då?

Vad händer om kursmaterial ändras till att innehålla mer könsneutrala formuleringar och uttryck? Det ville forskarna Maria Svedin och Olle Bälter testa på en kurs i programmering på KTH i Stockholm. Anledningen var att de noterat en märklig snedvridning i studieresultaten, att en oförklarligt stor andel av de manliga studenterna klarade kursen. Eller snarare: Oförklarligt fram tills att Maria Svedin började granska kursmaterialet. Och när testet väl genomfördes så visade det sig att fler studenter än vanligt klarade kursen, oberoende av kön. Och dessutom i snabbare studietakt än vanligt.

Här berättar de hur de gjorde.

Det saknas ett gemensamt språk för hur barn leker på fritids. Det menar Eva Kane, lektor i pedagogik på Jönköpings universitet. Enligt henne riskerar det att leda till såväl onödiga konflikter bland personalen som till att barn inte får det stöd de behöver och har rätt till. Hennes forskning fokuserar på hur personalen förhåller sig till leken på fritids och några av de slutsatser hon drar är att vi måste ge mer utrymme för lek. Och att vi måste prata om den. Men då krävs ord och ett språk för lekandet. "Enligt styrdokumenten är leken en stor och viktig del av fritidshemmens uppdrag. Det måste vi ta på allvar", säger Eva Kane.

Om du vill uppnå en bestående förändring och utveckling så är kollegialt lärande den enda vägen. Det menar Patrik Landström, skolområdeschef i Linköping. De senaste åren har han fokuserat på att skapa en organisation som gynnar skolutveckling på alla plan. Här delar han med sig av sina erfarenheter och misstag, för de finns. En av hans slutsatser är extra tydlig: Alla måste vara med för att undervisningen ska kunna utvecklas så den kommer alla elever till del.

Första gången SFI-läraren Ivana Eklund lät sin klass testa QR-koder för att komma åt läromedel på webben hände något. Eleverna, som alla var analfabeter, blev alldeles begeistrade och förstod direkt nyttan av den digitala resursen. Plötsligt kunde de hitta det som de skulle utan att behöva ta omvägar via sökmotorer och webbadresser. En genväg som inte bara gav eleverna större möjligheter att utveckla sina läs- och skrivfärdigheter, utan också frigjorde tid för Ivana Eklund att kunna ge individuell feedback till dem.

Hur ska man göra för att skapa en skola där alla tillåts växa och lära på lika villkor? Anna Kaya som är lärare på Nationellt centrum för svenska som andraspråk har funderat mycket över den frågan. Särskilt när det kommer till elever som växer upp i områden med stora utmaningar. Hon skrev en lista med förslag på förändringar hon tyckte behövde göras. Listan fick snabbt stor spridning och uppmärksamhet. Hon formulerade texten som ett brev till sin förra arbetsplats, en skola i Rinkeby, men det kunde lika gärna ha varit skrivet till vilken annan skola som helst som ligger i något av de områden som brukar beskrivas som "utsatta". Det här avsnittet fokuserar främst på en av punkterna på listan: tvålärarskap.

Hur gör man för att få in digitala kunskaper i skolans ämnen? Och varför? När läraren Karin Nygårds för fem år sedan testade på programmering blev det uppvaknande för henne. "Jag tänkte: varför har jag gått och trott att det här var så svårt?'" Och hon insåg också att de nya kunskaperna gav en förståelse för omvärlden som hennes elever behövde få med sig. Så hon satte ihop ett nytt ämne, "digitalkunskap", där hon lät eleverna få en fördjupad inblick i vårt nya digitala samhälle. Men snabbt insåg hon att det inte räckte. "Det är ju mer än att vi bara kan betala räkningar på internet. Det är sociala aspekter, relationer, juridik, etik och att det faktiskt påverkar samhällsstrukturer. Aspekter som finns i alla ämnen i läroplanen. Och i livet." Så hon tänkte om.