I detta avsnitt tar Ulf Rehnholm med lyssnaren in i sin ateljé, ett rum fyllt av kameror som inte bara dokumenterar världen, utan öppnar den. Med hjälp av alla sina kameror använder han fotografiet som ett sätt att förstå livets skörhet, tidens gång och vår egen dödlighet.

Med personliga berättelser, filosofiska reflektioner och ett unikt bildspråk väver Ulf samman tankar från Martin Heidegger och Roland Barthes med sina egna erfarenheter av sorg, minne och skapande. Resultatet är ett avsnitt som berör, utmanar och inspirerar. Ett avsnitt om varför vi fotograferar, och vad bilderna egentligen berättar för oss.

Det här är ett avsnitt för dig som älskar fotografi, filosofi och berättelser som tar upp de stora frågorna. Ett avsnitt som påminner dig om att varje bild bär på spår av liv, och som därmed ger tillgång till ett rum där vi kan tänka, känna och minnas, och kanske bli lite mer levande.

I det här avsnittet tar konstnären och fotografen Ulf Rehnholm oss med in i begreppet wabi sabi, en japansk livshållning som firar det skeva, det åldrade och det ofullständiga, mitt i en värld besatt av perfektion och ständig uppgradering.

Ulf berättar om sin egen väg tillbaka till fotograferandet, från åratal som fotolärare med fokus på tekniskt korrekta bilder, till mötet med LOMO-kamerans “tio budord” och hålkamerans oförutsägbara, månadslånga exponeringar. Vi får följa hur orden wabi och sabi vuxit fram genom historien, från ensamhet och karghet till en stillsam uppskattning av det enkla och det som bär spår av tid.

Avsnittet utforskar wabi sabi som både världsåskådning och praktik: i den japanska teceremonin, i zen-trädgårdens tomrum, i ikebanans vissnande blommor, och i det analoga fotografiet, där brister, oskärpa och slump inte är fel utan en del av bildens liv.

Ett samtal om närvaro, ofullkomlighet och konsten att stanna kvar lite längre, istället för att genast gå vidare.

Vad gör vi när orden inte räcker för att beskriva vår saknad. Vi vet vad den innebär, men mitt i sorgen sviker språket oss. Då söker vi andra vägar. Vi bläddrar i fotoalbum, lyssnar på ett röstmeddelande vi inte kan radera, eller fastnar i ett ansikte i folkmassan som påminner oss om någon vi förlorat.

I det här avsnittet följer vi bilden som minnesbärare, tillbaka till antikens Korinth och myten om Kora, som ritade av sin älskades skugga på väggen innan han gav sig av.

Vi gör nedslag i 1700-talets Frankrike, där silhuettklippning blev både folklig underhållning och enligt teologen Johann Caspar Lavater, en vetenskap om hur man kunde läsa en människas själ i profilens konturer. Vi dröjer vid en tid då barnadödligheten var hög och sörjande föräldrar lät klippa ut och bevara sina barns siluetter.

Och vi rör oss in i samtiden, in i ett personligt fotografiskt arbete med kroppens minne. Skuggbilder utan kamera och ett sorgearbete efter en systers död, där händerna tycks veta sådant som hjärnan ännu inte förstått.

Ett avsnitt om konst, minne och de otaliga sätt vi genom historien försökt hålla fast vid dem vi älskar. Alltid med samma enkla medel: med ljus och skugga.

Ett resultat av sorgearbetet blev boken Resiliens: https://www.bokus.com/bok/9789151936345/resiliens

Vi lever i en tid där allt ska gå snabbare, bli enklare och kräva mindre av oss. Men vad händer när motståndet försvinner? När uppmärksamheten ständigt dras åt nya håll och artificiell intelligens börjar ta plats i våra kreativa processer?

I det här avsnittet av I huvudet på en konstnär utforskas friktionens avgörande betydelse för kreativitet, personlig utveckling och mänsklig närvaro. Genom tankar om skavmaxning, långsamt skapande och vår relation till teknik undersöks varför misstag, osäkerhet och motstånd kanske är viktigare än någonsin.

Ett avsnitt om konsten att sakta ner, och om varför det som skaver, ofta är det som får oss att växa.

Vill du veta mer om mina tankar kring friktion, så kan jag tipsa om min senaste bok med samma namn. Här undersöker jag vad som står på spel när artificiell intelligens tar plats i våra kreativa processer och i våra liv. Vad händer med oss när vi vänjer oss vid relationer utan krav, skapande utan ansträngning och en värld som ständigt anpassar sig efter våra begär?

