Här samlar vi en rad olika program från Sveriges Radio P1.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Kära svenskar, hemma och utomlands, alla i Sverige! Ett omtumlande år går mot sitt slut. Och därför kommer årets julhälsning inte från Kungliga slottet, som den brukar, utan från Drottningens och mitt hem här på Drottningholm – som för 30 år sedan blev Sveriges första världsarv.

Hit flyttade vi som småbarnsfamilj 1981. Och här trivs vi och har blivit kvar, liksom så många generationer före oss. Det nuvarande slottet byggdes på 1600-talet av drottning Hedvig Eleonora. Men fornlämningar visar att människor har levt och verkat här på Lovön i flera tusen år.

Min farfar, Gustaf VI Adolf, var oerhört fäst vid Drottningholm. Han tillbringade mycket av sin tid här. Och precis som sin far Gustaf V – som faktiskt föddes här – bjöd han gärna hit släkten till stora julfiranden.
Men, allra bäst tyckte farfar ändå om att sitta vid öppna spisen i Stensalen och läsa i någon av sina många böcker.

Han hade ett stort intresse för konst, historia och arkeologi – och han var generös med att dela med sig av sina kunskaper. Något som jag haft stor glädje av genom livet.
Farfar kunde också berätta mycket om vår familj; om de platser och händelser som format oss.
Precis så tror jag att det är för många: Den äldre generationen är en länk till historien. Med deras hjälp kan vi se saker i ett längre perspektiv.

Det här året har tragiskt nog många sådana länkar brutits, när coronapandemin skördat många tusentals liv; en betydande förlust. Andra har blivit långvarigt sjuka eller förlorat sin försörjning.

Ja, det är fler än vanligt som har anledning att känna sorg och saknad den här julen.

Jag sänder en alldeles särskild tanke till dem som drabbats. Låt oss visa dem stöd och omtanke den här julen. Och fortsätta med det även när helgerna är över.
Vi har alla ett ansvar. Två meters avstånd kan rädda liv. Men det kan också två minuters telefonsamtal göra. I den situation som råder måste vi orka vara både kloka medborgare och omtänksamma medmänniskor.

Ni är många i vårt land som dagligen arbetar med att bekämpa pandemin, att ta hand om dem som blivit sjuka, och att se till att vårt samhälle fortsätter att fungera. Era arbeten kan sällan skötas hemifrån. Men vi är alla helt beroende av det Ni gör.

Till Er vill jag säga: Vi ser Era insatser – och vi är alla djupt tacksamma för dem.

Här på Drottningholms slott finns många fina minnen. Jag minns min barndoms jular med värme – precis som jag önskar att mina barn och barnbarn ska minnas sina.
Jag tänker på julhyacinterna och julgranen. På juldagsgudstjänsten i slottskapellet. Eller julpusslet, som ofta hade minst tusen bitar.

Jag tror, att traditioner är viktiga. De håller ihop både samhällen och familjer. De skapar trygghet och kontinuitet, skänker tröst och gemenskap.
Men det här är, som sagt, ett ovanligt år. Mycket av det som vi förknippar med helger och högtider – att samlas med familj och vänner, eller att gå i kyrkan – är just nu svårt eller till och med omöjligt.

För att det inte skall kännas alltför tungt, får vi blicka framåt mot ett nytt och betydligt bättre år.
Ljuset kommer tillbaka. Vaccin är på väg. Och redan om några månader kan mycket ha förändrats.

Vi måste tro på framtiden. Och även om vi kommer att se tillbaka på detta år på olika sätt, kommer vi också att minnas att vi tog oss igenom denna prövning tillsammans.

Med detta vill jag önska Dig en fortsatt god jul – och gott mod inför det nya året 2021!

Och kom ihåg: håll i och håll ut!