Podd Mogna

”Mognad för mig är att inse att jag har varit med om saker och lita på min erfarenhet men ändå vara ödmjuk för att vi är i en ny kontext.”

Vår gäst är Cecilia Uneram, förbundsdirektör för Södertörns Brandförsvarsförbund med lång erfarenhet av internationella hjälpinsatser. Har tillhört MSB:s nationella resurs vid kriser och katastrofer och var Sveriges första kvinna med titeln räddningschef.

”Vi är så tidspressade, förändringstakt och osäkerhet är hög samtidigt som vi ska göra snabba resultat. Då förlorar vi att lyssna på varandra och utforska olika perspektiv och istället går vi direkt på lösning. Det blir ett fördummande. Det finns en norm, att vi snabbt ska komma till beslut, hålla i och vara bestämd. Det försvårar för oss att analysera och fatta kloka beslut.” 

Vi talar om hur människor generellt öppnar sina armar i kriser och hjälper varandra. Cecilia som har erfarenhet av en lång rad internationella hjälpinsatser jämför olika kulturer och att det finns skillnader mellan hur man visar upp känslor i pressade situationer. Att det i Sverige, finns en förväntan på att exempelvis chefer och beslutsfattare inte ska visa så mycket känslor. Hon tror på och vill arbeta för, att det är en tillgång att visa både ilska, glädje och sorg i arbetet och att det snarare är en tillgång. 

Cecilia berättar att hon inte tar något för självklart och att döden finns nära. Att hon inte är rädd för döden. Barnen har varit med henne på jobbresor och har fått lära sig att döden är en naturlig del av livet. 

Vidare reflekterar hon över att vi skulle behöva mer gråskalor i våra resonemang och beslut. Ingenting är svart eller vitt. Och vi behöver kunna ändra oss och fortsätta reflektera och inte fördöma tvivel eller velighet. Annars riskerar vi att fördumma oss

Vi behöver mer av gråskalor och fler tårar säger hon med ett leende. 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johan Oljeqvist-vikten att stå i mitten

-              Mitt arbete bygger på en tro på människan, inte en misstro, säger Johan Oljeqvist, VD för Fryshuset, och citerar där också grundaren Anders Carlgren.

Johan att beskriver att aktivisten i honom väcktes redan som 9,10 åring då han ville skydda skogen som låg intill hans skola

-              Jag var nog jättejobbig, säger han med ett allvarligt leende. 

Johans inre driv är en önskan att världen ska bli lite mer korrekt mot människor.

Han beskriver Fryshusets policy som att det är handlingen som fördöms, inte människan. Han beskriver att hur viktigt det är att stå stadigt i mitten, att inte ta ställning för eller emot en konflikt utan att medla, lyssna och visa kärlek.

-              Kärlek är en superkraft för att skapa förändring, säger Johan med emfas.

Han beskriver också fasan över möten med aggressiva 10 åringar med Tramadol i kroppen som när drogerna lämnar kroppen ropar på mamma. Visst finns det en viss uppgivenhet över skjutningarna i Sverige idag, medger Johan men tillägger också att hans organisation är en av världens främsta organisationer som jobbar med avradikalisering.

-              Att på riktigt förstå vad det innebär att ta ansvar – det är först då man kan få makt.

Johan menar också att allt är förgängligt. Och meningsfullt. Inget är meningslöst.

In och lyssna! Samtala med dina nära och kära! Och skriv mer än gärna till oss med dina tankar och funderingar.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"En kväll för 2,5 år sedan satt jag och förberedde mig inför ett styrelsemöte. Jag skulle presentera min treårsplan och ser att det mål jag lovat att vi ska nå 2025 är redan levererat 2022. Jag var i mål. Plötsligt kom tanken, vill jag verkligen det här?"

Azita Shariati, tidigare företagsledare med titlar som Näringslivets mäktigaste kvinna, Sveriges bästa chef och Årets superkommunikatör i bagaget och nu strategisk rådgivare, styrelseproffs och mentor. 

Mitt i en extremt framgångsrik karriär väljer hon att säga upp sig. När hon berättar för sin man i telefon att hon har bestämt sig för att sluta hör hon hans glädjetårar och när hon kommer hem får hon en present. "Jag hade glömt bort mig själv. Att jag är en mamma och farmor". 

I dag hör hon fåglarna som hon inte tidigare hört och har en vardag där hon väljer att resa, lyssna på en podd eller se en tv-serie, vilket tidigare inte varit möjligt. 

Hennes makalösa karriär började med att en chef på Sodexo inte tog emot hennes uppsägning utan frågade henne var hon är på väg. Det menar Azita är vi dåliga på utan koncentrera oss på vad personen redan gjort. Vidare att vi letar efter nya chefer i alldeles för små nätverk omkring oss själva. Själv har hon alltid haft som mål att leda hållbart och utifrån kompetens. Det har gjort henne känd som en inkluderande chef som lyckat nå framgång genom mångfald. 