Genom personliga reflektioner och filosofiska resonemang rör sig boken mellan konst, teknik och mänskliga relationer. Den försvarar det långsamma och osäkra utforskandet av livet, det som inte genast låter sig förstås, men som gör oss till människor.

Detta är inte en uppgörelse med tekniken, utan en uppmaning till medvetenhet. En påminnelse om att kreativitet inte uppstår i friktionsfria system, utan i mötet med motstånd, tvekan och närvaro. Friktion är en inbjudan att stanna upp i en värld som ständigt rusar vidare, och att återerövra lusten att vara kreativ.

https://www.bokus.com/bok/9789151936369/friktion

I en tid där bilder skapas på sekunder och konsumeras i tusental, väljer fotografen och konstnären Ulf Rehnholm att göra tvärtom. I det här avsnittet berättar Ulf om sin utställning Riktig fotokonst på Galleri K i Oxelösund – en utställning som utforskar det analoga fotograferandet som handling, närvaro och stillsam protest mot ett allt mer accelererat samhälle.

Vi rör oss genom stora frågor: Vad är egentligen konst? Vad händer med oss när vi tappar förmågan att skapa långsamt? Och vad kan ett hav lära oss om tid? Vi möter den japanske fotografen Hiroshi Sugimoto, vars avskalade bilder av världshaven tvingar betraktaren att vända blicken inåt. Vi stannar också upp vid den tyske sociologen Hartmut Rosa, som menar att det moderna samhällets acceleration skapar ett främlingskap – en känsla av att sitta fast i ett maskineri man inte längre förstår.

Avsnittet rör sig också genom fotografiets historia, från cyanotypi och anthotypi till lumen prints – tekniker som kräver tålamod, kropp och närvaro, och som påminner oss om att det långsamma inte är en brist, utan en kvalitet. Riktig fotokonst är inte ett påstående om vad konst ska vara. Det är en inbjudan att stanna upp.

Mer om Ulfs arbete hittar du på www.rehnholm-photoart.se

Vad formar egentligen vår identitet och hur påverkar det vårt skapande? Det här avsnittet utforskar hur minnen, erfarenheter och möten med andra människor gradvis bidrar till att forma vilka vi blir. Identitet är inte något statiskt, utan något som förändras genom livet, samtidigt som en mer bestående inre drivkraft tycks följa oss genom olika faser.

Med utgångspunkt i konstnärliga processer inom fotografi berör avsnittet också betydelsen av tid, eftertanke och långsamma arbetsmetoder genom hela skapandet. Vad händer med oss människor när vi översköljs av bilder som produceras och sprids på ett ögonblick?

Samtalet rör sig även mot vår samtid, där teknik och artificiell intelligens i allt högre grad påverkar hur vi ser på och tolkar världen. Vilken roll kan konsten spela i ett sådant landskap? Och hur kan den bidra till att bevara människans förmåga till nyfikenhet, reflektion och förundran?

I säsongspremiären av I huvudet på en konstnär öppnar Ulf Rehnholm dörren till ett av de mest efterlängtade tillstånden inom kreativt arbete: flow. Ett tillstånd där tiden upphör, världen tystnar och skapandet tar över. Genom minnen från mörkrummets röda sken där bilder långsamt växer fram i framkallningsbadet och timmar förvandlas till minuter, utforskas vad som egentligen händer när vi går helt upp i en kreativ process.

Avsnittet fördjupar sig i vad som krävs för att flow ska uppstå: modet att släppa kontrollen, förmågan att vara närvarande och viljan att låta intuitionen leda vägen. Här diskuteras hur barnets lekfullhet kan fungera som förebild, varför begränsningar paradoxalt nog befriar oss och hur tydliga ramar skapar trygghet för fantasin att ta plats.

Lyssnaren får också konkreta insikter om hur miljö, rutiner och kroppsligt välmående påverkar kreativiteten. Från att skydda sin tid och skapa en personlig arbetsplats, till att värma upp sin blick och sitt sinne innan arbetet börjar. Avsnittet visar hur flow uppstår i gränslandet mellan trygghet och utmaning, och varför skapandet alltid bör få komma före analysen.

Samtidigt påminner avsnittet om att flow inte är något som kan tvingas fram. Det är en gåva, inte en garanti. Därför blir uthållighet, nyfikenhet och viljan att fortsätta även när inspirationen uteblir, centrala delar av den konstnärliga processen.

