Runstenar, isländska sagor, arabiska krönikor och arkeologiska lämningar vittnar om vikingarnas resor över halva världen. Upptäckarlusten drevs av viljan till ekonomisk expansion, flykt från politiskt förtryck, jordhunger och äventyrslust i en kultur där ära och mod skattades högt. Att resorna kom att sträcka sig så långt handlar om välbyggda och snabba skepp med segel.

I avsnitt 111 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Anna Lihammer, arkeolog som bland annat skrivit Vikingatidens härskare, samt Ted Hesselbom chef på Sigtuna museum.

De människor från Skandinavien som har kommit att kallas vikingar gjorde resor över ett imponerande stort geografiskt område. Från Kanada i väster till Kaspiska havet i öster och från Vita havet i Norr och Bagdad i söder. De koloniserade Island, Färöarna, Grönland, Storbritannien, Irland, Norra Frankrike och blev en del av det ledande skikten i statsbildningar i Ukraina.

På 800- och 900-talet åkte många från nuvarande Sverige österut till Gårdarike som omfattade Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Området kom att omnämnas det stora Svitjod som en förlängning av Sverige. Vikingarnas relationer sträckte sig lika långt som skeppen seglade. Och att ingå i den bysantinska kejsarens livvaktsstyrka var en reell möjlighet för en ung viking.

Från denna tid har vi den omtvistade benämningen ruser på de skandinaver som for österut. Svenska historiker har velat härleda namnet ruser från Roslagen, medan ryska historiker har protesterat

Bild: Leif Eiriksson upptäcker Amerika, måleri av Christian Krohg 1893, Nasjonalgalleriet Oslo, public domain.

Musik: Voyage To America av Lance Conrad, Soundblock Audio

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.