Vuxna patienter kan tala för sig själva, men hur är det för alla barn som behöver ta olika sprutor? Finns det tid och intresse att lyssna på dem?

Ungefär 10 procent av Sveriges befolkning är rädd för sprutor, och upplever allt från ett starkt obehag till rent panikslagna skräckkänslor när det kommer till olika nålprocedurer i vården. Vuxna patienter kan tala för sig själva,  men hur är det för alla barn som behöver ta olika sprutor? Finns det tid och intresse att lyssna på dem? Inte tillräckligt i alla fall, menar Katarina Karlsson vid högskolan i Borås, som skrivit en doktorsavhandling i vårdvetenskap om nålprocedurer i vården, sedda ur barnens perspektiv. Barn far illa, det ser vi. Barn tycker att det är jobbigt, det vi gör med dem i vården, i form av nålstick och så vidare. Så självklart kan vi bli bättre. Vi tror att vi sparar tid genom att inte ge barnen tid, säger Katarina Karlsson.Linda Händén, barnsjuksköterska på lekterapin på Kärnsjukhuset i Skövde, brukar alltid sätta sig ner och lyssna på barnen som får berätta om hur de skulle vilja ha det.  Även små barn har väldigt mycket att komma med och berätta om hur de vill ha det, om man sätter man sig ner och lyssnar. Det handlar nog om tid, och att faktiskt ge det en chans, säger Linda Händén.I programmet medverkar Marita Petterson, BVC-sköterska i Skara, Shatrolli Laurela, femåring som får vaccination, Katarina Karlsson, högskolan i Borås, Stefan Boberg, lekterapeut barnkliniken Kärnsjukhuset Skövde Skaraborgs sjukhus, Linda Händén, barnsjuksköterska barnkliniken Kärnsjukhuset Skövde Skaraborgs sjukhus, Pernilla Svärdh, mamma till Felix Lundblad, 8 år som tidigare var stickrädd.Programmet sändes första gången den 9 februari 2016.Reporter: Ylva Carlqvist Warnborg [email protected]