En varm och inspirerande introduktion till säsongens första avsnitt om kreativitetens mysterium, om att våga gå vilse och om att hitta hem i sitt eget skapande.

Det här avsnittet tar med lyssnaren in i en värld där tid, ljus och natur samspelar på ett sätt som nästan känns rituellt. Genom cyanotypi, anthotypi och lumen prints, fotografiska tekniker från 1800-talet, öppnas en dörr till ett bildskapande där solen, växterna och materialen själva är medskapare. Det är en resa in i fotografins ursprung, men också en påminnelse om att det långsamma fortfarande har en självklar plats i en digital tidsålder.

Avsnittet följer arbetet bakom utställningen Herbarium på Konstmagasinet KIKK i Katrineholm, där växter, minnen och ljus möts i bilder som bär spår av både sommarens intensitet och naturens förgänglighet. Här skildras hur blommor placeras på järnsaltbestruket papper, hur solen långsamt väcker pigmenten till liv och hur vatten, luft och tid fullbordar processen. Det är ett bildskapande som lika mycket handlar om närvaro som om teknik.

Lyssnaren får också ta del av en personlig resa genom barndomens växthus, de första kamerorna, mörkrummets magi och vägen tillbaka till det analoga efter år av digitalt arbete. I mötet mellan minnen, hantverk och naturens rytm växer en förståelse fram för varför dessa historiska tekniker fortfarande berör och varför de känns mer relevanta än någonsin.

Avsnittet lyfter även fram cyanotypins pionjärer, Sir John Herschel och Anna Atkins, vars arbete lade grunden för en fotografisk tradition där vetenskap och poesi möts. Deras arv lever vidare i dagens experimentella bildskapande, där varje avtryck blir unikt och där naturens egen arkitektur får tala.

Genom hela avsnittet återkommer tanken om fotografiet som ett samtal mellan ljus och materia. Ett fotografi blir inte bara en bild, utan ett vittnesmål om närvaro, tid och förändring. I en värld som ofta premierar snabbhet blir dessa långsamma processer en motrörelse, ett sätt att återknyta till det taktila, det organiska och det oförutsägbara.

Det här är en inspelning som gjordes i samband med releasen av boken Resiliens den 2 oktober 2025. Här samtalar Ulf Rehnholm om bokens uppkomst med Kerstin Svenson, radioproducent och journalist på Sveriges Radio P4 Sörmland.

Boken Resiliens inleder ett konstnärligt projekt i form av två böcker och en dokumentärfilm, sprungna ur ett personligt sorgearbete efter sin systers bortgång. Titeln, Resiliens, syftar på förmågan att återhämta sig efter svåra prövningar, en motståndskraft som inte innebär att smärtan upphör, utan att livet kan fortsätta i förändrad form. 

Genom 90 polaroidbilder med tillhörande texter undersöker boken sorgens uttryck, dess inverkan på minne och språk, samt konstens potential som redskap för bearbetning och överlevnad. Projektet förenar dokumentära och konstnärliga format och rör sig i gränslandet mellan det privata och det kollektiva.

Denna gång utforskar Ulf Rehnholm identitetens natur, inte som något fast och färdigt, utan som en livslång process i ständig rörelse. Från de första intrycken i barndomen till de erfarenheter, relationer och miljöer som formar oss genom livet, växer en bild fram av människan som plastisk, föränderlig och ständigt lärande.

Lyssnaren får följa med in i hur minnen skapas, omformas och påverkar vår självbild. Minnet framträder inte som en exakt registrering, utan som en levande väv som skrivs om varje gång vi återkallar den. Här blir fotografiet en intressant kontrast, en tekniskt objektiv avbildning som ändå alltid bär fotografens subjektiva blick. Tillsammans bildar minnen, bilder och berättelser de skikt genom vilka vi tolkar både vår barndom och oss själva.

Avsnittet rör sig också genom folkbildningens idé om det livslånga lärandet, där identitet ses som något som formas i mötet med andra. När vi delar erfarenheter, utmanar våra föreställningar och vågar vara sårbara, öppnas möjligheten att förändras. Identitet blir då inte ett mål, utan en resa där varje ny erfarenhet kan bidra till att omforma vår förståelse av världen och av oss själva.

Genom personliga exempel från uppväxten i Eskilstuna, tidiga minnen, betydelsefulla möten och vägar in i konsten, skildras hur slump, nyfikenhet och vägledning kan tända den gnista som så småningom blir en livsriktning. Här framträder också fotografiets roll som ett redskap för att förstå varifrån vi kommer, och därmed också vem vi är.