Den 13 december varje år firas Lucia, en av Sveriges mest älskade och särpräglade högtider. Men detta firande är långt ifrån en enhetlig tradition – i själva verket är det ett resultat av flera sammansmälta sedvänjor och berättelser, som från början inte hade något med varandra att göra. Luciafirandet har fortsatt att förändras genom tiderna och tar ständigt nya uttryck.

Grunden för dagens luciatåg vilar på flera lager av historia och folklig tradition. I centrum står förstås Sankta Lucia – ett sicilianskt helgon som enligt legenden led martyrdöden i början av 300-talet. Hennes historiska existens är dock omtvistad. Samtidigt förekommer i det svenska bondesamhällets folktro figuren Lusse – en skrämmande gestalt vars koppling till Lucia i huvudsak består i namnlikheten. Lusse har i vissa tolkningar förknippats med Lucifer, djävulen själv.

Att Lusse figurerar just den 13 december beror på att detta enligt den julianska kalendern var årets mörkaste natt – en tid då man trodde att övernaturliga väsen härjade som mest. Till detta kommer en äldre tradition bland ungdomar att gå runt i tåg, sjunga, festa och samla in gåvor i form av mat eller pengar – ett inslag som förekom vid flera högtider, bland annat vid Lucia.

Under mitten av 1800-talet började dessa olika element smälta samman till föregångarna till dagens luciatåg. Det stora genombrottet kom dock först under 1900-talets första hälft, då skönhetstävlingar arrangerades för att utse städernas Lucior – ett sätt att institutionalisera firandet i offentligheten.

I detta avsnitt av Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Sankta Lucia och det svenska luciafirandets mångfacetterade bakgrund.

Bild: Helgonet Sankta Lucia avbildas i denna renässanstolkning från 1521 av Domenico Beccafumi (1486–1551), utförd för Pinacoteca Nazionale i Siena. Målningen visar övergången från gotisk ikonografi till renässansens formspråk. Public domain via Wikimedia Commons.

Musik: Good King Wenceslas (Folk-Song), inspelad 1922. Källa: Internet Archive, Public Domain Mark 1.0.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.