"De flesta tycker att det är läskigt med ovisshet men jag försöker alltid tänka att det är något nytt och då känner jag istället nyfikenhet". 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

         Gudrun Schyman – Det börjar vid köksbordet

-              Det är lätt att få depression redan till frukost, säger Gudrun med sitt allvarliga och typiska leende. Hon syftar på samhälls- och världstillståndet där mycket av det Schyman arbetat för sedan hon upptäckte att hon var medborborgare idag ifrågasätts. Det blåser helt andra vindar idag, konstaterar Schyman.

               Hon menar på att det brinner och att vi åter måste tillbaka till köksbordet för att initiera samtal. Samtal i sakfrågor.

-              Det är när vi synliggör oss som människor som vi bygger relationer, säger Gudrun. Men konstaterar också att när hon som gick ut i offentligheten med sin alkoholism sågs hon som en slags säkerhetsrisk. Tillskillnad från sina manliga företrädare med samma problem.

               Hon berättar om sin livsresa som hon beskriver som en bildningsresa. 

-              Att jag skulle bli politiker var ett oskrivet kort, säger hon.

Hon förklarar att hon inte har någon direkt relation till förgängligheten utan det är livet nu som är i hennes fokus.

Ulrika berättar om sin uppväxt i en samhällsengagerad familj. Reuben undrar för vem en demonstration egentligen har betydelse för.

In och lyssna där poddar finns! För samtalet vidare! Skriv gärna till oss med era tankar och reflektioner.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anna Lindman- Det jag trodde var kärlek

Podd Mognasöndag, gott folk! Vi fortsätter idén om samtalet som en motståndsrörelse!

- Jag minns väldig starkt när jag var 5-6 år och förstod att vi skulle dö. Det var en bottenlös panik, minns Anna 

Lindman, journalist, programledare och författare.

Anna är i den existentiella branschen, som hon uttrycker det själv. Hon använder Pippivokabulär som spunk och inre process i samma andetag. Hon vill inte svara på om hon har en egen tro, det för att värna sin journalistik.

- Vi människor är ett religiöst djur. Vi är inte bara en dansande apa, vi är också en bedjande apa. Alla som någon gång haft en transcendental upplevelse eller verkligen känt vad en bön kan betyda vet att det är en extraordinär upplevelse vi alla delar, säger hon.

På frågan om hon mognat något skrattar hon och menar att det finns något pretentiöst över frågan. Men svarar utförligt och återkommer till mognadsprocessen under samtalets gång.

Samtalet med Anna rör sig kring livets förgänglighet, om kärleken och ”Det jag trodde var kärlek-en bok om psykiskt våld”. Där beskriver hon toxiska relationer som inte ger kroppsliga blåmärken men likväl brott på själen. Där den giftiga relationen sakta men säkert förvandlar synen på dig själv. Upptäckten av vad Anna gått igenom kom när hon jobbade med boken ”Sekten- ett reportage om Knutby Filadelfia”. De nedbrytande processerna var slående lika.

- Du ärver förövarens blick på dig själv, säger Anna.

 Ulrika och Reuben undrar om det saknas ett samtal om att vara människa. Ett samtal som kan vara kul och lättsamt,    menar Ulrika. Reuben pratar om att verka i sin egen lilla bubbla när världen blir för stor.   

In och lyssna där poddar finns! Fortsätt samtalet! Dela gärna med er av era tankar till oss!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Dagens gäst är Erik Lysen, en av de mest inflytelserika i biståndsdebatten och chef för Act i Svenska kyrkan och ordföranden för en av världens största biståndsallianser, ACT-alliansen. 

• Vi vet att när journalisterna väl släpps in så kommer vi se en förödelse som är helt ofattbar. Då kommer man att ställa sig frågan: hur kunde vi låta det hända? Mitt framför ögonen. Det gör mig fruktansvärt upprörd. 

Vi talar om det pågående kriget i Gaza och Israel och vi talar om känslan av hopplöshet och ilska. Om att vi för första gången på lång tid är i en tid där hungersnöd och ojämlikhet ökar i världen och att då minskar resurserna för biståndsbranschen. Men vi talar också om att hitta hoppet och att ilskan kan vara en sund framåtriktad kraft. 

Erik berättar om att han de senaste åren visat sig mer sårbar och bjudit på sina misstag i sitt ledarskap och hur viktigt det kan vara. Tillsammans skrattar vi åt vilka situationer man kan hamna i och inte minst Erik när han blir disträ.

Erik menar att nu behöver vi ett visionärt ledarskap och hans ledord, som han försöker leva efter är: Blott i det öppna ligger din möjlighet, låser du om dig så kvävs och förtvinar du. 

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Döstädar- Henrik Frenkel

Har kärleken något bäst före datum? undrar dagens gäst Henrik Frenkel och berättar att han gifte sig i våras, vid 75 år ålder.  Grattis och Leve Kärleken, säger vi!

I ett samtal som spänner mellan det mesta av livets stora frågor berättar Henrik om sitt liv som barn, ung vuxen och nu hans ålderdom. Han berättar respektfullt om sin inte okomplicerade relation till sina föräldrar. Föräldrarna som överlevde Förintelsen.

- Min starkaste identitet är att jag är barn till överlevare, förklarar Henrik.

Henrik berättar hur han behandlat bakslag genom livet. Med en fantastik kreativitet har han omvandlat bakslag till framgång vid ett otal tillfällen. 

- Det finns de som säger att jag är modig. Men jag är inte modig, säger Henrik. Jag är rädd men jag bearbetar min rädsla på det här sättet.

Med en obotlig prostatacancer i kroppen är att tiden är ändlig än mer tydligt. Henrik tar kontakt med personer han har något otalt med eller behöver avsluta något med. Det är dags att ta itu med surdegarna, som Henrik uttrycker det.

-Jag döstädar, säger Henrik Frenkel.

Ulrika och Reuben pratar om vad de skulle sagt till sina 30-åriga jag idag. Reuben kommer fram till att han bara skulle vilja hålla om sitt 30-åriga jag. 

- Tagga ner, skulle Ulrika säga till sitt.

Vad skulle du säga till ditt 30-åriga jag? Lyssna, reflektera, samtala med andra och skriv gärna till oss och berätta!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Problem som uppstår, står inte i vägen för livet. Det är livet!

Det är dags att ta poddpaus över sommaren. Vi samtalar om livets förgänglighet. Om att vi bara är här ett ögonblick tillsammans med många andra och tillsammans skapar något ihop. Både Ulrika och Reuben känner i dag en vila över att vi bara är en sten i havet som Laleh sjunger och att det inte är värre än så. Såklart talar vi också om mognad. Denna gång om konfliktstilar. Att det finns fem identifierade konfliktstilar (Thomas/Kilmann Conflict Mode) och att vi tenderar att överanvända två. Ulrika överanvänder kamp och anpassning och vi talar om varför det är så. Men också varför det är så värdeladdat för Reuben. Vi kan konstatera i takt med vår mognad tenderar vi att kunna använda fler stilar utan ansträngning. Vill du skatta dina konfliktstilar? Då finns de på Podd Mognas facebooksida.

Vi känner oss tacksamma för att vi får göra Kurs Mogna att vi har så många lyssnare till Podd Mogna.

Tack för denna vinter och vår och med hopp om en riktigt skön sommar!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Podd Mogna- söndag, gott folk!

Och inte mindre än vårt 66:e avsnitt!

I detta avsnitt är Ulrika och Reuben varandras gäster.

Ulrika ställer sig till att börja med skeptisk till rådet från läkaren att dricka mer vatten för att få bukt med sitt varierande blodtryck.

Vad betyder det att vara skeptisk till en auktoritet som tex en läkare.

Att vi ifrågasätter maktstruktur är nyttigt. Inte minst papparollen som per definition ju inte måste vara en auktoritet.

Vi båda har uppfostrat våra barn att ifrågasätta både information och källor vilket känns än mer angeläget idag då vi lever i ett enormt informationsflöde som inte alltid kommer från gedigna källor.

ChatGpt kommer vi fram till är något hissnande, spännande och oroande och att det gäller för oss som nu är lite äldre att hänga med för att inte bli förbisprungna. Och samtidigt är ju det en del av den obönhörliga utvecklingen.

När vi nu är varandras gäster bör ju vår signumfråga även ställas till oss själva: Har du mognat något på sista tiden, Ulrika/Reuben?

Ulrika menar att hon upplever en större acceptans på sista tiden. Det är vad det är.

Reuben menar att en del av hans åldersmognad är att han känner tacksamhet över litet som stort.

Vi är överens om att vi kan härbärgera många, ibland motsägelsefulla känslor samtidigt. Hand i hand med tacksamheten kan vi känna både oro och ångest.

• Jag tänker en hel del på vad jag vill hinna med, säger Ulrika
• Är det av lust och längtan eller dödsångest, frågar Reuben
• Lust och längtan! Tacksamhet!, svarar Ulrika

Ja, ni förstår! Ytterligare ett existentiellt samtal med många frågor och få svar.

Så ut i solen, på med lurarna och njut av våren och förhoppningsvis vårt samtal.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.